#Värderingsförändring från ”att dela” till ”att växa tillsammans” #Erfarenhet av att leva i ett kenyanskt lokalsamhälle; lokalbefolkningens gästfrihet och kärlek #Tillfredsställelse, inspiration, tacksamhet

Jag brukade tänka att det var givande att, när jag hade möjlighet, volontärarbeta för att hjälpa någon som hade det svårt. När jag såg mig omkring verkade världen mindre handla om att någon hjälper någon annan och mer vara en plats där människor vänligt stöttar varandra och utvecklas tillsammans. Volontärarbete i en by i Kenya, Afrika Yang Geum-suk, deltagare i Gap Year, ”Gapper” (52 år, kontorsanställd) / 6 veckors sabbatsår |
# Jag behövde få möjlighet att reflektera över min omgivning.

Under mina 27 år i yrkeslivet tog jag tjänstledigt,och jag behövde en chans att se på mig själv, mitt yrke, barnen som skulle vara med mig när jag återvände till arbetet och min omgivning med nya ögon.
Efter att i maj ha avslutat ett fyra veckor långt volontärprogram på en verksamhet för barn med funktionsnedsättning i Kambodja bestämde jag mig för att volontärarbeta i Afrika. Jag var nyfiken på skolgången i Afrika och ville undersöka om det efter pensioneringen kunde finnas volontäruppdrag där min erfarenhet kunde komma till nytta.
I det här Gap Year-projektetville jag lyfta fram och utveckla den omognad eller passion som dolts bakom överdriven pliktkänsla eller auktoritet och som vuxit fram genom ett långvarigt, repetitivt liv som ”lärare”.ochfundera på om det fanns sätt att använda de kunskaper jag fått genom erfarenhet för att hjälpa andra inom ramen för min förmåga.Jag satte upp de målen och gav mig av.
* För Yang Geum-suk, som ville se tillbaka på och strukturera sitt liv, erbjöds dagligen ett skräddarsytt personligt 1:1-uppdrag för självreflektion, nya perspektiv och utmaningar. Hon fick också en Gap Year-anteckningsbok för reflektion och planering.
# Jag upplevde en gästfrihet som mer än väl uppvägde alla besvär ända fram till dagen då jag återvände.

Innan jag åkte skickade de exempel på andra volontärers erfarenheter,så jag hade förberett mig mentalt på besvären i vardagslivet där och klarade mig ganska bra.
Min värd Joshua hade en stor familj med tre generationer i samma hushåll. Eftersom det var skollov fanns där sju barn, och tillsammans med gäster och arbetare var det ett varmt hem där folk ständigt kom och gick.Till en början märkte jag det inte, men efter hand insåg jag att de många familjemedlemmarna anpassade sig för min skull och gjorde sitt yttersta för att jag inte skulle känna mig obekväm.
Jag upplevde en gästfrihet som mer än väl uppvägde alla besvär ända fram till dagen då jag återvände.
# Jag fick mer kärlek än jag gav.

Jag är tacksam mot Gap Year-personalen som gärna ordnade så att jag kunde delta, och mot de många lokala kenyanska medarbetare som tog emot mig med öppna armar.
Jag har fortfarande kontakt med värdfamiljen jag bodde hos och med värdfamiljen i Nairobi, där jag bodde när min hemresa blev försenad på grund av en tyfon i Hongkong.
Jag började med tanken att jag ville ge barnen i Afrika något, men precis som i Kambodja fick jag mer kärlek än jag gav.
När jag såg hur de lokala lärarna och barnen entusiastiskt och tacksamt tog emot små förberedelser kände jag mig både ledsen och tacksam. Jag hade tagit med färgat papper, färgglada ballonger och färgpennor så att vi skulle kunna göra roliga aktiviteter när som helst, menjag oroade mig till och med för att sakerna jag hade tagit med kunde distrahera de lokala lärarna och barnen,och jag blev djupt imponerad av hur de hade roligt, studerade, undervisade och lärde sig med engagemang även utan materialet.
# Efter att jag kommit hem från mitt Gap Year

Jag levde ett liv där jag bara hade fullt upp med mig själv och min familj. Ibland tänkte jag att det var givande att volontärarbeta för någon som hade det svårt, om jag hade möjlighet.
När jag såg mig omkring var det snarare än tanken på att någon hjälper någon annanen plats där människor vänligt stöttade varandra och utvecklades tillsammans.
# Till dig som funderar på att delta

Enligt min erfarenhet var allt – från väder, banker, telekommunikation, transporter, vatten, el och gas till myndigheternas handläggning – i allmänhet oregelbundet och ofta oförutsägbart. Därför verkade det finnas många problem som inte gick att undvika eller rätta till, även för samordnaren.Att vänta med tålamod och uppleva och njuta av Afrikas lugna tempo var en mycket fin upplevelse.
# Mina tips inför ett Gap Year

- Mötesplats
Jag anlände till Jomo Kenyatta International Airport i Nairobi, gick ut genom utgången och hittade utan problem föreståndaren som höll i en Gap Year-skylt.
En stor folksamling hade samlats i ankomsthallen, så det tog lång tid att passera passkontrollen, hämta bagaget och få väskorna kontrollerade igen i tullen. De tre bybor som hade kommit för att möta migoroade sig för att förseningen berodde på att de inte hade förberett eller väglett mig tillräckligt, eller på problem med rutinerna. Jag kände mig mycket välkommen.
- Språk
För komplicerade eller långa samtal använde jag ibland en översättningsapp. Men tack vare den lokala samordnaren Kennedys fingertoppskänsla, och att han alltid följde med mig till volontäraktiviteterna på barnhemmet och skolan, kunde jag kommunicera det som behövdes utan större svårigheter. Barnen på barnhemmet och eleverna på skolan var öppna för olika språk från många länder och ville gärna lära mig swahili, det lokala språket, trots att jag var en främling.
Så i stället för att närma mig dem som någon som hade kommit för att förmedla mina kunskaper frågade jag dem, och sa att jag inte kunde engelska eller swahili, om jag fick leka med dem och lära mig både engelska och swahili tillsammans med dem.Barnen förstod däremot min stapplande engelska, väntade på mig och hejade på mig.Jag förberedde presentationsmaterial på min dator i förväg för att visa hur jag tänkte hålla lektionen, visade det kort för barnen före lektionen och höll sedan lektionerna med Kennedys hjälp.
- Packning
När jag kom dit var det kallare än jag hade väntat mig, så jag använde nästan inga sommarkläder. På morgnarna och kvällarna behövde jag en tjock vadderad jacka, och jag sov till och med med varma kläder på.
# Mina resetips

Jag besökte både Maasai Mara och Nakurusjön. Eftersom det inte var lätt att resa dit ensam är jag tacksam mot Willy, som körde i många timmar, och Kennedy, som följde med mig. Tiden vid Nakurusjön med Kennedys fru Benina och Willys brorson Karif var också mycket trevlig. För mig personligen var det en oförglömlig upplevelse.
Mitt sabbatsår var
Upplevelse ★★★★★
Det var en ännu bättre upplevelse än jag hade hoppats på.
Lärande ★★★★★
Lärandet var också mer än jag hade förväntat mig.
Säkerhet ★★★★★
Även på kortare promenader följde lokal personal eller familjen alltid med mig. Så länge man inte går ut ensam sent på kvällen verkar det inte finnas några säkerhetsproblem.
Fritid★★★★★
Kennedy var med oss från början till slut och stannade till och med hos oss medan vi fick biljetterna utfärdade på nytt och väntade efter att ett problem uppstått med flygplanet. Jag är verkligen tacksam mot Kennedy för att ha hanterat allt omsorgsfullt och ansvarsfullt.

Jag brukade tänka att det var givande att, när jag hade möjlighet, volontärarbeta för att hjälpa någon som hade det svårt. När jag såg mig omkring verkade världen mindre handla om att någon hjälper någon annan och mer vara en plats där människor vänligt stöttar varandra och utvecklas tillsammans. Volontärarbete i en by i Kenya, Afrika Yang Geum-suk, deltagare i Gap Year, ”Gapper” (52 år, kontorsanställd) / 6 veckors sabbatsår |
# Jag behövde få möjlighet att reflektera över min omgivning.

Under mina 27 år i yrkeslivet tog jag tjänstledigt,och jag behövde en chans att se på mig själv, mitt yrke, barnen som skulle vara med mig när jag återvände till arbetet och min omgivning med nya ögon.
Efter att i maj ha avslutat ett fyra veckor långt volontärprogram på en verksamhet för barn med funktionsnedsättning i Kambodja bestämde jag mig för att volontärarbeta i Afrika. Jag var nyfiken på skolgången i Afrika och ville undersöka om det efter pensioneringen kunde finnas volontäruppdrag där min erfarenhet kunde komma till nytta.
I det här Gap Year-projektetville jag lyfta fram och utveckla den omognad eller passion som dolts bakom överdriven pliktkänsla eller auktoritet och som vuxit fram genom ett långvarigt, repetitivt liv som ”lärare”.ochfundera på om det fanns sätt att använda de kunskaper jag fått genom erfarenhet för att hjälpa andra inom ramen för min förmåga.Jag satte upp de målen och gav mig av.
* För Yang Geum-suk, som ville se tillbaka på och strukturera sitt liv, erbjöds dagligen ett skräddarsytt personligt 1:1-uppdrag för självreflektion, nya perspektiv och utmaningar. Hon fick också en Gap Year-anteckningsbok för reflektion och planering.
# Jag upplevde en gästfrihet som mer än väl uppvägde alla besvär ända fram till dagen då jag återvände.

Innan jag åkte skickade de exempel på andra volontärers erfarenheter,så jag hade förberett mig mentalt på besvären i vardagslivet där och klarade mig ganska bra.
Min värd Joshua hade en stor familj med tre generationer i samma hushåll. Eftersom det var skollov fanns där sju barn, och tillsammans med gäster och arbetare var det ett varmt hem där folk ständigt kom och gick.Till en början märkte jag det inte, men efter hand insåg jag att de många familjemedlemmarna anpassade sig för min skull och gjorde sitt yttersta för att jag inte skulle känna mig obekväm.
Jag upplevde en gästfrihet som mer än väl uppvägde alla besvär ända fram till dagen då jag återvände.
# Jag fick mer kärlek än jag gav.

Jag är tacksam mot Gap Year-personalen som gärna ordnade så att jag kunde delta, och mot de många lokala kenyanska medarbetare som tog emot mig med öppna armar.
Jag har fortfarande kontakt med värdfamiljen jag bodde hos och med värdfamiljen i Nairobi, där jag bodde när min hemresa blev försenad på grund av en tyfon i Hongkong.
Jag började med tanken att jag ville ge barnen i Afrika något, men precis som i Kambodja fick jag mer kärlek än jag gav.
När jag såg hur de lokala lärarna och barnen entusiastiskt och tacksamt tog emot små förberedelser kände jag mig både ledsen och tacksam. Jag hade tagit med färgat papper, färgglada ballonger och färgpennor så att vi skulle kunna göra roliga aktiviteter när som helst, menjag oroade mig till och med för att sakerna jag hade tagit med kunde distrahera de lokala lärarna och barnen,och jag blev djupt imponerad av hur de hade roligt, studerade, undervisade och lärde sig med engagemang även utan materialet.
# Efter att jag kommit hem från mitt Gap Year

Jag levde ett liv där jag bara hade fullt upp med mig själv och min familj. Ibland tänkte jag att det var givande att volontärarbeta för någon som hade det svårt, om jag hade möjlighet.
När jag såg mig omkring var det snarare än tanken på att någon hjälper någon annanen plats där människor vänligt stöttade varandra och utvecklades tillsammans.
# Till dig som funderar på att delta

Enligt min erfarenhet var allt – från väder, banker, telekommunikation, transporter, vatten, el och gas till myndigheternas handläggning – i allmänhet oregelbundet och ofta oförutsägbart. Därför verkade det finnas många problem som inte gick att undvika eller rätta till, även för samordnaren.Att vänta med tålamod och uppleva och njuta av Afrikas lugna tempo var en mycket fin upplevelse.
# Mina tips inför ett Gap Year

- Mötesplats
Jag anlände till Jomo Kenyatta International Airport i Nairobi, gick ut genom utgången och hittade utan problem föreståndaren som höll i en Gap Year-skylt.
En stor folksamling hade samlats i ankomsthallen, så det tog lång tid att passera passkontrollen, hämta bagaget och få väskorna kontrollerade igen i tullen. De tre bybor som hade kommit för att möta migoroade sig för att förseningen berodde på att de inte hade förberett eller väglett mig tillräckligt, eller på problem med rutinerna. Jag kände mig mycket välkommen.
- Språk
För komplicerade eller långa samtal använde jag ibland en översättningsapp. Men tack vare den lokala samordnaren Kennedys fingertoppskänsla, och att han alltid följde med mig till volontäraktiviteterna på barnhemmet och skolan, kunde jag kommunicera det som behövdes utan större svårigheter. Barnen på barnhemmet och eleverna på skolan var öppna för olika språk från många länder och ville gärna lära mig swahili, det lokala språket, trots att jag var en främling.
Så i stället för att närma mig dem som någon som hade kommit för att förmedla mina kunskaper frågade jag dem, och sa att jag inte kunde engelska eller swahili, om jag fick leka med dem och lära mig både engelska och swahili tillsammans med dem.Barnen förstod däremot min stapplande engelska, väntade på mig och hejade på mig.Jag förberedde presentationsmaterial på min dator i förväg för att visa hur jag tänkte hålla lektionen, visade det kort för barnen före lektionen och höll sedan lektionerna med Kennedys hjälp.
- Packning
När jag kom dit var det kallare än jag hade väntat mig, så jag använde nästan inga sommarkläder. På morgnarna och kvällarna behövde jag en tjock vadderad jacka, och jag sov till och med med varma kläder på.
# Mina resetips

Jag besökte både Maasai Mara och Nakurusjön. Eftersom det inte var lätt att resa dit ensam är jag tacksam mot Willy, som körde i många timmar, och Kennedy, som följde med mig. Tiden vid Nakurusjön med Kennedys fru Benina och Willys brorson Karif var också mycket trevlig. För mig personligen var det en oförglömlig upplevelse.
Mitt sabbatsår var
Upplevelse ★★★★★
Det var en ännu bättre upplevelse än jag hade hoppats på.
Lärande ★★★★★
Lärandet var också mer än jag hade förväntat mig.
Säkerhet ★★★★★
Även på kortare promenader följde lokal personal eller familjen alltid med mig. Så länge man inte går ut ensam sent på kvällen verkar det inte finnas några säkerhetsproblem.
Fritid★★★★★
Kennedy var med oss från början till slut och stannade till och med hos oss medan vi fick biljetterna utfärdade på nytt och väntade efter att ett problem uppstått med flygplanet. Jag är verkligen tacksam mot Kennedy för att ha hanterat allt omsorgsfullt och ansvarsfullt.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.