Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Upptäckte glädjen i att resa utan planer #Nya erfarenheter i en enkel vardag #Blandade känslor; en tid som inte kunde ersättas av något
När jag såg hundarna jag hade rastat och Tokushimas anspråkslösa platser kände jag sorg och hade svårt att slita mig därifrån. Jag var ledsen och tyckte det var svårt att åka därifrån. Glädjen jag kände under en oplanerad resa ochkänslan av mystik och upplevelserna var stunder jag inte skulle byta mot något. Enkel vardag med djur i det fria – volontärarbete med att ta hand om övergivna djur i Tokushima, Japan. Lee Yeonjin, sabbatsårsdeltagare (25 år, universitetsstudent) / 3 veckors sabbatsår. |
# Obs: Jag gav mig av till Tokushima med inställningen att jag skulle klara av det.
När jag först kom till Japan för volontärarbetet var jag både förväntansfull och orolig inför de tre veckor som väntade. Så fort jag klev ut från flygplatsen var den tryckande fuktigheten och hettan väldigt påfrestande, men ändå …Obs: Jag gav mig av till Tokushima med inställningen att jag skulle klara av det.
Jag kom fram sent, klockan 22.Det syntes inte till några koreaner alls i Tokushima, så jag väntade tyst på att volontärsamordnaren skulle komma.
* Eftersom Lee Yeonjin längtade efter nya upplevelser och olika intryck fick hon dagliga, personligt anpassade enskilda uppdrag med nya utmaningar och perspektiv. Hon fick också en sabbatsårsdagbok för reflektion och planering.
# Alla var vänliga, så det var lätt att få vänner.
Volontärsamordnaren gjorde ett mycket vänligt och gladlynt första intryck. När jag kom till boendet väntade jag i lobbyn på bottenvåningen, där människor från olika länder hade samlats och pratade glatt. Eftersom några inte kunde någon koreanska alls var vi tvungna att använda engelska eller japanska, vilket var lite svårt, men …Alla var så vänliga att det var lätt att lära känna dem, och jag fick uppleva många olika kulturer.
Sedan kom samordnaren (Hitoshi) och visade oss rummet där vi skulle bo i tre veckor.
# Jag insåg också att det fanns mycket att lära sig.
Några av hundarna, kanske för att de hade blivit illa behandlade av människor, blev rädda och sprang iväg när man närmade sig,medan andra, eftersom det inte var länge sedan de hade haft mänsklig kontakt, glatt hälsade på alla som kom. När jag såg det fick det mig att tänka efter.
Det som började som medkänsla och medlidande övergick senare i förtrolighet och glädje.Jag gjorde promenaderna roligare genom att lära mig hundarnas namn. Vi kunde inte tala samma språk, men ibland pratade jag ändå med dem och satt tillsammans med dem i skuggan.
Jag lärde mig mycket av volontärerna jag träffade på plats och insåg att det fanns mycket att lära.
Dessutom pratade jag inte bara under volontärarbetet, utan även på kvällarna efter jobbet ellerpå helgerna med andra utländska vänner. Jag lärde mig om deras kulturer och hur jag kunde tillbringa tiden i Tokushima på ett roligare och mer meningsfullt sätt, vilket gjorde de tre veckorna ännu mer givande.
Den lokala samordnaren lånade ut en cykel till mig och tog med mig till en festival, där jag fick nya upplevelser ochupptäckte lokal mat och kultur. Jag fick uppleva sådant som jag normalt inte skulle få vara med om på en vanlig resa till Japan.
# Jag hade svårt att slita mig därifrån.
En dag råkade jag träffa en korean som bodde i Tokushima. Tack vare den personen fick jag skjuts med bil till sevärdheter som jag inte kunde nå med cykel. På stranden fick jag åka vattenskoter och bjöds på god mat.
Det var också roligt att träffa dig i Tokushima, en region där vi inte kunde hitta några koreaner alls.Det som verkade vara en sömnig landsbygd visade sig rymma dolda pärlor. Jag upptäckte små glädjeämnen och fick upplevelser som andra resenärer sällan får vara med om, vilket gjorde att jag såg fram emot inte bara volontärarbetet utan också mina lediga dagar.
När jag först kom till volontärplatsen väntade jag bara på att dagen då det skulle ta slut skulle komma, men när den dagen väl närmade sig …mina utländska vänner som jag bodde där med, den lokala samordnaren Hitoshi och de andra på volontärplatsen, och …när jag såg hundarna jag brukade rasta och de enkla platserna runt Tokushima kände jag sorg och hade svårt att åka därifrån.
Den oplanerade resan – glädjen, känslan av förundran och upplevelserna jag fick under den – var sådant jag inte skulle byta mot något.
# Tips för mitt sabbatsår
- Språk
Det är bra att kunna några grundläggande fraser på det lokala språket, som hälsningsfraser eller frågor som är användbara i vardagen.
- Boende
Det kan vara varmt på sommaren, så ta med saker som hjälper dig att hålla dig sval.
- Måltider
Eftersom du betalar för alla måltider själv kan det vara bra att köpa färdiga matlådor i mataffären eller ta med snabbmat hemifrån.
- Saker att ta med
Se till att ha på dig tights, ärmskydd, handskar och liknande. Det finns mycket gräs där, så det är viktigt att täcka så mycket av kroppen som möjligt.
Mitt sabbatsår är
Upplevelser ★★★★☆
Lärande ★★★☆☆
Miljö ★★☆☆☆
Säkerhet ★★☆☆☆
Fritid ★★★★☆
När jag såg hundarna jag hade rastat och Tokushimas anspråkslösa platser kände jag sorg och hade svårt att slita mig därifrån. Jag var ledsen och tyckte det var svårt att åka därifrån. Glädjen jag kände under en oplanerad resa ochkänslan av mystik och upplevelserna var stunder jag inte skulle byta mot något. Enkel vardag med djur i det fria – volontärarbete med att ta hand om övergivna djur i Tokushima, Japan. Lee Yeonjin, sabbatsårsdeltagare (25 år, universitetsstudent) / 3 veckors sabbatsår. |
# Obs: Jag gav mig av till Tokushima med inställningen att jag skulle klara av det.
När jag först kom till Japan för volontärarbetet var jag både förväntansfull och orolig inför de tre veckor som väntade. Så fort jag klev ut från flygplatsen var den tryckande fuktigheten och hettan väldigt påfrestande, men ändå …Obs: Jag gav mig av till Tokushima med inställningen att jag skulle klara av det.
Jag kom fram sent, klockan 22.Det syntes inte till några koreaner alls i Tokushima, så jag väntade tyst på att volontärsamordnaren skulle komma.
* Eftersom Lee Yeonjin längtade efter nya upplevelser och olika intryck fick hon dagliga, personligt anpassade enskilda uppdrag med nya utmaningar och perspektiv. Hon fick också en sabbatsårsdagbok för reflektion och planering.
# Alla var vänliga, så det var lätt att få vänner.
Volontärsamordnaren gjorde ett mycket vänligt och gladlynt första intryck. När jag kom till boendet väntade jag i lobbyn på bottenvåningen, där människor från olika länder hade samlats och pratade glatt. Eftersom några inte kunde någon koreanska alls var vi tvungna att använda engelska eller japanska, vilket var lite svårt, men …Alla var så vänliga att det var lätt att lära känna dem, och jag fick uppleva många olika kulturer.
Sedan kom samordnaren (Hitoshi) och visade oss rummet där vi skulle bo i tre veckor.
# Jag insåg också att det fanns mycket att lära sig.
Några av hundarna, kanske för att de hade blivit illa behandlade av människor, blev rädda och sprang iväg när man närmade sig,medan andra, eftersom det inte var länge sedan de hade haft mänsklig kontakt, glatt hälsade på alla som kom. När jag såg det fick det mig att tänka efter.
Det som började som medkänsla och medlidande övergick senare i förtrolighet och glädje.Jag gjorde promenaderna roligare genom att lära mig hundarnas namn. Vi kunde inte tala samma språk, men ibland pratade jag ändå med dem och satt tillsammans med dem i skuggan.
Jag lärde mig mycket av volontärerna jag träffade på plats och insåg att det fanns mycket att lära.
Dessutom pratade jag inte bara under volontärarbetet, utan även på kvällarna efter jobbet ellerpå helgerna med andra utländska vänner. Jag lärde mig om deras kulturer och hur jag kunde tillbringa tiden i Tokushima på ett roligare och mer meningsfullt sätt, vilket gjorde de tre veckorna ännu mer givande.
Den lokala samordnaren lånade ut en cykel till mig och tog med mig till en festival, där jag fick nya upplevelser ochupptäckte lokal mat och kultur. Jag fick uppleva sådant som jag normalt inte skulle få vara med om på en vanlig resa till Japan.
# Jag hade svårt att slita mig därifrån.
En dag råkade jag träffa en korean som bodde i Tokushima. Tack vare den personen fick jag skjuts med bil till sevärdheter som jag inte kunde nå med cykel. På stranden fick jag åka vattenskoter och bjöds på god mat.
Det var också roligt att träffa dig i Tokushima, en region där vi inte kunde hitta några koreaner alls.Det som verkade vara en sömnig landsbygd visade sig rymma dolda pärlor. Jag upptäckte små glädjeämnen och fick upplevelser som andra resenärer sällan får vara med om, vilket gjorde att jag såg fram emot inte bara volontärarbetet utan också mina lediga dagar.
När jag först kom till volontärplatsen väntade jag bara på att dagen då det skulle ta slut skulle komma, men när den dagen väl närmade sig …mina utländska vänner som jag bodde där med, den lokala samordnaren Hitoshi och de andra på volontärplatsen, och …när jag såg hundarna jag brukade rasta och de enkla platserna runt Tokushima kände jag sorg och hade svårt att åka därifrån.
Den oplanerade resan – glädjen, känslan av förundran och upplevelserna jag fick under den – var sådant jag inte skulle byta mot något.
# Tips för mitt sabbatsår
- Språk
Det är bra att kunna några grundläggande fraser på det lokala språket, som hälsningsfraser eller frågor som är användbara i vardagen.
- Boende
Det kan vara varmt på sommaren, så ta med saker som hjälper dig att hålla dig sval.
- Måltider
Eftersom du betalar för alla måltider själv kan det vara bra att köpa färdiga matlådor i mataffären eller ta med snabbmat hemifrån.
- Saker att ta med
Se till att ha på dig tights, ärmskydd, handskar och liknande. Det finns mycket gräs där, så det är viktigt att täcka så mycket av kroppen som möjligt.
Mitt sabbatsår är
Upplevelser ★★★★☆
Lärande ★★★☆☆
Miljö ★★☆☆☆
Säkerhet ★★☆☆☆
Fritid ★★★★☆
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
