Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Accepterade mig själv som jag är #Upplevde respekt mellan olika kulturer #Tacksamhet och en tid ägnad åt att söka lycka
Om du tvekar på om du ska göra det eller inte, gör det bara.Vilket projekt du än deltar i, belasta dig inte med alltför höga förväntningar eller mål. Jag hoppas att det blir en tid då du kan njuta av nuet i en ny miljö och hitta glädje.
I London, England Lär dig klassisk engelska till ett överkomligt pris
Choi Jong-won, deltagare i sabbatsår (25 år, universitetsstudent på sabbatsår) / 20 veckors sabbatsår |
# Jag litade på rådgivaren och bestämde mig för att delta i det här projektet.
Hej, jag heter Choi Jong-won och är 25 år. Jag är universitetsstudent och har just nu studieuppehåll. När jag funderade på hur jag kunde använda tiden under mitt studieuppehåll på ett mer meningsfullt sätt hittade jag ett program för sabbatsår. Efter rådgivning med en rådgivare från Korean Gap Year gick jag med i projektet ”Lär dig klassisk engelska till ett överkomligt pris i London” i 20 veckor.
Innan sabbatsåret började satt jag fast och kunde inte komma vidare på grund av mina brister. Under rådgivningen insåg jag att det jag saknade var förmågan att uttrycka mig.
Efter samtalet utsatte jag mig därför för en miljö där jag kunde uttrycka mig fritt. Det lindrade den bristen och gav mig motivation att gå vidare.Rådgivaren presenterade ett projekt som hen tyckte passade bäst för en sådan miljö. Jag litade på rådgivaren och deltog i projektet.
* Eftersom Choi Jong-won hade en stark önskan om att förändra sig själv fick han dagliga, personligt anpassade 1:1-uppdrag med fokus på självständighet och uttrycksförmåga. Han fick också en sabbatsårsdagbok för reflektion och planering.
# För mig var det läskigare att ge vika för rädslan och förbli densamma.
Jag var förstås orolig över att vara utomlands under en längre tid. Det var något jag aldrig hade upplevt förut, och jag var också väldigt rädd för att träffa nya människor och skapa relationer i en ny miljö. Men det därEftersom det var läskigare för mig att ge vika för rädslan och förbli som jag var samlade jag mod och bestämde mig.
Det var svårt att bestämma mig för att starta sabbatsårsprojektet och sedan ta steget, men när jag väl hade bestämt mig tänkte jag mest: ”Jag åker dit och löser det på något sätt.” Därför förberedde jag inget särskilt före avresan.
Då var jag utmattad och hade redan gjort av med mycket energi på att komma fram till ett nytt beslut, så jag hade varken ork eller känslomässigt utrymme att lägga på att ”förbereda mig innan projektet började”. Jag förberedde inget annat, utan ordnade bara det nödvändigaste inför utlandsresan, som pass, andra dokument och packning.
JagJag hoppades att mina brister skulle lindras, om så bara lite, under tiden jag deltog i projektet, så att det här sabbatsåret kunde hjälpa mig att växa och utvecklas i framtiden– och bli en drivkraft som hjälpte mig att ta ytterligare ett steg framåt – och ett annat mål var attträffa människor i en bredare miljö som tänker ungefär som jag. Jag ville också veta vad människor med samma identitet tycker och hur de lever.
# En dag i England
På vardagar när jag hade lektioner började undervisningen klockan 8.45, så jag gick hemifrån ungefär en timme tidigare och tog tunnelbanan till skolan. På förmiddagarna, mellan 8.45 och 12.00, läste vi allmän engelska. På de valfria eftermiddagslektionerna kunde man välja ämnen som konversation, skrivande eller grammatik och läsa dem i en timme.
När lektionerna var slut köpte jag lunch i en mataffär eller på ett ställe med hämtmat och gick till en park eller till Themsens strand för att äta med vänner,och efteråt gick jag till ett konstmuseum jag tycker om för att titta på målningar, eller åkte hem och tittade mest på amerikanska eller brittiska tv-serier.När vädret var fint tog jag med mig en bok och läste i parken hela dagen innan jag gick hem, Ungefär en månad efter att projektet började skaffade jag medlemskap på ett lokalt gym och tränade när jag hade tid.
På helger utan lektioner på språkskolan brukade jag handla mat på marknaden eller göra kortare utflykter till närliggande orter, träffa vänner och gå till pubar eller klubbar, och vara hemma hos vänner som bjöd in mig för att äta tillsammans eller ha fest.
# Jag älskade att ingen dömde mig utifrån koreanska normer.
Först och främst gillade jag att Storbritannien rymmer en så mångfaldig blandning av människor och kulturer, så någon som jag inte kunde dömas eller betraktas som märklig av någon, och jag kunde naturligt smälta in i samhället. Och till skillnad från det koreanska samhället gillade jag verkligen att ingen dömde mig utifrån koreaners normer.
Eftersom vi använde engelska i stället för koreanska behövde vi inte anpassa oss till våra egna former och normer när vi använde artighetsformer eller titlar. Därför kunde jag, när jag ledde ett samtal eller uttrycka mina tankar friare och mer avslappnat, utan att tveka särskilt mycket.
Dessutom var det mycket jag kom att reflektera över som utlänning i ett annat lands samhälle.Särskilt sådant som jag aldrig hade lagt märke till i det koreanska samhället blev tydligt när jag bodde i ett annat land, och jag fick många nya insikter.
När jag insåg att varje samhälle står inför olika omständigheter och har sin egen historia som vuxit fram över tid, förvandlades mycket av det jag hade mött med ilska och bitterhet i det koreanska samhället till medkänsla och förståelse. Jag började också fundera på vilken riktning de kommande generationerna, som ska leda vårt samhälle, bör ta. Jag kom dessutom att tro att vi inte bör upprepa förlegade missförhållanden och hat, utan i stället lösa många problem med kärlek, tolerans, tålamod och förståelse.
Och kanske var den viktigaste insikten att jag genom projektet lärde mig att acceptera mig själv som jag är.Fram till dess hade jag, som sexuell minoritet i det koreanska samhället, inte kunnat acceptera mig själv. Jag bar på skuld i hjärtat, som om jag hade begått en stor synd, och såg min identitet som något som tärde på mig och som bojor som begränsade alla delar av mitt liv – relationer, yrkesliv och så vidare.
Därför saknade jag självförtroende i allt, lät mig påverkas av andras normer och omdömen och kämpade med det. Till slut levde jag i en ond cirkel av frustration och självanklagelser som jag inte kunde ta mig ur. Men under de här 20 veckorna – en period som både kan verka kort och lång – levde jag i ett samhälle där människor som jag accepteras som de är. Jag träffade många som liknade mig, och även när jag visade vem jag var kritiserade eller hatade ingen mig, och jag insåg att det verkligen finns många människor som bemötte mig med respekt och kärlek.
I en sådan miljö, bland sådana människor, började jag acceptera mig själv som jag är och fick mycket mer självförtroende. De internationella vänner jag blev nära med under mina 20 veckor på språkskolan, mina koreanska vänner, hbtq-vännerna jag träffade genom gemenskapen och vännerna jag mötte på resor efter projektet –jag är innerligt tacksam för dem allihop, och de blev en värdefull del av mina minnen för livet.
# Jag hoppas att det blir en tid då du kan njuta av nuet i en ny miljö och hitta glädje.
Om du tvekar på om du ska göra det eller inte, gör det bara. Se sabbatsåret som en tid att ta en paus i livet och lägg tillfälligt åt sidan pressen att behöva åstadkomma eller uppnå något stort.Vilket projekt du än deltar i, lägg inte för stor börda eller alltför höga mål på dig själv. Jag hoppas att det blir en tid då du kan njuta av nuet i en ny miljö och hitta glädje.
# Jag blev en person som vet hur man uppskattar och älskar det jag får.
Det vore en lögn att säga att mitt liv plötsligt vändes upp och ner genom ett enda projekt. Men jag blev någon som kunde se mig själv mer som jag är, och sådana Jag fick vänner som älskar och respekterar mig som jag är.
Genom det här sabbatsåret med engelska språkstudier i Storbritannien upptäckte jag en konststil jag tycker om och hittade en konstnär jag beundrar genom att besöka de kostnadsfria museerna i Storbritannien, som man kan gå till när man har tid. Jag vande mig vid att ta mig runt i centrala London och hittade platser och restauranger/kaféer i London som jag tycker om. Jag fick vänner från andra länder och är inte längre rädd för att resa. Slutligen blev jag en person som vet hur man uppskattar och älskar det jag får.
# Mitt eget tips om sabbatsår
- Språk
Även om allt känns främmande och svårt under den första anpassningsperioden, kommer du snart att vänja dig och få ett roligt sabbatsår om du kommer ihåg det ursprungliga beslutet att ta ett sabbatsår och håller ut lite till.
- Boende
Om du bor hos en värdfamilj tycker jag att det är viktigt att prata med värden om dennes matvanor och vilka regler som är viktiga för dem. I mitt fall var värden vegetarian och kände sig obekväm med att laga kött hemma, så vi behövde prata för att komma överens och hitta en rimlig lösning för oss båda.
- Måltider
När jag bodde i London gjorde de skyhöga priserna det svårt att äta ute ofta. Därför köpte jag oftast färdigmat i mataffärer eller handlade mat och lagade själv. Matvaror i mataffärer var faktiskt billigare än i mitt hemland.
Jag handlade främst på Sainsbury's och Tesco. Jag köpte ofta smörgåsar eller sallader, förpackad sushi och pajer eller pastarätter som kunde värmas i mikrovågsugn. Om du gillar kött kan du köpa kött och grönsaker och grilla dem tillsammans. Lax och vit fisk säljs färdiglagade och är smidiga att äta.
De sålde också frukt, både färsk och i plastförpackningar som var enkla att ta med, så jag köpte ofta frukt. När jag åt ute gick jag mest till asiatiska restauranger. Brittisk mat är i sig inte särskilt god, men London har många utmärkta internationella restauranger.
- Vad du bör ta med
Jag rekommenderar att du tar med så lite bagage som möjligt. Jag tror att det finns väldigt få saker som man inte kan hitta i en storstad som London.
- Till dig som funderar på att delta
Om du noggrant läser igenom informationen om projektet som sabbatsårsprogrammet tillhandahåller, finns det inget du behöver förbereda separat före deltagandet och inga svårigheter som beror på att du är oförberedd. Men även om du går med i projektet med stor entusiasm och förväntan kan du känna dig överväldigad och ha det svårt under den första anpassningsperioden på grund av den främmande miljön, maten och människorna.
#Mina resmål i Europa
Under sabbatsårsprojektet utnyttjade jag två veckors lov från språkskolan, stannade ytterligare två veckor efter projektets slut och reste till olika platser under skollov och helger. Det resmål som gjorde starkast intryck på mig var Tyskland.
Jag reste i Tyskland i sammanlagt åtta dagar – fyra dagar i Berlin och fyra dagar i Nürnberg – och det var resmålet som berörde mig mest. Sättet som tyskarna konfronterar sin skamliga och smärtsamma historia på var verkligen omvälvande. Deras sätt att inte dölja de fruktansvärda handlingar som begicks under naziststyret, utan i stället visa upp dem, reflektera över dem och undervisa om dem så att de inte glöms bort, gjorde ett djupt intryck på mig.
Under resan i Tyskland såg jag inte många iögonfallande byggnader eller vackra landskap. Men den lärde mig och fick mig att känna mer än någon annan plats, och den fick mig att vilja studera Europas historia ordentligt igen. Om du vill resa för att se spektakulära sevärdheter eller ta bilder att lägga upp på sociala medier kanske Tyskland inte är det bästa resmålet. Men jag tror att Tyskland kan bli det resmål du minns bäst.
Mitt sabbatsår
Upplevelse ★★★★★
Jag tycker att det är en fantastisk upplevelse att lämna det välbekanta koreanska samhället och bo i en främmande, ny miljö.
Lärande ★★★★★
Jag tycker att det jag lärde mig genom att träffa olika människor är mer än det man kan lära sig ur böcker.
Miljö ★★★★☆
Man kan träffa olika människor och en avslappnad livsstil är en naturlig del av vardagen, men det är många molniga dagar, så jag ger det fyra stjärnor.
Säkerhet ★★★★★
Det kan upplevas annorlunda för kvinnor, men jag tycker att det är en trygg plats. Det finns många poliser och vid de flesta turistattraktioner, bibliotek, gallerier och andra platser där människor samlas kontrolleras väskor, så jag kände mig trygg.
Fritid★★★★★
Trots att det är en storstad fanns det en känsla av lugn och romantik i människors vardag, och en social atmosfär där vila värdesattes.
Om du tvekar på om du ska göra det eller inte, gör det bara.Vilket projekt du än deltar i, belasta dig inte med alltför höga förväntningar eller mål. Jag hoppas att det blir en tid då du kan njuta av nuet i en ny miljö och hitta glädje.
I London, England Lär dig klassisk engelska till ett överkomligt pris
Choi Jong-won, deltagare i sabbatsår (25 år, universitetsstudent på sabbatsår) / 20 veckors sabbatsår |
# Jag litade på rådgivaren och bestämde mig för att delta i det här projektet.
Hej, jag heter Choi Jong-won och är 25 år. Jag är universitetsstudent och har just nu studieuppehåll. När jag funderade på hur jag kunde använda tiden under mitt studieuppehåll på ett mer meningsfullt sätt hittade jag ett program för sabbatsår. Efter rådgivning med en rådgivare från Korean Gap Year gick jag med i projektet ”Lär dig klassisk engelska till ett överkomligt pris i London” i 20 veckor.
Innan sabbatsåret började satt jag fast och kunde inte komma vidare på grund av mina brister. Under rådgivningen insåg jag att det jag saknade var förmågan att uttrycka mig.
Efter samtalet utsatte jag mig därför för en miljö där jag kunde uttrycka mig fritt. Det lindrade den bristen och gav mig motivation att gå vidare.Rådgivaren presenterade ett projekt som hen tyckte passade bäst för en sådan miljö. Jag litade på rådgivaren och deltog i projektet.
* Eftersom Choi Jong-won hade en stark önskan om att förändra sig själv fick han dagliga, personligt anpassade 1:1-uppdrag med fokus på självständighet och uttrycksförmåga. Han fick också en sabbatsårsdagbok för reflektion och planering.
# För mig var det läskigare att ge vika för rädslan och förbli densamma.
Jag var förstås orolig över att vara utomlands under en längre tid. Det var något jag aldrig hade upplevt förut, och jag var också väldigt rädd för att träffa nya människor och skapa relationer i en ny miljö. Men det därEftersom det var läskigare för mig att ge vika för rädslan och förbli som jag var samlade jag mod och bestämde mig.
Det var svårt att bestämma mig för att starta sabbatsårsprojektet och sedan ta steget, men när jag väl hade bestämt mig tänkte jag mest: ”Jag åker dit och löser det på något sätt.” Därför förberedde jag inget särskilt före avresan.
Då var jag utmattad och hade redan gjort av med mycket energi på att komma fram till ett nytt beslut, så jag hade varken ork eller känslomässigt utrymme att lägga på att ”förbereda mig innan projektet började”. Jag förberedde inget annat, utan ordnade bara det nödvändigaste inför utlandsresan, som pass, andra dokument och packning.
JagJag hoppades att mina brister skulle lindras, om så bara lite, under tiden jag deltog i projektet, så att det här sabbatsåret kunde hjälpa mig att växa och utvecklas i framtiden– och bli en drivkraft som hjälpte mig att ta ytterligare ett steg framåt – och ett annat mål var attträffa människor i en bredare miljö som tänker ungefär som jag. Jag ville också veta vad människor med samma identitet tycker och hur de lever.
# En dag i England
På vardagar när jag hade lektioner började undervisningen klockan 8.45, så jag gick hemifrån ungefär en timme tidigare och tog tunnelbanan till skolan. På förmiddagarna, mellan 8.45 och 12.00, läste vi allmän engelska. På de valfria eftermiddagslektionerna kunde man välja ämnen som konversation, skrivande eller grammatik och läsa dem i en timme.
När lektionerna var slut köpte jag lunch i en mataffär eller på ett ställe med hämtmat och gick till en park eller till Themsens strand för att äta med vänner,och efteråt gick jag till ett konstmuseum jag tycker om för att titta på målningar, eller åkte hem och tittade mest på amerikanska eller brittiska tv-serier.När vädret var fint tog jag med mig en bok och läste i parken hela dagen innan jag gick hem, Ungefär en månad efter att projektet började skaffade jag medlemskap på ett lokalt gym och tränade när jag hade tid.
På helger utan lektioner på språkskolan brukade jag handla mat på marknaden eller göra kortare utflykter till närliggande orter, träffa vänner och gå till pubar eller klubbar, och vara hemma hos vänner som bjöd in mig för att äta tillsammans eller ha fest.
# Jag älskade att ingen dömde mig utifrån koreanska normer.
Först och främst gillade jag att Storbritannien rymmer en så mångfaldig blandning av människor och kulturer, så någon som jag inte kunde dömas eller betraktas som märklig av någon, och jag kunde naturligt smälta in i samhället. Och till skillnad från det koreanska samhället gillade jag verkligen att ingen dömde mig utifrån koreaners normer.
Eftersom vi använde engelska i stället för koreanska behövde vi inte anpassa oss till våra egna former och normer när vi använde artighetsformer eller titlar. Därför kunde jag, när jag ledde ett samtal eller uttrycka mina tankar friare och mer avslappnat, utan att tveka särskilt mycket.
Dessutom var det mycket jag kom att reflektera över som utlänning i ett annat lands samhälle.Särskilt sådant som jag aldrig hade lagt märke till i det koreanska samhället blev tydligt när jag bodde i ett annat land, och jag fick många nya insikter.
När jag insåg att varje samhälle står inför olika omständigheter och har sin egen historia som vuxit fram över tid, förvandlades mycket av det jag hade mött med ilska och bitterhet i det koreanska samhället till medkänsla och förståelse. Jag började också fundera på vilken riktning de kommande generationerna, som ska leda vårt samhälle, bör ta. Jag kom dessutom att tro att vi inte bör upprepa förlegade missförhållanden och hat, utan i stället lösa många problem med kärlek, tolerans, tålamod och förståelse.
Och kanske var den viktigaste insikten att jag genom projektet lärde mig att acceptera mig själv som jag är.Fram till dess hade jag, som sexuell minoritet i det koreanska samhället, inte kunnat acceptera mig själv. Jag bar på skuld i hjärtat, som om jag hade begått en stor synd, och såg min identitet som något som tärde på mig och som bojor som begränsade alla delar av mitt liv – relationer, yrkesliv och så vidare.
Därför saknade jag självförtroende i allt, lät mig påverkas av andras normer och omdömen och kämpade med det. Till slut levde jag i en ond cirkel av frustration och självanklagelser som jag inte kunde ta mig ur. Men under de här 20 veckorna – en period som både kan verka kort och lång – levde jag i ett samhälle där människor som jag accepteras som de är. Jag träffade många som liknade mig, och även när jag visade vem jag var kritiserade eller hatade ingen mig, och jag insåg att det verkligen finns många människor som bemötte mig med respekt och kärlek.
I en sådan miljö, bland sådana människor, började jag acceptera mig själv som jag är och fick mycket mer självförtroende. De internationella vänner jag blev nära med under mina 20 veckor på språkskolan, mina koreanska vänner, hbtq-vännerna jag träffade genom gemenskapen och vännerna jag mötte på resor efter projektet –jag är innerligt tacksam för dem allihop, och de blev en värdefull del av mina minnen för livet.
# Jag hoppas att det blir en tid då du kan njuta av nuet i en ny miljö och hitta glädje.
Om du tvekar på om du ska göra det eller inte, gör det bara. Se sabbatsåret som en tid att ta en paus i livet och lägg tillfälligt åt sidan pressen att behöva åstadkomma eller uppnå något stort.Vilket projekt du än deltar i, lägg inte för stor börda eller alltför höga mål på dig själv. Jag hoppas att det blir en tid då du kan njuta av nuet i en ny miljö och hitta glädje.
# Jag blev en person som vet hur man uppskattar och älskar det jag får.
Det vore en lögn att säga att mitt liv plötsligt vändes upp och ner genom ett enda projekt. Men jag blev någon som kunde se mig själv mer som jag är, och sådana Jag fick vänner som älskar och respekterar mig som jag är.
Genom det här sabbatsåret med engelska språkstudier i Storbritannien upptäckte jag en konststil jag tycker om och hittade en konstnär jag beundrar genom att besöka de kostnadsfria museerna i Storbritannien, som man kan gå till när man har tid. Jag vande mig vid att ta mig runt i centrala London och hittade platser och restauranger/kaféer i London som jag tycker om. Jag fick vänner från andra länder och är inte längre rädd för att resa. Slutligen blev jag en person som vet hur man uppskattar och älskar det jag får.
# Mitt eget tips om sabbatsår
- Språk
Även om allt känns främmande och svårt under den första anpassningsperioden, kommer du snart att vänja dig och få ett roligt sabbatsår om du kommer ihåg det ursprungliga beslutet att ta ett sabbatsår och håller ut lite till.
- Boende
Om du bor hos en värdfamilj tycker jag att det är viktigt att prata med värden om dennes matvanor och vilka regler som är viktiga för dem. I mitt fall var värden vegetarian och kände sig obekväm med att laga kött hemma, så vi behövde prata för att komma överens och hitta en rimlig lösning för oss båda.
- Måltider
När jag bodde i London gjorde de skyhöga priserna det svårt att äta ute ofta. Därför köpte jag oftast färdigmat i mataffärer eller handlade mat och lagade själv. Matvaror i mataffärer var faktiskt billigare än i mitt hemland.
Jag handlade främst på Sainsbury's och Tesco. Jag köpte ofta smörgåsar eller sallader, förpackad sushi och pajer eller pastarätter som kunde värmas i mikrovågsugn. Om du gillar kött kan du köpa kött och grönsaker och grilla dem tillsammans. Lax och vit fisk säljs färdiglagade och är smidiga att äta.
De sålde också frukt, både färsk och i plastförpackningar som var enkla att ta med, så jag köpte ofta frukt. När jag åt ute gick jag mest till asiatiska restauranger. Brittisk mat är i sig inte särskilt god, men London har många utmärkta internationella restauranger.
- Vad du bör ta med
Jag rekommenderar att du tar med så lite bagage som möjligt. Jag tror att det finns väldigt få saker som man inte kan hitta i en storstad som London.
- Till dig som funderar på att delta
Om du noggrant läser igenom informationen om projektet som sabbatsårsprogrammet tillhandahåller, finns det inget du behöver förbereda separat före deltagandet och inga svårigheter som beror på att du är oförberedd. Men även om du går med i projektet med stor entusiasm och förväntan kan du känna dig överväldigad och ha det svårt under den första anpassningsperioden på grund av den främmande miljön, maten och människorna.
#Mina resmål i Europa
Under sabbatsårsprojektet utnyttjade jag två veckors lov från språkskolan, stannade ytterligare två veckor efter projektets slut och reste till olika platser under skollov och helger. Det resmål som gjorde starkast intryck på mig var Tyskland.
Jag reste i Tyskland i sammanlagt åtta dagar – fyra dagar i Berlin och fyra dagar i Nürnberg – och det var resmålet som berörde mig mest. Sättet som tyskarna konfronterar sin skamliga och smärtsamma historia på var verkligen omvälvande. Deras sätt att inte dölja de fruktansvärda handlingar som begicks under naziststyret, utan i stället visa upp dem, reflektera över dem och undervisa om dem så att de inte glöms bort, gjorde ett djupt intryck på mig.
Under resan i Tyskland såg jag inte många iögonfallande byggnader eller vackra landskap. Men den lärde mig och fick mig att känna mer än någon annan plats, och den fick mig att vilja studera Europas historia ordentligt igen. Om du vill resa för att se spektakulära sevärdheter eller ta bilder att lägga upp på sociala medier kanske Tyskland inte är det bästa resmålet. Men jag tror att Tyskland kan bli det resmål du minns bäst.
Mitt sabbatsår
Upplevelse ★★★★★
Jag tycker att det är en fantastisk upplevelse att lämna det välbekanta koreanska samhället och bo i en främmande, ny miljö.
Lärande ★★★★★
Jag tycker att det jag lärde mig genom att träffa olika människor är mer än det man kan lära sig ur böcker.
Miljö ★★★★☆
Man kan träffa olika människor och en avslappnad livsstil är en naturlig del av vardagen, men det är många molniga dagar, så jag ger det fyra stjärnor.
Säkerhet ★★★★★
Det kan upplevas annorlunda för kvinnor, men jag tycker att det är en trygg plats. Det finns många poliser och vid de flesta turistattraktioner, bibliotek, gallerier och andra platser där människor samlas kontrolleras väskor, så jag kände mig trygg.
Fritid★★★★★
Trots att det är en storstad fanns det en känsla av lugn och romantik i människors vardag, och en social atmosfär där vila värdesattes.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
