#Jag fick bättre självförtroende och övervann min låga självkänsla #En stor känsla av att ha åstadkommit något och en speciell upplevelse #En ungdomlig tid i tjugoårsåldern; en känsla av stolthet

[Volontärarbete/aktiviteter utomlands] Engagerat miljövårdsarbete i Nya Zeelands natur tillsammans med vänner från hela världen Choi In-gu, deltagare i sabbatsårsprogrammet (gapper) (26 år, studieledig) / 2 veckors sabbatsår
|
# Valde volontärarbete i Nya Zeeland eftersom jag tänkte att jag skulle ångra mig alldeles för mycket om jag inte hade volontärerfarenhet utomlands innan jag fyllde 30
Hej! Jag heter Choi In-gu. Jag är en 26-årig manlig universitetsstudent. Jag tog studieledigt en halv termin 2018 och tillbringade ett sabbatsår i Nya Zeeland från den 1 till den 15 juni. Innan sabbatsåret hade jag ingen erfarenhet av att vara utomlands alls, och min engelska begränsades till 880 poäng på TOEIC – jag hade i princip ingen praktisk engelska alls.
Dessutom brukar jag ogilla att prova nya saker och föredrar att stanna hemma. Jag är rätt lat. Kort sagt är jag ganska försiktig, haha. Så när folk omkring mig först fick höra om mina planer på ett sabbatsår blev de väldigt oroliga. Jag grubblade på det ända tills ungefär tre veckor före avresan, men till slut kom jag hem välbehållen, så här kommer min berättelse~
Anledningen till att jag deltog i projektet var att jag verkligen ville prova på volontärarbete utomlands. Jag sökte många volontärprogram för universitetsstudenter, men blev alltid utslagen i första omgången. Till och med två veckor innan sabbatsåret började kom jag inte in på ännu ett fritidsprogram, och sedan gav jag mig av.Jag valde volontärarbete eftersom jag tänkte att jag skulle ångra mig alldeles för mycket om jag var i 20-årsåldern utan att ha volontärarbetat utomlands.
Jag tror också att det var Nya Zeelands natur som lockade mig allra mest.Jag hade bilden av Nya Zeeland som ett land med storslagen natur. Jag tyckte också att det verkade prisvärt och valde det eftersom jag hade hört att många koreaner bor där.Det var en av anledningarna.
Jag är dessutom bra på fysiskt arbete, så jag tänkte att jag skulle klara volontärarbetet utan problem. Jag ville också bo tillsammans med utländska vänner.
Jag volontärarbetade i två veckor och reste sedan ensam i en vecka. Totalt stannade jag tre veckor i Nya Zeeland. Före avresan var jag verkligen, verkligen nervös. Det var min första utlandsresa och jag skulle åka ensam. Jag kunde inte prata engelska.
Ibland kändes det till och med som om jag skulle rycka in i militärtjänsten – jag var extremt nervös. Tänk om jag inte kom igenom passkontrollen i Nya Zeeland, tänk om jag blev rånad, utsattes för rasdiskriminering eller skadade mig, och så vidare … Även efter avresan försvann inte spänningen och oron. Större delen av tiden jag var borta från Korea präglades av ångest och oro.
Men när jag ser tillbaka nu,tror jag att jag bara är naturligt räddhågsen och inte kunde göra så mycket åt det. Allt är svårt i början. Och eftersom jag oroade mig och var försiktig tror jag att jag kunde genomföra de tre veckorna på ett säkert sätt.
Inför avresan tog jag hjälp av många olika saker, till exempel informationsmaterialet från Korea Gap Year, den lokala organisationens webbplats, sökningar på nätet, reseguider om Nya Zeeland och bekanta.Jag delade upp förberedelserna i avresa, boende, resa till mötesplatsen, volontärutrustning, individuell resa och ankomst. Se särskilt till att kontrollera packlistan på den lokala organisationens webbplats.Det bör du göra.
När jag förflyttade mig kollade jag också rutter och tider med Google Maps. Jag använde även YouTube mycket. Egentligen ville jag kontakta personer som hade varit där och ställa frågor, men det var inte så lätt. Jag borde ha pluggat engelska, men eftersom jag förberedde mig inför andra prov gjorde jag knappt det. Man blir inte bättre på att prata över en natt; när jag försökte plugga blev jag nervös och hade svårt att koncentrera mig, så jag övade bara på de fraser jag trodde att jag skulle behöva. Ändå kom jag hem utan några större problem.
# Vardagsrutiner på plats och minnesvärda lagkamrater från Belgien, Tyskland och Frankrike

Projektet går till så att vi byter boende mellan vardagarna och helgerna. Först,på fredagen har vi en kort introduktion på organisationens kontor i Auckland och fyller i papper. Sedan åker vi med teamledaren till boendet.Det ligger ungefär en timme från centrala Auckland. Där bor vi väldigt fritt tillsammans med de andra i teamet fram till måndag morgon. Man kan åka på en egen utflykt under tiden! Ingen lägger sig i; det är tillåtet att dricka och röka!
På måndag morgon åker vi till volontärplatsen för att börja arbeta på allvar. Eftersom vi byter boende tar vi med oss allt bagage.Vi bor på volontärplatsen i fem vardagar och utför volontärarbete.
Kortfattat ser dagsprogrammet ut så här:
8.00 Förberedelserna inför dagens volontärarbete är klara, dags att gå ombord på transporten
8.30–12.00 Volontärarbete
12.20–13.15 Tillbaka till boendet, egen lunch och vila (ibland bjuds det på grillmat)
13.30–16.00 Volontärarbete
16.00– Fri tid, middag och sömn
Jag brukade vakna 7.20 och gå och lägga mig runt 23.00.
På fredagar åkte vi tillbaka till boendet i Titirangi för att tillbringa helgen där.
Mer i detaljI mitt fall flyttade vi plantor som gruppen hade drivit upp till planteringsområdena och satte dem i jorden. Sedan rengjorde och organiserade vi utrustning eller gjorde saker som att beskära stora träd.Det var sådant jag gjorde. Det är mest fysiskt arbete. Parken är enorm, så det blir mycket tid i bilen, och om man blir trött får man vila fritt under arbetet.
Under projektet träffade jag många människor, men det är lagkamraterna jag bodde med som jag minns bäst. Jag var i ett team med tre vänner från Belgien, Tyskland och Frankrike. Jag var den enda asiaten och var inte särskilt bra på engelska, men de var väldigt vänliga mot mig. OchDen tyske vännen var 19 år och sa självsäkert att han hade kommit till Nya Zeeland för ett sabbatsår. Det gjorde stort intryck på mig.I vårt land är det den ålder då man pluggar intensivt inför högskoleprovet …
En gång lagade jag också Buldak-bokkeum-myeon (starka kycklingnudlar) åt mina utländska lagkamrater. Det var både stolt och roligt att få se deras reaktioner i verkligheten – reaktioner som jag tidigare bara hade sett på YouTube ^^. Under sabbatsårsprojektet var jag den enda asiaten, men jag utsattes inte alls för rasism eller några obehagliga upplevelser. Tvärtom var det många som hälsade på mig först, haha.
Vi bodde tillsammans med vänner från andra länder, lagade mat åt varandra, såg på film tillsammans och pratade om fotboll. Jag fick träffa många fina vänner.



[Volontärarbete/aktiviteter utomlands] Engagerat miljövårdsarbete i Nya Zeelands natur tillsammans med vänner från hela världen Choi In-gu, deltagare i sabbatsårsprogrammet (gapper) (26 år, studieledig) / 2 veckors sabbatsår
|
# Valde volontärarbete i Nya Zeeland eftersom jag tänkte att jag skulle ångra mig alldeles för mycket om jag inte hade volontärerfarenhet utomlands innan jag fyllde 30
Hej! Jag heter Choi In-gu. Jag är en 26-årig manlig universitetsstudent. Jag tog studieledigt en halv termin 2018 och tillbringade ett sabbatsår i Nya Zeeland från den 1 till den 15 juni. Innan sabbatsåret hade jag ingen erfarenhet av att vara utomlands alls, och min engelska begränsades till 880 poäng på TOEIC – jag hade i princip ingen praktisk engelska alls.
Dessutom brukar jag ogilla att prova nya saker och föredrar att stanna hemma. Jag är rätt lat. Kort sagt är jag ganska försiktig, haha. Så när folk omkring mig först fick höra om mina planer på ett sabbatsår blev de väldigt oroliga. Jag grubblade på det ända tills ungefär tre veckor före avresan, men till slut kom jag hem välbehållen, så här kommer min berättelse~
Anledningen till att jag deltog i projektet var att jag verkligen ville prova på volontärarbete utomlands. Jag sökte många volontärprogram för universitetsstudenter, men blev alltid utslagen i första omgången. Till och med två veckor innan sabbatsåret började kom jag inte in på ännu ett fritidsprogram, och sedan gav jag mig av.Jag valde volontärarbete eftersom jag tänkte att jag skulle ångra mig alldeles för mycket om jag var i 20-årsåldern utan att ha volontärarbetat utomlands.
Jag tror också att det var Nya Zeelands natur som lockade mig allra mest.Jag hade bilden av Nya Zeeland som ett land med storslagen natur. Jag tyckte också att det verkade prisvärt och valde det eftersom jag hade hört att många koreaner bor där.Det var en av anledningarna.
Jag är dessutom bra på fysiskt arbete, så jag tänkte att jag skulle klara volontärarbetet utan problem. Jag ville också bo tillsammans med utländska vänner.
Jag volontärarbetade i två veckor och reste sedan ensam i en vecka. Totalt stannade jag tre veckor i Nya Zeeland. Före avresan var jag verkligen, verkligen nervös. Det var min första utlandsresa och jag skulle åka ensam. Jag kunde inte prata engelska.
Ibland kändes det till och med som om jag skulle rycka in i militärtjänsten – jag var extremt nervös. Tänk om jag inte kom igenom passkontrollen i Nya Zeeland, tänk om jag blev rånad, utsattes för rasdiskriminering eller skadade mig, och så vidare … Även efter avresan försvann inte spänningen och oron. Större delen av tiden jag var borta från Korea präglades av ångest och oro.
Men när jag ser tillbaka nu,tror jag att jag bara är naturligt räddhågsen och inte kunde göra så mycket åt det. Allt är svårt i början. Och eftersom jag oroade mig och var försiktig tror jag att jag kunde genomföra de tre veckorna på ett säkert sätt.
Inför avresan tog jag hjälp av många olika saker, till exempel informationsmaterialet från Korea Gap Year, den lokala organisationens webbplats, sökningar på nätet, reseguider om Nya Zeeland och bekanta.Jag delade upp förberedelserna i avresa, boende, resa till mötesplatsen, volontärutrustning, individuell resa och ankomst. Se särskilt till att kontrollera packlistan på den lokala organisationens webbplats.Det bör du göra.
När jag förflyttade mig kollade jag också rutter och tider med Google Maps. Jag använde även YouTube mycket. Egentligen ville jag kontakta personer som hade varit där och ställa frågor, men det var inte så lätt. Jag borde ha pluggat engelska, men eftersom jag förberedde mig inför andra prov gjorde jag knappt det. Man blir inte bättre på att prata över en natt; när jag försökte plugga blev jag nervös och hade svårt att koncentrera mig, så jag övade bara på de fraser jag trodde att jag skulle behöva. Ändå kom jag hem utan några större problem.
# Vardagsrutiner på plats och minnesvärda lagkamrater från Belgien, Tyskland och Frankrike

Projektet går till så att vi byter boende mellan vardagarna och helgerna. Först,på fredagen har vi en kort introduktion på organisationens kontor i Auckland och fyller i papper. Sedan åker vi med teamledaren till boendet.Det ligger ungefär en timme från centrala Auckland. Där bor vi väldigt fritt tillsammans med de andra i teamet fram till måndag morgon. Man kan åka på en egen utflykt under tiden! Ingen lägger sig i; det är tillåtet att dricka och röka!
På måndag morgon åker vi till volontärplatsen för att börja arbeta på allvar. Eftersom vi byter boende tar vi med oss allt bagage.Vi bor på volontärplatsen i fem vardagar och utför volontärarbete.
Kortfattat ser dagsprogrammet ut så här:
8.00 Förberedelserna inför dagens volontärarbete är klara, dags att gå ombord på transporten
8.30–12.00 Volontärarbete
12.20–13.15 Tillbaka till boendet, egen lunch och vila (ibland bjuds det på grillmat)
13.30–16.00 Volontärarbete
16.00– Fri tid, middag och sömn
Jag brukade vakna 7.20 och gå och lägga mig runt 23.00.
På fredagar åkte vi tillbaka till boendet i Titirangi för att tillbringa helgen där.
Mer i detaljI mitt fall flyttade vi plantor som gruppen hade drivit upp till planteringsområdena och satte dem i jorden. Sedan rengjorde och organiserade vi utrustning eller gjorde saker som att beskära stora träd.Det var sådant jag gjorde. Det är mest fysiskt arbete. Parken är enorm, så det blir mycket tid i bilen, och om man blir trött får man vila fritt under arbetet.
Under projektet träffade jag många människor, men det är lagkamraterna jag bodde med som jag minns bäst. Jag var i ett team med tre vänner från Belgien, Tyskland och Frankrike. Jag var den enda asiaten och var inte särskilt bra på engelska, men de var väldigt vänliga mot mig. OchDen tyske vännen var 19 år och sa självsäkert att han hade kommit till Nya Zeeland för ett sabbatsår. Det gjorde stort intryck på mig.I vårt land är det den ålder då man pluggar intensivt inför högskoleprovet …
En gång lagade jag också Buldak-bokkeum-myeon (starka kycklingnudlar) åt mina utländska lagkamrater. Det var både stolt och roligt att få se deras reaktioner i verkligheten – reaktioner som jag tidigare bara hade sett på YouTube ^^. Under sabbatsårsprojektet var jag den enda asiaten, men jag utsattes inte alls för rasism eller några obehagliga upplevelser. Tvärtom var det många som hälsade på mig först, haha.
Vi bodde tillsammans med vänner från andra länder, lagade mat åt varandra, såg på film tillsammans och pratade om fotboll. Jag fick träffa många fina vänner.


Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.