|
I slutet av veckan ordnade de en enkel avskedsmiddag, och alla i det gemensamma rummet samlades för att äta tillsammans. Jag gjorde egentligen inte så mycket, men både volontärsamordnaren och personerna på boendet tog så entusiastiskt farväl av mig att jag, trots att jag kände mig lite ledsen, också blev glad.
[Japans landsbygd/volontärarbete utomlands] Ett enkelt vardagsliv – volontärarbete med hemlösa djur i Tokushima, Japan
Lee Min-hyuk, deltagare i Korea GapYear (24 år, universitetsstudent) / 8 veckors sabbatsår
|
# Första dagen bjöd på kraftigt regn och oväntat starka och många hemlösa djur
När jag kom fram första gången regnade det kraftigt. Därför blev jag ungefär 15 minuter försenad, och eftersom jag inte hade något SIM-kort kunde jag inte kontakta någon och kände mig lite orolig. Som tur var hämtade de upp mig utan problem, och på vägen stannade vi vid en närbutik där jag köpte lite bröd. Fram till dess hade jag trott att det skulle finnas fler ställen där man kunde handla mat, till exempel en stormarknad.
Boendet var enklare än jag hade väntat mig, och även om det var natt och jag inte såg så bra var det verkligen lantligt. Åtminstone då fanns det inget varmvatten, och jag visste inte hur elementet på rummet fungerade, så jag frös tills jag somnade och vaknade nästa morgon.
Nästa dag gick jag till jobbet för första gången, och regnet fortsatte att ösa ner ända fram till dess. Bilen som skulle hämta mig kom lite senare än planerat, och när jag kom till arbetsplatsen fick jag veta mer av en korean som bodde på samma boende som personalen. Redan första dagen gjorde regnet arbetet oerhört tufft. Inte nog med att mina skor blev förstörda, det fanns också fler hundar än jag hade föreställt mig, och de var förvånansvärt starka.
# Att gå ut med 20 hundar om dagen och njuta av tre härliga lediga dagar i veckan
Jag tror att jag gick ut med ungefär 20 hundar om dagen. Jag räknade inte exakt, men det verkade finnas ungefär 80–90 hundar totalt. Det tog ett tag att vänja sig vid det ständiga skällandet från alla hundarna.
När jag hade slutat jobba och kommit tillbaka till boendet vid sextiden lagade jag middag, tvättade och fördrev tiden fram till läggdags. Det var inte direkt någon livlig plats, så det fanns ingenstans att gå, och att hitta på något efter jobbet var egentligen inget alternativ.
Jag var ledig tre dagar i veckan: fredag, lördag och söndag. Precis som när jag gick i skolan kändes det mentalt skönt att jobba fyra dagar i sträck och sedan vara ledig tre dagar i rad. Den första helgen ägnade jag mest åt att utforska området.
På fredagar och lördagar gick jag ensam till närbutiken, men jag har uselt lokalsinne och många platser var inte ordentligt markerade på kartan, så jag tillbringade mycket tid med att bara försöka hitta rätt. Första gången tog det mycket längre tid än jag hade väntat mig, och det var en lång promenad bara till närbutiken. Det fanns inga vettiga stormarknader, vilket var ganska frustrerande.
På söndagen gick jag tillsammans med personen i rummet bredvid till ett ställe som hette ”Salon” i närliggande Kamiyama. Man kanske tänker sig en traditionell koreansk salong, men här verkade ordet bara syfta på ett ställe där man serverar enklare tilltugg tillsammans med vanligt kaffe eller te.
Medan jag tittade på en video som visade landskapet i byn Kamiyama och några konstverk åt jag lite bröd och mochi till kaffet de bjöd på. Jag vet inte om det är vanligt, men de tog inte betalt för det.
# Scenen med körsbärsblomningen som man bara ser i tecknade serier
Den andra veckan bestämde jag mig för att äntligen åka till stationen. Jag åkte dit på fredagen och lördagen och bokade till och med ett hotell nära stationen. Det var ett stort beslut eftersom bussbiljetten tur och retur kostade ungefär 15 000 won. Hotellet kostade dessutom omkring 60 000 won, så det tog en stor del av min budget.
En annan sak som jag inte hade tänkt på när jag bodde där var att maten var ganska dyr, och till och med linbanan kostade mer än en måltid, vilket blev lite betungande. Jag skulle dock egentligen inte rekommendera linbanan.
Det bästa med att åka in till centrum då var körsbärsblommorna som blommade överallt i Tokushima Central Park. Det var så vackert, och scenen med körsbärsblomningen, som jag bara hade sett i manga, utspelade sig precis framför mina ögon. Jag tycker att det var mycket meningsfullt att kunna besöka staden precis under körsbärsblomningen.
På veckans sista lediga dag, söndagen, gick jag på en liten utställning i Kami-yamaområdet. Jag minns inte illustratörens namn, men trots att det var ett litet evenemang var illustrationerna, särskilt bilderboksillustrationerna, mycket imponerande. Det roliga var att jag sprang på någon jag hade träffat veckan innan på salongen.
När fler volontärer kom behövde jag flytta till ett boende närmare stationen. Det var lite besvärligt, men från och med då flyttades mina aktiviteter till området kring stationen. Och när fler byggnader dök upp omkring mig började jag spendera mer pengar. Det tog ett tag innan jag kom in i mina gamla rutiner igen.
Den största förändringen var att den enda volontären jag kunde prata koreanska med åkte hem, och att jag började bo tillsammans med en ny volontär. Den nya volontären var fransk, och eftersom vi inte kunde kommunicera obehindrat kom vi inte särskilt nära varandra. Då kände jag verkligen att jag trivdes bäst ensam eller tillsammans med bara en annan person. Men eftersom jag ändå var utomlands ville jag prata med några utlänningar, så jag samlade mod och gick in i det gemensamma rummet.
Jag funderade mycket innan jag gick med, men som tur var var alla trevliga, så jag kunde prata lite med dem. Den dagen lovade jag en person från Ryssland att lära ut koreanska. Tack vare det fick jag mindre tid att koppla av efter jobbet från och med veckan därpå, vilket gjorde mig lite trött.
Att för första gången lära ut koreanska till en utlänning innebar också många utmaningar, och jag tvivlade mycket på hur jag skulle undervisa. Trots det tycker jag att det var en speciell upplevelse att få lära ut koreanska till någon från ett annat land.
Genom att fråga de här personerna fick jag också veta hur man anmäler sig till en japansk språkskola och vart man skulle gå. Från och med den femte veckan kunde jag därför börja gå på en japansk språkskola på torget framför stationen.
# En helg full av festivaler och fester med volontärerna – ingen tid att ha tråkigt
Den femte helgen sammanföll med festivalperioden, så på väg hem från språkskolan kunde jag se uppträdanden och Awa Odori-dansen på nära håll. Men ärligt talat tyckte jag inte att det var särskilt intressant att bara stå och titta på hela dansen. Efter ungefär 15 minuter blev jag uttråkad och varm, så jag gick för att se ett annat uppträdande. Det andra uppträdandet kändes mer som en liten stadsfestival och var värt att se.
Under den sjätte veckan berättade en fransk volontär som bodde på samma ställe att det var hens sista vecka och föreslog att alla volontärer som jobbade tillsammans skulle gå till en izakaya. Så på fredagskvällen gav vi oss alla ut i natten. Det var första gången jag gick till en izakaya eller bar i Japan, och jag blev förvånad över att man tog ut en separat avgift för ”tsukidashi” och att inträdesavgiften till baren beräknades per person.
Nästa dag, på lördagen, kom två nya volontärer, och vi gick på en workshop för att prova på keramik. Det kändes som ren tur, för ett tv-team var där och vi blev filmade tillsammans när vi höll i keramiken vi hade gjort. Det här var upplevelser jag inte hade kunnat få på egen hand, och jag var så tacksam för dem.
Den sjunde veckan var också lite speciell för mig. Jag hade egentligen planerat att besöka Takamatsu och Matsuyama, men budgeten var lite knapp. Dessutom pågick en animefestival som hette Machi★Asobi den helgen, så jag bestämde mig för att utforska festivalen i stället. Festivalområdet var större än jag hade väntat mig, och det var så många evenemang att jag inte hann se allt. Men det fanns ändå massor att uppleva, och jag gick runt en hel del.
Till och med de vanligtvis lugna gränderna och gatorna myllrade av folk, och butikerna sjöd av liv under den här perioden. Cosplayområdet var särskilt roligt, med cosplayers vart man än tittade. Dessutom ville jag åtminstone en gång passa på att fotograferas med cosplayers när jag var i Japan. I tre dagar tvekade jag och visste inte om jag skulle våga, men på söndagen lyckades jag äntligen ta några bilder med ett par cosplayers, och jag var nöjd.
Förutom det hörde jag förstås också några okända personer sjunga och såg intervjuer genomföras. Medan jag samlade stämplar fick jag en illustrerad animebok som belöning och köpte presenter till mina vänner medan jag strosade runt. Så här i efterhand gjorde jag inte särskilt mycket under de tre dagarna, men jag var hela tiden i rörelse. Jag är glad att det fanns olika evenemang och människor att träffa under min vistelse.
Även under den sista veckan ordnade de en enkel avskedsfest där vi lagade middag och åt tillsammans med personerna i det gemensamma rummet. Även om jag inte gjorde särskilt mycket där tog både volontärsamordnaren och personerna på boendet entusiastiskt farväl av mig, vilket gjorde mig både ledsen och glad.
Eftersom det hade känts tråkigt att åka raka vägen hem bokade jag boende i Osaka och Kyoto i förväg, turistade i tre dagar och återvände sedan till Korea.
# Mina tips inför ett sabbatsår
(Så tar du dig dit)
Ta bussen från Kansai flygplats. Resdagen regnade det, och bussen kom ungefär 15 minuter senare än planerat.
(Språk)
Det är bra att behärska antingen engelska eller japanska. Ta gärna med ett SIM-kort så att du kan använda en översättnings- eller ordboksapp.
(Boende)
Du får använda alla faciliteter, men se till att kontrollera utgångsdatumen på mat och kryddor. Allt annat brukar vara okej, men förvänta dig inte särskilt mycket av värme- eller kylsystemen.
(Måltider)
Om ditt boende ligger i ett avlägset område, som Sanagouchi, behöver du förlita dig på mat från närbutiker eller laga mat med ingredienser som du köper i närheten av stationen. Det är bäst att ta med ett internationellt körkort så att du kan hyra bil och lättare ta dig runt. Om ditt boende ligger nära stationen kan du äta ute eller laga mat på ett ställe med kök. Kontrollera ingrediensernas ursprung innan du köper dem.
(Saker att förbereda)
Jag fick fler småsår än jag hade väntat mig under arbetet, men jag hade bara plåster med mig och ingen salva, vilket var lite opraktiskt. Vattentäta plåster hade varit ett bättre val. Eftersom det var årstidsväxling (mars till april) packade jag kläder från tjocka jackor till kortärmat, men det var egentligen onödigt att ta med kortärmat. Däremot var det ett bra beslut att packa ytterkläder, eftersom temperaturskillnaderna mellan dag och natt var stora. Dessutom var det otroligt hjälpsamt att installera appen Maps.me på telefonen.
Om du planerar att resa runt mycket rekommenderar jag att du tar med gott om pengar. Ett tredagars Shikoku Rail Pass kostar cirka 9 000 yen, så om du vill besöka platser utanför Tokushima, som Takamatsu eller Matsuyama, behöver du planera noggrant och vara beredd att lägga ut pengarna. Det kan också vara en bra idé att ta med en bärbar dator. Utöver det tar du bara med dig det du tror att du behöver.
Mitt sabbatsår var
Upplevelse ★★★★☆
Jag gjorde många olika saker. Jag åkte till en närliggande stad och besökte tebutiker, njöt av körsbärsblomningen och provade till och med på keramik på en workshop. Så här i efterhand reste jag verkligen mycket på helgerna. En sak jag ångrar är att de flesta aktiviteterna var sådant som andra föreslog eller ordnade, snarare än något jag själv tog initiativ till.
Lärande ★★☆☆☆
Ärligt talat vet jag inte. Jag bodde där i två månader, men trots att jag började på en japansk språkskola placerades jag i en nybörjarklass på grund av schemat, och många lektioner ställdes in på grund av japanska helgdagar. Bortsett från det känner jag inte att jag lärde mig särskilt mycket.
Miljö ★★★☆☆
Jag tycker att det var precis tillräckligt för att bo bekvämt. Förutom att jag behövde tvätta håret i kallt vatten varje morgon under vintern eftersom det inte fanns varmvatten, fanns allt man behövde.
Säkerhet ★★★☆☆
Eftersom det låg på landsbygden fanns det inte många säkerhetsrisker som berodde på människor. När man rastade hundar fanns det däremot alltid en risk att bli biten, och eftersom volontärplatsen låg nära ett berg fanns det en möjlighet att stöta på vilda djur. Jag såg faktiskt en vild apa.
Fritid ★★★★☆
Efter att ha flyttat närmare stationen fick jag se många festivaler och besöka flera parker och restauranger, så jag tycker att fritiden var riktigt trevlig. Det jag tyckte var synd var att det saknades spelhallar och internetkaféer, som jag hade velat besöka åtminstone en gång.
Hem
