Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Min hy har fått mer lyster och jag lever nu ett mer avslappnat vardagsliv #En plats där jag kunde fokusera på mig själv #Min benägenhet att oroa mig har ersatts av en mer positiv inställning
”Innan jag deltog var jag faktiskt utbränd. Jag hade varit konstant upptagen i flera år, uppslukad av alla möjliga uppgifter och relationer, och livet var inte njutbart. Det kändes som om jag tvingade mig själv att leva. Nu säger min familj och mina vänner i Korea att mitt ansikte ser annorlunda ut – att jag verkar mycket piggare. Jag känner också så.”
A special Nordic working holiday to learn about the world and protect the environment Ki Eun-hwan, resenär på sabbatsår (31 år, efter att ha sagt upp sig) / 12 månaders sabbatsår
* Det här projektet har avslutats och pågår inte längre.
|
# Trettioett: ett liv där jag var jag än befinner mig balanserar på en knivsegg mellan ytterligheter
Hej! Jag är Ki Eun-hwan, ”Trettioett”. Jag funderade länge på vilken beskrivning jag skulle sätta framför mitt namn och bestämde mig till slut för min ålder. Det är inte för att jag vill prata om att vara äldre eller yngre – jag tycker bara att det är häpnadsväckande att tänka: ”Jag har redan levt i trettioett år.”
När jag var väldigt liten var jag så blyg första dagen på förskolan att jag stod vid väggen i korridoren och inte ens kunde gå in i klassrummet. Men när jag väl hade börjat känna mig trygg blev jag så busig att de äldre tjejerna kom till mig i lågstadiet och bad mig sluta retas med deras småbröder.
Var jag än har varit och vad jag än har gjort har jag levt som en lindansare som balanserar på ytterligheter. Ibland föll jag platt till marken, ibland svävade jag upp mot himlen, och jag gjorde ofta människor omkring mig oroliga.Nu drömmer jag om mitt eget totala konstverk på linan (!). Ibland går och springer jag, ibland stannar jag upp och ber, men jag fortsätter långsamt framåt. Hur jag än lever ska jag leva mitt liv lyckligt och med glädje.
Under några år innan jag gick med i sabbatsårsprojektet hade jag en vag tanke om att jag ville åka utomlands. Jag sa till mina vänner: ”Jag ska åka utomlands.” Allt omkring mig verkade perfekt: en bra familj och fina vänner, en lön som räckte till att leva på även om den inte var hög, och en vardag med fler trevliga än jobbiga inslag.
Men sprickor fortsatte att uppstå inom mig. Ljudet av sprickorna – knarr, knarr – var så högljutt i bröstet att jag inte stod ut. Jag tror att jag kände mig orolig.Kan jag leva så här? Är det verkligen okej? Att åka utomlands skulle inte genast göra mig till den jag vill vara, men jag behövde åtminstone en plats där jag kunde vara ensam och koncentrera mig på mig själv.
Ändå hindrades jag länge av barriären som pengar utgjorde, och kunde bara fortsätta hoppas. Sedan dök plötsligt projektet <Nordisk arbetssemester> för sabbatsår upp framför mig en dag – precis som man säger: när ansträngning möter möjligheter.Tack vare sabbatsåret bor jag på egen hand och har en avspänd, värdefull och innehållsrik vardag. :)
Förr var jag verkligen en riktig orosperson. Redan innan jag åkte oroade jag mig för så mycket. Tänk om jag inte kan anpassa mig och måste åka hem (jag kan ju inte ens prata engelska …), tänk om jag trivs så bra utomlands att jag vill stanna (men folk väntar ju på mig …), tänk om något händer hemma medan jag är borta (det får absolut inte hända …), tänk om en rånare stjäl min plånbok … (usch, så äckligt …). Jag oroade mig för allt man kan tänka sig.
Under de första två månaderna kändes det som en dröm att jag var utomlands, och jag oroade mig till och med för ”tänk om jag vaknar ur den här drömmen”. Men som du ser var ingen av de där orostankarna till någon nytta, eller hur?Det tibetanska ordspråket ”Om oro kunde undanröja bekymmer skulle det inte finnas några bekymmer” är sant. Oroar man sig i förväg fastnar oron verkligen vid en. Nu är jag fylld av positiva och glada känslor.
# Ett ettårigt projekt: älska dig själv hur det än är!
<Nordisk arbetssemester> är ett ettårigt projekt. Inför huvudprojektet, tre månaders resa (från USA till Costa Rica),sparar du ihop till resan i sex månader i Danmark, förbereder resan i två månader i Norge, reser i tre månader, återvänder och tillbringar den sista månaden i Norge med att avrunda resan.Det är upplagt på det sättet.
Just nu arbetar jag på en liten skola i Danmark. Före loven börjar skolarbetet klockan 8.30. Jag sköter främst trädgården, städar skolan och arbetar i köket. Sedan kommer jag hem vid tretiden och har ledig tid, och på helgerna tar jag det mest lugnt. Efter loven hjälper jag till med hushållssysslorna där jag bor i ungefär fem timmar.
Arbetstiderna är fasta och resten av tiden kan jag använda som jag vill. Därför är arbetsbördan mycket hanterbar och det finns gott om fritid jämfört med när jag arbetade i Korea.
Målen med mitt sabbatsår förändrades hela tiden. Vissa dagar ville jag göra allt! Andra dagar tänkte jag att det räckte med att hålla mig frisk och ta mig igenom det! Jag gjorde detaljerade, strikta planer, och när jag inte kunde följa dem blev jag stressad, hetsåt och låg i sängen i två–tre dagar och stirrade i taket.
De dagar jag tittade på roliga YouTube-klipp hela dagen tänkte jag: ”Jag har kommit ända hit och gör ändå det här”, och sedan: ”Än sen då?” Precis som doktor Jekyll och herr Hyde kastades jag fram och tillbaka – ibland var jag så olycklig att jag grät.
Så nu är mitt mål:”Älska mig själv hur det än är.” Vara min egen största supporter. Utforska vad jag verkligen vill. Ett sabbatsår på ett år är en gåva till mig själv. Den här tiden är helt och hållet min. Leva för min egen skull och leva tillsammans med dem som finns vid min sida.Är det storslaget eller anspråkslöst? Om ett år kommer jag att älska mig själv mycket mer än jag gör nu. :)
# Dagar av liv, lärande och nya relationer i en verkligt mångfaldig grupp
Först och främst våra lagkamrater Jaeri och Yehee. Vännerna jag träffade i Norge, vännerna och eleverna jag arbetar med på den danska skolan, familjen jag bor hos, den tyska vännen som sov tillsammans med mig på London Heathrow och alla otaliga människor jag mött och stött på här och där.
Jag lever verkligen tillsammans med så många olika slags människor, skapar nya relationer och lär mig nya saker. Och till sabbatsårssamordnarna: tack så mycket för att ni har skapat ett så fint projekt, tittar till oss då och då och hjälper oss att finna modet att pröva olika utmaningar genom sabbatsårsuppdragen. :)
Eftersom Danmark gränsar till Tyskland besökte jag Bremen under påsklovet.Bremen är en liten men verkligen vacker stad. Den är anspråkslös och traditionell, men ändå full av modern skönhet – besök Bremen åtminstone en gång!Jämfört med stora tyska städer som Berlin och Hamburg är priserna lägre, så staden är perfekt för en resa. :)
<Så reser du i Bremen>
1. Börja med att ta dig till Bremen.
2. Gå till turistinformationen och hämta en karta och en översikt över staden.
3. Staden är inte stor och många sevärdheter ligger nära varandra. Om du har tid och ork kan du ta en lugn promenad; annars kan du köpa ett resekort som gäller under hela vistelsen.
4. Se, hör, känn och njut av Bremen. (Missa inte Schnoor! :) )
”Innan jag deltog var jag faktiskt utbränd. Jag hade varit konstant upptagen i flera år, uppslukad av alla möjliga uppgifter och relationer, och livet var inte njutbart. Det kändes som om jag tvingade mig själv att leva. Nu säger min familj och mina vänner i Korea att mitt ansikte ser annorlunda ut – att jag verkar mycket piggare. Jag känner också så.”
A special Nordic working holiday to learn about the world and protect the environment Ki Eun-hwan, resenär på sabbatsår (31 år, efter att ha sagt upp sig) / 12 månaders sabbatsår
* Det här projektet har avslutats och pågår inte längre.
|
# Trettioett: ett liv där jag var jag än befinner mig balanserar på en knivsegg mellan ytterligheter
Hej! Jag är Ki Eun-hwan, ”Trettioett”. Jag funderade länge på vilken beskrivning jag skulle sätta framför mitt namn och bestämde mig till slut för min ålder. Det är inte för att jag vill prata om att vara äldre eller yngre – jag tycker bara att det är häpnadsväckande att tänka: ”Jag har redan levt i trettioett år.”
När jag var väldigt liten var jag så blyg första dagen på förskolan att jag stod vid väggen i korridoren och inte ens kunde gå in i klassrummet. Men när jag väl hade börjat känna mig trygg blev jag så busig att de äldre tjejerna kom till mig i lågstadiet och bad mig sluta retas med deras småbröder.
Var jag än har varit och vad jag än har gjort har jag levt som en lindansare som balanserar på ytterligheter. Ibland föll jag platt till marken, ibland svävade jag upp mot himlen, och jag gjorde ofta människor omkring mig oroliga.Nu drömmer jag om mitt eget totala konstverk på linan (!). Ibland går och springer jag, ibland stannar jag upp och ber, men jag fortsätter långsamt framåt. Hur jag än lever ska jag leva mitt liv lyckligt och med glädje.
Under några år innan jag gick med i sabbatsårsprojektet hade jag en vag tanke om att jag ville åka utomlands. Jag sa till mina vänner: ”Jag ska åka utomlands.” Allt omkring mig verkade perfekt: en bra familj och fina vänner, en lön som räckte till att leva på även om den inte var hög, och en vardag med fler trevliga än jobbiga inslag.
Men sprickor fortsatte att uppstå inom mig. Ljudet av sprickorna – knarr, knarr – var så högljutt i bröstet att jag inte stod ut. Jag tror att jag kände mig orolig.Kan jag leva så här? Är det verkligen okej? Att åka utomlands skulle inte genast göra mig till den jag vill vara, men jag behövde åtminstone en plats där jag kunde vara ensam och koncentrera mig på mig själv.
Ändå hindrades jag länge av barriären som pengar utgjorde, och kunde bara fortsätta hoppas. Sedan dök plötsligt projektet <Nordisk arbetssemester> för sabbatsår upp framför mig en dag – precis som man säger: när ansträngning möter möjligheter.Tack vare sabbatsåret bor jag på egen hand och har en avspänd, värdefull och innehållsrik vardag. :)
Förr var jag verkligen en riktig orosperson. Redan innan jag åkte oroade jag mig för så mycket. Tänk om jag inte kan anpassa mig och måste åka hem (jag kan ju inte ens prata engelska …), tänk om jag trivs så bra utomlands att jag vill stanna (men folk väntar ju på mig …), tänk om något händer hemma medan jag är borta (det får absolut inte hända …), tänk om en rånare stjäl min plånbok … (usch, så äckligt …). Jag oroade mig för allt man kan tänka sig.
Under de första två månaderna kändes det som en dröm att jag var utomlands, och jag oroade mig till och med för ”tänk om jag vaknar ur den här drömmen”. Men som du ser var ingen av de där orostankarna till någon nytta, eller hur?Det tibetanska ordspråket ”Om oro kunde undanröja bekymmer skulle det inte finnas några bekymmer” är sant. Oroar man sig i förväg fastnar oron verkligen vid en. Nu är jag fylld av positiva och glada känslor.
# Ett ettårigt projekt: älska dig själv hur det än är!
<Nordisk arbetssemester> är ett ettårigt projekt. Inför huvudprojektet, tre månaders resa (från USA till Costa Rica),sparar du ihop till resan i sex månader i Danmark, förbereder resan i två månader i Norge, reser i tre månader, återvänder och tillbringar den sista månaden i Norge med att avrunda resan.Det är upplagt på det sättet.
Just nu arbetar jag på en liten skola i Danmark. Före loven börjar skolarbetet klockan 8.30. Jag sköter främst trädgården, städar skolan och arbetar i köket. Sedan kommer jag hem vid tretiden och har ledig tid, och på helgerna tar jag det mest lugnt. Efter loven hjälper jag till med hushållssysslorna där jag bor i ungefär fem timmar.
Arbetstiderna är fasta och resten av tiden kan jag använda som jag vill. Därför är arbetsbördan mycket hanterbar och det finns gott om fritid jämfört med när jag arbetade i Korea.
Målen med mitt sabbatsår förändrades hela tiden. Vissa dagar ville jag göra allt! Andra dagar tänkte jag att det räckte med att hålla mig frisk och ta mig igenom det! Jag gjorde detaljerade, strikta planer, och när jag inte kunde följa dem blev jag stressad, hetsåt och låg i sängen i två–tre dagar och stirrade i taket.
De dagar jag tittade på roliga YouTube-klipp hela dagen tänkte jag: ”Jag har kommit ända hit och gör ändå det här”, och sedan: ”Än sen då?” Precis som doktor Jekyll och herr Hyde kastades jag fram och tillbaka – ibland var jag så olycklig att jag grät.
Så nu är mitt mål:”Älska mig själv hur det än är.” Vara min egen största supporter. Utforska vad jag verkligen vill. Ett sabbatsår på ett år är en gåva till mig själv. Den här tiden är helt och hållet min. Leva för min egen skull och leva tillsammans med dem som finns vid min sida.Är det storslaget eller anspråkslöst? Om ett år kommer jag att älska mig själv mycket mer än jag gör nu. :)
# Dagar av liv, lärande och nya relationer i en verkligt mångfaldig grupp
Först och främst våra lagkamrater Jaeri och Yehee. Vännerna jag träffade i Norge, vännerna och eleverna jag arbetar med på den danska skolan, familjen jag bor hos, den tyska vännen som sov tillsammans med mig på London Heathrow och alla otaliga människor jag mött och stött på här och där.
Jag lever verkligen tillsammans med så många olika slags människor, skapar nya relationer och lär mig nya saker. Och till sabbatsårssamordnarna: tack så mycket för att ni har skapat ett så fint projekt, tittar till oss då och då och hjälper oss att finna modet att pröva olika utmaningar genom sabbatsårsuppdragen. :)
Eftersom Danmark gränsar till Tyskland besökte jag Bremen under påsklovet.Bremen är en liten men verkligen vacker stad. Den är anspråkslös och traditionell, men ändå full av modern skönhet – besök Bremen åtminstone en gång!Jämfört med stora tyska städer som Berlin och Hamburg är priserna lägre, så staden är perfekt för en resa. :)
<Så reser du i Bremen>
1. Börja med att ta dig till Bremen.
2. Gå till turistinformationen och hämta en karta och en översikt över staden.
3. Staden är inte stor och många sevärdheter ligger nära varandra. Om du har tid och ork kan du ta en lugn promenad; annars kan du köpa ett resekort som gäller under hela vistelsen.
4. Se, hör, känn och njut av Bremen. (Missa inte Schnoor! :) )
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
