Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Jag lärde mig att älska mig själv #Tacksamhet för små saker; klarhet kring min karriärinriktning #Det fick mig att vilja bli en bättre människa.
”Genom det här volontärarbetet insåg jag hur många saker i min vardag jag inte hade förstått gjorde mig lycklig. Framför allt lärde jag mig att de allra minsta och mest obetydliga sakerna i vardagen kan vara en stor källa till lycka för någon.”
Volontärarbete med vietnamesiska barn med funktionsnedsättningar som ger hopp åt barn som har det svårt Deltagare Jeong Hye-mi (25) / fyra veckors sabbatsår
|
# Jag bestämde mig för att delta i hopp om att bli åtminstone lite bättre än jag är nu!
Jag ville verkligen prova på att volontärarbeta utomlands åtminstone en gång. Därför hittade jag GapYear via en sökning på internet. Jag gillade att det fanns olika projekt och framför allt att jag kunde välja den period jag ville, så jag bestämde mig för att delta i ett GapYear-projekt.
Och Genom GapYear hoppades jag bli åtminstone lite bättre än jag är nu.
Innan volontärarbetet började oroade jag mig mycket. Jag funderade på allt möjligt – om jag skulle kunna anpassa mig där och komma överens med de andra ... Trots det följde jag GapYears instruktioner och åkte iväg, så det verkar som att jag kom hem utan några större problem.Stället där jag först ville volontärarbeta var fullbokat, så det slutade med att jag volontärarbetade någon annanstans. Det var lite tråkigt, men det blev ändå bra.
# Jag lärde mig mycket av barnen och genom att se lärarna arbeta på centret
Det mesta av tiden brukade vi spela boll med barnen, mata dem och ge dem massage. Jag studerade fysioterapi och ville gärna hjälpa till lite inom det området, men tyvärr kunde jag inte det. Jag kände mig både ledsen och frustrerad. Ju längre tiden gick, desto mer tänkte jag att jag hade kunnat hjälpa barnen bättre om jag hade haft klinisk erfarenhet.
Även om jag inte kunde hjälpa till så mycket lärde jag mig mycket av barnen och genom att observera lärarna som arbetar på centret.Det är fel att söka sin egen lycka genom att jämföra sig med andra, men genom det här volontärarbetet insåg jag hur många saker i min vardag jag inte hade förstått gjorde mig lycklig. Framför allt lärde jag mig att de allra minsta och mest obetydliga sakerna i vardagen kan skänka någon enorm lycka.
Tidigare tyckte jag att det var viktigt hur jag framstod inför andra och försökte göra ett gott intryck. Men när jag bodde utomlands kände jag mig mer avslappnad. Att göra det jag ville och agera som jag själv tyckte kändes mycket bekvämare och bättre än jag hade väntat mig.
De som jag, som oroar sig mycket för vad andra tycker, borde åka iväg och prova att göra det de själva vill.Efter att ha levt så i en månad kom jag hem och började även i Korea tänka och agera med mig själv i centrum. Det betyder inte att jag är hänsynslös eller självisk, utan snarare att jag oroar mig mycket mindre för hur andra ser på mig.
# Jag deltog i volontärarbetet när jag funderade mycket på min framtida karriär. När jag kom tillbaka till Korea hade jag bestämt mig för vilken väg jag skulle gå!
OchJag var inne i en period då jag funderade mycket på vad jag ville göra, och när jag gång på gång såg barn med funktionsnedsättningar tänkte jag hela tiden på hur jag skulle kunna hjälpa dem genom behandling.Därför planerar jag att undersöka möjligheterna att arbeta inom det området även efter att jag har kommit tillbaka till Korea.
Att bo tillsammans med barn med funktionsnedsättningar där gjorde att mina fördomar och min aversion mot funktionsnedsättningar minskade mycket. Tidigare kändes funktionsnedsättningar som något väldigt stort och de berörda som annorlunda än jag, men nu tänker jag att de bara är människor vars kroppar är lite besvärade eller sjuka – precis som vi.
Jag träffade också nya människor där och håller fortfarande kontakten med dem. Jag tycker att det är väldigt spännande att knyta sådana oväntade kontakter. Det var också trevligt att tre andra koreaner var där samtidigt som jag, så vi kom nära varandra och hade roligt tillsammans.
”Genom det här volontärarbetet insåg jag hur många saker i min vardag jag inte hade förstått gjorde mig lycklig. Framför allt lärde jag mig att de allra minsta och mest obetydliga sakerna i vardagen kan vara en stor källa till lycka för någon.”
Volontärarbete med vietnamesiska barn med funktionsnedsättningar som ger hopp åt barn som har det svårt Deltagare Jeong Hye-mi (25) / fyra veckors sabbatsår
|
# Jag bestämde mig för att delta i hopp om att bli åtminstone lite bättre än jag är nu!
Jag ville verkligen prova på att volontärarbeta utomlands åtminstone en gång. Därför hittade jag GapYear via en sökning på internet. Jag gillade att det fanns olika projekt och framför allt att jag kunde välja den period jag ville, så jag bestämde mig för att delta i ett GapYear-projekt.
Och Genom GapYear hoppades jag bli åtminstone lite bättre än jag är nu.
Innan volontärarbetet började oroade jag mig mycket. Jag funderade på allt möjligt – om jag skulle kunna anpassa mig där och komma överens med de andra ... Trots det följde jag GapYears instruktioner och åkte iväg, så det verkar som att jag kom hem utan några större problem.Stället där jag först ville volontärarbeta var fullbokat, så det slutade med att jag volontärarbetade någon annanstans. Det var lite tråkigt, men det blev ändå bra.
# Jag lärde mig mycket av barnen och genom att se lärarna arbeta på centret
Det mesta av tiden brukade vi spela boll med barnen, mata dem och ge dem massage. Jag studerade fysioterapi och ville gärna hjälpa till lite inom det området, men tyvärr kunde jag inte det. Jag kände mig både ledsen och frustrerad. Ju längre tiden gick, desto mer tänkte jag att jag hade kunnat hjälpa barnen bättre om jag hade haft klinisk erfarenhet.
Även om jag inte kunde hjälpa till så mycket lärde jag mig mycket av barnen och genom att observera lärarna som arbetar på centret.Det är fel att söka sin egen lycka genom att jämföra sig med andra, men genom det här volontärarbetet insåg jag hur många saker i min vardag jag inte hade förstått gjorde mig lycklig. Framför allt lärde jag mig att de allra minsta och mest obetydliga sakerna i vardagen kan skänka någon enorm lycka.
Tidigare tyckte jag att det var viktigt hur jag framstod inför andra och försökte göra ett gott intryck. Men när jag bodde utomlands kände jag mig mer avslappnad. Att göra det jag ville och agera som jag själv tyckte kändes mycket bekvämare och bättre än jag hade väntat mig.
De som jag, som oroar sig mycket för vad andra tycker, borde åka iväg och prova att göra det de själva vill.Efter att ha levt så i en månad kom jag hem och började även i Korea tänka och agera med mig själv i centrum. Det betyder inte att jag är hänsynslös eller självisk, utan snarare att jag oroar mig mycket mindre för hur andra ser på mig.
# Jag deltog i volontärarbetet när jag funderade mycket på min framtida karriär. När jag kom tillbaka till Korea hade jag bestämt mig för vilken väg jag skulle gå!
OchJag var inne i en period då jag funderade mycket på vad jag ville göra, och när jag gång på gång såg barn med funktionsnedsättningar tänkte jag hela tiden på hur jag skulle kunna hjälpa dem genom behandling.Därför planerar jag att undersöka möjligheterna att arbeta inom det området även efter att jag har kommit tillbaka till Korea.
Att bo tillsammans med barn med funktionsnedsättningar där gjorde att mina fördomar och min aversion mot funktionsnedsättningar minskade mycket. Tidigare kändes funktionsnedsättningar som något väldigt stort och de berörda som annorlunda än jag, men nu tänker jag att de bara är människor vars kroppar är lite besvärade eller sjuka – precis som vi.
Jag träffade också nya människor där och håller fortfarande kontakten med dem. Jag tycker att det är väldigt spännande att knyta sådana oväntade kontakter. Det var också trevligt att tre andra koreaner var där samtidigt som jag, så vi kom nära varandra och hade roligt tillsammans.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
