Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Minskad rädsla för utmaningar och anpassning #Erfarenhet av att rädda vilda djur #Jag önskar att jag inte hade varit så rädd
"Min rädsla för att börja med något och för att åka till okända platser har verkligen minskat mycket. Jag var väldigt orolig för språket och sa inte ett ord i början, men ju längre jag stannade, desto mer började jag prata, om än bara kort, ansträngde mig för att förstå vad som sades och blev mycket mer positiv :)"
Volunteer rescue work in Singapore for rare wild animals injured physically and emotionally Deltagare: Lee Jeong-a (23 år, universitetsstudent) / deltog i 2 veckor
|
# Jag hoppas att min berättelse kan hjälpa dem som, precis som jag, inte är så bra på engelska :)
Jag är en helt vanlig 23-årig universitetsstudent ☺
Det här är andra gången jag volontärarbetar utomlands, mendet var första gången jag volontärarbetade med djur, och jag var inte särskilt bra på engelska från början.Jag hoppas att den här recensionen kan hjälpa åtminstone lite dem som, liksom jag, tycker att de inte är bra på engelska. :)
Anledningen till att jag valde Gap Year-projektet var att jag tidigare i Mongoliet hade ägnat mig åt både utbildnings- och praktiskt volontärarbete – jag undervisade barn, målade, rensade ogräs, planterade gatlyktor och så vidare,Min vän och jag sökte på nätet och tänkte: ”Den här gången vill jag kombinera volontärarbete med sightseeing.”
Sedan fick vi höra talas om Gap Year och upptäckte att det finns många program utöver utbildnings- och byggvolontärarbete. Vi tyckte att det här volontärprogrammet passade bäst med det vi letade efter, så vi ansökte.
# Efter Gap Year har både min ”rädsla för utmaningar” och min ”förmåga att anpassa mig till okända platser” faktiskt förbättrats!
Folk frågade om jag var orolig för att vara utomlands länge, men jag var inte så orolig som de trodde. Om något var språket min största oro, och eftersom jag hade viss tidigare erfarenhet oroade jag mig inte särskilt mycket för något annat.Jag tänkte lite: ”Kommer jag att klara det här och orka?” haha
Det är bäst att förbereda allt ordentligt i god tid före avresan. Jag packade precis innan jag skulle åka och kunde inte komma ihåg var jag hade lagt passet. Jag trodde att jag inte skulle kunna åka :( Som tur var hittade jag det, men förbered dig i god tid så att sådant inte händer om du, liksom jag, är sent ute med förberedelserna :)
Vaccinationer och ett läkarintyg på engelska måste ordnas i förväg: stelkrampsspruta, hepatit A och hepatit B.
Även om det är volontärarbete behövde vi betala en del, och om man vill åka på sightseeing behöver man spara ihop tillräckligt med pengar. Därför tyckte jag att extrajobbet var viktigare än något annat och jobbade verkligen hårt ☺
Jag hade ett mål med det här Gap Year. Jag kände alltid rädsla när jag utmanade mig själv och hade svårt att anpassa mig till nya miljöer. Därför tänkte jag att om jag lyckades genomföra det här Gap Year på ett säkert sätt kanske min rädsla för att börja med något nytt skulle minska och det skulle bli lättare att anpassa mig till nya platser. Skulle jag inte förändras mycket själv? Med den tanken gav jag mig iväg på Gap Year.
Genom Gap Year har både min rädsla för utmaningar och min förmåga att anpassa mig till okända platser förbättrats mycket, och jag känner en stor tillfredsställelse över att ha uppnått det här målet genom volontärprogrammet.
# Tack så jättemycket för att ni tog så väl hand om oss som kom långväga ifrån!
Så här såg rutinerna i projektet ut: På morgonen vaknade alla, tvättade sig och gjorde sig i ordning, åt bröd och flingor till frukost och samlades sedan senast 9.30 för att utföra sina tilldelade uppgifter.Kontrollera sköldpaddornas tillstånd, fylla på mat och vatten, byta vatten i sköldpaddornas bassänger, städa, rengöra apornas eller ormarnas inhägnader samt förbereda material, städa, spraya vatten på sköldpaddornas skal och så vidare.Det finns många olika arbetsuppgifter.
Man arbetar med de tilldelade uppgifterna fram till klockan 13.00. Mellan 13.00 och 14.00 äter man och har fri tid, och från 14.00 till 17.00 utför man fler av uppgifterna ovan. Efter klockan 17.00 kan man göra vad man vill.
Jag trodde att vi bara skulle vara två koreaner – jag och den yngre vännen som följde med mig – men när vi kom fram sa personalen att det fanns ytterligare två koreanska volontärer, så jag kände mig lättad ☺ Först var det lite stelt och jag tänkte att det skulle bli svårt att lära känna dem, men efter att ha volontärarbetat och umgåtts tillsammans blev vi goda vänner. Efter programmet turades vi till och med om att planera sightseeing och reste tillsammans ☺ Tack vare de här vännerna tror jag att jag hade ännu trevligare.
Det jag minns tydligast från aktiviteterna var att en av de anställda sa att platser som räddar och tar hand om hundar och katter får många donationer, men att verksamheter som den här, som räddar och tar hand om sköldpaddor, leguaner, ormar och liknande, inte får särskilt mycket stöd. Därför blir lokalerna och utrustningen oundvikligen gamla och otillräckliga.
SåNär de berättade hur tacksamma de var för att vi kom dit och volontärarbetade blev jag rörd, och jag var också tacksam för att de tog så väl hand om oss som kom långväga ifrån.
Hundarna på den lokala organisationen brukade också skälla på oss varje gång de såg oss i början, men efter några dagar tillsammans gick vi en kväll in till stan. När vi kom tillbaka skällde de inte på oss när de såg oss!! Den dagen är också ett av mina starkaste minnen :)
# Till dig som planerar att delta i det här projektet längre fram: ”Jag hoppas att du inte är alltför rädd :)”
Som jag skrev tidigare är den största förändringen efter Gap Year-projektet...Min rädsla för att börja med något och för att åka till okända platser har verkligen minskat mycket.Jag var också väldigt orolig för språket och sa inte ett ord i början, men efter att ha varit där ett tag började jag prata, om än bara lite, försökte förstå vad folk sa och förändrades mycket i positiv riktning ☺
Till dig som planerar att delta i det här projektet,hoppas jag att du inte är alltför rädd ☺Det är naturligt att vara orolig och rädd i början, men det var inget så svårt som jag hade föreställt mig. Jag var särskilt orolig i början eftersom jag hade hört att programmet var fysiskt krävande, men det var egentligen inget problem! Så oroa dig inte för mycket, men det betyder inte att det är en semester!!
Mina personliga tips inför Gap Year
(Språk)
Innan jag deltog kunde jag bara hälsa på enkel engelska. Men det fanns ingen anledning att oroa sig så mycket.Folk använder enkla ord när de pratar med dig, och om det ändå inte fungerar använder de en översättare för att förklara.
(Boende)
Eftersom vi är där för att volontärarbeta bör man inte förvänta sig att boendet är bekvämt. Det finns många träd bakom byggnaden, så det finns gott om insekter, särskilt myggor. Ödlor kan också dyka upp i badrummet eller rummen, men de springer iväg när någon kommer in, så oroa dig inte alltför mycket.
(Måltider)
Maten är verkligen vegetarisk. De starka kryddsmakerna kan göra den svår att äta, så ta med gochujang (koreansk chilipasta), kimchi eller gim (sjögräs)!
(Vad du bör ta med)
Det finns massor av myggor, så ta absolut med myggmedel och klådstillande salva. Solen är stark, så ta med solskyddskräm och se till att smörja in dig.Det finns mer fritid än man tror, så ta med något att sysselsätta dig med. Jag ångrade att jag inte tog med en bok att läsa.
Jag hade köpt en försäkring före avresan,Jag tog med armskydd, basläkemedel, tvättmedel, sköljmedel och solskyddskräm, och de var väldigt användbara.
(Vardagsliv)
Det närmaste köpcentret eller snabbköpet från organisationen är Choa Chu Kang-stationen. Som jag uppfattade det var priserna här mycket lägre än i andra delar av Singapore. Om du behöver något rekommenderar jag att du köper det här. För att ta dig in till staden från organisationen behöver du ta en taxi; om taxiresan blir för dyr rekommenderar jag att du promenerar dit, vilket tar ungefär en timme, och tar taxi tillbaka.
(Resor)
Om du volontärarbetar i mer än två veckor rekommenderar jag verkligen att du besöker sevärdheter på helgen! Även om du kanske hinner med lite sightseeing efter aktiviteterna på vardagarna lär du vara för trött för att göra det när volontärarbetet är slut☺
Platser i närheten av organisationen är bland annatChinese Garden, Jurong Bird Park, River Safari och några andra platser, så jag rekommenderar att du besöker dem.Gör det.
Mitt sabbatsår var
en upplevelse★★★★☆
Räddningsarbetet för vilda djur var en upplevelse jag inte hade kunnat få någon annanstans.
Lärande ★★★☆☆
Jag fick lära mig lite om djuren.
Miljö ★★★☆☆
Anläggningarna är inte särskilt bra.
Säkerhet ★★★★★
Det förekom inga säkerhetsproblem.
Fritid ★★★★★
När volontärpassen var slut hade vi fritid, så vi kunde gå ut och umgås; det fanns gott om tid för avkoppling.
"Min rädsla för att börja med något och för att åka till okända platser har verkligen minskat mycket. Jag var väldigt orolig för språket och sa inte ett ord i början, men ju längre jag stannade, desto mer började jag prata, om än bara kort, ansträngde mig för att förstå vad som sades och blev mycket mer positiv :)"
Volunteer rescue work in Singapore for rare wild animals injured physically and emotionally Deltagare: Lee Jeong-a (23 år, universitetsstudent) / deltog i 2 veckor
|
# Jag hoppas att min berättelse kan hjälpa dem som, precis som jag, inte är så bra på engelska :)
Jag är en helt vanlig 23-årig universitetsstudent ☺
Det här är andra gången jag volontärarbetar utomlands, mendet var första gången jag volontärarbetade med djur, och jag var inte särskilt bra på engelska från början.Jag hoppas att den här recensionen kan hjälpa åtminstone lite dem som, liksom jag, tycker att de inte är bra på engelska. :)
Anledningen till att jag valde Gap Year-projektet var att jag tidigare i Mongoliet hade ägnat mig åt både utbildnings- och praktiskt volontärarbete – jag undervisade barn, målade, rensade ogräs, planterade gatlyktor och så vidare,Min vän och jag sökte på nätet och tänkte: ”Den här gången vill jag kombinera volontärarbete med sightseeing.”
Sedan fick vi höra talas om Gap Year och upptäckte att det finns många program utöver utbildnings- och byggvolontärarbete. Vi tyckte att det här volontärprogrammet passade bäst med det vi letade efter, så vi ansökte.
# Efter Gap Year har både min ”rädsla för utmaningar” och min ”förmåga att anpassa mig till okända platser” faktiskt förbättrats!
Folk frågade om jag var orolig för att vara utomlands länge, men jag var inte så orolig som de trodde. Om något var språket min största oro, och eftersom jag hade viss tidigare erfarenhet oroade jag mig inte särskilt mycket för något annat.Jag tänkte lite: ”Kommer jag att klara det här och orka?” haha
Det är bäst att förbereda allt ordentligt i god tid före avresan. Jag packade precis innan jag skulle åka och kunde inte komma ihåg var jag hade lagt passet. Jag trodde att jag inte skulle kunna åka :( Som tur var hittade jag det, men förbered dig i god tid så att sådant inte händer om du, liksom jag, är sent ute med förberedelserna :)
Vaccinationer och ett läkarintyg på engelska måste ordnas i förväg: stelkrampsspruta, hepatit A och hepatit B.
Även om det är volontärarbete behövde vi betala en del, och om man vill åka på sightseeing behöver man spara ihop tillräckligt med pengar. Därför tyckte jag att extrajobbet var viktigare än något annat och jobbade verkligen hårt ☺
Jag hade ett mål med det här Gap Year. Jag kände alltid rädsla när jag utmanade mig själv och hade svårt att anpassa mig till nya miljöer. Därför tänkte jag att om jag lyckades genomföra det här Gap Year på ett säkert sätt kanske min rädsla för att börja med något nytt skulle minska och det skulle bli lättare att anpassa mig till nya platser. Skulle jag inte förändras mycket själv? Med den tanken gav jag mig iväg på Gap Year.
Genom Gap Year har både min rädsla för utmaningar och min förmåga att anpassa mig till okända platser förbättrats mycket, och jag känner en stor tillfredsställelse över att ha uppnått det här målet genom volontärprogrammet.
# Tack så jättemycket för att ni tog så väl hand om oss som kom långväga ifrån!
Så här såg rutinerna i projektet ut: På morgonen vaknade alla, tvättade sig och gjorde sig i ordning, åt bröd och flingor till frukost och samlades sedan senast 9.30 för att utföra sina tilldelade uppgifter.Kontrollera sköldpaddornas tillstånd, fylla på mat och vatten, byta vatten i sköldpaddornas bassänger, städa, rengöra apornas eller ormarnas inhägnader samt förbereda material, städa, spraya vatten på sköldpaddornas skal och så vidare.Det finns många olika arbetsuppgifter.
Man arbetar med de tilldelade uppgifterna fram till klockan 13.00. Mellan 13.00 och 14.00 äter man och har fri tid, och från 14.00 till 17.00 utför man fler av uppgifterna ovan. Efter klockan 17.00 kan man göra vad man vill.
Jag trodde att vi bara skulle vara två koreaner – jag och den yngre vännen som följde med mig – men när vi kom fram sa personalen att det fanns ytterligare två koreanska volontärer, så jag kände mig lättad ☺ Först var det lite stelt och jag tänkte att det skulle bli svårt att lära känna dem, men efter att ha volontärarbetat och umgåtts tillsammans blev vi goda vänner. Efter programmet turades vi till och med om att planera sightseeing och reste tillsammans ☺ Tack vare de här vännerna tror jag att jag hade ännu trevligare.
Det jag minns tydligast från aktiviteterna var att en av de anställda sa att platser som räddar och tar hand om hundar och katter får många donationer, men att verksamheter som den här, som räddar och tar hand om sköldpaddor, leguaner, ormar och liknande, inte får särskilt mycket stöd. Därför blir lokalerna och utrustningen oundvikligen gamla och otillräckliga.
SåNär de berättade hur tacksamma de var för att vi kom dit och volontärarbetade blev jag rörd, och jag var också tacksam för att de tog så väl hand om oss som kom långväga ifrån.
Hundarna på den lokala organisationen brukade också skälla på oss varje gång de såg oss i början, men efter några dagar tillsammans gick vi en kväll in till stan. När vi kom tillbaka skällde de inte på oss när de såg oss!! Den dagen är också ett av mina starkaste minnen :)
# Till dig som planerar att delta i det här projektet längre fram: ”Jag hoppas att du inte är alltför rädd :)”
Som jag skrev tidigare är den största förändringen efter Gap Year-projektet...Min rädsla för att börja med något och för att åka till okända platser har verkligen minskat mycket.Jag var också väldigt orolig för språket och sa inte ett ord i början, men efter att ha varit där ett tag började jag prata, om än bara lite, försökte förstå vad folk sa och förändrades mycket i positiv riktning ☺
Till dig som planerar att delta i det här projektet,hoppas jag att du inte är alltför rädd ☺Det är naturligt att vara orolig och rädd i början, men det var inget så svårt som jag hade föreställt mig. Jag var särskilt orolig i början eftersom jag hade hört att programmet var fysiskt krävande, men det var egentligen inget problem! Så oroa dig inte för mycket, men det betyder inte att det är en semester!!
Mina personliga tips inför Gap Year
(Språk)
Innan jag deltog kunde jag bara hälsa på enkel engelska. Men det fanns ingen anledning att oroa sig så mycket.Folk använder enkla ord när de pratar med dig, och om det ändå inte fungerar använder de en översättare för att förklara.
(Boende)
Eftersom vi är där för att volontärarbeta bör man inte förvänta sig att boendet är bekvämt. Det finns många träd bakom byggnaden, så det finns gott om insekter, särskilt myggor. Ödlor kan också dyka upp i badrummet eller rummen, men de springer iväg när någon kommer in, så oroa dig inte alltför mycket.
(Måltider)
Maten är verkligen vegetarisk. De starka kryddsmakerna kan göra den svår att äta, så ta med gochujang (koreansk chilipasta), kimchi eller gim (sjögräs)!
(Vad du bör ta med)
Det finns massor av myggor, så ta absolut med myggmedel och klådstillande salva. Solen är stark, så ta med solskyddskräm och se till att smörja in dig.Det finns mer fritid än man tror, så ta med något att sysselsätta dig med. Jag ångrade att jag inte tog med en bok att läsa.
Jag hade köpt en försäkring före avresan,Jag tog med armskydd, basläkemedel, tvättmedel, sköljmedel och solskyddskräm, och de var väldigt användbara.
(Vardagsliv)
Det närmaste köpcentret eller snabbköpet från organisationen är Choa Chu Kang-stationen. Som jag uppfattade det var priserna här mycket lägre än i andra delar av Singapore. Om du behöver något rekommenderar jag att du köper det här. För att ta dig in till staden från organisationen behöver du ta en taxi; om taxiresan blir för dyr rekommenderar jag att du promenerar dit, vilket tar ungefär en timme, och tar taxi tillbaka.
(Resor)
Om du volontärarbetar i mer än två veckor rekommenderar jag verkligen att du besöker sevärdheter på helgen! Även om du kanske hinner med lite sightseeing efter aktiviteterna på vardagarna lär du vara för trött för att göra det när volontärarbetet är slut☺
Platser i närheten av organisationen är bland annatChinese Garden, Jurong Bird Park, River Safari och några andra platser, så jag rekommenderar att du besöker dem.Gör det.
Mitt sabbatsår var
en upplevelse★★★★☆
Räddningsarbetet för vilda djur var en upplevelse jag inte hade kunnat få någon annanstans.
Lärande ★★★☆☆
Jag fick lära mig lite om djuren.
Miljö ★★★☆☆
Anläggningarna är inte särskilt bra.
Säkerhet ★★★★★
Det förekom inga säkerhetsproblem.
Fritid ★★★★★
När volontärpassen var slut hade vi fritid, så vi kunde gå ut och umgås; det fanns gott om tid för avkoppling.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
