Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Jag reflekterade över mig själv och insåg mina brister och begränsningar #Värdefull erfarenhet; en ny bedömning av mina yrkes- och språkkunskaper #Självförtroende nog att resa utomlands på egen hand
”Jag tycker att jag fick en värdefull erfarenhet genom Gap Year. Sammantaget var det här en praktik där jag kände mer än jag lärde mig. Den gav mig möjlighet att reflektera över sidor hos mig själv som jag inte kände till och att utvärdera de yrkesmässiga färdigheter och språkkunskaper jag behöver utveckla för att kunna arbeta på ett kontor i Sydostasien.”
Microfinance, the key that empowers the people of Cambodia! Deltagare Hwang Jae-min (26, masterstudent) / 6 veckors deltagande
|
# En möjlighet att använda min erfarenhet från finanssektorn och mina kunskaper om Sydostasien från universitetet
Jag var en vanlig kontorsarbetare, men sade upp mig och började oväntat studera sydöstasiatiska studier på universitetet. Det var för att jag ville öka mitt personliga värde och bli någon som strålar mer, och jag ville välja en väg som färre människor tar och komma före andra.
När jag hade studerat Sydostasien en termin eller två började frågor dyka upp.”Vilken roll kan jag spela i Sydostasien?”Jag tänkte att jag ville arbeta med Sydostasien och använda min erfarenhet och mina färdigheter.
Av en slump kom jag i kontakt med Gap Year och fick höra om ett program som passade mina avsikter och mål: ”Mikrofinans: nyckeln till att stärka människor i Kambodja”. Det var en möjlighet att fullt ut använda min erfarenhet inom finans och de kunskaper i språk, historia och kultur i Sydostasien som jag hade fått på universitetet.
Jag ville vidga min världsbild genom Gap Year och få förmågan att tänka djupare än andra och se saker ur olika perspektiv. Dessutom ville jag, som studerade Sydostasien med målet att arbeta inom finans, hitta den roll jag kunde spela där.
Därför bestämde jag mig för att delta och förberedde mig genom att läsa kurser i kambodjanska. Efter att ha skickat in de obligatoriska dokumenten, till exempel ett CV på engelska, och fått bekräftelse reste jag till Kambodja på det planerade datumet. Det var första gången jag reste utomlands ensam, och dessutom för praktik i stället för semester, så jag var ännu mer nervös. Även om jag hade samlat mycket information i förväg var jag rädd för att göra saker för första gången, men det gick bra.
# Några av projekten jag föreslog i min affärsplan genomfördes faktiskt
Dagen efter att jag kom fram till boendet fick vi en introduktion till livet där och sedan en stadsrundtur för att lära oss om Kambodjas historia. Under rundturen tycker jag att jag fick en djupare förståelse för Kambodjas tragiska historia.
Nästa dag tog jag en tuk-tuk till jobbet. Företaget jag skulle arbeta på låg i en finare byggnad än jag hade väntat mig och hade ett utekafé på bottenvåningen. Jag träffade chefen för första gången, vi lärde känna varandra och han förklarade min roll under praktiken.
Den här organisationen ären finansiell icke-statlig organisation som erbjuder lån till ungdomar som på grund av svåra familjeförhållanden inte kan fortsätta sina studier, så att de kan fullfölja sin utbildning. Den erbjuder också rådgivning och lån till dem som presenterar affärsplaner.Den fungerar ungefär som ett banksparsystem där många investerar i organisationen och får månadsvis avkastning i form av ränta.
Min roll var att stödja utvecklingen av verksamheten för det utomhusspecialiserade kafé som organisationen investerar i och ger råd till.Det var min roll. Eftersom jag inte kunde tala khmer flytande och inte heller var expert på finans, bedömde de förmodligen att det skulle vara ganska svårt för mig att delta direkt i finansieringsuppgifter.
Att delta i kaféets verksamhet var dock också en betydelsefull roll för mig, så jag lovade att göra mitt bästa. Men jag visste ingenting om kaffe eller om hur ett kafé drivs. Jag började med att använda koreanska kaféer som förebilder och plockade ut styrkorna hos olika kafémärken, ett i taget. Genom att själv besöka kaféer ville jag skapa en plan som passade livet i Kambodja.
Jag tog därför fram en enkät och delade ut den till kaféets kunder. Sedan föreslog jag en affärsplan som innehöll inte bara mina egna åsikter utan även kundernas synpunkter och nöjdhetsnivå. Eftersom jag inte kunde kommunicera på khmer kunde jag inte genomföra intervjuer, men de uppskattade affärsplanen som tog hänsyn till kundernas nöjdhet och åsikter,och de tog till sig mina förslag, så flera projekt genomfördes faktiskt. Det var den första affärsplan jag någonsin hade skrivit, och eftersom jag behövde presentera den på engelska var jag väldigt nervös, men jag tror att det gick utan några större problem.
# Tack för den välkomnande stämningen och den vänliga personalen på organisationen och kaféet!
Efter det fick jag i uppgift att undersöka extrajobb och koreanska kaffefestivaler, och jag fick information om kända evenemang. Under den tiden började en italiensk kollega. Han var vänlig och väluppfostrad, och vi arbetade ofta tillsammans.Nästa uppgift var att undersöka förpackningar från Italien och Korea.
Eftersom kaféet ville exportera sitt droppkaffe utomlands och ta fram lämpliga kaffeförpackningar undersökte jag vilka designer och vilken information varumärken från andra länder använder. Jag sammanställde en lista och bestämde mig för att använda de gemensamma elementen i kaféets kaffeförpackningar. När jag undersökte varje förpackning insåg jag att det tar mycket tid att göra förpackningar, och genom att läsa produktbeskrivningarna började jag förstå olika kaffesorter och smakernas intensitet.
Därefter arbetade jag med själva designen utifrån bilderna och informationen om kaffet som kaféet tillhandahöll.Jag försökte mig på det. Eftersom jag inte kunde använda designprogram gjorde jag bara tillfälliga efterlikningar, men med kontinuerlig återkoppling och revideringar blev provet nästan helt färdigt.
Organisationen bjöd också in olika föreläsare på lördagar för att hålla ekonomiföreläsningar för kambodjaner, till exempel om finans och redovisning. Jag gick också till jobbet varje lördag för att hjälpa till ochde ordnade så att jag fick presentera mig. Inför många deltagare gjorde jag därför, trots min oerfarenhet, en kort självpresentation på khmer.
Föreläsningarna hölls på khmer, så jag kunde inte förstå innehållet, men jag kunde se engagemanget hos alla som kom tidigt på lördagsmorgnarna och organisationens veckovisa insatser för invånarna i Kambodja. Tack vare den välkomnande stämningen och den vänliga personalen på organisationen och kaféet kunde jag genomföra den korta praktiken på ett tryggt sätt.
Jag vill också tacka Shiori, den japanska personen som jag tjatade på varje kväll för att få lära mig japanska – även om jag inte minns så många detaljer nu – för de trevliga stunderna på fritiden. Det fanns också en korean som hette Seonghoe, som jag nog förlitade mig mer på än någon annan eftersom vi båda var koreaner. Italienaren Filippo, som jag nämnde tidigare, arbetade också med samma uppgifter och stod mig nära. Tack vare att vi hjälpte varandra med arbetet kunde vi genomföra vårt Gap Year på ett tryggt sätt, och jag vill uttrycka min tacksamhet.
# Sammantaget en praktik där jag kände mer än jag lärde mig. Tack, Gap Year!
Genom Gap Year-projektet tyckte jag om att få delta i riktigt arbete och vara till hjälp.Jag insåg också att yrkeskunskaper är viktiga när man arbetar utomlands, men att smidig kommunikation är helt avgörande.
Till dem som ska delta i Gap Year-projektet framöver skulle jag säga: ju bättre engelska du kan, desto mer kan du delta och bidra med synpunkter. Om du kan khmer blir både arbetet och vardagen enklare. Jag rekommenderar också att du har vissa kunskaper i dokumenthantering när du deltar.
Jag tycker att jag fick en värdefull erfarenhet genom Gap Year. Sammantaget var det en praktik där jag kände mer än jag lärde mig.Det gav mig möjlighet att reflektera över sidor hos mig själv som jag inte kände till och att utvärdera de yrkesmässiga färdigheter och språkkunskaper jag behöver utveckla för att kunna arbeta på ett kontor i Sydostasien.Det var en sådan möjlighet. Jag fick en bättre förståelse för Kambodja och insåg många av mina svagheter och begränsningar.
Framför allt hade jag aldrig rest ensam tidigare, men genom den här möjligheten fick jag självförtroendet att resa utomlands på egen hand vart som helst. Tack, Gap Year!
# Mina tips för Gap Year
(Boende)
Jag bodde i organisationens könsseparerade boende. Rummet var ganska rent och det fanns färre insekter än jag hade väntat mig, så jag var överlag nöjd.
(Måltider)
Maten som organisationen ordnade var också bra. I närheten fanns en stor mataffär där jag kunde köpa allt jag behövde.
(Vad du bör ta med)
Packa som inför en vanlig resa till Sydostasien. Det är bäst att ha gott om pengar. Ta med en dator, böcker att läsa på fritiden och träningsutrustning om du tränar. Ta gärna med rikligt med schampo, tvål och duschtvål, och för tuk-tuk-resor är PassApp bäst. För män är hårtork valfritt.
(Resor)
En båttur längs floden kostar bara 5 dollar för en timme.
Jag började också träna på ett gym med utomhuspool, vilket var väldigt trevligt.
Mitt sabbatsår var
en upplevelse★★★★★
Att arbeta utomlands, särskilt i Kambodja, var i sig en intressant och givande upplevelse.
Lärande★★★☆☆
Kontoret verkar likna ett koreanskt. Det fanns mer att uppleva och ta in än att lära sig.
Miljö★★★★☆
Jag var nöjd med miljön, kanske för att jag redan hade vant mig vid Sydostasien.
Säkerhet★★★★☆
Innan jag åkte hörde jag många säga att Kambodja var farligt, men min egen erfarenhet var en annan.
Fritid★★★★☆
Jag kunde till och med resa till Ho Chi Minh-staden i Vietnam till låg kostnad och ägna mig åt fritidsaktiviteter av hög kvalitet utan att det kostade mycket.
”Jag tycker att jag fick en värdefull erfarenhet genom Gap Year. Sammantaget var det här en praktik där jag kände mer än jag lärde mig. Den gav mig möjlighet att reflektera över sidor hos mig själv som jag inte kände till och att utvärdera de yrkesmässiga färdigheter och språkkunskaper jag behöver utveckla för att kunna arbeta på ett kontor i Sydostasien.”
Microfinance, the key that empowers the people of Cambodia! Deltagare Hwang Jae-min (26, masterstudent) / 6 veckors deltagande
|
# En möjlighet att använda min erfarenhet från finanssektorn och mina kunskaper om Sydostasien från universitetet
Jag var en vanlig kontorsarbetare, men sade upp mig och började oväntat studera sydöstasiatiska studier på universitetet. Det var för att jag ville öka mitt personliga värde och bli någon som strålar mer, och jag ville välja en väg som färre människor tar och komma före andra.
När jag hade studerat Sydostasien en termin eller två började frågor dyka upp.”Vilken roll kan jag spela i Sydostasien?”Jag tänkte att jag ville arbeta med Sydostasien och använda min erfarenhet och mina färdigheter.
Av en slump kom jag i kontakt med Gap Year och fick höra om ett program som passade mina avsikter och mål: ”Mikrofinans: nyckeln till att stärka människor i Kambodja”. Det var en möjlighet att fullt ut använda min erfarenhet inom finans och de kunskaper i språk, historia och kultur i Sydostasien som jag hade fått på universitetet.
Jag ville vidga min världsbild genom Gap Year och få förmågan att tänka djupare än andra och se saker ur olika perspektiv. Dessutom ville jag, som studerade Sydostasien med målet att arbeta inom finans, hitta den roll jag kunde spela där.
Därför bestämde jag mig för att delta och förberedde mig genom att läsa kurser i kambodjanska. Efter att ha skickat in de obligatoriska dokumenten, till exempel ett CV på engelska, och fått bekräftelse reste jag till Kambodja på det planerade datumet. Det var första gången jag reste utomlands ensam, och dessutom för praktik i stället för semester, så jag var ännu mer nervös. Även om jag hade samlat mycket information i förväg var jag rädd för att göra saker för första gången, men det gick bra.
# Några av projekten jag föreslog i min affärsplan genomfördes faktiskt
Dagen efter att jag kom fram till boendet fick vi en introduktion till livet där och sedan en stadsrundtur för att lära oss om Kambodjas historia. Under rundturen tycker jag att jag fick en djupare förståelse för Kambodjas tragiska historia.
Nästa dag tog jag en tuk-tuk till jobbet. Företaget jag skulle arbeta på låg i en finare byggnad än jag hade väntat mig och hade ett utekafé på bottenvåningen. Jag träffade chefen för första gången, vi lärde känna varandra och han förklarade min roll under praktiken.
Den här organisationen ären finansiell icke-statlig organisation som erbjuder lån till ungdomar som på grund av svåra familjeförhållanden inte kan fortsätta sina studier, så att de kan fullfölja sin utbildning. Den erbjuder också rådgivning och lån till dem som presenterar affärsplaner.Den fungerar ungefär som ett banksparsystem där många investerar i organisationen och får månadsvis avkastning i form av ränta.
Min roll var att stödja utvecklingen av verksamheten för det utomhusspecialiserade kafé som organisationen investerar i och ger råd till.Det var min roll. Eftersom jag inte kunde tala khmer flytande och inte heller var expert på finans, bedömde de förmodligen att det skulle vara ganska svårt för mig att delta direkt i finansieringsuppgifter.
Att delta i kaféets verksamhet var dock också en betydelsefull roll för mig, så jag lovade att göra mitt bästa. Men jag visste ingenting om kaffe eller om hur ett kafé drivs. Jag började med att använda koreanska kaféer som förebilder och plockade ut styrkorna hos olika kafémärken, ett i taget. Genom att själv besöka kaféer ville jag skapa en plan som passade livet i Kambodja.
Jag tog därför fram en enkät och delade ut den till kaféets kunder. Sedan föreslog jag en affärsplan som innehöll inte bara mina egna åsikter utan även kundernas synpunkter och nöjdhetsnivå. Eftersom jag inte kunde kommunicera på khmer kunde jag inte genomföra intervjuer, men de uppskattade affärsplanen som tog hänsyn till kundernas nöjdhet och åsikter,och de tog till sig mina förslag, så flera projekt genomfördes faktiskt. Det var den första affärsplan jag någonsin hade skrivit, och eftersom jag behövde presentera den på engelska var jag väldigt nervös, men jag tror att det gick utan några större problem.
# Tack för den välkomnande stämningen och den vänliga personalen på organisationen och kaféet!
Efter det fick jag i uppgift att undersöka extrajobb och koreanska kaffefestivaler, och jag fick information om kända evenemang. Under den tiden började en italiensk kollega. Han var vänlig och väluppfostrad, och vi arbetade ofta tillsammans.Nästa uppgift var att undersöka förpackningar från Italien och Korea.
Eftersom kaféet ville exportera sitt droppkaffe utomlands och ta fram lämpliga kaffeförpackningar undersökte jag vilka designer och vilken information varumärken från andra länder använder. Jag sammanställde en lista och bestämde mig för att använda de gemensamma elementen i kaféets kaffeförpackningar. När jag undersökte varje förpackning insåg jag att det tar mycket tid att göra förpackningar, och genom att läsa produktbeskrivningarna började jag förstå olika kaffesorter och smakernas intensitet.
Därefter arbetade jag med själva designen utifrån bilderna och informationen om kaffet som kaféet tillhandahöll.Jag försökte mig på det. Eftersom jag inte kunde använda designprogram gjorde jag bara tillfälliga efterlikningar, men med kontinuerlig återkoppling och revideringar blev provet nästan helt färdigt.
Organisationen bjöd också in olika föreläsare på lördagar för att hålla ekonomiföreläsningar för kambodjaner, till exempel om finans och redovisning. Jag gick också till jobbet varje lördag för att hjälpa till ochde ordnade så att jag fick presentera mig. Inför många deltagare gjorde jag därför, trots min oerfarenhet, en kort självpresentation på khmer.
Föreläsningarna hölls på khmer, så jag kunde inte förstå innehållet, men jag kunde se engagemanget hos alla som kom tidigt på lördagsmorgnarna och organisationens veckovisa insatser för invånarna i Kambodja. Tack vare den välkomnande stämningen och den vänliga personalen på organisationen och kaféet kunde jag genomföra den korta praktiken på ett tryggt sätt.
Jag vill också tacka Shiori, den japanska personen som jag tjatade på varje kväll för att få lära mig japanska – även om jag inte minns så många detaljer nu – för de trevliga stunderna på fritiden. Det fanns också en korean som hette Seonghoe, som jag nog förlitade mig mer på än någon annan eftersom vi båda var koreaner. Italienaren Filippo, som jag nämnde tidigare, arbetade också med samma uppgifter och stod mig nära. Tack vare att vi hjälpte varandra med arbetet kunde vi genomföra vårt Gap Year på ett tryggt sätt, och jag vill uttrycka min tacksamhet.
# Sammantaget en praktik där jag kände mer än jag lärde mig. Tack, Gap Year!
Genom Gap Year-projektet tyckte jag om att få delta i riktigt arbete och vara till hjälp.Jag insåg också att yrkeskunskaper är viktiga när man arbetar utomlands, men att smidig kommunikation är helt avgörande.
Till dem som ska delta i Gap Year-projektet framöver skulle jag säga: ju bättre engelska du kan, desto mer kan du delta och bidra med synpunkter. Om du kan khmer blir både arbetet och vardagen enklare. Jag rekommenderar också att du har vissa kunskaper i dokumenthantering när du deltar.
Jag tycker att jag fick en värdefull erfarenhet genom Gap Year. Sammantaget var det en praktik där jag kände mer än jag lärde mig.Det gav mig möjlighet att reflektera över sidor hos mig själv som jag inte kände till och att utvärdera de yrkesmässiga färdigheter och språkkunskaper jag behöver utveckla för att kunna arbeta på ett kontor i Sydostasien.Det var en sådan möjlighet. Jag fick en bättre förståelse för Kambodja och insåg många av mina svagheter och begränsningar.
Framför allt hade jag aldrig rest ensam tidigare, men genom den här möjligheten fick jag självförtroendet att resa utomlands på egen hand vart som helst. Tack, Gap Year!
# Mina tips för Gap Year
(Boende)
Jag bodde i organisationens könsseparerade boende. Rummet var ganska rent och det fanns färre insekter än jag hade väntat mig, så jag var överlag nöjd.
(Måltider)
Maten som organisationen ordnade var också bra. I närheten fanns en stor mataffär där jag kunde köpa allt jag behövde.
(Vad du bör ta med)
Packa som inför en vanlig resa till Sydostasien. Det är bäst att ha gott om pengar. Ta med en dator, böcker att läsa på fritiden och träningsutrustning om du tränar. Ta gärna med rikligt med schampo, tvål och duschtvål, och för tuk-tuk-resor är PassApp bäst. För män är hårtork valfritt.
(Resor)
En båttur längs floden kostar bara 5 dollar för en timme.
Jag började också träna på ett gym med utomhuspool, vilket var väldigt trevligt.
Mitt sabbatsår var
en upplevelse★★★★★
Att arbeta utomlands, särskilt i Kambodja, var i sig en intressant och givande upplevelse.
Lärande★★★☆☆
Kontoret verkar likna ett koreanskt. Det fanns mer att uppleva och ta in än att lära sig.
Miljö★★★★☆
Jag var nöjd med miljön, kanske för att jag redan hade vant mig vid Sydostasien.
Säkerhet★★★★☆
Innan jag åkte hörde jag många säga att Kambodja var farligt, men min egen erfarenhet var en annan.
Fritid★★★★☆
Jag kunde till och med resa till Ho Chi Minh-staden i Vietnam till låg kostnad och ägna mig åt fritidsaktiviteter av hög kvalitet utan att det kostade mycket.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
