Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Anpassade sig snabbt och blev mer positiv #Bandet till hundarna #Slutade övertänka och tog helt enkelt steget
De är stora, men för det mesta milda och vänliga mot människor.Jag tyckte om att promenera med hundarna som sätter sig när man säger ”Sitt!”. Vi kom gradvis närmare varandra. Efter volontärarbetet brukade vi bada i varmt vatten för att lindra tröttheten, och vi anpassade oss snabbt. -Ett enkelt vardagsliv nära naturen: volontärarbete med övergivna djur i Tokushima, Japan Won Hyesoo, deltagare på sabbatsår / 3 veckors sabbatsår |
-
▲ Originalmejl med omdöme från en deltagare :)
Först vill jag tacka vännen som berättade om sabbatsåret och uppmuntrade mig att anta den här utmaningen.
Min vän och jag har varsin hund och katt, så när vi letade efter volontärarbete med fokus på djur hittade vi ett djurhem för övergivna djur i Tokushima, Japan.Vi sökte till ett treveckorsprojekt för att tillbringa större delen av vinterlovet som volontärer.Det gjorde vi.
Min vän och jag är lättsamma och brukar tänka att det inte hjälper att oroa sig i förväg, utan att vi får lösa saker när de händer, så vi kom faktiskt hit utan att oroa oss särskilt mycket. Men det kändes verkligen som att kastas rakt in i det – vi fick ta itu med allt på egen hand, med början i dagens tre måltider...
Under de första dagarna, när vi försökte vänja oss, åt vi bara mat från närbutiker. Vi tröttnade på den, tappade aptiten och kände oss fysiskt utmattade.
Vi tumlade runt i bergen med stora, björnliknande hundar och hade ont i hela kroppen.
Volontärhuset på landet hade en utetoalett, så på nätterna var vi rädda och höll oss tätt intill varandra, eller...
Om vi behövde kissa tidigt på morgonen höll vi oss ibland i nästan sex timmar.
Efter en vecka började vi åka in till stan för att handla mat och laga mat själva.
De är stora, men för det mesta milda och vänliga mot människor.
Jag tyckte om att promenera med hundarna som sätter sig när man säger ”Sitt!”.
Vi kom gradvis närmare varandra. Efter volontärarbetet brukade vi bada i varmt vatten för att lindra tröttheten.
Vi anpassade oss snabbt.
Den första veckan var så tuff att jag bara ville att tiden skulle gå fort, menNu när det är över saknar jag fortfarande hundvännerna som jag brukade promenera med.Jag är tacksam mot personalen på djurhemmet i Tokushima, som gav mig oförglömliga minnen, mot alla deltagare på sabbatsår som hjälpte oss och mot min vän, som stod ut med allt det svåra tillsammans med mig och gjorde den tiden till fina minnen.
Till dig som funderar på eller oroar dig över ett sabbatsår,Hur mycket du än tänker på det kan du aldrig veta hur det faktiskt blir förrän det händer. Sluta därför grubbla och kasta dig ut i det. På något sätt löser det sig.
Och jag älskade verkligen mitt sabbatsår.Tack.
De är stora, men för det mesta milda och vänliga mot människor.Jag tyckte om att promenera med hundarna som sätter sig när man säger ”Sitt!”. Vi kom gradvis närmare varandra. Efter volontärarbetet brukade vi bada i varmt vatten för att lindra tröttheten, och vi anpassade oss snabbt. -Ett enkelt vardagsliv nära naturen: volontärarbete med övergivna djur i Tokushima, Japan Won Hyesoo, deltagare på sabbatsår / 3 veckors sabbatsår |
-
▲ Originalmejl med omdöme från en deltagare :)
Först vill jag tacka vännen som berättade om sabbatsåret och uppmuntrade mig att anta den här utmaningen.
Min vän och jag har varsin hund och katt, så när vi letade efter volontärarbete med fokus på djur hittade vi ett djurhem för övergivna djur i Tokushima, Japan.Vi sökte till ett treveckorsprojekt för att tillbringa större delen av vinterlovet som volontärer.Det gjorde vi.
Min vän och jag är lättsamma och brukar tänka att det inte hjälper att oroa sig i förväg, utan att vi får lösa saker när de händer, så vi kom faktiskt hit utan att oroa oss särskilt mycket. Men det kändes verkligen som att kastas rakt in i det – vi fick ta itu med allt på egen hand, med början i dagens tre måltider...
Under de första dagarna, när vi försökte vänja oss, åt vi bara mat från närbutiker. Vi tröttnade på den, tappade aptiten och kände oss fysiskt utmattade.
Vi tumlade runt i bergen med stora, björnliknande hundar och hade ont i hela kroppen.
Volontärhuset på landet hade en utetoalett, så på nätterna var vi rädda och höll oss tätt intill varandra, eller...
Om vi behövde kissa tidigt på morgonen höll vi oss ibland i nästan sex timmar.
Efter en vecka började vi åka in till stan för att handla mat och laga mat själva.
De är stora, men för det mesta milda och vänliga mot människor.
Jag tyckte om att promenera med hundarna som sätter sig när man säger ”Sitt!”.
Vi kom gradvis närmare varandra. Efter volontärarbetet brukade vi bada i varmt vatten för att lindra tröttheten.
Vi anpassade oss snabbt.
Den första veckan var så tuff att jag bara ville att tiden skulle gå fort, menNu när det är över saknar jag fortfarande hundvännerna som jag brukade promenera med.Jag är tacksam mot personalen på djurhemmet i Tokushima, som gav mig oförglömliga minnen, mot alla deltagare på sabbatsår som hjälpte oss och mot min vän, som stod ut med allt det svåra tillsammans med mig och gjorde den tiden till fina minnen.
Till dig som funderar på eller oroar dig över ett sabbatsår,Hur mycket du än tänker på det kan du aldrig veta hur det faktiskt blir förrän det händer. Sluta därför grubbla och kasta dig ut i det. På något sätt löser det sig.
Och jag älskade verkligen mitt sabbatsår.Tack.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
