Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Jag blev mer avslappnad och började uppmuntra andra #Gemenskapskänsla; orsaker till organisationens tillväxt #Lycka trots att man har lite
- Grekland, räddningsinsats för skadade havssköldpaddor i Medelhavet – en berättelse om ett sabbatsår Kim Junhyung, deltagare i sabbatsår / fyra veckors sabbatsår
|
# Jag behövde ta ett steg bort från det här livet för att få tid att tänka, och under den perioden av osäkerhet fick jag höra talas om sabbatsår.
Det senaste året hade jag bara fokuserat på arbete och studier. Jag hade mål, men var inte säker på dem.Jag behövde ta ett steg bort från det här livet för att få tid att tänka, och under den perioden av osäkerhet fick jag höra talas om sabbatsår.
Jag studerade djurvetenskap och hade arbetat lite inom området. Men jag började känna att arbete med djur inte stämde överens med min kärlek till dem, så jag bytte bestämt karriärinriktning. Jag tycker fortfarande om djur och kunde inte släppa den känslan, så under mitt sabbatsår ville jag återigen prova på ett arbete med djur. Jag hade helt enkelt en stark önskan om att göra det igen.
# Jag tror snarare att just den här känslan av att något inte stämde fick det att verka mer romantiskt.
När jag först kom till räddningscentret tyckte jag helt enkelt om miljön. Havet låg bara omkring tio meter framför centret, och på andra sidan fanns en privatägd båtbrygga.
Kanske kändes det lite som armén eftersom jag hade gjort militärtjänst på en kustpost, men anläggningarna var inte särskilt bra. Kontoret, butiken och volontärernas bostäder hade inretts i en ombyggd tågvagn.På ytan såg det romantiskt ut, men i verkligheten var det inte så. Ändå tror jag att det just var den här motsägelsen som fick det att verka ännu mer romantiskt.
# Att agera lite beslutsamt och utan att bli känslosam är faktiskt bäst för sköldpaddorna.
Det fanns vissa delar av arbetet som kunde betraktas som farliga.
För det första vägde sköldpaddorna i genomsnitt 40 kilo, och de allra tyngsta vägde över 60 kilo. Det är förstås omöjligt att lyfta dem ensam, och det kan vara farligt även när två personer hjälps åt, om sköldpaddan sprattlar eller bits. Den här delen kunde vara särskilt svår för fysiskt svagare kvinnliga volontärer.
En del sköldpaddor bits också mycket, och deras klor eller till och med trasiga skal kan vara vassa. Efter den andra veckan, när jag hade vant mig vid arbetet, började jag få många små sår. Om man skär sig djupt i köttet kan man bli rädd för att lyfta en sköldpadda på ett tag. Under en period undvek jag till och med arbetet omedvetet på grund av såren.
Utöver det,grundläggande uppgifter som att tvätta sköldpaddorna, rengöra deras bassänger, behandla sår, sondmata dem (föra in en sond förbi matstrupen för att ge dem mat) samt ge injektioner eller sätta dropp.Det här är några av arbetsuppgifterna. Att duscha sköldpaddorna och rengöra bassängerna är de mest grundläggande uppgifterna, och vem som helst kan enkelt göra dem. De övriga uppgifterna handlar om att behandla sköldpaddorna direkt, och av dem kan sondmatning vara svårast.
Det är verkligen inte lätt att föra in en lång sond i sköldpaddans mun och långt ner i matstrupen. Om sköldpaddan blir stressad och sprattlar med sin tunga kropp kan sonden åka ut igen, och man kan bli matt och försöka dra ut den. Men om man tar ut den under tiden måste sköldpaddan gå igenom smärtan en gång till.Så även om det känns svårt och påfrestande är det faktiskt för sköldpaddans bästa att agera lite beslutsamt och kyligt.
Injektionerna var faktiskt lite svårare för mig än sondmatningen. Som tur var gav jag dem utan misstag, men de första gångerna kunde jag inte låta bli att rycka till varje gång jag gav en injektion.
# Personen jag minns bäst
I början av den tredje veckan kom en ny italiensk manlig volontär. Han var mycket livlig och hade en enastående social förmåga, så han blev snabbt vän med människor.
På ytan verkade han oskyldig och betedde sig ibland lite barnsligt, men i själva verket var han mycket mogen och eftertänksam. Den här italienaren var den person jag minns bäst, mer än många av de grekiska volontärerna. Vi lovade att träffas igen någon gång, och vi håller fortfarande kontakten via sociala medier.
# Det var paradoxalt att det jag trodde att jag kunde lära mig fullt ut visade sig inte stämma.
Efter den tredje veckan samlades många volontärer från organisationen på centret och hade en grillfest tillsammans. Där fanns människor jag inte kände alls, och om man räknar med volontärer som kom då och då deltog omkring tio personer. De flesta volontärerna var veteraner och skilde sig från sådana som jag, som volontärarbetar en månad och sedan åker hem. De här personernahade verkligen organisationen varmt om hjärtat och ville bidra med åtminstone en sak till.
När jag lyssnade på alla berättelser där förstod jag varför organisationen kunde växa så väl utan statligt stöd. Det var en gemenskap som samlats med målet att skydda havssköldpaddor på de utspridda grekiska öarna, bortom en enda volontärgrupp.
När jag samtalade med dem fick jag veta ytterligare en sak. Man kan lätt få en negativ bild av Grekland bara för att landets ekonomi är svag. Jag tänkte också så tills jag tillbringade några dagar i Grekland. Men i stället...Människorna tog livet med ro snarare än att vara lata, och de visste hur man uppmuntrar och visar hänsyn till varandra.
Naturligtvis levde inte alla bekvämt eller med magen full. Men till skillnad från den koreanska föreställningen att man måste ha plånboken full för att vara lycklig, var de tacksamma för det de hade och kunde göra, även om de inte hade mycket, och tog det som en självklarhet.
När jag satt där och pratade så länge kände jag för första gången att jag ville stanna lite längre i Grekland.Jag undrade hur människorna hade det i avlägsna och glest befolkade områden utanför Aten – de måste ha det tuffare än lokalbefolkningen här – och blev nyfiken på om de också hade samma avslappnade inställning.
Utifrån enbart Aten är det svårt att tänka på Grekland som ett land som tagit emot stöd från IMF. Jag trodde att en månad skulle räcka för att lära känna Grekland, men det verkar som om jag bara förstod ungefär 50 procent, vilket känns tråkigt. Det visade sig vara motsägelsefullt att tro att jag kunde lära mig tillräckligt.
Grekland har flest öar i Europa, så man kan inte bedöma hela landet enbart utifrån livet i Aten. Om jag senare får möjlighet att söka till det här projektet eller något annat projekt med anknytning till Grekland tänker jag studera och förbereda mig mer grundligt. Nästa gång ska jag definitivt ta med minst en ö i resplanen.......
# Om något har jag lämnat det här sabbatsåret med en oro som jag själv har skapat.
Organisationens chef kombinerar för närvarande sitt arbete på djurparken med arbetet på det här centret. Hon är beredd att offra sig för arbetet – till exempel ser hon alltid till att komma förbi och lösa problem när något händer på centret.Hon sa att hon kan göra det eftersom hon verkligen älskar arbetet och djuren.
Jag har också mål, men jag tror inte att jag vill uppnå dem på bekostnad av att offra mig själv. Kanske är det därför mina framsteg går långsamt. Eller så har jag bara satt upp ett tomt skal som jag kallar ett ”mål”, vars innehåll är något helt annat – eller kanske inget alls. Om något har jag lämnat det här sabbatsåret med en oro som jag själv har skapat.
Läs vidare om Kim Jun-hyeongs berättelse om Grekland < Klicka
- Grekland, räddningsinsats för skadade havssköldpaddor i Medelhavet – en berättelse om ett sabbatsår Kim Junhyung, deltagare i sabbatsår / fyra veckors sabbatsår
|
# Jag behövde ta ett steg bort från det här livet för att få tid att tänka, och under den perioden av osäkerhet fick jag höra talas om sabbatsår.
Det senaste året hade jag bara fokuserat på arbete och studier. Jag hade mål, men var inte säker på dem.Jag behövde ta ett steg bort från det här livet för att få tid att tänka, och under den perioden av osäkerhet fick jag höra talas om sabbatsår.
Jag studerade djurvetenskap och hade arbetat lite inom området. Men jag började känna att arbete med djur inte stämde överens med min kärlek till dem, så jag bytte bestämt karriärinriktning. Jag tycker fortfarande om djur och kunde inte släppa den känslan, så under mitt sabbatsår ville jag återigen prova på ett arbete med djur. Jag hade helt enkelt en stark önskan om att göra det igen.
# Jag tror snarare att just den här känslan av att något inte stämde fick det att verka mer romantiskt.
När jag först kom till räddningscentret tyckte jag helt enkelt om miljön. Havet låg bara omkring tio meter framför centret, och på andra sidan fanns en privatägd båtbrygga.
Kanske kändes det lite som armén eftersom jag hade gjort militärtjänst på en kustpost, men anläggningarna var inte särskilt bra. Kontoret, butiken och volontärernas bostäder hade inretts i en ombyggd tågvagn.På ytan såg det romantiskt ut, men i verkligheten var det inte så. Ändå tror jag att det just var den här motsägelsen som fick det att verka ännu mer romantiskt.
# Att agera lite beslutsamt och utan att bli känslosam är faktiskt bäst för sköldpaddorna.
Det fanns vissa delar av arbetet som kunde betraktas som farliga.
För det första vägde sköldpaddorna i genomsnitt 40 kilo, och de allra tyngsta vägde över 60 kilo. Det är förstås omöjligt att lyfta dem ensam, och det kan vara farligt även när två personer hjälps åt, om sköldpaddan sprattlar eller bits. Den här delen kunde vara särskilt svår för fysiskt svagare kvinnliga volontärer.
En del sköldpaddor bits också mycket, och deras klor eller till och med trasiga skal kan vara vassa. Efter den andra veckan, när jag hade vant mig vid arbetet, började jag få många små sår. Om man skär sig djupt i köttet kan man bli rädd för att lyfta en sköldpadda på ett tag. Under en period undvek jag till och med arbetet omedvetet på grund av såren.
Utöver det,grundläggande uppgifter som att tvätta sköldpaddorna, rengöra deras bassänger, behandla sår, sondmata dem (föra in en sond förbi matstrupen för att ge dem mat) samt ge injektioner eller sätta dropp.Det här är några av arbetsuppgifterna. Att duscha sköldpaddorna och rengöra bassängerna är de mest grundläggande uppgifterna, och vem som helst kan enkelt göra dem. De övriga uppgifterna handlar om att behandla sköldpaddorna direkt, och av dem kan sondmatning vara svårast.
Det är verkligen inte lätt att föra in en lång sond i sköldpaddans mun och långt ner i matstrupen. Om sköldpaddan blir stressad och sprattlar med sin tunga kropp kan sonden åka ut igen, och man kan bli matt och försöka dra ut den. Men om man tar ut den under tiden måste sköldpaddan gå igenom smärtan en gång till.Så även om det känns svårt och påfrestande är det faktiskt för sköldpaddans bästa att agera lite beslutsamt och kyligt.
Injektionerna var faktiskt lite svårare för mig än sondmatningen. Som tur var gav jag dem utan misstag, men de första gångerna kunde jag inte låta bli att rycka till varje gång jag gav en injektion.
# Personen jag minns bäst
I början av den tredje veckan kom en ny italiensk manlig volontär. Han var mycket livlig och hade en enastående social förmåga, så han blev snabbt vän med människor.
På ytan verkade han oskyldig och betedde sig ibland lite barnsligt, men i själva verket var han mycket mogen och eftertänksam. Den här italienaren var den person jag minns bäst, mer än många av de grekiska volontärerna. Vi lovade att träffas igen någon gång, och vi håller fortfarande kontakten via sociala medier.
# Det var paradoxalt att det jag trodde att jag kunde lära mig fullt ut visade sig inte stämma.
Efter den tredje veckan samlades många volontärer från organisationen på centret och hade en grillfest tillsammans. Där fanns människor jag inte kände alls, och om man räknar med volontärer som kom då och då deltog omkring tio personer. De flesta volontärerna var veteraner och skilde sig från sådana som jag, som volontärarbetar en månad och sedan åker hem. De här personernahade verkligen organisationen varmt om hjärtat och ville bidra med åtminstone en sak till.
När jag lyssnade på alla berättelser där förstod jag varför organisationen kunde växa så väl utan statligt stöd. Det var en gemenskap som samlats med målet att skydda havssköldpaddor på de utspridda grekiska öarna, bortom en enda volontärgrupp.
När jag samtalade med dem fick jag veta ytterligare en sak. Man kan lätt få en negativ bild av Grekland bara för att landets ekonomi är svag. Jag tänkte också så tills jag tillbringade några dagar i Grekland. Men i stället...Människorna tog livet med ro snarare än att vara lata, och de visste hur man uppmuntrar och visar hänsyn till varandra.
Naturligtvis levde inte alla bekvämt eller med magen full. Men till skillnad från den koreanska föreställningen att man måste ha plånboken full för att vara lycklig, var de tacksamma för det de hade och kunde göra, även om de inte hade mycket, och tog det som en självklarhet.
När jag satt där och pratade så länge kände jag för första gången att jag ville stanna lite längre i Grekland.Jag undrade hur människorna hade det i avlägsna och glest befolkade områden utanför Aten – de måste ha det tuffare än lokalbefolkningen här – och blev nyfiken på om de också hade samma avslappnade inställning.
Utifrån enbart Aten är det svårt att tänka på Grekland som ett land som tagit emot stöd från IMF. Jag trodde att en månad skulle räcka för att lära känna Grekland, men det verkar som om jag bara förstod ungefär 50 procent, vilket känns tråkigt. Det visade sig vara motsägelsefullt att tro att jag kunde lära mig tillräckligt.
Grekland har flest öar i Europa, så man kan inte bedöma hela landet enbart utifrån livet i Aten. Om jag senare får möjlighet att söka till det här projektet eller något annat projekt med anknytning till Grekland tänker jag studera och förbereda mig mer grundligt. Nästa gång ska jag definitivt ta med minst en ö i resplanen.......
# Om något har jag lämnat det här sabbatsåret med en oro som jag själv har skapat.
Organisationens chef kombinerar för närvarande sitt arbete på djurparken med arbetet på det här centret. Hon är beredd att offra sig för arbetet – till exempel ser hon alltid till att komma förbi och lösa problem när något händer på centret.Hon sa att hon kan göra det eftersom hon verkligen älskar arbetet och djuren.
Jag har också mål, men jag tror inte att jag vill uppnå dem på bekostnad av att offra mig själv. Kanske är det därför mina framsteg går långsamt. Eller så har jag bara satt upp ett tomt skal som jag kallar ett ”mål”, vars innehåll är något helt annat – eller kanske inget alls. Om något har jag lämnat det här sabbatsåret med en oro som jag själv har skapat.
Läs vidare om Kim Jun-hyeongs berättelse om Grekland < Klicka
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
