”Om du tvekar nu skulle jag råda dig att åka så snart som möjligt. Ju tidigare du åker och kommer tillbaka, desto bättre verkar ett sabbatsår vara. Jag var också glad över att få inleda trettioårsåldern i Paris i Frankrike i år. Jag hade en del personliga funderingar, men var glad över att få tid för mig själv, slippa andras tankar och tänka enbart på vad jag själv ville.” -Bonjour! One month living in Paris, France Shin YujeongSabbatsårsdeltagare Sabbatsårsdeltagare/ 30 år, sabbatsår efter att ha sagt upp mig / 30 dagarDeltagande |
# Sabbatsåret efter att jag lämnade företaget som alltid fick folk att applådera när jag presenterade det
<Montmartreberget>
Hej! Jag heter Shin Yujeong och fyller 30 i år. Jag deltog i ett sabbatsårsprogram efter att ha sagt upp mig från ett företag som alltid fick folk att applådera när jag berättade var jag arbetade. Sedan valde jag att resa under en längre tid.
Det var min första långresa och också min första resa till Europa, närmare bestämt Paris.Jag talar koreanska och engelska och gav mig av utan att kunna ett ord franska. Jag är modig på okända platser och försiktig på välbekanta.Jag tycker i allmänhet om att planera och genomföra mina planer.
Det främsta skälet till att jag valde projektet <Paris, Frankrike – en månad> var att jag ofta arbetade med Frankrike under min tid på företaget. Jag upplevde ofta kulturella skillnader i arbetet och skämdes över att jag, som ansvarig, aldrig hade varit där.
År 2016 fanns det extra många arbetsuppgifter eftersom det var 130-årsjubileum för relationerna mellan Korea och Frankrike. Eftersom branschen jag arbetade i var kopplad till konst ville jag verkligen besöka Frankrike, och Paris – många konstnärers dröm – åtminstone en gång.
Framför allt ville jag leva för min egen skull på en plats där ingen kände mig, så jag bestämde mig för att åka.
# Jag kom hem efter att ha uppnått målet: ”en resa för min egen skull”
<Place de la Concorde>
När jag förberedde mig inför sabbatsåret oroade jag mig förstås mycket för att bo utomlands under en längre tid. Paris hade nyligen utsatts för terrorattacker, så många i min omgivning avrådde mig från att åka. Själv kände jag mig inte heller trygg.
Ända fram till veckan före avresan läste jag till och med ett inlägg på en webbplats med reseinformation om Europa där det stod att en beväpnad rånare hade öppnat eld på Ritz-Carlton i centrala Paris. Jag var faktiskt väldigt orolig. Det var min första långresa och med tanke på situationen bekymrade jag mig mycket, menjag åkte med tanken: ”Är det meningen att du ska dö, så dör du även i Korea.”
Jag sade upp mig den 31 december och eftersom jag gjorde en veckolång resa i hemlandet blev förberedelsetiden inför sabbatsåret, som började den 15 januari, kort. Ändå kollade jag om jag hade några besvär så snart jag kom hem från resan. Jag hade tagit en nyårspiercing, så jag gick till en hudläkare ifall det skulle uppstå en inflammation.
Eftersom jag inte hade promenerat särskilt mycket när jag arbetade tränade jag inför resan genom att gå 15 000 steg om dagen på en stepmaskin. Utöver det förberedde jag de vanliga sakerna: bokade biljetter, planerade och köpte reseförsäkring.
Fram till avresan var målet med sabbatsåret ”att vila ordentligt och komma hem igen”. Men trogen mina vanor kunde jag inte låta bli att gå i genomsnitt 25 000 steg om dagen och fylla varje dag med små men meningsfulla upplevelser. Målet med att resa för min egen skulluppnådde jag däremot, och jag kom hem igen.
Som någons dotter, storasyster, flickvän, kusin, efterträdare eller teamets yngsta medlem och så vidare.Jag lade de andra rollerna åt sidan och tillbringade månaden enbart som Shin Yujeong.Just det. Det var ett sabbatsår då jag följde min natur och medvetet levde själviskt.
# En tid då jag kunde bli vän med vem som helst, oavsett åldersskillnad
<Eiffeltornet>
Det lokala projektet genomfördes helt självständigt inom en ram som garanterade säkerheten.Det stämde. Från klockan 8.00
till 9.30 började dagen med frukost i matsalen, enligt vars och ens egna planer.
När jag hade ledig tid brukade jag förbereda mig och gå ut efter frukosten. De dagar jag skulle på en guidad tur gjorde jag det dagen innan,
förberedde allt i förväg och gav mig av före frukost. Middagen serverades från klockan 19.00, och om jag kom tillbaka i tid
såg jag alltid till att äta den.
Det bästa var att jag bara planerade en aktivitet om dagen, så jag kunde känna mig lugn.Eftersom jag bodde på ett koreanskt pensionat hade jag relativt få tillfällen att umgås med utlänningar, menjag var alltid tacksam mot pensionatsägaren, tanterna, personalen och de andra gästerna som var vänliga mot mig när vi träffades första gången.Jag var alltid tacksam mot pensionatsägaren, tanterna, personalen och de andra gästerna.
Jag uppskattade särskilt att de, trots att de inte visste så mycket om mig, såg mig som en bra person och att vi kunde bli vänner oavsett åldersskillnad.
Även fransmännen, som har rykte om sig att vara otrevliga, visade sig oväntat vara tsundere (avståndstagande men varma), så jag iakttog dem och lärde mig mycket.
# ”Ska du åka, så kom inte; ska du komma, så åk inte”
<Ser på föreställningen på Moulin Rouge>
”Ska du åka, så kom inte; ska du komma, så åk inte” – det var frasen jag sa oftast under mitt sabbatsår i en månad.
Under månaden jag bodde i Paris träffade jag otaliga människor.Eftersom jag var utomlands fäste jag mig snabbt vid folk och sa det sorgset även efter en kort tid. Jag tror att jag sa det minst 20 gånger under resan.Jag minns särskilt Donghwan, som arbetade på pensionatet och hade börjat bo i Paris strax före min ankomst; Susanna, som tillbringade de två första veckorna i Paris med mig; Munyoung, som kallade mig ”noona” och behandlade mig som ett yngre syskon; samt Yuna och Yurim, som delade sabbatsårsupplevelsen med mig.
Jag vill också tacka min pojkvän, som tog en veckas ledigt från jobbet och kom till Paris för att tillbringa den sista veckan av sabbatsåret tillsammans med sin flickvän, som hade gett sig av utan vidare och varit borta i en månad.
# Mina personliga tips inför ett sabbatsår
<Dagstur till Mont-Saint-Michel>
(Vägbeskrivning)
Från terminal 3 på Charles de Gaulle-flygplatsen i Paris tog jag buss 351, klev av nära stationen Gallieni och promenerade i ungefär 15 minuter. Eftersom jag hade köpt ett veckokort för kollektivtrafiken och skulle åka direkt laddade jag på resekortet (Navigo: ej återbetalningsbar deposition på 5 euro).Jag laddade på det med ungefär 22,5 euro och gav mig sedan av.
(Språk)
Det finns en hel del fransmän som kan engelska, men om du åker utanför zon 1 eller till platser där det inte finns några koreaner är det bra att plugga lite franska i förväg.Precis som människor i Korea blir mer intresserade när en utlänning talar koreanska, även om det är knackigt, var människorna i Frankrike mycket vänligare när jag talade lite franska.
(Boende)
Det finns handdukar på vandrarhem, men jag rekommenderar att ta med en egen handduk som du kan använda och sedan slänga. Om du åker under den kalla årstiden får du outsinlig energi av att ta med en elektrisk värmematta för en person. (Det finns element, men koreaner föredrar verkligen att värma sig på ett varmt golv (tummen upp))
Jag rekommenderar att prova kaffet som ägaren bjuder på; det är en större kopp och smakar bättre än kaffet du köper ute.
Eftersom vattenkvaliteten i Europa skiljer sig från den i Korea är det bättre för hud och hår att köpa hygienprodukter (schampo, rengöringsskum och liknande) på plats än att ta med dem hemifrån. Särskilt bland kvinnor har jag flera gånger sett ansikten bli röda och irriterade av kalkavlagringarna i kranvattnet i Paris. Om du använder koreanskt rengöringsskum rekommenderar jag att torka av ansiktet med ansiktsvatten efter tvätten.
(Måltider)
Först och främst är måltiderna som värdinnan på pensionatet lagar verkligen utsökta.
Om du försöker äta lokal mat hela tiden för att spara tid kan du känna dig proppmätt eller få ont i magen. Jag rekommenderar att äta åtminstone en koreansk måltid på pensionatet för att lugna magen lite.
Restaurangerna i Paris börjar servera middag klockan 19, men har du otur kanske du inte kan få middag när du är ute. Se därför till att ta med nödmat, till exempel snabbnudlar i kopp. I närheten finns butiker där du kan köpa prisvärd frukt och bröd av god kvalitet, så det är också en bra idé att handla lite i förväg.
(Saker att ta med)
Saker jag saknade och hade behövt: ögonbrynskniv, nagelklippare och regnjacka.
Saker som var praktiska att ha: hårtork och plattång.
Eftersom boenden vanligtvis tillhandahåller en hårtork kan det vara praktiskt att ta med en egen, men om du har mycket bagage behöver du inte nödvändigtvis göra det.
Europa har också mycket strikta regler kring antibiotika. Var inte alltför självsäker bara för att du tror att du alltid är frisk. Särskilt eftersom vi är vana vid starka antibiotika kanske europeiska läkemedel inte har någon effekt på oss.Jag rekommenderar att ta med host- och förkylningsmedicin samt antiinflammatorisk medicin.Jag rekommenderar det.
(Resvägar)
Jag vet inte om det bara gäller min resväg, men på Paris tunnelbanekartor verkar stationen Châtelet saknas på linje 3,men den är faktiskt förbunden med stationen Les Halles, även om man måste gå en bit. Och i stället för att följa rutten som Google Maps föreslår går det snabbast att hitta en närliggande station och åka tunnelbana.
Till sist kan Google kalla stationen ”City Hall”, men på skyltarna i Paris tunnelbana står det ”Hôtel de Ville”. Kom ihåg det när du är ute och ser dig omkring i Paris.
# Till dig som planerar att delta i projektet längre fram
<Montmartre>
Jag tvekade i ett år innan jag gav mig iväg på sabbatsåret. Sedan 2016 hade jag velat bo utomlands i ungefär en månad,men det tog alldeles för lång tid innan jag vågade ta steget.Om du tvekar just nu vill jag råda dig att åka så snart som möjligt. Ju tidigare du åker och kommer tillbaka, desto bättre verkar ett sabbatsår vara.
Jag rekommenderar särskilt ett sabbatsår om du, precis som jag, närmar dig slutet av tjugoårsåldern och ska fylla trettio, och funderar på vad du kan göra för att känna dig mindre mentalt utmattad. Du ska tillbringa tio år som trettioåring, så det är bäst att börja med åtminstone en vag idé i stället för att inte veta någonting alls. Därför behöver du tid att reda ut tankarna.
Jag var glad över att få inleda mina trettioår i Paris i Frankrike. Själv hade jag en del bekymmer,men jag var glad att få tid för mig själv, utan att behöva ta hänsyn till andras åsikter och med möjlighet att tänka enbart på mig själv.Självklart tycker jag också att jag kom hem med bara fina minnen från de stora sevärdheterna jag besökte i Paris, som Triumfbågen, Versaillespalatset, Louvren, Musée d’Orsay, Musée de l’Orangerie, Disneyland och Vincennes zoo.
När jag jämför tiden före och efter sabbatsårsprojektet märker jag att min hälsa hade försämrats av stress på jobbet och att jag var utmattad av mina relationer innan jag deltog. Efter gymnasiet, högskoleproven, universitetsstudierna, byte av huvudämne, förberedelser inför examen, två års jobbsökande och arbete utan ordentlig vila kände jag att jag behövde ta mig tid för mig själv den här gången.
Efter att jag kom hem från sabbatsåret,blev jag mindre benägen att bli otålig och lärde mig att tänka att om något inte går bra kan man alltid försöka igen.
<Montmartre>
Mitt sabbatsår var
Upplevelser ★★★★★
Jag fick många erfarenheter under en månad då jag fördjupade mig i en kultur som skilde sig helt från den koreanska.
Lärande ★★★★★
Jag tyckte mycket om att lära mig ett nytt språk genom att använda franska i vardagen innan jag åkte.
Miljö ★★★★★
Först och främst slapp jag den stränga kylan i Korea och bodde på en plats med mildare klimat. Borta från de fina partiklarna trivdes jag i ett litet kvarter i Paris.
Säkerhet ★★★★☆
Området nära boendet var ganska säkert, men när du närmar dig centrum måste du se upp för ficktjuvar, romer och grupper av bedragare.
Fritid ★★★★★
Jämfört med andra pensionat kunde jag, tack vare relativt flexibla regler, njuta av det franska livet inomhus utan att behöva ägna mig åt några särskilda aktiviteter.
Hem
