Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Fick ett bredare perspektiv och utvecklade sitt tänkande #Erfarenhet av amerikansk kultur #Insåg värdet av att anta utmaningar
Oavsett hur mycket du har umgåtts med utlänningar i Korea är det annorlunda att åka utomlands och uppleva det själv.Självklart är det också annorlunda än en vanlig resa med vänner.Gap year-projektet ger en bredare syn på världen ochutvecklar unga koreaners tankesätt. En speciell roadtrip genom USA med unga människor från hela världen / Iminyongs gap year-grupp / gapper / 4 veckors gap year |
# Jag ville prova något annorlunda.
# Jag hoppas att du ser det som en process för att få nya kulturella erfarenheter.
Projektet ordnar resor för unga människor. Eftersom alla är unga pratar de snabbt och använder slang, så i början var det väldigt svårt att anpassa sig. Jag var inte utpekad som den enda asiaten som inte kunde engelska.De såg mig bara som ännu en turist och tog därför inte särskilt mycket hand om mig.
Det här kanske får dig att tveka inför att ansöka till gap year-programmet, menjag hoppas att du ser det som en process för att få nya kulturella erfarenheter.Men om man ser det ur ett annat perspektiv: när utländska vänner inte betraktar oss som personer som inte kan engelska, utan umgås med oss på ett avslappnat sätt,kan det ge oss möjlighet att till hundra procent uppleva västerländsk kultur och en kultur som skiljer sig från vår egen.
Detvar sådant som gav mig stolthet och en känsla av att ha åstadkommit något när resan var över. Eftersom det hade funnits saker som var svåra att vänja sig vid blev stunden då jag äntligen kände att vi verkligen reste tillsammans oförglömlig.
Det var när vi kom till Durango i Colorado, den tredje staden. Det började med en mycket liten detalj. Det var bara jag som behövde ändra på mig själv. På grund av den främmande miljön och att jag inte kunde förstå engelska hade jag varit passiv och undvikit saker, men jag tog initiativet och började prata. När jag inte förstod något råkade jag säga fel, och alla omkring mig brast ut i skratt.
Jag skämdes faktiskt, men de tyckte bara att det var roligt, och det blev en historia som gjorde att vi kom varandra närmare.Varje dag är en utmaning, men första gången är svårast och sedan blir det lite lättare. ☺
# Jag hoppas att du ser det som en process för att få uppleva nya kulturer och skaffa nya erfarenheter.
När du blir nära vän med dina reskamrater börjar den riktiga resan. För mig började också saker verkligen komma till sin rätt när vi hade lärt känna varandra. USA är ett land som man verkligen måste resa runt i med bil för att få uppleva ordentligt. Resor på fyra till fem timmar är förstås helt normalt.
En av de saker som gjorde den här roadtrippen så njutbar var att få resa som amerikaner, som västerlänningar. Under resan besöker vi inte bara storstäder, utanvi passerar också många småstäder längs vägen. Särskilt i småstäder är det svårt att hitta inte bara koreaner, utan asiater över huvud taget.
Det är bokstavligen platser som amerikaner själva uppskattar.Och eftersom jag reste med utländska vänner kunde jag besöka platser och få upplevelser som jag inte skulle ha fått om jag hade rest ensam eller med koreaner.
Bland alla städer fanns det två som kändes allra mest ”amerikanska”. De stora städerna borträknade.
Memphis (멤피스)
Memphis är en stad i Tennessee där man, så att säga, kan känna den svarta kulturens själ.På varje ställe uppträder band med svarta musiker live, och gatorna är fyllda av en fri anda Man kunde känna hur den genomsyrade allt. Det var en känsla jag aldrig hade upplevt förut, men ändå kändes den på något sätt välbekant. Även här var jag den enda som såg annorlunda ut, hur mycket jag än såg mig omkring. Efter det började jag uppskatta det.☺
Nashville (내쉬빌)
Nashville är huvudstad i Tennessee. Trots att staden ligger i samma delstat som Memphis är stämningen helt annorlunda. Som huvudstad känns den modernare och är mindre präglad av frihet än Memphis. Där bor många vita människor, och på livepubarna spelas mest rockmusik. Den dagen festade vi tillsammans på en pub, hoppade sedan ner i en utomhuspool i gryningen och blev förkylda.....
# Det fanns så många saker som jag inte skulle ha fått uppleva om jag hade rest ensam eller med koreaner.
Framför allt var det bästa att resa genom Amerika med vänner från olika länder.
Det fanns så många saker som jag inte skulle ha fått uppleva om jag hade rest ensam eller med koreaner.Som korean fanns det många saker som jag inte ens hade kunnat föreställa mig. Allt var förstås inte bra, men att se samma saker ur ett annat perspektivvar bra.
Jag skulle säga att de lyckligaste stunderna var när jag kände att jag hade kommit nära de vänner jag reste med. Det var inte så att vi naturligt kom varandra nära med tiden, utanjag tycker att det stämmer att säga att jag tog initiativet, samlade mod och tog kontakt med dem, och att vi blev nära. Poängen är att jag inte kan komma någon nära om jag inte själv sträcker ut en hand.
När vi kom varandra närmare bjöd vi varandra på drinkar. Sedan spelade vi spel med alla de andra gästerna på baren där vi satt och skapade fina minnen. I det ögonblicket kändes det ganska speciellt att vara den enda asiaten.
I mitt fall började de obehagliga upplevelserna med missförstånd. Eftersom jag var den enda asiaten som inte talade engelska kände jag mig osäker. När andra, som bara försökte vara vänliga, skämtade eller gav mig smeknamn, övertolkade jag ibland deras handlingar och trodde att de betydde något annat.
I sådana fall är det bättre att fråga direkt vad de menar i stället för att undvika situationen.Om du undviker det kan den andra personen börja tänka annorlunda än från början, och då uppstår en ond cirkel.I stället för att säga att du känner dig förolämpad är det bättre att säga att det låter konstigt.
# Alla reste på egen hand.
På projektet där vi reste runt i USA fanns det många vänner från Australien och Nya Zeeland. De övriga kom från olika länder, till exempel Irland, Tyskland och Sydafrika.
Alla reste på egen hand. Därförkunde alla deltagarna komma varandra nära.Tack vare sabbatsåret känner jag nu...vänner i länder som Australien och Nya Zeeland.
# Mitt tips inför sabbatsåret
(Språk)
Göm dig inte. Le inte bara och undvik människor för att du inte kan tala eller förstå engelska. Det är inget att skämmas för att inte vara bra på engelska – det är vårt andraspråk, så var självsäker. Om du inte förstår vad den andra personen sa, fråga lugnt vad hen menar och säg självsäkert att du inte förstår.
När man reser med unga människor från hela världen talar de engelska väldigt snabbt. Under resan är vi bara en i gruppen, så ingen kommer att sakta ner särskilt för vår skull – därför måste vi själva ta kontakt och börja prata. Om vi gömmer oss kommer våra utländska vänner inte att komma fram till oss. Var inte rädd för sådant du inte förstår på engelska.
Du kan inte fråga varje gång, men om du frågar då och då och håller dig till gruppen kommer du att komma nära de vännerna. Då växer en gemensam förståelse fram, så att du kan uppfatta och njuta av stämningen även om du inte förstår allt de säger. Och det hjälper mycket att härma och lära sig de slanguttryck och fraser som utländska vänner använder till vardags – då kommer man varandra närmare.
Om du planerar en resa, öva på att prata så mycket du kan under tiden som är kvar. Ju bättre samtalsförmåga du har, desto roligare blir resan. Engelska är förstås inte allt, men i andra länder är det helt naturligt att prata med främlingar. Om du får uppleva den kulturen blir det ännu roligare, eller hur?
(Boende)
Det var inga större besvär. Jämfört med Korea kan faciliteterna verka ganska omoderna, men det var inte särskilt obekvämt. Tvätten sköter man på tvättomater, och oftast gör några av reskamraterna det tillsammans.
(Måltider)
Matpriserna i USA är relativt höga. Många boenden har inga kök, så man får antingen äta måltider som boendet erbjuder eller gå ut och köpa mat. Det brukar kosta mer än 10 dollar att köpa mat. Ibland, när jag besökte storstäder, gick jag förbi en koreansk mataffär (H Mart) och köpte ett paket koppnudlar att ha som reservmat under resan.
Du kan ta med dem på bussen när ni förflyttar er, så det är inget större besvär. Om det inte finns varmt vatten kan du värma dem i mikron, så det går bra. Eftersom klimatet i USA dessutom är väldigt torrt är det viktigt att få i sig tillräckligt med vätska. Men man kan inte dricka gratis vatten som i Korea. Därför köper man ofta vatten, och små flaskor blir dyra i längden – när ni stannar vid Walmart under resan är det praktiskt att köpa ett paket eller en stor dunk att ta med.
(Vad du bör ta med)
Packa som inför en vanlig utlandsresa. Men det är bra att ta med lite extra förkylningsmedicin. Bussresorna är långa och luftkonditioneringen är ofta på, så det är lätt att bli förkyld. Ta inte heller med för mycket kläder. Eftersom ni besöker många platser kommer du ofta att shoppa.
# Till blivande deltagare
Tja...Jag vet inte riktigt. I aktiviteten jag deltog i var jag den enda asiaten som inte talade engelska. Andra aktiviteter är förmodligen likadana.Om det är så, samla mod och anta utmaningen med rätt inställning.
Om det hade funnits andra asiater som inte talade engelska under sabbatsåret jag deltog i, skulle jag förmodligeninte ha haft den känsla av att ha lyckats och den stolthet jag känner nu. Det beror på att vi då skulle ha undvikit det svåra och bara valt det enkla.Alla har förstås olika måttstockar, så syftet och innebörden med att delta i ett sabbatsårsprojekt varierar.
Menom ett sabbatsår ska vara en annan sorts utmaning, så undvik inte situationer som är svåra att anpassa sig till– ta själv kontakt med människor och försök att ta dig igenom situationen.Som du märker när du provar handlar temat om resor. Det är ett projekt med just det temat.Om du tar initiativ och engagerar dig aktivt blir svårigheterna inte så jobbiga.
# Fördelar med projektet
Det var trevligt att besöka kända städer när vi reste runt i USA, menpå platser i Tennessee, som Memphis och Nashville, får du uppleva en sida av USA som vi sällan stöter på. Om du vill se något annat än det USA vi redan känner till rekommenderar jag verkligen det.
# Sabbatsårsprojektet vidgar världen och utvecklar unga koreaners tänkande.
Människor kan ha olika skäl till att söka till sabbatsårsprojektet, men för mig var den viktigaste inställningen när jag deltog i programmet att våga anta utmaningar. Jag stod inför den nya uppgiften att hitta ett jobb och undrade om jag skulle klara det. I den kraftlösa vardag jag levde i kändes tanken på en utmaning väldigt skrämmande.
I stället för det storslagna målet att hitta en dröm genom sabbatsåret ville jag få självförtroende genom en annan sorts utmaning – att resa. Därför valde jag sabbatsåret inte bara som en resa, utan för att utsätta mig för svårare och mer obekanta miljöer.
Om det hade funnits koreaner eller andra asiater som inte talade engelska bland reskamraterna, skulle jag inte ha haft den känsla av att ha klarat något och det självförtroende jag känner nu. När jag stötte på hinder skulle jag ha valt den enklare vägen bredvid mig.Nu när jag har avslutat projektet under sabbatsåret känner jag, trots att framtiden är oviss, att jag med det självförtroende jag fått genom utmaningar och misslyckanden under resan kan kasta mig in i vad som helst.
Oavsett hur mycket kontakt du har haft med utlänningar i Korea är det annorlunda att själv uppleva saker genom att resa utomlands.Självklart är det också annorlunda än en enkel resa med vänner.Projektet under sabbatsåret ger unga koreaner vidgade vyer ochutvecklar deras tankeförmåga.
Inte ur perspektivet hos ”utlänningar som kommit från ett annat land”, utan snarare som reskamrater från olika platser,att kunna resa tillsammans som vänner blir ett minne för livet .
Oavsett hur mycket du har umgåtts med utlänningar i Korea är det annorlunda att åka utomlands och uppleva det själv.Självklart är det också annorlunda än en vanlig resa med vänner.Gap year-projektet ger en bredare syn på världen ochutvecklar unga koreaners tankesätt. En speciell roadtrip genom USA med unga människor från hela världen / Iminyongs gap year-grupp / gapper / 4 veckors gap year |
# Jag ville prova något annorlunda.
# Jag hoppas att du ser det som en process för att få nya kulturella erfarenheter.
Projektet ordnar resor för unga människor. Eftersom alla är unga pratar de snabbt och använder slang, så i början var det väldigt svårt att anpassa sig. Jag var inte utpekad som den enda asiaten som inte kunde engelska.De såg mig bara som ännu en turist och tog därför inte särskilt mycket hand om mig.
Det här kanske får dig att tveka inför att ansöka till gap year-programmet, menjag hoppas att du ser det som en process för att få nya kulturella erfarenheter.Men om man ser det ur ett annat perspektiv: när utländska vänner inte betraktar oss som personer som inte kan engelska, utan umgås med oss på ett avslappnat sätt,kan det ge oss möjlighet att till hundra procent uppleva västerländsk kultur och en kultur som skiljer sig från vår egen.
Detvar sådant som gav mig stolthet och en känsla av att ha åstadkommit något när resan var över. Eftersom det hade funnits saker som var svåra att vänja sig vid blev stunden då jag äntligen kände att vi verkligen reste tillsammans oförglömlig.
Det var när vi kom till Durango i Colorado, den tredje staden. Det började med en mycket liten detalj. Det var bara jag som behövde ändra på mig själv. På grund av den främmande miljön och att jag inte kunde förstå engelska hade jag varit passiv och undvikit saker, men jag tog initiativet och började prata. När jag inte förstod något råkade jag säga fel, och alla omkring mig brast ut i skratt.
Jag skämdes faktiskt, men de tyckte bara att det var roligt, och det blev en historia som gjorde att vi kom varandra närmare.Varje dag är en utmaning, men första gången är svårast och sedan blir det lite lättare. ☺
# Jag hoppas att du ser det som en process för att få uppleva nya kulturer och skaffa nya erfarenheter.
När du blir nära vän med dina reskamrater börjar den riktiga resan. För mig började också saker verkligen komma till sin rätt när vi hade lärt känna varandra. USA är ett land som man verkligen måste resa runt i med bil för att få uppleva ordentligt. Resor på fyra till fem timmar är förstås helt normalt.
En av de saker som gjorde den här roadtrippen så njutbar var att få resa som amerikaner, som västerlänningar. Under resan besöker vi inte bara storstäder, utanvi passerar också många småstäder längs vägen. Särskilt i småstäder är det svårt att hitta inte bara koreaner, utan asiater över huvud taget.
Det är bokstavligen platser som amerikaner själva uppskattar.Och eftersom jag reste med utländska vänner kunde jag besöka platser och få upplevelser som jag inte skulle ha fått om jag hade rest ensam eller med koreaner.
Bland alla städer fanns det två som kändes allra mest ”amerikanska”. De stora städerna borträknade.
Memphis (멤피스)
Memphis är en stad i Tennessee där man, så att säga, kan känna den svarta kulturens själ.På varje ställe uppträder band med svarta musiker live, och gatorna är fyllda av en fri anda Man kunde känna hur den genomsyrade allt. Det var en känsla jag aldrig hade upplevt förut, men ändå kändes den på något sätt välbekant. Även här var jag den enda som såg annorlunda ut, hur mycket jag än såg mig omkring. Efter det började jag uppskatta det.☺
Nashville (내쉬빌)
Nashville är huvudstad i Tennessee. Trots att staden ligger i samma delstat som Memphis är stämningen helt annorlunda. Som huvudstad känns den modernare och är mindre präglad av frihet än Memphis. Där bor många vita människor, och på livepubarna spelas mest rockmusik. Den dagen festade vi tillsammans på en pub, hoppade sedan ner i en utomhuspool i gryningen och blev förkylda.....
# Det fanns så många saker som jag inte skulle ha fått uppleva om jag hade rest ensam eller med koreaner.
Framför allt var det bästa att resa genom Amerika med vänner från olika länder.
Det fanns så många saker som jag inte skulle ha fått uppleva om jag hade rest ensam eller med koreaner.Som korean fanns det många saker som jag inte ens hade kunnat föreställa mig. Allt var förstås inte bra, men att se samma saker ur ett annat perspektivvar bra.
Jag skulle säga att de lyckligaste stunderna var när jag kände att jag hade kommit nära de vänner jag reste med. Det var inte så att vi naturligt kom varandra nära med tiden, utanjag tycker att det stämmer att säga att jag tog initiativet, samlade mod och tog kontakt med dem, och att vi blev nära. Poängen är att jag inte kan komma någon nära om jag inte själv sträcker ut en hand.
När vi kom varandra närmare bjöd vi varandra på drinkar. Sedan spelade vi spel med alla de andra gästerna på baren där vi satt och skapade fina minnen. I det ögonblicket kändes det ganska speciellt att vara den enda asiaten.
I mitt fall började de obehagliga upplevelserna med missförstånd. Eftersom jag var den enda asiaten som inte talade engelska kände jag mig osäker. När andra, som bara försökte vara vänliga, skämtade eller gav mig smeknamn, övertolkade jag ibland deras handlingar och trodde att de betydde något annat.
I sådana fall är det bättre att fråga direkt vad de menar i stället för att undvika situationen.Om du undviker det kan den andra personen börja tänka annorlunda än från början, och då uppstår en ond cirkel.I stället för att säga att du känner dig förolämpad är det bättre att säga att det låter konstigt.
# Alla reste på egen hand.
På projektet där vi reste runt i USA fanns det många vänner från Australien och Nya Zeeland. De övriga kom från olika länder, till exempel Irland, Tyskland och Sydafrika.
Alla reste på egen hand. Därförkunde alla deltagarna komma varandra nära.Tack vare sabbatsåret känner jag nu...vänner i länder som Australien och Nya Zeeland.
# Mitt tips inför sabbatsåret
(Språk)
Göm dig inte. Le inte bara och undvik människor för att du inte kan tala eller förstå engelska. Det är inget att skämmas för att inte vara bra på engelska – det är vårt andraspråk, så var självsäker. Om du inte förstår vad den andra personen sa, fråga lugnt vad hen menar och säg självsäkert att du inte förstår.
När man reser med unga människor från hela världen talar de engelska väldigt snabbt. Under resan är vi bara en i gruppen, så ingen kommer att sakta ner särskilt för vår skull – därför måste vi själva ta kontakt och börja prata. Om vi gömmer oss kommer våra utländska vänner inte att komma fram till oss. Var inte rädd för sådant du inte förstår på engelska.
Du kan inte fråga varje gång, men om du frågar då och då och håller dig till gruppen kommer du att komma nära de vännerna. Då växer en gemensam förståelse fram, så att du kan uppfatta och njuta av stämningen även om du inte förstår allt de säger. Och det hjälper mycket att härma och lära sig de slanguttryck och fraser som utländska vänner använder till vardags – då kommer man varandra närmare.
Om du planerar en resa, öva på att prata så mycket du kan under tiden som är kvar. Ju bättre samtalsförmåga du har, desto roligare blir resan. Engelska är förstås inte allt, men i andra länder är det helt naturligt att prata med främlingar. Om du får uppleva den kulturen blir det ännu roligare, eller hur?
(Boende)
Det var inga större besvär. Jämfört med Korea kan faciliteterna verka ganska omoderna, men det var inte särskilt obekvämt. Tvätten sköter man på tvättomater, och oftast gör några av reskamraterna det tillsammans.
(Måltider)
Matpriserna i USA är relativt höga. Många boenden har inga kök, så man får antingen äta måltider som boendet erbjuder eller gå ut och köpa mat. Det brukar kosta mer än 10 dollar att köpa mat. Ibland, när jag besökte storstäder, gick jag förbi en koreansk mataffär (H Mart) och köpte ett paket koppnudlar att ha som reservmat under resan.
Du kan ta med dem på bussen när ni förflyttar er, så det är inget större besvär. Om det inte finns varmt vatten kan du värma dem i mikron, så det går bra. Eftersom klimatet i USA dessutom är väldigt torrt är det viktigt att få i sig tillräckligt med vätska. Men man kan inte dricka gratis vatten som i Korea. Därför köper man ofta vatten, och små flaskor blir dyra i längden – när ni stannar vid Walmart under resan är det praktiskt att köpa ett paket eller en stor dunk att ta med.
(Vad du bör ta med)
Packa som inför en vanlig utlandsresa. Men det är bra att ta med lite extra förkylningsmedicin. Bussresorna är långa och luftkonditioneringen är ofta på, så det är lätt att bli förkyld. Ta inte heller med för mycket kläder. Eftersom ni besöker många platser kommer du ofta att shoppa.
# Till blivande deltagare
Tja...Jag vet inte riktigt. I aktiviteten jag deltog i var jag den enda asiaten som inte talade engelska. Andra aktiviteter är förmodligen likadana.Om det är så, samla mod och anta utmaningen med rätt inställning.
Om det hade funnits andra asiater som inte talade engelska under sabbatsåret jag deltog i, skulle jag förmodligeninte ha haft den känsla av att ha lyckats och den stolthet jag känner nu. Det beror på att vi då skulle ha undvikit det svåra och bara valt det enkla.Alla har förstås olika måttstockar, så syftet och innebörden med att delta i ett sabbatsårsprojekt varierar.
Menom ett sabbatsår ska vara en annan sorts utmaning, så undvik inte situationer som är svåra att anpassa sig till– ta själv kontakt med människor och försök att ta dig igenom situationen.Som du märker när du provar handlar temat om resor. Det är ett projekt med just det temat.Om du tar initiativ och engagerar dig aktivt blir svårigheterna inte så jobbiga.
# Fördelar med projektet
Det var trevligt att besöka kända städer när vi reste runt i USA, menpå platser i Tennessee, som Memphis och Nashville, får du uppleva en sida av USA som vi sällan stöter på. Om du vill se något annat än det USA vi redan känner till rekommenderar jag verkligen det.
# Sabbatsårsprojektet vidgar världen och utvecklar unga koreaners tänkande.
Människor kan ha olika skäl till att söka till sabbatsårsprojektet, men för mig var den viktigaste inställningen när jag deltog i programmet att våga anta utmaningar. Jag stod inför den nya uppgiften att hitta ett jobb och undrade om jag skulle klara det. I den kraftlösa vardag jag levde i kändes tanken på en utmaning väldigt skrämmande.
I stället för det storslagna målet att hitta en dröm genom sabbatsåret ville jag få självförtroende genom en annan sorts utmaning – att resa. Därför valde jag sabbatsåret inte bara som en resa, utan för att utsätta mig för svårare och mer obekanta miljöer.
Om det hade funnits koreaner eller andra asiater som inte talade engelska bland reskamraterna, skulle jag inte ha haft den känsla av att ha klarat något och det självförtroende jag känner nu. När jag stötte på hinder skulle jag ha valt den enklare vägen bredvid mig.Nu när jag har avslutat projektet under sabbatsåret känner jag, trots att framtiden är oviss, att jag med det självförtroende jag fått genom utmaningar och misslyckanden under resan kan kasta mig in i vad som helst.
Oavsett hur mycket kontakt du har haft med utlänningar i Korea är det annorlunda att själv uppleva saker genom att resa utomlands.Självklart är det också annorlunda än en enkel resa med vänner.Projektet under sabbatsåret ger unga koreaner vidgade vyer ochutvecklar deras tankeförmåga.
Inte ur perspektivet hos ”utlänningar som kommit från ett annat land”, utan snarare som reskamrater från olika platser,att kunna resa tillsammans som vänner blir ett minne för livet .
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
