Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Större självständighet, självförtroende och initiativförmåga #Kärlek till djur #Jag kände att jag hade utvecklats i hela mitt väsen
De talar särskilt vackert. Kvinnan i personalen som följde med mig för att köpa glass när jag kom sa: ”Från och med nu kommer jag att tänka på dig när jag äter glass och tittar ut över havet”, och den sista dagen ösregnade det; en i personalen sa: ”Himlen gråter för dig i dag, eftersom det är din sista dag som volontär.”Allt de säger värmer verkligen mitt hjärta! -Räddning av sällsynta vilda djur i Singapore som skadats både fysiskt och psykiskt / Park Sejin — deltagare på sabbatsår / 4 veckors sabbatsår |
# Till att börja med bestämde jag mig för att volontärarbeta.
Jag heter Park Sejin. Jag gick på gymnasiet i Kina och tog studenten i år. Jag sökte ett sabbatsår på ett år innan jag börjar på universitetet i Storbritannien. Jag planerar att läsa film!
Jag funderade på hur jag skulle kunna göra året meningsfullt. Jag ska resa, jobba extra och göra olika saker, men …Till att börja med bestämde jag mig för att volontärarbeta.Efter att mina examensprov var över fick jag rådgivning om sabbatsårsprojekt. Jag berättade att jag tycker om djur och ville göra volontärarbete med anknytning till dem, och projektet de rekommenderade var ””Räddning av sällsynta vilda djur i Singapore som skadats både fysiskt och psykiskt”..
# De viktigaste målen med mitt sabbatsår var självständighet, självförtroende och initiativförmåga.
Jag hade aldrig varit borta hemifrån någon längre tid, så jag var väldigt orolig för det. Men en av anledningarna till att jag tar ett sabbatsår är att jag kommer att vara borta från min familj länge när jag börjar studera utomlands. Jag ville förbereda mig inför det, så jag såg det här som en förberedelse och bestämde mig för att stanna i en månad.
Innan jag åkte läste jag materialet från Korea Gap Year, vaccinerade mig och packade samtidigt som jag frågade vad jag behövde ta med mig. Ärligt talat hade jag så många funderingar att jag sköt upp förberedelserna inför resan till Singapore så länge som möjligt för att slippa tänka på den, men det var verkligen ingen bra idé. Eftersom jag åkte dit så oförberedd blev starten lite svår. Mentalt tror jag att jag bara fortsatte tänka: ”Det löser sig nog!”
# De viktigaste målen med mitt sabbatsår var självständighet, självförtroende och initiativförmåga.Eftersom jag knappt hade bott på egen hand behövde jag bli mer självständig och kunna ta hand om mig själv. Jag flyttade mellan Kina och Korea och gick i olika slags skolor från ung ålder, så miljön förändrades hela tiden,och jag drog mig alltid tillbaka och försökte anpassa mig till omgivningen genom att hålla koll på andras reaktioner. Därför behövde jag självförtroende för att kunna leva mer stolt och obehindrat. Jag ville också umgås med människor och arbeta mer på eget initiativ.Jag tycker att jag i viss mån utvecklade de här tre egenskaperna genom programmet.
# En dag i Singapore
I usually wake up around 8 or 8:30, wash, eat breakfast, and get ready. If I go to work around 9:30, the day usually starts with cleaning the turtle enclosure. After cleaning the turtle enclosure, feeding them, and noting whether they''re eating, it''s 1 o''clock. Then we have lunch and take a short break.
Från klockan två varierar arbetsuppgifterna från dag till dag: vi tar bort matrester från vattensköldpaddorna, sprejar vatten på leguanerna, städar fåglarnas burar och matar dem. När vi har arbetat till klockan fem äter vi middag, duschar och har sedan fritid.
# I naturally grew more affection for the animals.
One of the best things was that I came to really like animals.I generally liked animals, but honestly I wasn''t very interested in reptiles and at first I was a bit scared because I heard turtles bite. Later, I found the turtles so cute, the iguanas so charming, and the snakes so beautiful.
Men allra bäst var aporna. De var verkligen bedårande! Ingen försökte påtvinga mig ett visst sätt att tänka om djur, men …När jag arbetade och följde räddningsarbetet fick jag höra om olika fakta om djur, gjorde mig av med mina fördomar och tog hand om djur som är svåra att stöta på i vardagen. På så vis började jag helt naturligt tycka mer om dem.
# Experiencing it firsthand and hearing about it directly made it really resonate with me.
I also happened to go to the Eco Film Festival with others, and the documentary about the effects of carbon dioxide on the ocean (about the adverse effects on animals when acidity increases) left a strong impression on me.
När jag åt middag med kvinnorna i personalen verkade en av deras vänner arbeta för en miljöorganisation, och …Det var lärorikt bara att lyssna på miljöengagerade människor prata medan vi åt. Jag var intresserad av miljön och älskade djur, men det hade känts ganska abstrakt.Att själv uppleva det och höra om det direkt gjorde att det berörde mig mycket mer.
# När det gäller djur – om jag måste välja ut de två mest berörande händelserna
Jag blev faktiskt ledsen på sätt jag inte hade väntat mig och blev också oväntat berörd. Jag visste inte att så många sköldpaddor skulle gå över regnbågsbron. Redan från min första arbetsdag var vi tvungna att ta farväl av flera stycken, och det gjorde mig ledsen. Den sista dagen blev en sköldpadda som hade legat på en slags intensivvårdsavdelning och sedan flyttats till en inhägnad för relativt friska djur sämre igen och dog – det var verkligen hjärtskärande.Å andra sidan blev jag så glad när jag en gång hittade sköldpaddsägg.
När det gäller de två mest berörande händelserna med djur: Först tog vi hand om en apunge som hade övergivits av sin flock. Innan vi skulle släppa ut den i naturen försökte vi hitta en beskyddare åt den genom att placera den i samma inhägnad som en vuxen apa och långsamt hjälpa dem att komma närmare varandra.
När jag kom dit första gången var de osäkra på varandra, men nu bär den vuxna apan runt på ungen och skyddar den. Den processen,Att se två varelser som inte hade haft något med varandra att göra bli en familj var, skulle jag säga, underbart.
Här fanns också två hundar som sades bitas och som man inte fick röra.Men några dagar tidigare bad en av dem mig att klappa den. Efter att ha sett dem i nästan en månad var jag kanske inte längre främmande för den – när jag klappade den bet den mig inte. Det berörde mig verkligen.Precis som den här platsen gradvis hade blivit en del av min vardag kände jag också att jag långsamt blev accepterad här.
# Personligen tycker jag att det var en period då jag kunde utvecklas mycket.
OchJag tycker också att det var en period då jag kunde växa mycket som person.Jag brukade oroa mig väldigt mycket. Jag var orolig för framtiden och bekymrade mig över konsekvenserna av allt jag gjorde. Hemma och i skolan var jag äldst och gick i den högsta årskursen, men när jag plötsligt blev den yngsta insåg jag att det var okej att fortfarande göra misstag,och jag kände starkt att jag var tillräckligt ung för att fokusera mer på nuet än på framtiden och våga ta mig an utmaningar.
Att ta hand om mig själv på egen hand stärkte min självständighet, ochatt vara borta från skolan och komma till en miljö där jag inte behövde bli bedömd gav mig mycket större självförtroende.Eftersom det var en miljö där jag träffade nya människor nästan varje dag,blev jag mycket mindre blyg.
En viktig anledning till att jag hade varit blyg var att jag så gärna ville vara älskad. När jag kom till en ny miljö gick jag därför i försvar tills jag hade förstått vilken sorts person den andra var. Eftersom jag inte visste hur jag skulle bete mig för att bli omtyckt tvekade jag att visa vem jag verkligen var innan jag hade lärt känna den andra personen. Men människorna här brydde sig verkligen inte om vad andra tyckte och försökte inte döma någon.
Det var verkligen fint. Jag tänkte att det skulle vara härligt om de här människorna tyckte om mig, men även om de inte gjorde det spelade det ingen roll.I stopped trying to package or dress myself up. I think I simply tried, like these people, not to worry about what others thought.Of course I haven''t become completely close with everyone here, but for me just not being afraid to mingle with unfamiliar people feels like a big improvement.
I just developed that mindset, like gradually blending in.I''m me, and I''m a good enough person. Don''t try so hard to be loved by others — let''s show ourselves as we are.I may still have shortcomings, but I feel much more at ease.
# People I met locally
I can''t write about everyone I met, but I met so many people and each one is a precious connection. The staff, the volunteers, even my roommate— they will probably remain memorable.Jag oroade mig för att bli sårad känslomässigt av andra, men jag undrade hur de hade lyckats samla så många underbara människor. Det var verkligen fantastiskt.Jag har faktiskt publicerat de utförliga berättelserna på min blogg, så jag vet inte hur detaljerat jag ska skriva här … haha
En sak jag vill säga är att jag nog kommer att ha väldigt fina minnen av landet Singapore. Trots att jag bara stannade i en månad har jag så många minnen och platser som väcker minnen till liv, eftersom jag träffade trevliga människor och besökte underbara platser.CheoFrån taxichauffören jag åkte med till volontärerna som följde med mig på den sista räddningsinsatsen – alla var så varma och vänliga, så jag tror att jag kommer att minnas dem.
De uttrycker sig särskilt vackert. En kvinna i personalen som följde med mig för att äta glass sa: ”Från och med nu kommer jag att tänka på dig när jag äter glass och tittar ut över havet.” Den sista dagen ösregnade det, och en person i personalen sa: ”Himlen gråter för dig i dag, eftersom det är din sista dag som volontär.”Varenda ord de säger tycks värma mitt hjärta!
Fortsätt till del 2< Klick
De talar särskilt vackert. Kvinnan i personalen som följde med mig för att köpa glass när jag kom sa: ”Från och med nu kommer jag att tänka på dig när jag äter glass och tittar ut över havet”, och den sista dagen ösregnade det; en i personalen sa: ”Himlen gråter för dig i dag, eftersom det är din sista dag som volontär.”Allt de säger värmer verkligen mitt hjärta! -Räddning av sällsynta vilda djur i Singapore som skadats både fysiskt och psykiskt / Park Sejin — deltagare på sabbatsår / 4 veckors sabbatsår |
# Till att börja med bestämde jag mig för att volontärarbeta.
Jag heter Park Sejin. Jag gick på gymnasiet i Kina och tog studenten i år. Jag sökte ett sabbatsår på ett år innan jag börjar på universitetet i Storbritannien. Jag planerar att läsa film!
Jag funderade på hur jag skulle kunna göra året meningsfullt. Jag ska resa, jobba extra och göra olika saker, men …Till att börja med bestämde jag mig för att volontärarbeta.Efter att mina examensprov var över fick jag rådgivning om sabbatsårsprojekt. Jag berättade att jag tycker om djur och ville göra volontärarbete med anknytning till dem, och projektet de rekommenderade var ””Räddning av sällsynta vilda djur i Singapore som skadats både fysiskt och psykiskt”..
# De viktigaste målen med mitt sabbatsår var självständighet, självförtroende och initiativförmåga.
Jag hade aldrig varit borta hemifrån någon längre tid, så jag var väldigt orolig för det. Men en av anledningarna till att jag tar ett sabbatsår är att jag kommer att vara borta från min familj länge när jag börjar studera utomlands. Jag ville förbereda mig inför det, så jag såg det här som en förberedelse och bestämde mig för att stanna i en månad.
Innan jag åkte läste jag materialet från Korea Gap Year, vaccinerade mig och packade samtidigt som jag frågade vad jag behövde ta med mig. Ärligt talat hade jag så många funderingar att jag sköt upp förberedelserna inför resan till Singapore så länge som möjligt för att slippa tänka på den, men det var verkligen ingen bra idé. Eftersom jag åkte dit så oförberedd blev starten lite svår. Mentalt tror jag att jag bara fortsatte tänka: ”Det löser sig nog!”
# De viktigaste målen med mitt sabbatsår var självständighet, självförtroende och initiativförmåga.Eftersom jag knappt hade bott på egen hand behövde jag bli mer självständig och kunna ta hand om mig själv. Jag flyttade mellan Kina och Korea och gick i olika slags skolor från ung ålder, så miljön förändrades hela tiden,och jag drog mig alltid tillbaka och försökte anpassa mig till omgivningen genom att hålla koll på andras reaktioner. Därför behövde jag självförtroende för att kunna leva mer stolt och obehindrat. Jag ville också umgås med människor och arbeta mer på eget initiativ.Jag tycker att jag i viss mån utvecklade de här tre egenskaperna genom programmet.
# En dag i Singapore
I usually wake up around 8 or 8:30, wash, eat breakfast, and get ready. If I go to work around 9:30, the day usually starts with cleaning the turtle enclosure. After cleaning the turtle enclosure, feeding them, and noting whether they''re eating, it''s 1 o''clock. Then we have lunch and take a short break.
Från klockan två varierar arbetsuppgifterna från dag till dag: vi tar bort matrester från vattensköldpaddorna, sprejar vatten på leguanerna, städar fåglarnas burar och matar dem. När vi har arbetat till klockan fem äter vi middag, duschar och har sedan fritid.
# I naturally grew more affection for the animals.
One of the best things was that I came to really like animals.I generally liked animals, but honestly I wasn''t very interested in reptiles and at first I was a bit scared because I heard turtles bite. Later, I found the turtles so cute, the iguanas so charming, and the snakes so beautiful.
Men allra bäst var aporna. De var verkligen bedårande! Ingen försökte påtvinga mig ett visst sätt att tänka om djur, men …När jag arbetade och följde räddningsarbetet fick jag höra om olika fakta om djur, gjorde mig av med mina fördomar och tog hand om djur som är svåra att stöta på i vardagen. På så vis började jag helt naturligt tycka mer om dem.
# Experiencing it firsthand and hearing about it directly made it really resonate with me.
I also happened to go to the Eco Film Festival with others, and the documentary about the effects of carbon dioxide on the ocean (about the adverse effects on animals when acidity increases) left a strong impression on me.
När jag åt middag med kvinnorna i personalen verkade en av deras vänner arbeta för en miljöorganisation, och …Det var lärorikt bara att lyssna på miljöengagerade människor prata medan vi åt. Jag var intresserad av miljön och älskade djur, men det hade känts ganska abstrakt.Att själv uppleva det och höra om det direkt gjorde att det berörde mig mycket mer.
# När det gäller djur – om jag måste välja ut de två mest berörande händelserna
Jag blev faktiskt ledsen på sätt jag inte hade väntat mig och blev också oväntat berörd. Jag visste inte att så många sköldpaddor skulle gå över regnbågsbron. Redan från min första arbetsdag var vi tvungna att ta farväl av flera stycken, och det gjorde mig ledsen. Den sista dagen blev en sköldpadda som hade legat på en slags intensivvårdsavdelning och sedan flyttats till en inhägnad för relativt friska djur sämre igen och dog – det var verkligen hjärtskärande.Å andra sidan blev jag så glad när jag en gång hittade sköldpaddsägg.
När det gäller de två mest berörande händelserna med djur: Först tog vi hand om en apunge som hade övergivits av sin flock. Innan vi skulle släppa ut den i naturen försökte vi hitta en beskyddare åt den genom att placera den i samma inhägnad som en vuxen apa och långsamt hjälpa dem att komma närmare varandra.
När jag kom dit första gången var de osäkra på varandra, men nu bär den vuxna apan runt på ungen och skyddar den. Den processen,Att se två varelser som inte hade haft något med varandra att göra bli en familj var, skulle jag säga, underbart.
Här fanns också två hundar som sades bitas och som man inte fick röra.Men några dagar tidigare bad en av dem mig att klappa den. Efter att ha sett dem i nästan en månad var jag kanske inte längre främmande för den – när jag klappade den bet den mig inte. Det berörde mig verkligen.Precis som den här platsen gradvis hade blivit en del av min vardag kände jag också att jag långsamt blev accepterad här.
# Personligen tycker jag att det var en period då jag kunde utvecklas mycket.
OchJag tycker också att det var en period då jag kunde växa mycket som person.Jag brukade oroa mig väldigt mycket. Jag var orolig för framtiden och bekymrade mig över konsekvenserna av allt jag gjorde. Hemma och i skolan var jag äldst och gick i den högsta årskursen, men när jag plötsligt blev den yngsta insåg jag att det var okej att fortfarande göra misstag,och jag kände starkt att jag var tillräckligt ung för att fokusera mer på nuet än på framtiden och våga ta mig an utmaningar.
Att ta hand om mig själv på egen hand stärkte min självständighet, ochatt vara borta från skolan och komma till en miljö där jag inte behövde bli bedömd gav mig mycket större självförtroende.Eftersom det var en miljö där jag träffade nya människor nästan varje dag,blev jag mycket mindre blyg.
En viktig anledning till att jag hade varit blyg var att jag så gärna ville vara älskad. När jag kom till en ny miljö gick jag därför i försvar tills jag hade förstått vilken sorts person den andra var. Eftersom jag inte visste hur jag skulle bete mig för att bli omtyckt tvekade jag att visa vem jag verkligen var innan jag hade lärt känna den andra personen. Men människorna här brydde sig verkligen inte om vad andra tyckte och försökte inte döma någon.
Det var verkligen fint. Jag tänkte att det skulle vara härligt om de här människorna tyckte om mig, men även om de inte gjorde det spelade det ingen roll.I stopped trying to package or dress myself up. I think I simply tried, like these people, not to worry about what others thought.Of course I haven''t become completely close with everyone here, but for me just not being afraid to mingle with unfamiliar people feels like a big improvement.
I just developed that mindset, like gradually blending in.I''m me, and I''m a good enough person. Don''t try so hard to be loved by others — let''s show ourselves as we are.I may still have shortcomings, but I feel much more at ease.
# People I met locally
I can''t write about everyone I met, but I met so many people and each one is a precious connection. The staff, the volunteers, even my roommate— they will probably remain memorable.Jag oroade mig för att bli sårad känslomässigt av andra, men jag undrade hur de hade lyckats samla så många underbara människor. Det var verkligen fantastiskt.Jag har faktiskt publicerat de utförliga berättelserna på min blogg, så jag vet inte hur detaljerat jag ska skriva här … haha
En sak jag vill säga är att jag nog kommer att ha väldigt fina minnen av landet Singapore. Trots att jag bara stannade i en månad har jag så många minnen och platser som väcker minnen till liv, eftersom jag träffade trevliga människor och besökte underbara platser.CheoFrån taxichauffören jag åkte med till volontärerna som följde med mig på den sista räddningsinsatsen – alla var så varma och vänliga, så jag tror att jag kommer att minnas dem.
De uttrycker sig särskilt vackert. En kvinna i personalen som följde med mig för att äta glass sa: ”Från och med nu kommer jag att tänka på dig när jag äter glass och tittar ut över havet.” Den sista dagen ösregnade det, och en person i personalen sa: ”Himlen gråter för dig i dag, eftersom det är din sista dag som volontär.”Varenda ord de säger tycks värma mitt hjärta!
Fortsätt till del 2< Klick
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
