Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
나답게, 단단하게, 즐겁게
Att studera engelska på ett roligt sätt utan stress – det är grejen!
ProjektetHär är en berättelse om en deltagare som avslutade projektet tryggt och återvände hem.
This is news about a participant who is about to start their second project.
Det är verkligen inte lätt att hålla oron för sig själv och stänga in den i hjärtat, men å andra sidan,
Det känns också svårt att uttrycka mina känslor för någon.
Om en deltagare som ska samla mod och skapa oförglömliga upplevelser i en ny miljö,
den återstående tiden av sabbatsåret,Jag hejar på dig ända till slutet :)
Filippinerna verkar vara landet som lärde mig vad lycka är.
Jag kan garantera att mina minnen från Filippinerna är de lyckligaste i mitt liv. Haha
Särskilt tack vare alla vänner och lärare jag träffade på språkskolan och de många lokalbor jag mötte längs vägen insåg jag mycket.
De visar alltid intresse för andra, pratar med dem och är glada,
De var människor som visste vad som var viktigt i deras liv och levde efter det.
Jag brukade tro att jag var introvert och egentligen inte tyckte om människor.
Jag var definitivt ganska livlig ända fram till högstadiet, men kanske började jag prata mindre eftersom jag tyngdes av allt fler saker,
Jag tappade intresset för att träffa nya människor och för världen i allmänhet.
Men när jag kom hit kändes det som om jag blev den jag var i högstadiet igen.
Ibland blir jag förvånad över att se mig själv vara så livlig. Haha
En gång klagade jag för min rådgivare: ”Om jag fortsätter så här kommer ingenting att förändras, och
jag känner att jag kommer att återvända till Korea utan att ha förändrats”, gnällde jag.Uppdraget jag fick då var
1. Berätta min historia för minst tre vänner
2. Agera utan att oroa mig för vad andra tycker
Det var de två uppdragen.Men det hjälpte verkligen mycket.
När jag berättade min historia för vänner insåg jag att många saker som jag trodde bara var mitt fel
faktiskt var deras fel,och jag känner att jag kunde se fakta lite mer objektivt.
I stället för att fatta beslut enbart utifrån mina egna tankar eller göra saker onödigt komplicerade för mig själv,
insåg jag att samtal med vänner hjälper mig att förstå mina tankar bättre och reda ut sådant som känns komplicerat.
Jag var rädd för att uttrycka mig, oavsett om det gällde mina tankar eller mina känslor för någon,
men när jag uttryckte mig som jag ville utan att oroa mig för andra kände jag mig mycket lättad,
och jag tänkte till och med: ”Jaha, är det här mitt sanna jag?”
Dessutom använde jag för första gången i mitt liv pengar som jag själv hade tjänat för att få sådana här upplevelser,
och efter att ha genomgått de här förändringarna i mitt sätt att tänka slog det mig verkligen att det är dags för mig att bli självständig.
Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska tjäna pengar i framtiden eller vilket slags arbete jag är bra på,
men jag tror att jag kommer att få med mig något annat under nästa projektperiod. Haha
Och eftersom filippinare gillar koreanska ansikten sa de ofta att jag var vacker och tog själva kontakt med mig först,
så min självkänsla verkar ha ökat en hel del.HahaNär jag kommer tillbaka till Korea kommer det förstås förmodligen inte längre att finnas någon som säger så till mig, lol.
Innan jag kom hit kände jag inget särskilt; det kändes bara som att jag flydde från Korea,
men nu tycker jag så mycket om Filippinerna att jag till och med känner att jag vill bo här. Haha
Jag är rädd för att lämna Filippinerna och orolig för att jag inte kommer att kunna träffa mina vänner igen och att de kanske glömmer mig,
och jag är rädd för att möta andra svårigheter i en ny miljö,
Jag grät till och med floder framför mina vänner. (Det hade jag inte klarat av förut haha – då hade jag gråtit ensam på mitt rum under täcket haha)
Just nu är jag väldigt rädd för att lämna den här platsen, men ändå, vare sig jag vill eller inte,
tror jag att nya erfarenheter kommer att hjälpa mig.
Det blev ett långt och svamligt svar, eller hur? Haha
Tack för att du läste. ^^
Att studera engelska på ett roligt sätt utan stress – det är grejen!
ProjektetHär är en berättelse om en deltagare som avslutade projektet tryggt och återvände hem.
This is news about a participant who is about to start their second project.
Det är verkligen inte lätt att hålla oron för sig själv och stänga in den i hjärtat, men å andra sidan,
Det känns också svårt att uttrycka mina känslor för någon.
Om en deltagare som ska samla mod och skapa oförglömliga upplevelser i en ny miljö,
den återstående tiden av sabbatsåret,Jag hejar på dig ända till slutet :)
Filippinerna verkar vara landet som lärde mig vad lycka är.
Jag kan garantera att mina minnen från Filippinerna är de lyckligaste i mitt liv. Haha
Särskilt tack vare alla vänner och lärare jag träffade på språkskolan och de många lokalbor jag mötte längs vägen insåg jag mycket.
De visar alltid intresse för andra, pratar med dem och är glada,
De var människor som visste vad som var viktigt i deras liv och levde efter det.
Jag brukade tro att jag var introvert och egentligen inte tyckte om människor.
Jag var definitivt ganska livlig ända fram till högstadiet, men kanske började jag prata mindre eftersom jag tyngdes av allt fler saker,
Jag tappade intresset för att träffa nya människor och för världen i allmänhet.
Men när jag kom hit kändes det som om jag blev den jag var i högstadiet igen.
Ibland blir jag förvånad över att se mig själv vara så livlig. Haha
En gång klagade jag för min rådgivare: ”Om jag fortsätter så här kommer ingenting att förändras, och
jag känner att jag kommer att återvända till Korea utan att ha förändrats”, gnällde jag.Uppdraget jag fick då var
1. Berätta min historia för minst tre vänner
2. Agera utan att oroa mig för vad andra tycker
Det var de två uppdragen.Men det hjälpte verkligen mycket.
När jag berättade min historia för vänner insåg jag att många saker som jag trodde bara var mitt fel
faktiskt var deras fel,och jag känner att jag kunde se fakta lite mer objektivt.
I stället för att fatta beslut enbart utifrån mina egna tankar eller göra saker onödigt komplicerade för mig själv,
insåg jag att samtal med vänner hjälper mig att förstå mina tankar bättre och reda ut sådant som känns komplicerat.
Jag var rädd för att uttrycka mig, oavsett om det gällde mina tankar eller mina känslor för någon,
men när jag uttryckte mig som jag ville utan att oroa mig för andra kände jag mig mycket lättad,
och jag tänkte till och med: ”Jaha, är det här mitt sanna jag?”
Dessutom använde jag för första gången i mitt liv pengar som jag själv hade tjänat för att få sådana här upplevelser,
och efter att ha genomgått de här förändringarna i mitt sätt att tänka slog det mig verkligen att det är dags för mig att bli självständig.
Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska tjäna pengar i framtiden eller vilket slags arbete jag är bra på,
men jag tror att jag kommer att få med mig något annat under nästa projektperiod. Haha
Och eftersom filippinare gillar koreanska ansikten sa de ofta att jag var vacker och tog själva kontakt med mig först,
så min självkänsla verkar ha ökat en hel del.HahaNär jag kommer tillbaka till Korea kommer det förstås förmodligen inte längre att finnas någon som säger så till mig, lol.
Innan jag kom hit kände jag inget särskilt; det kändes bara som att jag flydde från Korea,
men nu tycker jag så mycket om Filippinerna att jag till och med känner att jag vill bo här. Haha
Jag är rädd för att lämna Filippinerna och orolig för att jag inte kommer att kunna träffa mina vänner igen och att de kanske glömmer mig,
och jag är rädd för att möta andra svårigheter i en ny miljö,
Jag grät till och med floder framför mina vänner. (Det hade jag inte klarat av förut haha – då hade jag gråtit ensam på mitt rum under täcket haha)
Just nu är jag väldigt rädd för att lämna den här platsen, men ändå, vare sig jag vill eller inte,
tror jag att nya erfarenheter kommer att hjälpa mig.
Det blev ett långt och svamligt svar, eller hur? Haha
Tack för att du läste. ^^
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
