#Blev mer initiativrik och självsäker #Värdefulla relationer och olika sätt att tänka #Kände mig säker på att jag kunde klara det

Jag tycker att jag fick ut väldigt mycket av det här programmet. Som någon som tidigare var blyg försökte jag alltid vara initiativrik, livlig och självsäker, och jag tog till mig inställningen ”vi testar en gång, oavsett hur det går”. De tankarna påverkade mig naturligt. Jag klarade mig tryggt igenom de plötsliga kriser som uppstod under resan och träffade många människor.
– Frankrike, Paris – Gap year-vistelse / Song Ji-soo, gap year-resenär / 8 veckors gap year |
Jag kunde inte tro att jag hade kommit så här långt.
”Frankrike, Paris – Gap year-vistelse” är ett värdefullt program som blev en storslagen avslutning på mitt sista studieuppehåll.
Genom det här programmetkände jag mycket, träffade många människor och förändrades mycket.
När jag först lämnade Korea för Paris tänkte jag: ”Det ordnar sig nog”, men så snart jag kom fram stötte jag på svårigheter. Att hitta busshållplatsen för direktbussen till boendet var som att leta efter en nål i en höstack. Efter att ha irrat runt i ungefär 30 minuter hann jag nätt och jämnt med en buss. När jag tittade ut genom fönstret på det obekanta parisiska landskapet sjönk det inte riktigt in att jag hade kommit så här långt.

Jag trodde att allt skulle ordna sig när jag väl kom fram till boendet. Med den förväntningen anlände jag till pensionatet. Stämningen var väldigt obekant. Det var första gången jag reste så långt, och jag hade aldrig bott på ett pensionat tidigare. När jag såg hur skickligt de äldre medarbetarna arbetade undrade jag om jag verkligen skulle kunna anpassa mig här. Under de första dagarna var jag ganska spänd.
Två månader gick verkligen fort.
Det kändes som att jag knappt hade hunnit komma till rätta innan en vecka, två veckor och en månad hade rusat förbi. Då insåg jag att det inte var mycket tid kvar av gap year-vistelsen. Det fick mig att se tillbaka på den här tiden, som både kändes kort och lång.
Jag tycker verkligen att jag fick ut mycket av det här programmet. Som någon som tidigare var blyg försökte jag alltid verka initiativrik, livlig och självsäker,och jag tog till mig inställningen: ”Vi testar en gång, oavsett hur det går.”Jag började tänka så. Sådana tankar påverkade mig naturligt. Jag klarade mig igenom de många plötsliga kriser som uppstod under resan och träffade otaliga människor. Bland alla dessa människor tror jag att jag knöt många verkligt värdefulla band.

Jag hade alltid varit försiktig, planerat allt och hållit mig till rutiner, men när jag arbetade och träffade många människor kändes det som om mitt sinne öppnades. Jag började tänka mer mångsidigt och reflekterade över mig själv genom att förstå andra. Ochjag kände att jag fortfarande är någon som kan göra mycket.. Det här programmet gav mig en mycket stor gåva bland allt detta.
Nu när jag har avslutat resan och återvänt till Korea är mitt liv faktiskt inte dramatiskt annorlunda än det var innan jag åkte. Det har inte gått många dagar, och kanske tillbringar jag till och med fler dagar utan att göra så mycket. Ändå känner jag mig inte lika orolig och rädd som tidigare. Jag vill vara trogen det jag kan göra här och nu och njuta av ett liv som ger mig glädje.
Livet i Paris – livet i Europa – var verkligen som en dröm för mig. Jag var så lycklig och hade så roligt. Även nu, när jag skriver den här recensionen, saknar jag verkligen tiden i Paris. Om jag får chansen vill jag definitivt åka tillbaka. Jag hoppas också att många som vill delta i det här programmet känner likadant som jag.


Jag tycker att jag fick ut väldigt mycket av det här programmet. Som någon som tidigare var blyg försökte jag alltid vara initiativrik, livlig och självsäker, och jag tog till mig inställningen ”vi testar en gång, oavsett hur det går”. De tankarna påverkade mig naturligt. Jag klarade mig tryggt igenom de plötsliga kriser som uppstod under resan och träffade många människor.
– Frankrike, Paris – Gap year-vistelse / Song Ji-soo, gap year-resenär / 8 veckors gap year |
Jag kunde inte tro att jag hade kommit så här långt.
”Frankrike, Paris – Gap year-vistelse” är ett värdefullt program som blev en storslagen avslutning på mitt sista studieuppehåll.
Genom det här programmetkände jag mycket, träffade många människor och förändrades mycket.
När jag först lämnade Korea för Paris tänkte jag: ”Det ordnar sig nog”, men så snart jag kom fram stötte jag på svårigheter. Att hitta busshållplatsen för direktbussen till boendet var som att leta efter en nål i en höstack. Efter att ha irrat runt i ungefär 30 minuter hann jag nätt och jämnt med en buss. När jag tittade ut genom fönstret på det obekanta parisiska landskapet sjönk det inte riktigt in att jag hade kommit så här långt.

Jag trodde att allt skulle ordna sig när jag väl kom fram till boendet. Med den förväntningen anlände jag till pensionatet. Stämningen var väldigt obekant. Det var första gången jag reste så långt, och jag hade aldrig bott på ett pensionat tidigare. När jag såg hur skickligt de äldre medarbetarna arbetade undrade jag om jag verkligen skulle kunna anpassa mig här. Under de första dagarna var jag ganska spänd.
Två månader gick verkligen fort.
Det kändes som att jag knappt hade hunnit komma till rätta innan en vecka, två veckor och en månad hade rusat förbi. Då insåg jag att det inte var mycket tid kvar av gap year-vistelsen. Det fick mig att se tillbaka på den här tiden, som både kändes kort och lång.
Jag tycker verkligen att jag fick ut mycket av det här programmet. Som någon som tidigare var blyg försökte jag alltid verka initiativrik, livlig och självsäker,och jag tog till mig inställningen: ”Vi testar en gång, oavsett hur det går.”Jag började tänka så. Sådana tankar påverkade mig naturligt. Jag klarade mig igenom de många plötsliga kriser som uppstod under resan och träffade otaliga människor. Bland alla dessa människor tror jag att jag knöt många verkligt värdefulla band.

Jag hade alltid varit försiktig, planerat allt och hållit mig till rutiner, men när jag arbetade och träffade många människor kändes det som om mitt sinne öppnades. Jag började tänka mer mångsidigt och reflekterade över mig själv genom att förstå andra. Ochjag kände att jag fortfarande är någon som kan göra mycket.. Det här programmet gav mig en mycket stor gåva bland allt detta.
Nu när jag har avslutat resan och återvänt till Korea är mitt liv faktiskt inte dramatiskt annorlunda än det var innan jag åkte. Det har inte gått många dagar, och kanske tillbringar jag till och med fler dagar utan att göra så mycket. Ändå känner jag mig inte lika orolig och rädd som tidigare. Jag vill vara trogen det jag kan göra här och nu och njuta av ett liv som ger mig glädje.
Livet i Paris – livet i Europa – var verkligen som en dröm för mig. Jag var så lycklig och hade så roligt. Även nu, när jag skriver den här recensionen, saknar jag verkligen tiden i Paris. Om jag får chansen vill jag definitivt åka tillbaka. Jag hoppas också att många som vill delta i det här programmet känner likadant som jag.

Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.