Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Att säga nej och leva för min egen skull #Övervann rädsla, fann stabilitet och vidgade mina perspektiv #Jag tog mig tid att reflektera över mig själv
Tidigare, när jag kände att något var ”nej”, kunde jag inte säga det. Men efter att jag åkte iväg började jag tydligt uttrycka när något inte kändes okej,Jag kunde leva lite mer avslappnat och på mina egna villkor. -Lär dig klassisk engelska billigt i London, Storbritannien / Im Minjis mellanår (gapper) / 12 veckors mellanår |
# Det var ovant, svårt och skrämmande.
Hej. Jag heter Im Minji och är 25 år och universitetsstudent. :) Jag kom till Storbritannien efter att ha deltagit i ett språkinlärningsprojekt i Filippinerna.Under projektet i Filippinerna upplevde och gjorde jag många saker, så det var lätt att sammanställa och skriva om dem. Men att skriva om Londonprojektet kändes lite annorlunda.
För mig var Storbritannien en miljö där jag var tvungen att klara allt på egen hand, från början till slut. Det var ovant, svårt och skrämmande. Eftersom jag åkte dit och trodde att jag var ganska bra på engelska var den brittiska engelskan jag hörde för första gången mycket svår att förstå, och under tiden tror jag att jag råkade göra flera personer obekväma.
Självförtroendet jag hade byggt upp i Filippinerna sjönk därför, och självföraktet kom tillbaka och jag började dra mig undan. Det var svårt att få vänner på språkskolan, och allt – att anpassa sig, sättet folk pratade på, vädret, transporterna och värdfamiljen – kändes överväldigande. Med hemlängtan ovanpå det tror jag att jag tillbringade de första två veckorna med att gråta.
# ”Ingen kommer att lösa det åt dig.”
Ibland ville jag inte gå någonstans och stängde bara in mig på rummet.Det jag tänkte då var: ”Ingen kommer att lösa det åt dig. I slutändan måste du själv möta det som händer och gå vidare.”Så var det. Så fort jag tänkte så började jag gå tillbaka till språkskolan, som jag hade tagit en paus från. När jag bemötte de klasskamrater som ignorerade mig med samma attityd minskade min stress.
När jag kom hem började jag ta promenader i närheten av boendet och började gå ut.”Om personer med engelska som modersmål blir irriterade eller gör miner för att jag inte förstår, är det de som är konstiga, inte jag.”Jag tänkte så och gick sedan ut med självförtroende.
På språkskolan flyttades jag dessutom upp en nivå på lärarens rekommendation. Jag tänkte: ”Jaha, det var människorna i min gamla klass som var konstiga; det är inget fel på mig trots allt.” Ungefär en månad innan kursen tog slut började jag trivas i skolan och blev nära vän med mina klasskamrater.
När jag började gå ut började jag lägga märke till nya saker. När jag såg sådant som inte finns i Korea – köer, festivaler, gallerier och museer – insåg jag: ”Jag är i London.” Eftersom jag hade sällskap kunde jag inte riktigt hålla mitt eget tempo och få tid för mig själv, så det var lite stressande, menjag fann större lugn och stabilitet.
# En dag i Storbritannien
Jag vaknar klockan sex, tvättar mig och gör mig i ordning, och går till skolan senast halv nio.Efter tre timmars lektioner, uppdelade i två pass, är klockan tolv. Jag brukar köpa mat i närheten och äta ensam eller ta med den hem. I ungefär en och en halv månad höll jag mig hemma och var besatt av att hålla kontakten med Korea, men
Efter det, med start i området nära språkskolan,började jag vandra runt lite här och där och ägna mig åt sådant på fritiden.
# Mina tips inför ett mellanår
(Språk)
EngelskaNär man studerar i London i Storbritannien tycker jag att det är nödvändigt att öva på hörförståelse i brittisk engelska. Uttalet av ”t” skiljer sig från amerikansk engelska, och när jag träffade någon som talade genuin brittisk engelska blev jag ofta helt ställd. Det kan kännas särskilt svårt under telefonsamtal.
(Mat)
Brittisk mat var inte så god som ryktet gjorde gällande. Det är dyrt att äta ute och billigt att köpa råvaror, så jag rekommenderar att laga mat själv.Hos min värdfamilj fick jag mest färdiglagad mat, men under de två sista månaderna köpte jag råvaror och lagade min egen mat.
(Förnödenheter)
När det gäller dagliga förnödenheter rekommenderar jag att du bara tar med dig en liten mängd av det du behöver direkt och köper resten på plats (för att spara vikt och utrymme).
(Till blivande deltagare)
Det här vill jag verkligen säga till personer som, precis som jag, är väldigt blyga och lätt blir skrämda.Låt dig inte skrämmas. Engelska är trots allt bara ett språk, och de skulle reagera likadant när de lärde sig koreanska för första gången.(I mitt fall hade jag det svårt eftersom jag inte kunde förstå dem ... hehe)
# Mina personliga favoritställen i London
I början av mitt liv i London var det så jobbigt att jag i stället för att följa en sightseeingrutt gick runt i närheten av min värdfamilj. Det jag minns bäst är Arsenals fotbollsstadion. På matchdagar utspelade sig scener som man inte kan se i Korea.
# Det var avkoppling, vila och lärande.
När jag tänker på Londonprojektet ser jag det starkt som ett ”misslyckat projekt”, och minnena var så jobbiga att jag inte ville tänka tillbaka på dem. Men när jag varsamt gick igenom mina tankar och minnen för att skriva den här recensionen,insåg jag att Londonprojektet för mig handlade om avkoppling, vila och lärande.
Jag hade mycket tid för mig själv att reflektera över och känna efter, och jag försökte också möta saker utan rädsla.Det var en tid då jag slapp tänka på vad andra tyckte.Jag insåg att Korea, landet jag kommer ifrån, är väldigt litet och att jag inte behöver forma mig själv för att passa in där.
Jag brukade vara rädd för platser med mycket folk och undvek dem. Men i London såg jag mig själv som ”jag bland många människor”. Det gav mig en märklig känsla av trygghet. Än i dag känner jag en oförklarlig oro när jag befinner mig på en lugn plats.
Avslutningsvis hoppas jag att ingen skuldbelägger sig själv och drar sig undan bara för att de inte kan anpassa sig till projektet. Jag kan fortfarande inte ta emot kritik från andra och är rädd för människor. Men när jag ser tillbaka och skriver den här recensionen inser jag att även om själva projektet kan vara viktigt,är inte det viktigaste ändå allt jag försökte och upplevde?Det var så jag kände.Jag hoppas att blyga och lätt tillbakadragna personer som jag inte ska skada sig själva.
Tidigare kunde jag inte säga ”nej” när jag kände att något inte stod rätt till, men efter att jag kom tillbaka började jag uttrycka mig tydligt och säga nej. Då kunde jag leva lite mer avslappnat och på mina egna villkor.
Tidigare, när jag kände att något var ”nej”, kunde jag inte säga det. Men efter att jag åkte iväg började jag tydligt uttrycka när något inte kändes okej,Jag kunde leva lite mer avslappnat och på mina egna villkor. -Lär dig klassisk engelska billigt i London, Storbritannien / Im Minjis mellanår (gapper) / 12 veckors mellanår |
# Det var ovant, svårt och skrämmande.
Hej. Jag heter Im Minji och är 25 år och universitetsstudent. :) Jag kom till Storbritannien efter att ha deltagit i ett språkinlärningsprojekt i Filippinerna.Under projektet i Filippinerna upplevde och gjorde jag många saker, så det var lätt att sammanställa och skriva om dem. Men att skriva om Londonprojektet kändes lite annorlunda.
För mig var Storbritannien en miljö där jag var tvungen att klara allt på egen hand, från början till slut. Det var ovant, svårt och skrämmande. Eftersom jag åkte dit och trodde att jag var ganska bra på engelska var den brittiska engelskan jag hörde för första gången mycket svår att förstå, och under tiden tror jag att jag råkade göra flera personer obekväma.
Självförtroendet jag hade byggt upp i Filippinerna sjönk därför, och självföraktet kom tillbaka och jag började dra mig undan. Det var svårt att få vänner på språkskolan, och allt – att anpassa sig, sättet folk pratade på, vädret, transporterna och värdfamiljen – kändes överväldigande. Med hemlängtan ovanpå det tror jag att jag tillbringade de första två veckorna med att gråta.
# ”Ingen kommer att lösa det åt dig.”
Ibland ville jag inte gå någonstans och stängde bara in mig på rummet.Det jag tänkte då var: ”Ingen kommer att lösa det åt dig. I slutändan måste du själv möta det som händer och gå vidare.”Så var det. Så fort jag tänkte så började jag gå tillbaka till språkskolan, som jag hade tagit en paus från. När jag bemötte de klasskamrater som ignorerade mig med samma attityd minskade min stress.
När jag kom hem började jag ta promenader i närheten av boendet och började gå ut.”Om personer med engelska som modersmål blir irriterade eller gör miner för att jag inte förstår, är det de som är konstiga, inte jag.”Jag tänkte så och gick sedan ut med självförtroende.
På språkskolan flyttades jag dessutom upp en nivå på lärarens rekommendation. Jag tänkte: ”Jaha, det var människorna i min gamla klass som var konstiga; det är inget fel på mig trots allt.” Ungefär en månad innan kursen tog slut började jag trivas i skolan och blev nära vän med mina klasskamrater.
När jag började gå ut började jag lägga märke till nya saker. När jag såg sådant som inte finns i Korea – köer, festivaler, gallerier och museer – insåg jag: ”Jag är i London.” Eftersom jag hade sällskap kunde jag inte riktigt hålla mitt eget tempo och få tid för mig själv, så det var lite stressande, menjag fann större lugn och stabilitet.
# En dag i Storbritannien
Jag vaknar klockan sex, tvättar mig och gör mig i ordning, och går till skolan senast halv nio.Efter tre timmars lektioner, uppdelade i två pass, är klockan tolv. Jag brukar köpa mat i närheten och äta ensam eller ta med den hem. I ungefär en och en halv månad höll jag mig hemma och var besatt av att hålla kontakten med Korea, men
Efter det, med start i området nära språkskolan,började jag vandra runt lite här och där och ägna mig åt sådant på fritiden.
# Mina tips inför ett mellanår
(Språk)
EngelskaNär man studerar i London i Storbritannien tycker jag att det är nödvändigt att öva på hörförståelse i brittisk engelska. Uttalet av ”t” skiljer sig från amerikansk engelska, och när jag träffade någon som talade genuin brittisk engelska blev jag ofta helt ställd. Det kan kännas särskilt svårt under telefonsamtal.
(Mat)
Brittisk mat var inte så god som ryktet gjorde gällande. Det är dyrt att äta ute och billigt att köpa råvaror, så jag rekommenderar att laga mat själv.Hos min värdfamilj fick jag mest färdiglagad mat, men under de två sista månaderna köpte jag råvaror och lagade min egen mat.
(Förnödenheter)
När det gäller dagliga förnödenheter rekommenderar jag att du bara tar med dig en liten mängd av det du behöver direkt och köper resten på plats (för att spara vikt och utrymme).
(Till blivande deltagare)
Det här vill jag verkligen säga till personer som, precis som jag, är väldigt blyga och lätt blir skrämda.Låt dig inte skrämmas. Engelska är trots allt bara ett språk, och de skulle reagera likadant när de lärde sig koreanska för första gången.(I mitt fall hade jag det svårt eftersom jag inte kunde förstå dem ... hehe)
# Mina personliga favoritställen i London
I början av mitt liv i London var det så jobbigt att jag i stället för att följa en sightseeingrutt gick runt i närheten av min värdfamilj. Det jag minns bäst är Arsenals fotbollsstadion. På matchdagar utspelade sig scener som man inte kan se i Korea.
# Det var avkoppling, vila och lärande.
När jag tänker på Londonprojektet ser jag det starkt som ett ”misslyckat projekt”, och minnena var så jobbiga att jag inte ville tänka tillbaka på dem. Men när jag varsamt gick igenom mina tankar och minnen för att skriva den här recensionen,insåg jag att Londonprojektet för mig handlade om avkoppling, vila och lärande.
Jag hade mycket tid för mig själv att reflektera över och känna efter, och jag försökte också möta saker utan rädsla.Det var en tid då jag slapp tänka på vad andra tyckte.Jag insåg att Korea, landet jag kommer ifrån, är väldigt litet och att jag inte behöver forma mig själv för att passa in där.
Jag brukade vara rädd för platser med mycket folk och undvek dem. Men i London såg jag mig själv som ”jag bland många människor”. Det gav mig en märklig känsla av trygghet. Än i dag känner jag en oförklarlig oro när jag befinner mig på en lugn plats.
Avslutningsvis hoppas jag att ingen skuldbelägger sig själv och drar sig undan bara för att de inte kan anpassa sig till projektet. Jag kan fortfarande inte ta emot kritik från andra och är rädd för människor. Men när jag ser tillbaka och skriver den här recensionen inser jag att även om själva projektet kan vara viktigt,är inte det viktigaste ändå allt jag försökte och upplevde?Det var så jag kände.Jag hoppas att blyga och lätt tillbakadragna personer som jag inte ska skada sig själva.
Tidigare kunde jag inte säga ”nej” när jag kände att något inte stod rätt till, men efter att jag kom tillbaka började jag uttrycka mig tydligt och säga nej. Då kunde jag leva lite mer avslappnat och på mina egna villkor.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
