Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Jag fick mod och förmågan att ta initiativ #Särskilda upplevelser, värdefulla minnen #En ny värld öppnade sig för mig
Även om resan till Jeju inte innebar någon bokstavlig, dramatisk förändring i min vardag eller hos mig själv, vare sig före eller efter resan,kommer det att bli ett värdefullt minne och en stor inspirationskälla framöver att för en stund bryta sig loss från samma gamla vardagsrutiner och få en alldeles egen, speciell upplevelse, oavsett om jag hade åkt eller inte. As I write this and reflect on the past two months, mytime felt like something that might never come around again in my life — a precious period during which I truly never wasted a moment. I want to use this experience as motivation to live earnestly in reality again and to pursue another personal dream! – Jag vill bo där på Jeju. Gap year-vistelse på Jeju/Yoon Myeongji, gap year-deltagare med familj/Ett gap year på 8 veckor |
Just nu är Sydkorea ett land där
60 000 elever på högstadiet och gymnasiet hoppar av skolan varje år, 346 000 personer i 20-årsåldern går sysslolösa eftersom de saknar drömmar och personalomsättningen når 40-procentsnivån inom ett år efter anställning,75 % av universitetsstudenterna inte är nöjda med studentlivet och över 80 % av kontorsarbetarna uppges inte känna någon lycka.Många säger åt andra att drömma, men för att ta itu med det här problemet, där realistiska metoder och stöd saknas, vill vi introducera ”gap year” i Sydkorea.
*Vad är ett gap year?
Ett gap year är en period då man gör uppehåll i eller kombinerar sina studier med olika aktiviteter, som resor, volontärarbete, praktik och utbildning, för att upptäcka sina drömmar och fallenheter.
*Vad är en gap year-vistelse?
Det är ett projekt där man mot en liten avgift bor på ett vandrarhem, träffar olika människor och provar på arbetsuppgifter. Den största fördelen med projektet är att deltagarna får möta en mångfald av människor och inspireras på nya sätt.
#Jag var förvirrad och undrade om jag bara hade följt strömmen.
Innan jag ansökte om en gap year-vistelse på Jeju hade jag inget storslaget mål som ”Jag ska definitivt klara det här!!!”. Jag ville bara ha lite tid för mig själv. Jag var inne på mitt sista år och skulle snart ut i arbetslivet, och allt kändes överväldigande och skrämmande. Jag ville göra något för min egen skull.
Sedan råkade jag hitta webbplatsen om gap year, och i samma stund som jag såg gap year-vistelsen på Jeju anmälde jag mig impulsivt. Vanligtvis brukar jag fundera fram och tillbaka innan jag bestämmer mig, men av någon anledning sökte jag direkt. Bara två dagar senare hade jag blivit antagen och köpt en flygbiljett. När det väl var klart att jag skulle åka till Jeju vällde oron fram: ”Kan jag verkligen klara två månader? Borde jag inte förbereda mig för arbetslivet i stället för att slösa bort två månader?”
Men det fanns ingen återvändo! När det ändå hade blivit så bestämde jag mig för att ägna de två månaderna helt åt mig själv. När skulle jag annars få en sådan här upplevelse, om inte nu?
Att använda semestern i juli och augusti till två månader skulle inte störa terminen, och eftersom Jeju ligger i Sydkorea kändes det inte särskilt betungande att välja den ön. Jag ansökte av flera värdefulla skäl: ”att komma bort från vardagen en stund innan jag börjar jobba”, ”innan jag gifter mig och får barn”, ”att få en reseupplevelse helt på mina egna villkor”, ”att bo på ett vandrarhem och höra olika människors livshistorier”, ”att prova på ett nytt jobb som vandrarhemsanställd” och så vidare.
Fram till dess hade jag tyckt att jag levde flitigt och meningsfullt, men plötsligt började jag undra vad jag egentligen hade strävat efter och vad jag borde sträva mot i framtiden. Jag kände alltid att jag måste göra något nu för framtidens skull och levde rastlöst, men var osäker på om det var rätt eller om jag bara hade följt strömmen.
När jag tog upp de här funderingarna med äldre vänner och personer med mer livserfarenhet sa de att det är okej om det tar tid och att jag verkligen borde hitta det jag tycker om och vill göra. De sa ocksåatt det är viktigt att ha fasta värderingar och en egen livsfilosofi. Men i vardagen måste vi återgå till våra dagliga sysslor, så det fanns inte tillräckligt med sammanhängande tid för att reflektera över mig själv.
Så även om det bara handlade om ungefär två månader ville jag ha tid för mig själv – ett gap year – då jag kunde leva varje dag fullt ut utan att oroa mig eller känna mig nedstämd över att behöva åstadkomma något.
#Bara insikten om att det finns en annan värld som jag inte hade upplevt blev en värdefull lärdom och en möjlighet att få ett bredare perspektiv.
Jag tyckte om att vistas i en främmande miljö och umgås med olika människor under gap year-vistelsen. De gav mig inte nödvändigtvis några tydliga lärdomar, men genom att dela med sig av sina erfarenheter och tankar visade de mig att det fanns en annan värld som jag inte hade upplevt. Bara den insikten blev en värdefull lärdom och en möjlighet att vidga mina perspektiv.
Under de två månaderna då jag reste runt på Jeju lärde jag mig också att resa i lugn och ro. I stället för att bara hasta runt och bocka av sevärdheter tillbringade jag en hel dag på samma plats och upplevde hur den förändrades från soluppgång till solnedgång. När jag såg människor njuta av platsen insåg jag att det också är ett fint sätt att uppleva ett resmål.
# Det som verkligen fick mig att fastna för Jeju var ”festivalerna”!
När jag först kom till Jeju var det viktigare för mig att komma till rätta på vandrarhemmet där jag skulle bo i två månader än att njuta av spänningen över att vara på Jeju. Jag behövde lära känna dem jag bodde med, och det handlade ju inte bara om att roa sig – jag hade också arbetsuppgifter att sköta.
Till en början kändes allt främmande och stelt, och jag visste inte vad jag skulle göra. Men efter hand blev jag vän med de andra, vande mig vid vandrarhemmet och lärde mig arbetsuppgifterna. Till slut kunde jag slappna av och kände verkligen att jag var på Jeju. När jag hade morgonpass gick jag upp tidigt och skyndade mig att bli klar så att jag kunde gå ut och ha roligt. När jag hade eftermiddagspass gjorde jag mig i ordning tidigt, gick ut och strosade omkring och återvände sedan till boendet.
Eftersom jag inte bara var ledig utan också arbetade kändes fritiden ännu mer värdefull, så jag passade på att utforska ön desto mer. När jag tänker tillbaka undrar jag om jag verkligen hade så mycket energi – jag gick ut varenda dag. Förresten! Den enda dagen på två månader som jag inte lämnade boendet var dagen efter att jag nått toppen av Hallasan^^
När jag var på Jeju återkom hela tiden tanken: ”Vad ska jag göra i morgon?” Jag besökte de kända turistmålen som alla säger att man måste se på Jeju, gick runt på marknaderna som en lokalbo och strosade i centrum. Jag var en resenär utan bil som tog mig fram till fots, och eftersom jag behövde arbeta några timmar varje dag kunde jag inte besöka särskilt många platser på en dag.
Men tack vare det kunde jag ägna mig helt åt ett enda resmål varje dag. I skymningen satte jag mig ibland vid havet för att känna brisen och se den röda solnedgången. Andra gånger ägnade jag en hel dag åt att vandra på platser som Bijarim, skogsstigen Saryeoni och Hallasan. Ibland lade jag mig för att ta en tupplur i en sval paviljong med utsikt över vattenfallet Cheonjiyeon. När jag inte behövde stressa och hade ett avslappnat sinne kunde jag uppleva platserna på djupet. Dessutom fick jag syn på information om evenemang på Jeju när jag strosade runt i staden utan att åka kollektivt, vilket gjorde de två månaderna ännu innehållsrikare.
Det som verkligen fick mig att fastna för Jeju var ”festivalerna”! Jejus charm ligger förstås i det blå havet, skogarna och den goda maten, men det hölls också så många festivaler! Det var Stenstegsfestivalen på stranden, Wheesungs konsert för att fira Jeju konstmuseums 7-årsjubileum, Jejus internationella blåsorkesterfestival som pågick i ungefär en vecka, Tamna kulturfestival med gatuuppträdanden av DJ:ar, Lindenbaumfestivalen med orkesterframträdanden, Samda-konserten varje fredag, midsommarnattens konstfestival där publiken lekte tåglekar, en festival för utlänningar där personer bosatta på Jeju uppträdde och många andra varierade och unika föreställningar~
Dessutom var alla föreställningarna gratis, så jag njöt ännu mer av dem! Trots att det fanns så många fantastiska föreställningar kände korttidsbesökare ofta inte till dem, och lokalbefolkningen var inte särskilt intresserad. Därför var det inte trångt på spelplatserna, utan stämningen var avslappnad, vilket jag tyckte om.Man kan säga att det var charmen med att befinna sig någonstans mellan resenär och lokalbo~Så småningom är det ingen överdrift att säga att jag bara gick på jakt efter festivaler!
# Mina resmål på Jeju 3 BÄSTA
Hallasan
Jag tänkte att om man åker till Jeju bör man bestiga Hallasan åtminstone en gång. Jag gick Seongpanakleden hela vägen till toppen, och det kändes som om stigen bestod av oändliga mängder sten. Medan jag fortsatte att gå,öppnade sig plötsligt en vy, som en himmelsk väg som ledde in bland molnen långt borta. Det kändes som om all möda under vandringen belönades på en gång.
När jag fortsatte upp till toppen och såg Baekrokdam låg sjön först dold av moln, så jag kunde inte se den. Men plötsligt skingrades molnen som genom ett trollslag, och jag kunde på en gång se Baekrokdam, staden bortom och flygplan som flög över himlen. Stoltheten och upprymdheten var obeskrivliga.Det är en känsla som bara de som har bestigit berget kan dela. Det var en värdefull upplevelse som kommer att följa mig hela livet.
Songaksanleden / Songaksan–Sanbangsans kustväg
Jag åkte på impuls till Songaksanleden eftersom jag hade hört att den var vacker. Som resenär utan bil tog jag en landsbygdsbuss och steg av nära Sanbangsan. För att komma till Songaksan behövde jag byta buss, men bytet var krångligt, så jag promenerade helt enkelt från Sanbangsan till Songaksan. Det visade sig att själva sträckan var en del av Olleleden. Landskapet längs kusten som bredde ut sig medan jag gick från Sanbangsan var så vackert att jag hela tiden tog bilder under promenaden. Det kändes som att av en slump ha hittat en skatt. De gröna fälten som öppnade sig vid ingången till Songaksan var verkligen ett konstverk.
Seongsan Ilchulbong (Soluppgångstoppen)
Jag vaknade klockan fyra på morgonen och gick som i dvala till Seongsan Ilchulbong för att se soluppgången, som sägs inträffa klockan 5.30. Det var mörkt och jag var trött eftersom solen ännu inte hade gått upp, men driven av den enda beslutsamheten att få se soluppgången kände jag inte av mödan och nådde toppen. Senare, när jag gick ner igen, insåg jag hur långt jag hade klättrat. Om solen redan hade varit uppe och stigen hade varit tydlig kanske jag inte hade klättrat alls~ När jag kom upp hade en tjock havsdimma rullat in, så jag kunde inte se soluppgången ordentligt, men landskapet var magnifikt i sin egen rätt.
Tips för resor på Jeju
Det hålls verkligen många föreställningar och festivaler på Jeju. Under min vistelse var det den internationella blåsorkesterfestivalen, Stepping Stone Festival, Samda-konserten, utlänningarnas festival, Wheesungs konsert för Jeju konstmuseums 7-årsjubileum, Ihoteu Festival, Lindenbaum Festival, Tamna Cultural Festival och många fler. Till slut gick jag nästan bara på festivaler.
Du hittar alla de här festivalerna på Jeju Culture & Arts Portal eller Jeju Tourism Organizations webbplats. Du kan också få information från evenemangsaffischer som du ser när du är ute och går.
Om du är för trött för att åka långt varje gång kan du ändå roa dig i Jeju stad. Nära mitt boende håller Tapdong Beach Performance Hall olika föreställningar nästan varje helg, och Film Culture & Arts Center visar gratis filmer varje dag klockan 15 (utom måndagar).
I augusti, när värmeböljan var som värst, var det svårt att ta sig långt, så jag såg mest filmer där. Tack vare det fick jag se filmer som jag annars inte hade stött på och hade något att göra varje dag. Du kan hitta information om filmvisningar på Film Culture & Arts Centers webbplats. Sådana här tips fick jag inte av någon annan från början, utanär sådant jag själv upptäckte genom att gå runt! Gå mycket och var uppmärksam på omgivningen! Det finns massor av bra tips överallt~
# Mina tips för sabbatsåret
(Språk)
Även om jag är koreanska och vistades på Jeju verkade ungefär 50 procent av gästerna på pensionatet vara kineser. Eftersom så många kineser besöker Jeju skulle det vara lättare att delta i ett sabbatsårsprogram där om man kunde prata lite kinesiska.
(Boende)
Eftersom vi använde ett rum som bara var till för personal uppstod det inte många konflikter eller problem med gästerna på pensionatet. Man delar dock rum med en annan medarbetare, så om ni blir nära vänner kan ni hjälpa varandra med jobbet och resa tillsammans!
(Måltider)
Det är trevligt att köpa och äta Jejus många goda maträtter, men att köpa mat varje dag i två månader kan bli dyrt. Pensionatets ägare (tantie) lagar dock god mat och tar väl hand om oss, så jag oroade mig inte särskilt mycket för måltiderna. Jag var mer orolig för att gå upp i vikt på Jeju. Du behöver inte oroa dig särskilt mycket för maten.
(Vad du bör ta med)
Det är förstås viktigt att packa ordentligt, men det finns många saker som man inte kommer att använda och tar med sig hem igen utan att ha rört dem. Jeju ligger inom landet, så det är inte särskilt besvärligt att bo där eller köpa saker jämfört med andra delar av Korea. Jag rekommenderar att resa lätt med så lite bagage som möjligt. Om du behöver något kan du köpa det på Jeju eller få det skickat med bud utan större problem.
(Tips)
Nu när du har ansökt till sabbatsårsprogrammet och faktiskt deltar hoppas jag att du gör det med engagemang och en positiv inställning, även om saker och ting blir annorlunda än du tänkt dig eller oväntade svårigheter dyker upp!
# Jag vill använda den här erfarenheten som motivation för att ta nya tag i vardagen och börja drömma en ny personlig dröm!
När jag skriver den här recensionen nu känns det som en dröm att tänka tillbaka på Jeju i juli och augusti – jag kan knappt tro att jag faktiskt var där. Varken mitt vardagsliv eller jag själv har förändrats dramatiskt efter resan till Jeju,men oavsett om jag hade åkt eller inte kommer pausen från vardagen och den speciella upplevelsen jag fick vara med om att bli ett värdefullt minne och en stark drivkraft framöver.
När jag skriver det här och ser tillbaka på de senaste två månaderna tänker jag på minDet var en värdefull tid som jag tvivlar på att jag någonsin får uppleva igen – en tid som jag inte slösade bort. Jag vill använda den här erfarenheten som motivation för att ta nya tag i verkligheten och börja drömma en ny personlig dröm!Jag vet ännu inte var den platsen kommer att vara eller när det blir,
Genom det här sabbatsårsprojektet känner jag att jag har fått upp ögonen för en ny värld. Om du vågar ta steget när du vill göra något öppnar sig en ny dimension av världen efter det valet!
Innan jag deltog i sabbatsårsprogrammet hade jag dessutom massor av entusiasm och idéer, men när det väl kom till kritan blev jag rädd och omsatte inte särskilt många av dem i handling. Men efter att ha tagit steget och deltagit i programmet och gjort många givande aktiviteter fick jag modet och initiativförmågan att bara sätta igång när jag kommer på något jag vill göra.
Under sabbatsåret reste jag ensam och tog vara på varje dag utan att ångra något. Bland de minnesvärda upplevelserna från tiden då jag arbetade på pensionatet, snarare än bara reste ensam, minns jag breven och presenterna från de kinesiska tjejerna som bodde där!
Även om vi talade olika språk och kommunikationen inte flöt på, gick kanske min vilja att vara vänlig fram. Den sista kvällen på pensionatet tackade de mig med ett brev (som förstås var skrivet helt på kinesiska, så jag kunde inte läsa det...) och en present, och vi tog bilder tillsammans! Det var en dag då jag kände att arbetet på pensionatet var givande.
*Vad är ett sabbatsår? Ett sabbatsår är en period då man gör uppehåll i eller kombinerar studierna med olika aktiviteter, som resor, volontärarbete, praktik och utbildning, för att upptäcka sina drömmar och fallenheter.
|
Mitt sabbatsår var
Upplevelser ★★★★★
Jag gick ut varje dag utan undantag. Jag gjorde allt jag ville, bland annat gick på olika föreställningar och festivaler på Jeju, som rockfestivaler, den internationella blåsorkesterfestivalen och utlänningarnas festival, samt paragliding, tempelvistelser, besteg Hallasan och nådde Baengnokdam-kratern och deltog i den internationella vandringen på Geomunoreum.
Lärande ★★★★☆
Jag lärde mig att tillbringa en dag meningsfullt och utan ånger, att det finns många olika slags människor i världen och att känna tacksamhet mot människorna omkring mig.
Miljö ★★★★★
Boendet jag bodde på ligger nära bussterminalen för intercitybussar, så det är lätt att ta sig runt även till fots. Dessutom hålls många föreställningar i den närliggande Tap-dong Performance Hall, så det finns mycket att roa sig med i närheten utan att behöva åka långt. Boendet ligger också separat från värdarnas rum, så det känns inte påträngande.
Säkerhet★★★★☆
På sommaren är dagarna fortfarande långa, så det var inga problem att vara ute till ungefär 20.30–21.00. När solen gått ner finns det däremot inte många lampor på byggnaderna och det blir ganska mörkt. Så länge du inte är ute för sent är säkerheten inget större bekymmer.
Fritid★★★★★
När jag jobbade på morgonen kunde jag ägna mig åt fritidsaktiviteter så snart jag var klar med de tilldelade uppgifterna. Därför slutade det faktiskt med att jag arbetade hårdare och snabbare. Om du sköter de tilldelade uppgifterna ordentligt kan du njuta fullt ut av din fritid!
Även om resan till Jeju inte innebar någon bokstavlig, dramatisk förändring i min vardag eller hos mig själv, vare sig före eller efter resan,kommer det att bli ett värdefullt minne och en stor inspirationskälla framöver att för en stund bryta sig loss från samma gamla vardagsrutiner och få en alldeles egen, speciell upplevelse, oavsett om jag hade åkt eller inte. As I write this and reflect on the past two months, mytime felt like something that might never come around again in my life — a precious period during which I truly never wasted a moment. I want to use this experience as motivation to live earnestly in reality again and to pursue another personal dream! – Jag vill bo där på Jeju. Gap year-vistelse på Jeju/Yoon Myeongji, gap year-deltagare med familj/Ett gap year på 8 veckor |
Just nu är Sydkorea ett land där
60 000 elever på högstadiet och gymnasiet hoppar av skolan varje år, 346 000 personer i 20-årsåldern går sysslolösa eftersom de saknar drömmar och personalomsättningen når 40-procentsnivån inom ett år efter anställning,75 % av universitetsstudenterna inte är nöjda med studentlivet och över 80 % av kontorsarbetarna uppges inte känna någon lycka.Många säger åt andra att drömma, men för att ta itu med det här problemet, där realistiska metoder och stöd saknas, vill vi introducera ”gap year” i Sydkorea.
*Vad är ett gap year?
Ett gap year är en period då man gör uppehåll i eller kombinerar sina studier med olika aktiviteter, som resor, volontärarbete, praktik och utbildning, för att upptäcka sina drömmar och fallenheter.
*Vad är en gap year-vistelse?
Det är ett projekt där man mot en liten avgift bor på ett vandrarhem, träffar olika människor och provar på arbetsuppgifter. Den största fördelen med projektet är att deltagarna får möta en mångfald av människor och inspireras på nya sätt.
#Jag var förvirrad och undrade om jag bara hade följt strömmen.
Innan jag ansökte om en gap year-vistelse på Jeju hade jag inget storslaget mål som ”Jag ska definitivt klara det här!!!”. Jag ville bara ha lite tid för mig själv. Jag var inne på mitt sista år och skulle snart ut i arbetslivet, och allt kändes överväldigande och skrämmande. Jag ville göra något för min egen skull.
Sedan råkade jag hitta webbplatsen om gap year, och i samma stund som jag såg gap year-vistelsen på Jeju anmälde jag mig impulsivt. Vanligtvis brukar jag fundera fram och tillbaka innan jag bestämmer mig, men av någon anledning sökte jag direkt. Bara två dagar senare hade jag blivit antagen och köpt en flygbiljett. När det väl var klart att jag skulle åka till Jeju vällde oron fram: ”Kan jag verkligen klara två månader? Borde jag inte förbereda mig för arbetslivet i stället för att slösa bort två månader?”
Men det fanns ingen återvändo! När det ändå hade blivit så bestämde jag mig för att ägna de två månaderna helt åt mig själv. När skulle jag annars få en sådan här upplevelse, om inte nu?
Att använda semestern i juli och augusti till två månader skulle inte störa terminen, och eftersom Jeju ligger i Sydkorea kändes det inte särskilt betungande att välja den ön. Jag ansökte av flera värdefulla skäl: ”att komma bort från vardagen en stund innan jag börjar jobba”, ”innan jag gifter mig och får barn”, ”att få en reseupplevelse helt på mina egna villkor”, ”att bo på ett vandrarhem och höra olika människors livshistorier”, ”att prova på ett nytt jobb som vandrarhemsanställd” och så vidare.
Fram till dess hade jag tyckt att jag levde flitigt och meningsfullt, men plötsligt började jag undra vad jag egentligen hade strävat efter och vad jag borde sträva mot i framtiden. Jag kände alltid att jag måste göra något nu för framtidens skull och levde rastlöst, men var osäker på om det var rätt eller om jag bara hade följt strömmen.
När jag tog upp de här funderingarna med äldre vänner och personer med mer livserfarenhet sa de att det är okej om det tar tid och att jag verkligen borde hitta det jag tycker om och vill göra. De sa ocksåatt det är viktigt att ha fasta värderingar och en egen livsfilosofi. Men i vardagen måste vi återgå till våra dagliga sysslor, så det fanns inte tillräckligt med sammanhängande tid för att reflektera över mig själv.
Så även om det bara handlade om ungefär två månader ville jag ha tid för mig själv – ett gap year – då jag kunde leva varje dag fullt ut utan att oroa mig eller känna mig nedstämd över att behöva åstadkomma något.
#Bara insikten om att det finns en annan värld som jag inte hade upplevt blev en värdefull lärdom och en möjlighet att få ett bredare perspektiv.
Jag tyckte om att vistas i en främmande miljö och umgås med olika människor under gap year-vistelsen. De gav mig inte nödvändigtvis några tydliga lärdomar, men genom att dela med sig av sina erfarenheter och tankar visade de mig att det fanns en annan värld som jag inte hade upplevt. Bara den insikten blev en värdefull lärdom och en möjlighet att vidga mina perspektiv.
Under de två månaderna då jag reste runt på Jeju lärde jag mig också att resa i lugn och ro. I stället för att bara hasta runt och bocka av sevärdheter tillbringade jag en hel dag på samma plats och upplevde hur den förändrades från soluppgång till solnedgång. När jag såg människor njuta av platsen insåg jag att det också är ett fint sätt att uppleva ett resmål.
# Det som verkligen fick mig att fastna för Jeju var ”festivalerna”!
När jag först kom till Jeju var det viktigare för mig att komma till rätta på vandrarhemmet där jag skulle bo i två månader än att njuta av spänningen över att vara på Jeju. Jag behövde lära känna dem jag bodde med, och det handlade ju inte bara om att roa sig – jag hade också arbetsuppgifter att sköta.
Till en början kändes allt främmande och stelt, och jag visste inte vad jag skulle göra. Men efter hand blev jag vän med de andra, vande mig vid vandrarhemmet och lärde mig arbetsuppgifterna. Till slut kunde jag slappna av och kände verkligen att jag var på Jeju. När jag hade morgonpass gick jag upp tidigt och skyndade mig att bli klar så att jag kunde gå ut och ha roligt. När jag hade eftermiddagspass gjorde jag mig i ordning tidigt, gick ut och strosade omkring och återvände sedan till boendet.
Eftersom jag inte bara var ledig utan också arbetade kändes fritiden ännu mer värdefull, så jag passade på att utforska ön desto mer. När jag tänker tillbaka undrar jag om jag verkligen hade så mycket energi – jag gick ut varenda dag. Förresten! Den enda dagen på två månader som jag inte lämnade boendet var dagen efter att jag nått toppen av Hallasan^^
När jag var på Jeju återkom hela tiden tanken: ”Vad ska jag göra i morgon?” Jag besökte de kända turistmålen som alla säger att man måste se på Jeju, gick runt på marknaderna som en lokalbo och strosade i centrum. Jag var en resenär utan bil som tog mig fram till fots, och eftersom jag behövde arbeta några timmar varje dag kunde jag inte besöka särskilt många platser på en dag.
Men tack vare det kunde jag ägna mig helt åt ett enda resmål varje dag. I skymningen satte jag mig ibland vid havet för att känna brisen och se den röda solnedgången. Andra gånger ägnade jag en hel dag åt att vandra på platser som Bijarim, skogsstigen Saryeoni och Hallasan. Ibland lade jag mig för att ta en tupplur i en sval paviljong med utsikt över vattenfallet Cheonjiyeon. När jag inte behövde stressa och hade ett avslappnat sinne kunde jag uppleva platserna på djupet. Dessutom fick jag syn på information om evenemang på Jeju när jag strosade runt i staden utan att åka kollektivt, vilket gjorde de två månaderna ännu innehållsrikare.
Det som verkligen fick mig att fastna för Jeju var ”festivalerna”! Jejus charm ligger förstås i det blå havet, skogarna och den goda maten, men det hölls också så många festivaler! Det var Stenstegsfestivalen på stranden, Wheesungs konsert för att fira Jeju konstmuseums 7-årsjubileum, Jejus internationella blåsorkesterfestival som pågick i ungefär en vecka, Tamna kulturfestival med gatuuppträdanden av DJ:ar, Lindenbaumfestivalen med orkesterframträdanden, Samda-konserten varje fredag, midsommarnattens konstfestival där publiken lekte tåglekar, en festival för utlänningar där personer bosatta på Jeju uppträdde och många andra varierade och unika föreställningar~
Dessutom var alla föreställningarna gratis, så jag njöt ännu mer av dem! Trots att det fanns så många fantastiska föreställningar kände korttidsbesökare ofta inte till dem, och lokalbefolkningen var inte särskilt intresserad. Därför var det inte trångt på spelplatserna, utan stämningen var avslappnad, vilket jag tyckte om.Man kan säga att det var charmen med att befinna sig någonstans mellan resenär och lokalbo~Så småningom är det ingen överdrift att säga att jag bara gick på jakt efter festivaler!
# Mina resmål på Jeju 3 BÄSTA
Hallasan
Jag tänkte att om man åker till Jeju bör man bestiga Hallasan åtminstone en gång. Jag gick Seongpanakleden hela vägen till toppen, och det kändes som om stigen bestod av oändliga mängder sten. Medan jag fortsatte att gå,öppnade sig plötsligt en vy, som en himmelsk väg som ledde in bland molnen långt borta. Det kändes som om all möda under vandringen belönades på en gång.
När jag fortsatte upp till toppen och såg Baekrokdam låg sjön först dold av moln, så jag kunde inte se den. Men plötsligt skingrades molnen som genom ett trollslag, och jag kunde på en gång se Baekrokdam, staden bortom och flygplan som flög över himlen. Stoltheten och upprymdheten var obeskrivliga.Det är en känsla som bara de som har bestigit berget kan dela. Det var en värdefull upplevelse som kommer att följa mig hela livet.
Songaksanleden / Songaksan–Sanbangsans kustväg
Jag åkte på impuls till Songaksanleden eftersom jag hade hört att den var vacker. Som resenär utan bil tog jag en landsbygdsbuss och steg av nära Sanbangsan. För att komma till Songaksan behövde jag byta buss, men bytet var krångligt, så jag promenerade helt enkelt från Sanbangsan till Songaksan. Det visade sig att själva sträckan var en del av Olleleden. Landskapet längs kusten som bredde ut sig medan jag gick från Sanbangsan var så vackert att jag hela tiden tog bilder under promenaden. Det kändes som att av en slump ha hittat en skatt. De gröna fälten som öppnade sig vid ingången till Songaksan var verkligen ett konstverk.
Seongsan Ilchulbong (Soluppgångstoppen)
Jag vaknade klockan fyra på morgonen och gick som i dvala till Seongsan Ilchulbong för att se soluppgången, som sägs inträffa klockan 5.30. Det var mörkt och jag var trött eftersom solen ännu inte hade gått upp, men driven av den enda beslutsamheten att få se soluppgången kände jag inte av mödan och nådde toppen. Senare, när jag gick ner igen, insåg jag hur långt jag hade klättrat. Om solen redan hade varit uppe och stigen hade varit tydlig kanske jag inte hade klättrat alls~ När jag kom upp hade en tjock havsdimma rullat in, så jag kunde inte se soluppgången ordentligt, men landskapet var magnifikt i sin egen rätt.
Tips för resor på Jeju
Det hålls verkligen många föreställningar och festivaler på Jeju. Under min vistelse var det den internationella blåsorkesterfestivalen, Stepping Stone Festival, Samda-konserten, utlänningarnas festival, Wheesungs konsert för Jeju konstmuseums 7-årsjubileum, Ihoteu Festival, Lindenbaum Festival, Tamna Cultural Festival och många fler. Till slut gick jag nästan bara på festivaler.
Du hittar alla de här festivalerna på Jeju Culture & Arts Portal eller Jeju Tourism Organizations webbplats. Du kan också få information från evenemangsaffischer som du ser när du är ute och går.
Om du är för trött för att åka långt varje gång kan du ändå roa dig i Jeju stad. Nära mitt boende håller Tapdong Beach Performance Hall olika föreställningar nästan varje helg, och Film Culture & Arts Center visar gratis filmer varje dag klockan 15 (utom måndagar).
I augusti, när värmeböljan var som värst, var det svårt att ta sig långt, så jag såg mest filmer där. Tack vare det fick jag se filmer som jag annars inte hade stött på och hade något att göra varje dag. Du kan hitta information om filmvisningar på Film Culture & Arts Centers webbplats. Sådana här tips fick jag inte av någon annan från början, utanär sådant jag själv upptäckte genom att gå runt! Gå mycket och var uppmärksam på omgivningen! Det finns massor av bra tips överallt~
# Mina tips för sabbatsåret
(Språk)
Även om jag är koreanska och vistades på Jeju verkade ungefär 50 procent av gästerna på pensionatet vara kineser. Eftersom så många kineser besöker Jeju skulle det vara lättare att delta i ett sabbatsårsprogram där om man kunde prata lite kinesiska.
(Boende)
Eftersom vi använde ett rum som bara var till för personal uppstod det inte många konflikter eller problem med gästerna på pensionatet. Man delar dock rum med en annan medarbetare, så om ni blir nära vänner kan ni hjälpa varandra med jobbet och resa tillsammans!
(Måltider)
Det är trevligt att köpa och äta Jejus många goda maträtter, men att köpa mat varje dag i två månader kan bli dyrt. Pensionatets ägare (tantie) lagar dock god mat och tar väl hand om oss, så jag oroade mig inte särskilt mycket för måltiderna. Jag var mer orolig för att gå upp i vikt på Jeju. Du behöver inte oroa dig särskilt mycket för maten.
(Vad du bör ta med)
Det är förstås viktigt att packa ordentligt, men det finns många saker som man inte kommer att använda och tar med sig hem igen utan att ha rört dem. Jeju ligger inom landet, så det är inte särskilt besvärligt att bo där eller köpa saker jämfört med andra delar av Korea. Jag rekommenderar att resa lätt med så lite bagage som möjligt. Om du behöver något kan du köpa det på Jeju eller få det skickat med bud utan större problem.
(Tips)
Nu när du har ansökt till sabbatsårsprogrammet och faktiskt deltar hoppas jag att du gör det med engagemang och en positiv inställning, även om saker och ting blir annorlunda än du tänkt dig eller oväntade svårigheter dyker upp!
# Jag vill använda den här erfarenheten som motivation för att ta nya tag i vardagen och börja drömma en ny personlig dröm!
När jag skriver den här recensionen nu känns det som en dröm att tänka tillbaka på Jeju i juli och augusti – jag kan knappt tro att jag faktiskt var där. Varken mitt vardagsliv eller jag själv har förändrats dramatiskt efter resan till Jeju,men oavsett om jag hade åkt eller inte kommer pausen från vardagen och den speciella upplevelsen jag fick vara med om att bli ett värdefullt minne och en stark drivkraft framöver.
När jag skriver det här och ser tillbaka på de senaste två månaderna tänker jag på minDet var en värdefull tid som jag tvivlar på att jag någonsin får uppleva igen – en tid som jag inte slösade bort. Jag vill använda den här erfarenheten som motivation för att ta nya tag i verkligheten och börja drömma en ny personlig dröm!Jag vet ännu inte var den platsen kommer att vara eller när det blir,
Genom det här sabbatsårsprojektet känner jag att jag har fått upp ögonen för en ny värld. Om du vågar ta steget när du vill göra något öppnar sig en ny dimension av världen efter det valet!
Innan jag deltog i sabbatsårsprogrammet hade jag dessutom massor av entusiasm och idéer, men när det väl kom till kritan blev jag rädd och omsatte inte särskilt många av dem i handling. Men efter att ha tagit steget och deltagit i programmet och gjort många givande aktiviteter fick jag modet och initiativförmågan att bara sätta igång när jag kommer på något jag vill göra.
Under sabbatsåret reste jag ensam och tog vara på varje dag utan att ångra något. Bland de minnesvärda upplevelserna från tiden då jag arbetade på pensionatet, snarare än bara reste ensam, minns jag breven och presenterna från de kinesiska tjejerna som bodde där!
Även om vi talade olika språk och kommunikationen inte flöt på, gick kanske min vilja att vara vänlig fram. Den sista kvällen på pensionatet tackade de mig med ett brev (som förstås var skrivet helt på kinesiska, så jag kunde inte läsa det...) och en present, och vi tog bilder tillsammans! Det var en dag då jag kände att arbetet på pensionatet var givande.
*Vad är ett sabbatsår? Ett sabbatsår är en period då man gör uppehåll i eller kombinerar studierna med olika aktiviteter, som resor, volontärarbete, praktik och utbildning, för att upptäcka sina drömmar och fallenheter.
|
Mitt sabbatsår var
Upplevelser ★★★★★
Jag gick ut varje dag utan undantag. Jag gjorde allt jag ville, bland annat gick på olika föreställningar och festivaler på Jeju, som rockfestivaler, den internationella blåsorkesterfestivalen och utlänningarnas festival, samt paragliding, tempelvistelser, besteg Hallasan och nådde Baengnokdam-kratern och deltog i den internationella vandringen på Geomunoreum.
Lärande ★★★★☆
Jag lärde mig att tillbringa en dag meningsfullt och utan ånger, att det finns många olika slags människor i världen och att känna tacksamhet mot människorna omkring mig.
Miljö ★★★★★
Boendet jag bodde på ligger nära bussterminalen för intercitybussar, så det är lätt att ta sig runt även till fots. Dessutom hålls många föreställningar i den närliggande Tap-dong Performance Hall, så det finns mycket att roa sig med i närheten utan att behöva åka långt. Boendet ligger också separat från värdarnas rum, så det känns inte påträngande.
Säkerhet★★★★☆
På sommaren är dagarna fortfarande långa, så det var inga problem att vara ute till ungefär 20.30–21.00. När solen gått ner finns det däremot inte många lampor på byggnaderna och det blir ganska mörkt. Så länge du inte är ute för sent är säkerheten inget större bekymmer.
Fritid★★★★★
När jag jobbade på morgonen kunde jag ägna mig åt fritidsaktiviteter så snart jag var klar med de tilldelade uppgifterna. Därför slutade det faktiskt med att jag arbetade hårdare och snabbare. Om du sköter de tilldelade uppgifterna ordentligt kan du njuta fullt ut av din fritid!
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
