Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Upptäckte mig själv, tog fler initiativ och satte upp mål #Nya erfarenheter; lärde mig att inspirera och engagera andra #Insåg att lyckan beror på ens inställning
Jag lärde mig mycket om mitt liv.När jag kom på något försökte jag ge det en chans.Jag tänkte inte bara: ”Det löser sig” – jag ansträngde mig. Oavsett om det förändrades eller inte fick jag ut något av att anstränga mig. Det handlade inte om att sitta stilla och undra vad jag skulle göra. Bygger en by i Chiang Rai i Thailand med utländska vänner – pysslar och donar / åtta veckors sabbatsår / Baek Seung-yeop, från sabbatsårsgruppen ”gapper”. |
I dagens Sydkorea är det så här:
Varje år hoppar 60 000 högstadie- och gymnasieelever av skolan, 346 000 personer i 20-årsåldern går sysslolösa eftersom de saknar drömmar, och andelen som slutar inom ett år efter att ha fått jobb har stigit till över 40 procent.75 procent av universitetsstudenterna är missnöjda med studietiden, och över 80 procent av kontorsanställda uppger att de inte känner sig lyckliga.Många säger åt dem att drömma, men för att lösa det här problemet, där praktiska metoder och stöd saknas, vill vi även introducera ”sabbatsår” i Sydkorea.
”Sabbatsår (Gapyear)”är en period då man kan kombinera eller tillfälligt pausa studier och arbete och genom olika aktiviteter som volontärarbete, resor, praktik, utbildning och företagandehitta en riktning framåt – en kulturell tradition som uppmuntras i USA, Europa, Japan och på andra håll.
#Under sabbatsåret fick jag tid att lära känna mig själv.Mitt mål var att upptäcka vem jag är.
Jag kunde ingenting och hade inte lärt mig något ordentligt. Efter att ha samlat på mig många erfarenheter kände jag att jag behövde komma på vad jag skulle göra härnäst, så direkt efter muck reste jag utomlands utan några egentliga förberedelser.Jag trodde att hoppet fanns någon annanstans. Jag tänkte att något skulle förändras om jag gav mig av, och kände att jag inte skulle kunna hänga med om jag gjorde samma sak som alla andra i Korea.
Jag var inte orolig, utan upprymd. Det var en ny början. Jag var 27 år och det var första gången jag reste utomlands.Jag trodde att människor lever på samma sätt överallt och att det bara var kulturen som skilde sig åt, och att jag kunde fråga om jag inte visste något.Det var så jag tänkte.
Jag förberedde ingenting innan jag åkte. ”Jag köper det jag behöver och ger mig av, stöter på saker och lär mig längs vägen.””Så tänkte jag. Kan man säga att jag var mentalt förberedd?”Under sabbatsåret fick jag tid att lära känna mig själv.Mitt mål var att upptäcka vem jag är.
#När jag genomförde projektet kändes det som om jag var ute och reste.Det kändes som om jag var ute och reste.
Arbetsdagen börjar klockan 9. Innan dess har vi ett möte klockan 8. Dåberättar arbetsledaren vad vi ska göra under dagen. När vi har ätit frukost samlas vi klockan 9 och börjar jobba.Det är svårt att säga exakt eftersom det alltid finns arbete att göra, men vi gräver upp marken för att samla jord och river byggnader.Vi bygger också nya hus, anlägger vattensystem, målar och arbetar på fälten – det finns hur mycket som helst att göra.
Det finns många platser där volontärer behövs. Arbetsdagen slutar oftast klockan 16, och varannan veckabodde vi hos en lokal thailändsk familj från måndag till fredag och hjälpte till med det som behövdes i byn.Det var sådant arbete vi gjorde.Genom volontärarbetet träffade jag också många vänner från olika länder: Europa, Storbritannien, USA, Latinamerika och så vidare.Det kändes som om jag var ute och reste medan jag genomförde projektet.
#Ett sabbatsår är inte en tid då du ska gömma dig,utan en tid då du kan upptäcka och hitta dig själv.
Språket var ett problem här. Eftersom arbetsledarna var amerikaner och australiensare var det svårt att kommunicera.Det fanns en del svårigheter. Det enda jag hade gjort för att lära mig och använda engelska var att gå en språkkurs i tre månader och volontärarbeta i Vietnam i två månader.Jag hade alltså aldrig träffat amerikaner eller australiensare förut. Men de använde många svåra ord ochpratade väldigt snabbt. Någon som jag höll på att bli tokig; kommunikationen fungerade inte alls.
Så jag sa ifrån. Jag berättade att jag bara hade studerat engelska i tre månader och att engelskan jag lärt mig under tre månader i Vietnamvar den jag hade försökt använda för att ta mig hit, men att jag fortfarande hade mycket kvar att lära och inte kunde förstå. Skulle ni kunna prata lite enklare?Då frågade de om jag kunde tänka mig att byta från ett program där man undervisar i engelska till ett program med utomhusarbete.Jag sa: ”Jag vill fortsätta med programmet jag går just nu.Jag har lärt mig engelska på grundläggande nivå ordentligt, så jag tror inte att det blir något problem att undervisa”, och de sa att de hade tittat på mitt CV ochförsökte övertala mig och sa att de tyckte att det vore bättre att byta till ett utomhusprogram. Skulle det vara okej?
När jag tänkte efter hade jag redan deltagit i ett utbildningsinriktat volontärprogram i Vietnam, så kanske kunde jag prova ett nytt utomhusarbetsprogram härför att få en ny upplevelse? tänkte jag. Så jag tackade ja och valde den nya upplevelsen.Om du inte förstår när du pratar med utlänningar behöver du inte skämmas – säg det bara.
De kommer bara att föreslå en bättre vägoch till och med försöka lära dig. Du kommer att märka deras omtanke. Var inte rädd.Ett sabbatsår är ingen tid att gömma sigutan en tid att upptäcka och hitta sig själv.Om du döljer ens små delar av dig själv kommer du inte att kunna upptäcka vem du är,tror jag.
Om det finns en glädje från det här projektet som jag minns särskilt, så är det att de kallade mig galen när jag jobbade hårt.De berömde mig och undrade var i hela friden jag fick den styrkan ifrån. Till och med en vän som brukade lata sig och inte arbeta sa när han såg dig: ”Jag...”Han sa att han inte kunde låta bli att arbeta.Jag kände verkligen att jag hade berört någon i mitt liv.
En amerikansk vän sa det rakt ut till mig.
”Du är en maskin, kompis. Fortsätt inspirera människor, vare sig det gäller resor eller en helt otrolig arbetsmoral.”
Översatt betyder det: Du är verkligen fantastisk. Oavsett om det gäller resor eller arbetsmoral fortsätter du att inspirera människor.Jag kommer att bära med mig de här orden i hjärtat resten av livet. Jag kommer aldrig att glömma dem.Har du någonsin hört något som berört ditt hjärta?
# Min egen resedestination!
Jag hade ingen egen resrutt. Jag gick bara dit fötterna förde mig och försökte ta bussar.Om det fanns någonstans jag var intresserad av eller ville besöka, åkte jag dit utan att tveka.Ge dig bara av.Fundera sedan på vart du gick i dag och sådant. Då får du veta vad du tycker om.Du kommer att upptäcka det.Självklart är det bra att planera, men jag ville inte tillbringa varje dag som om jag följde en arbetsplan.Det gjorde jag inte. Om du reser på egen hand rekommenderar jag att du reser lika fritt som själva resan inbjuder till!
# Mina tips
(Boende)
När det gäller boende är det ett hus som kallas bambuhus, byggt i traditionell thailändsk stil.Det kan vara mer nedgånget än ett gammalt hus där en mormor brukade elda. Tvättmaskinen fungerar inte särskilt bra.Du behöver få instruktioner av någon som har använt den tidigare för att kunna använda den. Vattensystemet ger bara kallvatten. Eftersom huset ligger i ett bergsområde...finns det gott om mygg och insekter. Du vet väl att det är extremt varmt i Thailand?Jag skulle säga att det är en plats som får dig att längta mycket efter ditt eget hem.
Men jag såg det positivt: det var en plats där man kunde se Thailand på nära håll. När du går omkring ser du bananer som hänger från träden...och om du blir hungrig kan du plocka och äta dem. Ananas ligger utspridda, så prova en om du vill.Det var den sötaste ananas jag någonsin ätit.Om du åker dit, titta inte bara på ytan, utan se dig noga omkring...Titta noga. Du kommer att märka att dina klagomål försvinner och att du vänjer dig vid det sättet att leva.
(Måltider)
Måltiderna består ofta av hemlagad mat som är vanlig i Thailand. Ur ett koreanskt perspektiv kan den verka torftig och inte falla en i smaken...Den kanske inte passar dig. Men om du äter den varje dag kommer du att märka att du börjar se fram emot måltiderna.Den enkla smaken får mig märkligt nog att vilja ha mer. Du förstår när du provar, eller hur?Som upplysning skriver jag det här som någon som inte tycker om tom yum goong.
(Packning)
När det gäller vad du bör ta med dig, packa kläder som är lätta att tvätta. Om du tar med en dator, ta med ett grenuttag. Du kommer att använda elektroniska apparater mycket...så du behöver ett. Och eftersom det är svårt att sköta om kläderna går det bra att ta med sådana du inte har något emot att slänga. På marknaden...finns det många fina och billiga kläder, så jag tycker att det kan vara en bra idé att köpa några där, använda dem och slänga dem innan du åker hem.Om du tittar på gruppbilderna är de flesta klädda så här.
#Inget har förändrats, men jag har lärt mig viktiga saker om livet.
Jag gick en språkkurs på tre månader i Filippinerna för att kunna kommunicera med världen, och jag volontärarbetade i Vietnam och Thailand för att lära mig och uppleva saker, men ingenting förändrades. Och människor överallt tänker likadant.
Jag undrade: ”Gör jag något fel?” När jag kom på något jag ville prova gjorde jag impulsivt upp en plan och satte den i verket, men det kändes som om jag bara famlade omkring. Plötsligt insåg jag att jag stod mitt i en ödemark, utan någonting ... Ingenting hade förändrats.Det som behövde förändras var jag själv, och efter att ha kommit utomlands och fått lära känna samhället på nära håll insåg jag att det enda som verkligen behövde förändras var mitt eget sätt att tänka – som skärpan hos ett kameralins ... Ingenting förändrades, men jag lärde mig viktiga saker om livet.
Lyckan fanns inte där ute, utan i mitt sätt att tänka.
Jag lärde mig också tydligt vad min styrka är: jag är bättre än andra på att ta initiativ!Även om ingenting förändras upptäcker och funderar man på mycket. Man kan kalla det tid för att lära känna sig själv. När jag blir uppslukad av något kastar jag mig in i det helt och hållet. Folk blir förvånade och frågar hur jag gjorde. Men där det finns en fördel finns det också en nackdel, eller hur? Jag tröttnar snabbt. Men det här också ...Att ta ett sabbatsår fick mig att förstå varför.
Först trodde jag att det berodde på att jag saknade tålamod, du vet?Men ...När jag satsade allt på något insåg jag att jag saknade ett mål. Men när jag satte upp ett mål och arbetade mot det blev det avklarat. Jag smakade äggkaffe i Vietnam och blev helt tokig i det – jag rankade områdets berömda kaféer och besökte dem allihop. Mitt mål var att lära mig göra äggkaffe. Så jag besökte ungefär 15 kaféer och bad dem lära mig. Eftersom vi inte kunde kommunicera tog jag med översättningar på vietnamesiska. Jag fick avslag överallt.
Av de 15 kaféerna valde jag ut de tre som hade godast kaffe och bestämde mig för att fokusera på dem. På två av dem var ägaren inte där, och eftersom jag hade jobbat tidigare visste jag att personalen inte kunde hjälpa mig. På ett ställe var ägaren på plats, så jag visade den översatta lappen igen och bad dem lära mig, men de vägrade. Vad kunde jag göra? Vi talade ju inte ens samma språk ... Jag beställde kaffe och satte mig där med en min som sa ”jag går inte förrän du lär mig”, och till slut bad de mig komma fram och lärde mig – de gav upp sitt motstånd.
Genom att nå ett mål utomlands och lära mig laga vietnamesisk mat använde jag den erfarenheten för att söka upp tolkar på universitetet och uppnå alla mål jag hade. Det var verkligen roligt. Det var också jobbigt att utmana mig själv på det sättet. Upprepade avslag tär på en. Självkänslan sjunker. Men jag lärde mig mycket viktiga saker för mitt liv.Jag försökte göra allt som föll mig in.Jag nöjde mig inte med att tänka ”Jag kommer väl att förändras?” – jag ansträngde mig. Oavsett om jag förändrades eller inte fick jag ut något av att försöka. Jag satt inte stilla och undrade vad jag skulle göra.
Om någon bad mig göra något sa jag alltid ja och gjorde det, och om jag inte visste hur frågade jag.Jag hade inte tid att oroa mig och älskade att använda kroppen, så jag fortsatte att vara i rörelse. Innan jag åkte iväg på sabbatsår hade jag mål.Jag tänkte hålla TED-liknande föredrag, skriva en bok och så vidare, men jag avslutade mitt sabbatsår i förtid.
Jag hade planerat i ungefär två år.Jag hade ett projekt som jag förberedde, men jag gav upp det. Jag hade inte hunnit lära mig särskilt mycket ordentligt, men jag är en sådan person som har väldigt stora drömmar, du vet?Kanske är det därför allt känns stort. När jag arbetar brukar jag bara ta mig an stora uppgifter.Men det finns en ordning för hur man gör saker, och den ordningen lärde jag mig. Självklart kan man göra saker utan någon ordning – vissa ger sig ut på en resa för att skriva en bok; människor är så olika.
Drömmar är inget man bara kan fånga. Du vet att drömmar inte är lätta att förverkliga, eller hur? Och en sådan som jag, som saknar tålamod, behöver veta varför just den drömmen är rätt och ha ett tydligt mål. Annars ger jag upp halvvägs.
Nu vet jag hur man gör saker. Genom att kasta mig in i dem utan att tänka mig för har jag fått många törnar och lärt mig mycket. Allt är erfarenhet. Nu tänker jag följa den här ordningen och använda erfarenheterna för att ta ett nytt språng.Jag har planerat en resa på ungefär två månader i Europa. När den här resan är över kommer etiketten ”sabbatsår” äntligen att försvinna från mig.
Om det finns något här som jag vill prova kastar jag mig bara in i det. Jag har inte förberett mig alls. Jag åker dit kroppen leder mig, och på vägen hamnar jag säkert på platser som jag tycker om. Fast kanske är jag egentligen inte den typ som gillar att resa?Men det finns så mycket nytt – så mycket jag vill prova – så jag ger mig ut och reser igen.
Tack. Tack för att ni inte bara skickade mig på en språkkurs, utan på ett intensivt (”Sparta”) språkprogram, och för att ni gav mig chansen att volontärarbeta utomlands efter bara 12 veckors engelskträning.Om du förbereder dig för att ta ett sabbatsår tror jag att det kan vara bättre att fokusera på utveckling i stället för förändring. Vårt liv – MY WAY. Heja!
Mitt sabbatsår är
Erfarenhet★★★★★
När det gäller erfarenhet ger jag fem stjärnor. Jag volontärarbetade utomhus och fick utföra många olika arbetsuppgifter.Jag umgicks mycket med thailändare. Vi bodde hos lokala familjer en gång varannan vecka – vi sov hemma hos thailändska familjer och därlagade vi vår egen mat, hade lägereldar och simmade i floden. Jag tror att du kommer att få väldigt roligt.Det tror jag.
Arbetet är lite tufft, men eftersom det är krävande kommer vi varandra nära och har roligt. Eftersom boendet ligger i ett bergsområde finns det inte så mycket att göra.Så det finns inget att göra. Det leder till många djupa samtal med de andra utländska volontärerna och ger en gott om tid att tänka.Om du kommer till det här stället lovar jag att allt blir en ny upplevelse.
Lärande★★★★★
Jag träffade många vänner från olika länder – Europa, Storbritannien, USA, Latinamerika och så vidare. Medan jag deltog i det här programmet kändes det som om jag reste runt.Hur kunde jag få chansen att träffa så många vänner?Efter att ha pratat mycket med mina utländska vänner sa de allihop att de var glada och nöjda med sina liv som de såg ut då.
Om man frågar dem varför vet de precis vad de tycker om. Det är allt som behövs. De har också drömmar – de vill göra något,men de stressar inte upp sig över det. De vet hur man njuter av nuet. Framtiden finns också, men nuet var viktigt.De här samtalen förändrade mitt sätt att tänka fullständigt.
Miljö★★★☆☆
Mygg. Det finns alldeles för många insekter. Det är också väldigt varmt, vilket är besvärligt. Om faciliteterna förbättrades lite skulle det bli 5 stjärnor.Det var allt!
Säkerhet★★★★★
Mycket säkert.
Fritid★★★★★
Jag lärde mig mycket om mitt liv.När jag kom på något försökte jag ge det en chans.Jag tänkte inte bara: ”Det löser sig” – jag ansträngde mig. Oavsett om det förändrades eller inte fick jag ut något av att anstränga mig. Det handlade inte om att sitta stilla och undra vad jag skulle göra. Bygger en by i Chiang Rai i Thailand med utländska vänner – pysslar och donar / åtta veckors sabbatsår / Baek Seung-yeop, från sabbatsårsgruppen ”gapper”. |
I dagens Sydkorea är det så här:
Varje år hoppar 60 000 högstadie- och gymnasieelever av skolan, 346 000 personer i 20-årsåldern går sysslolösa eftersom de saknar drömmar, och andelen som slutar inom ett år efter att ha fått jobb har stigit till över 40 procent.75 procent av universitetsstudenterna är missnöjda med studietiden, och över 80 procent av kontorsanställda uppger att de inte känner sig lyckliga.Många säger åt dem att drömma, men för att lösa det här problemet, där praktiska metoder och stöd saknas, vill vi även introducera ”sabbatsår” i Sydkorea.
”Sabbatsår (Gapyear)”är en period då man kan kombinera eller tillfälligt pausa studier och arbete och genom olika aktiviteter som volontärarbete, resor, praktik, utbildning och företagandehitta en riktning framåt – en kulturell tradition som uppmuntras i USA, Europa, Japan och på andra håll.
#Under sabbatsåret fick jag tid att lära känna mig själv.Mitt mål var att upptäcka vem jag är.
Jag kunde ingenting och hade inte lärt mig något ordentligt. Efter att ha samlat på mig många erfarenheter kände jag att jag behövde komma på vad jag skulle göra härnäst, så direkt efter muck reste jag utomlands utan några egentliga förberedelser.Jag trodde att hoppet fanns någon annanstans. Jag tänkte att något skulle förändras om jag gav mig av, och kände att jag inte skulle kunna hänga med om jag gjorde samma sak som alla andra i Korea.
Jag var inte orolig, utan upprymd. Det var en ny början. Jag var 27 år och det var första gången jag reste utomlands.Jag trodde att människor lever på samma sätt överallt och att det bara var kulturen som skilde sig åt, och att jag kunde fråga om jag inte visste något.Det var så jag tänkte.
Jag förberedde ingenting innan jag åkte. ”Jag köper det jag behöver och ger mig av, stöter på saker och lär mig längs vägen.””Så tänkte jag. Kan man säga att jag var mentalt förberedd?”Under sabbatsåret fick jag tid att lära känna mig själv.Mitt mål var att upptäcka vem jag är.
#När jag genomförde projektet kändes det som om jag var ute och reste.Det kändes som om jag var ute och reste.
Arbetsdagen börjar klockan 9. Innan dess har vi ett möte klockan 8. Dåberättar arbetsledaren vad vi ska göra under dagen. När vi har ätit frukost samlas vi klockan 9 och börjar jobba.Det är svårt att säga exakt eftersom det alltid finns arbete att göra, men vi gräver upp marken för att samla jord och river byggnader.Vi bygger också nya hus, anlägger vattensystem, målar och arbetar på fälten – det finns hur mycket som helst att göra.
Det finns många platser där volontärer behövs. Arbetsdagen slutar oftast klockan 16, och varannan veckabodde vi hos en lokal thailändsk familj från måndag till fredag och hjälpte till med det som behövdes i byn.Det var sådant arbete vi gjorde.Genom volontärarbetet träffade jag också många vänner från olika länder: Europa, Storbritannien, USA, Latinamerika och så vidare.Det kändes som om jag var ute och reste medan jag genomförde projektet.
#Ett sabbatsår är inte en tid då du ska gömma dig,utan en tid då du kan upptäcka och hitta dig själv.
Språket var ett problem här. Eftersom arbetsledarna var amerikaner och australiensare var det svårt att kommunicera.Det fanns en del svårigheter. Det enda jag hade gjort för att lära mig och använda engelska var att gå en språkkurs i tre månader och volontärarbeta i Vietnam i två månader.Jag hade alltså aldrig träffat amerikaner eller australiensare förut. Men de använde många svåra ord ochpratade väldigt snabbt. Någon som jag höll på att bli tokig; kommunikationen fungerade inte alls.
Så jag sa ifrån. Jag berättade att jag bara hade studerat engelska i tre månader och att engelskan jag lärt mig under tre månader i Vietnamvar den jag hade försökt använda för att ta mig hit, men att jag fortfarande hade mycket kvar att lära och inte kunde förstå. Skulle ni kunna prata lite enklare?Då frågade de om jag kunde tänka mig att byta från ett program där man undervisar i engelska till ett program med utomhusarbete.Jag sa: ”Jag vill fortsätta med programmet jag går just nu.Jag har lärt mig engelska på grundläggande nivå ordentligt, så jag tror inte att det blir något problem att undervisa”, och de sa att de hade tittat på mitt CV ochförsökte övertala mig och sa att de tyckte att det vore bättre att byta till ett utomhusprogram. Skulle det vara okej?
När jag tänkte efter hade jag redan deltagit i ett utbildningsinriktat volontärprogram i Vietnam, så kanske kunde jag prova ett nytt utomhusarbetsprogram härför att få en ny upplevelse? tänkte jag. Så jag tackade ja och valde den nya upplevelsen.Om du inte förstår när du pratar med utlänningar behöver du inte skämmas – säg det bara.
De kommer bara att föreslå en bättre vägoch till och med försöka lära dig. Du kommer att märka deras omtanke. Var inte rädd.Ett sabbatsår är ingen tid att gömma sigutan en tid att upptäcka och hitta sig själv.Om du döljer ens små delar av dig själv kommer du inte att kunna upptäcka vem du är,tror jag.
Om det finns en glädje från det här projektet som jag minns särskilt, så är det att de kallade mig galen när jag jobbade hårt.De berömde mig och undrade var i hela friden jag fick den styrkan ifrån. Till och med en vän som brukade lata sig och inte arbeta sa när han såg dig: ”Jag...”Han sa att han inte kunde låta bli att arbeta.Jag kände verkligen att jag hade berört någon i mitt liv.
En amerikansk vän sa det rakt ut till mig.
”Du är en maskin, kompis. Fortsätt inspirera människor, vare sig det gäller resor eller en helt otrolig arbetsmoral.”
Översatt betyder det: Du är verkligen fantastisk. Oavsett om det gäller resor eller arbetsmoral fortsätter du att inspirera människor.Jag kommer att bära med mig de här orden i hjärtat resten av livet. Jag kommer aldrig att glömma dem.Har du någonsin hört något som berört ditt hjärta?
# Min egen resedestination!
Jag hade ingen egen resrutt. Jag gick bara dit fötterna förde mig och försökte ta bussar.Om det fanns någonstans jag var intresserad av eller ville besöka, åkte jag dit utan att tveka.Ge dig bara av.Fundera sedan på vart du gick i dag och sådant. Då får du veta vad du tycker om.Du kommer att upptäcka det.Självklart är det bra att planera, men jag ville inte tillbringa varje dag som om jag följde en arbetsplan.Det gjorde jag inte. Om du reser på egen hand rekommenderar jag att du reser lika fritt som själva resan inbjuder till!
# Mina tips
(Boende)
När det gäller boende är det ett hus som kallas bambuhus, byggt i traditionell thailändsk stil.Det kan vara mer nedgånget än ett gammalt hus där en mormor brukade elda. Tvättmaskinen fungerar inte särskilt bra.Du behöver få instruktioner av någon som har använt den tidigare för att kunna använda den. Vattensystemet ger bara kallvatten. Eftersom huset ligger i ett bergsområde...finns det gott om mygg och insekter. Du vet väl att det är extremt varmt i Thailand?Jag skulle säga att det är en plats som får dig att längta mycket efter ditt eget hem.
Men jag såg det positivt: det var en plats där man kunde se Thailand på nära håll. När du går omkring ser du bananer som hänger från träden...och om du blir hungrig kan du plocka och äta dem. Ananas ligger utspridda, så prova en om du vill.Det var den sötaste ananas jag någonsin ätit.Om du åker dit, titta inte bara på ytan, utan se dig noga omkring...Titta noga. Du kommer att märka att dina klagomål försvinner och att du vänjer dig vid det sättet att leva.
(Måltider)
Måltiderna består ofta av hemlagad mat som är vanlig i Thailand. Ur ett koreanskt perspektiv kan den verka torftig och inte falla en i smaken...Den kanske inte passar dig. Men om du äter den varje dag kommer du att märka att du börjar se fram emot måltiderna.Den enkla smaken får mig märkligt nog att vilja ha mer. Du förstår när du provar, eller hur?Som upplysning skriver jag det här som någon som inte tycker om tom yum goong.
(Packning)
När det gäller vad du bör ta med dig, packa kläder som är lätta att tvätta. Om du tar med en dator, ta med ett grenuttag. Du kommer att använda elektroniska apparater mycket...så du behöver ett. Och eftersom det är svårt att sköta om kläderna går det bra att ta med sådana du inte har något emot att slänga. På marknaden...finns det många fina och billiga kläder, så jag tycker att det kan vara en bra idé att köpa några där, använda dem och slänga dem innan du åker hem.Om du tittar på gruppbilderna är de flesta klädda så här.
#Inget har förändrats, men jag har lärt mig viktiga saker om livet.
Jag gick en språkkurs på tre månader i Filippinerna för att kunna kommunicera med världen, och jag volontärarbetade i Vietnam och Thailand för att lära mig och uppleva saker, men ingenting förändrades. Och människor överallt tänker likadant.
Jag undrade: ”Gör jag något fel?” När jag kom på något jag ville prova gjorde jag impulsivt upp en plan och satte den i verket, men det kändes som om jag bara famlade omkring. Plötsligt insåg jag att jag stod mitt i en ödemark, utan någonting ... Ingenting hade förändrats.Det som behövde förändras var jag själv, och efter att ha kommit utomlands och fått lära känna samhället på nära håll insåg jag att det enda som verkligen behövde förändras var mitt eget sätt att tänka – som skärpan hos ett kameralins ... Ingenting förändrades, men jag lärde mig viktiga saker om livet.
Lyckan fanns inte där ute, utan i mitt sätt att tänka.
Jag lärde mig också tydligt vad min styrka är: jag är bättre än andra på att ta initiativ!Även om ingenting förändras upptäcker och funderar man på mycket. Man kan kalla det tid för att lära känna sig själv. När jag blir uppslukad av något kastar jag mig in i det helt och hållet. Folk blir förvånade och frågar hur jag gjorde. Men där det finns en fördel finns det också en nackdel, eller hur? Jag tröttnar snabbt. Men det här också ...Att ta ett sabbatsår fick mig att förstå varför.
Först trodde jag att det berodde på att jag saknade tålamod, du vet?Men ...När jag satsade allt på något insåg jag att jag saknade ett mål. Men när jag satte upp ett mål och arbetade mot det blev det avklarat. Jag smakade äggkaffe i Vietnam och blev helt tokig i det – jag rankade områdets berömda kaféer och besökte dem allihop. Mitt mål var att lära mig göra äggkaffe. Så jag besökte ungefär 15 kaféer och bad dem lära mig. Eftersom vi inte kunde kommunicera tog jag med översättningar på vietnamesiska. Jag fick avslag överallt.
Av de 15 kaféerna valde jag ut de tre som hade godast kaffe och bestämde mig för att fokusera på dem. På två av dem var ägaren inte där, och eftersom jag hade jobbat tidigare visste jag att personalen inte kunde hjälpa mig. På ett ställe var ägaren på plats, så jag visade den översatta lappen igen och bad dem lära mig, men de vägrade. Vad kunde jag göra? Vi talade ju inte ens samma språk ... Jag beställde kaffe och satte mig där med en min som sa ”jag går inte förrän du lär mig”, och till slut bad de mig komma fram och lärde mig – de gav upp sitt motstånd.
Genom att nå ett mål utomlands och lära mig laga vietnamesisk mat använde jag den erfarenheten för att söka upp tolkar på universitetet och uppnå alla mål jag hade. Det var verkligen roligt. Det var också jobbigt att utmana mig själv på det sättet. Upprepade avslag tär på en. Självkänslan sjunker. Men jag lärde mig mycket viktiga saker för mitt liv.Jag försökte göra allt som föll mig in.Jag nöjde mig inte med att tänka ”Jag kommer väl att förändras?” – jag ansträngde mig. Oavsett om jag förändrades eller inte fick jag ut något av att försöka. Jag satt inte stilla och undrade vad jag skulle göra.
Om någon bad mig göra något sa jag alltid ja och gjorde det, och om jag inte visste hur frågade jag.Jag hade inte tid att oroa mig och älskade att använda kroppen, så jag fortsatte att vara i rörelse. Innan jag åkte iväg på sabbatsår hade jag mål.Jag tänkte hålla TED-liknande föredrag, skriva en bok och så vidare, men jag avslutade mitt sabbatsår i förtid.
Jag hade planerat i ungefär två år.Jag hade ett projekt som jag förberedde, men jag gav upp det. Jag hade inte hunnit lära mig särskilt mycket ordentligt, men jag är en sådan person som har väldigt stora drömmar, du vet?Kanske är det därför allt känns stort. När jag arbetar brukar jag bara ta mig an stora uppgifter.Men det finns en ordning för hur man gör saker, och den ordningen lärde jag mig. Självklart kan man göra saker utan någon ordning – vissa ger sig ut på en resa för att skriva en bok; människor är så olika.
Drömmar är inget man bara kan fånga. Du vet att drömmar inte är lätta att förverkliga, eller hur? Och en sådan som jag, som saknar tålamod, behöver veta varför just den drömmen är rätt och ha ett tydligt mål. Annars ger jag upp halvvägs.
Nu vet jag hur man gör saker. Genom att kasta mig in i dem utan att tänka mig för har jag fått många törnar och lärt mig mycket. Allt är erfarenhet. Nu tänker jag följa den här ordningen och använda erfarenheterna för att ta ett nytt språng.Jag har planerat en resa på ungefär två månader i Europa. När den här resan är över kommer etiketten ”sabbatsår” äntligen att försvinna från mig.
Om det finns något här som jag vill prova kastar jag mig bara in i det. Jag har inte förberett mig alls. Jag åker dit kroppen leder mig, och på vägen hamnar jag säkert på platser som jag tycker om. Fast kanske är jag egentligen inte den typ som gillar att resa?Men det finns så mycket nytt – så mycket jag vill prova – så jag ger mig ut och reser igen.
Tack. Tack för att ni inte bara skickade mig på en språkkurs, utan på ett intensivt (”Sparta”) språkprogram, och för att ni gav mig chansen att volontärarbeta utomlands efter bara 12 veckors engelskträning.Om du förbereder dig för att ta ett sabbatsår tror jag att det kan vara bättre att fokusera på utveckling i stället för förändring. Vårt liv – MY WAY. Heja!
Mitt sabbatsår är
Erfarenhet★★★★★
När det gäller erfarenhet ger jag fem stjärnor. Jag volontärarbetade utomhus och fick utföra många olika arbetsuppgifter.Jag umgicks mycket med thailändare. Vi bodde hos lokala familjer en gång varannan vecka – vi sov hemma hos thailändska familjer och därlagade vi vår egen mat, hade lägereldar och simmade i floden. Jag tror att du kommer att få väldigt roligt.Det tror jag.
Arbetet är lite tufft, men eftersom det är krävande kommer vi varandra nära och har roligt. Eftersom boendet ligger i ett bergsområde finns det inte så mycket att göra.Så det finns inget att göra. Det leder till många djupa samtal med de andra utländska volontärerna och ger en gott om tid att tänka.Om du kommer till det här stället lovar jag att allt blir en ny upplevelse.
Lärande★★★★★
Jag träffade många vänner från olika länder – Europa, Storbritannien, USA, Latinamerika och så vidare. Medan jag deltog i det här programmet kändes det som om jag reste runt.Hur kunde jag få chansen att träffa så många vänner?Efter att ha pratat mycket med mina utländska vänner sa de allihop att de var glada och nöjda med sina liv som de såg ut då.
Om man frågar dem varför vet de precis vad de tycker om. Det är allt som behövs. De har också drömmar – de vill göra något,men de stressar inte upp sig över det. De vet hur man njuter av nuet. Framtiden finns också, men nuet var viktigt.De här samtalen förändrade mitt sätt att tänka fullständigt.
Miljö★★★☆☆
Mygg. Det finns alldeles för många insekter. Det är också väldigt varmt, vilket är besvärligt. Om faciliteterna förbättrades lite skulle det bli 5 stjärnor.Det var allt!
Säkerhet★★★★★
Mycket säkert.
Fritid★★★★★
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
