Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Återvunnet självförtroende; större förståelse för mellanmänskliga relationer #Kärlek till barnen; att lära mig uppskatta mig själv #Jag började leva ett liv som i en sitcom
[Overseas Volunteer/Extracurricular] Recharging Warm Love with Children in Hanoi, Vietnam Kim Ha-ryeong, gap year participant (21 years old, before entering university) / 8-week gap year
|
# Mål med sabbatsåret: återfå självkänslan, förstå relationer, lära mig hur man blir älskad av barn och ta hand om mig själv
Hej, jag heter Kim Ha-ryeong och jag åkte till Hanoi i Vietnam när jag var 21–22 år. Först ville jag verkligen inte åka, men nu ångrar jag mig inte alls.Jag tycker att det är en erfarenhet som man inte kan få någon annanstans, eftersom jag känner att jag själv har förändrats så mycket att jag kan märka det.
Jag vet att jag var en person med många brister. Jag tyckte inte om människor och föredrog djur. Men när jag hade individuell rådgivning inför sabbatsåret med vd:n An Si-jun sa han att jag borde åka till Vietnam och volontärarbeta för att fylla de luckorna. Jag ville inte åka, men litade på honom och åkte ändå.
Jag var orolig för att vara utomlands så länge, men när jag väl kom fram gick tiden fort. Vi lekte, lärde oss, åt god mat och reste varje dag. Det var en värdefull tid. Två månader känns lagom. Inför avresan packade jag allt jag hade – smink, skor och så vidare. Men det behövdes egentligen inte. Jag ångrade lite att jag hade så mycket bagage.
Målen jag ville uppnå genom sabbatsåret var att återfå självkänslan, förstå relationer, lära mig hur man blir älskad av barn, hur man ger kärlek, förstå allt och ta hand om mig själv.
[Overseas Volunteer/Extracurricular] Recharging Warm Love with Children in Hanoi, Vietnam Kim Ha-ryeong, gap year participant (21 years old, before entering university) / 8-week gap year
|
# Mål med sabbatsåret: återfå självkänslan, förstå relationer, lära mig hur man blir älskad av barn och ta hand om mig själv
Hej, jag heter Kim Ha-ryeong och jag åkte till Hanoi i Vietnam när jag var 21–22 år. Först ville jag verkligen inte åka, men nu ångrar jag mig inte alls.Jag tycker att det är en erfarenhet som man inte kan få någon annanstans, eftersom jag känner att jag själv har förändrats så mycket att jag kan märka det.
Jag vet att jag var en person med många brister. Jag tyckte inte om människor och föredrog djur. Men när jag hade individuell rådgivning inför sabbatsåret med vd:n An Si-jun sa han att jag borde åka till Vietnam och volontärarbeta för att fylla de luckorna. Jag ville inte åka, men litade på honom och åkte ändå.
Jag var orolig för att vara utomlands så länge, men när jag väl kom fram gick tiden fort. Vi lekte, lärde oss, åt god mat och reste varje dag. Det var en värdefull tid. Två månader känns lagom. Inför avresan packade jag allt jag hade – smink, skor och så vidare. Men det behövdes egentligen inte. Jag ångrade lite att jag hade så mycket bagage.
Målen jag ville uppnå genom sabbatsåret var att återfå självkänslan, förstå relationer, lära mig hur man blir älskad av barn, hur man ger kärlek, förstå allt och ta hand om mig själv.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
