Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Större självförtroende och flexibilitet i förhållande till arbete; förändringar i livsstilen #Praktikerfarenhet från ett socialt företag; mötet med en ”riktig vuxen” #Frustration över ungas sysselsättningsproblem; arbetslivets verklighet
När jag tar examen kastas jag rakt ut på arbetsmarknaden, men innan jag började på något företag ville jag som praktikant få uppleva hur ett företag fungerar – en period med något mindre ansvar än en anställd har.
– Praktik på sociala företag som förändrar världen, Gap Year Project / Jang Hyun-hee, deltagare i Gap Year Tribe / 8 veckors sabbatsår |
I Sydkorea i dag
hoppar varje år 60 000 högstadie- och gymnasieelever av skolan, 346 000 personer i 20-årsåldern saknar sysselsättning och framtidsdrömmar, och andelen som byter jobb inom ett år efter anställningen har nått över 40 procent.75 procent av universitetsstudenterna är missnöjda med studietiden, och över 80 procent av de yrkesverksamma känner sig inte lyckliga.Många säger åt dem att ”drömma”, men för att lösa problemet – där det saknas praktiska metoder och stöd – vill vi också introducera ”sabbatsåret” i Korea.
”Gap Year (sabbatsår)”är en period då man kan kombinera eller tillfälligt pausa studier och arbete och genom olika aktiviteter, som volontärarbete, resor, praktik, utbildning och nystartade företag,få tid att staka ut riktningen framåt. Det är en praxis som uppmuntras i USA, Europa, Japan och andra länder.
# Ett alldeles vanligt studentliv – vad vill jag göra?
Hej! Jag heter Jang Hyun-hee och deltog i ”praktikprogrammet på ett socialt företag”.Jag tog examen i februari och tänkte: ”Nu är jag arbetslös ^^!” när ett företag jag hade samarbetat med under praktikprojektet på ett socialt företag hörde av sig.I april började jag jobba där. Tack vare praktikprojektet fick jag erfarenhet och hamnade till slut på den sorts företag jag hade hoppats på. Med tanke på den rådande arbetslösheten ville jag dela med mig av olika sätt att hitta jobb till fler, så jag bestämde mig för att skriva om mina erfarenheter.
Under mina fyra år på universitetet fokuserade jag bara på ett alldeles vanligt studentliv.Under min sista termin deltog jag sedan i ”praktikprogrammet på ett socialt företag”, som anordnades av Gap Year.Ärligt talat ville jag göra något, men jag kunde inte ens föreställa mig att börja arbeta.För mig kändes arbetsplatsen som en plats där man bara fortsätter jobba utan att känna att man gör någon skillnad.Jag ville ha ett jobb där jag kunde göra skillnad, där lönen spelade roll men som också på ett intressant sätt kunde bryta igenom en del av frustrationen.Jag hade den längtan, men visste fortfarande inte vad det var för slags jobb.
En dag gick jag till en professor och berättade hur jag kände. Han sa: ”Då borde du prova att jobba på ett socialt företag.”Det var vad han sa. Det var då jag fick höra talas om sociala företag.Och ärligt talat,är det sant att jag valde ett socialt företag för att jag kände press att göra något under min sista termin.Jag var tvungen att ta examen, men hade ingen möjlighet att prova något mer. Det var då jag fick höra talas om Gap Year-projektetoch sökte direkt.
# Frustration över ungas sysselsättningsproblem – man måste bestämma sig utan att ens få tid att fundera
Innan jag gav mig ut i arbetslivet på riktigt ville jag använda mina styrkor och arbeta ordentligt i två månader.Jag har alltid varit väldigt blyg. Jag avskyr verkligen att ställa till problem för andra.Men när jag tar examen kastas jag rakt ut på arbetsmarknaden.Innan jag började på något företag ville jag se hur ett företag fungerar.Jag ville prova på som praktikant, en roll med mindre ansvar än en anställds. Eftersom jag gick sista terminen på mitt sista universitetsår tänkte jag att jag kunde prova att använda mina styrkor i arbetet, med mindre press innan jag gav mig ut i arbetslivet.
När jag sedan undersökte företaget jag valt kände jag ännu starkare att jag ville vara med och bidra ”på riktigt”. Egentligen …Tidigare hade en professor rekommenderat att jag skulle prova att arbeta på ett socialt företag och ordnat en praktikplats åt mig. Det var första gången jag fick höra talas om ”sociala företag”. Då gjorde jag två månaders praktik inom ett område som låg långt från det jag ville göra. Därför var jag inte intresserad av arbetet, saknade motivation och kände mig väldigt olycklig varje dag.
Därför var min inställning till ”Gap Years praktikprojekt” snarare ”Nu gör vi det här ordentligt!” än orolig. Så …Företaget jag valde var, liksom ”Korea Gap Year”, ett företag som tar hänsyn till ungas karriärvägar och arbetar med frågan på ett engagerande sätt.Det som kändes allra mest frustrerande och kvävande då var sysselsättningsfrågan: unga måste bestämma sig utan att ens få tid att tänka efter. Med andra ord handlar det om unga människor som håller på att tappa bort sig själva.Eftersom jag kände att det verkligen var något jag ville göra blev jag mer engagerad under förberedelserna, och jag var väldigt förväntansfull inför praktiken på företaget jag ville till.
# Ett praktikprojekt som jag själv drev – inte ett som drog med mig
”Praktikprojektet på ett socialt företag” går ut på att man innan praktiken börjar på riktigt undersöker det företag man valt,tar reda på företagets styrkor och svagheter och förbereder ett förslag på produkter eller tjänster som skulle kunna hjälpa företaget.Det var uppdraget.Under den här processen var jag glad över att kunna fundera ordentligt på företaget jag ville börja på och sätta mig in i det. JagTrots att jag tillbringade julafton med att skriva förslaget kände jag mig verkligen stolt.
När man anmäler sig till ett projekt känns det ofta som att projektet leder en, snarare än att man själv driver det.Det händer ofta.Men erfarenheten av att skriva förslaget blev ett viktigt tillfälle att bygga upp självförtroendet innan jag började jobba.Medan jag arbetade med projektet kunde jag verkligen sätta mig in i företaget, så jag var väldigt nöjd. Förslaget jag skrev då – även nu, efter att praktiken är slut, tänker jag när jag läser det: ”Oj, jag tänkte verkligen mycket på det här företaget.”och jag känner mig verkligen stolt; den tiden var inte bortkastad.Om någon deltar rekommenderar jag verkligen starkt att ni går igenom förslags- eller planeringsprocessen!
Som programassistent fick jag först själv prova på och lära mig utbildningsprogrammen och aktiviteterna i förväg. Sedan var jag mentor för ett team på workshops eller läger, där jag förklarade programmet och vägledde deltagarna. Jag köpte och förberedde också material och läroböcker som behövdes för workshopparna eller lägren, och efteråt organiserade jag aktivitetsfoton och annat. Ibland deltog jag i att testa nya program eller skapa och planera material som behövdes för program som skulle genomföras för första gången.
# Under praktiken lärde jag mig om människor såväl som arbete
Det bästa med min praktik var att jag träffade så många fantastiska människor där. Jag tycker också verkligen om människor av naturen, ochstämningen på företaget var lite annorlunda än den strikta och ordnade miljö jag hade föreställt mig och varit rädd för. Företaget jag hamnade på var kanske särskilt...väldigt avslappnat i det avseendet ^^
För det första,gjorde företagets vd starkast intryck på mig.Jag blev djupt imponerad både av hur vd:n behandlade mig som praktikant och av att få betrakta personen utifrån.Ärligt talat är det svårt att hitta ”riktiga vuxna” eller ”sanna förebilder” nuförtiden.Det finns många som är mer kompetenta och mer framgångsrika än jag. Men det är svårt att hitta äldre eller vuxna människor som inspirerar en.Ärligt talat är sociala företag oerhört upptagna. Eftersom de gör gott arbete antar folk gärna att de bara jobbar lagom mycket och tjänar ganska lite.Man kanske funderar på att söka till ett praktikprogram på ett socialt företag. Men människorna här lever och arbetar med en brinnande hängivenhet.
Många anställda ser man sällan; när de är uppslukade av sitt eget arbete lägger de ofta inte märke till vilka som är på företaget.Men en gång i veckan tar de sig tid att samla vänner som funderar på eller är intresserade av sociala företag eller ungas yrkesvägar,för att driva projekt tillsammans, hålla föreläsningar och ge uppriktiga råd.Ännu mer förvånande är att trots att de är så upptagna och lätt skulle kunna bli auktoritära vuxna,tar de hänsyn till dem som kanske känner sig osäkra och visar medvetet upp en lättsam och humoristisk sida först. De visar också sin uppriktighet från början. Bara genom att se deras attityder, filosofi och samtal lärde jag mig saker helt naturligt.Det var fint att få se riktiga vuxna i verkliga livet; jag blev berörd, lärde mig naturligt och kunde rannsaka mig själv.
Även om det kan vara slitigt att arbeta hårt i det här projektet känner man sig förmodligen verkligen respekterad.Ärligt talat är det svårt för medarbetare som har arbetat tillsammans i flera år att visa samma omsorg om en praktikant som bara ska vara där i två månader. Ibland går vi praktikanter in med inställningen ”jag är ju bara praktikant, så …”Menjag missade aldrig ett personalmöte. Jag var med på varenda möte. De frågade efter min åsikt,och oavsett om arbetet lyckades eller misslyckades litade de på mig och gav mig möjligheter först – det kunde förstås ibland kännas betungande.Men eftersom jag kände mig som en verklig medlem av den här arbetsplatsen arbetade jag ännu hårdare. Verkligen.
Och en väldigt rörande liten detalj.Som hämtat ur dramaserien ”Misaeng” … Jag fick ett handskrivet nyårsbrev från vd:n. Så häftigt … tummen upp!
Slutligen fick jag under två månader erfarenhet inom ett område som jag vanligtvis är intresserad av, och lärde mig hur arbetslivet faktiskt fungerar.När vi säger ”Låt oss förändra ungdomskulturen på ett roligt sätt!” låter vi fantasin flöda, som om vi alla skulle bli projektledare.Ärligt talat trodde jag också det. Men man lägger mer tid på genomförandet än på planeringen.
Om man till exempel vill skapa ett ”seminarium för yrkesverksamma” måste man förvandla den där vaga idén till verklighet och bygga upp en scen. Då behöver man förbereda programmet, samla ihop material, hyra en lokal, ordna tilltugg och ta hand om minsta lilla detalj. Man förbereder allt och städar sedan när det är över – jag fick se denna krassa verklighet. Det var en viktig insikt och en uppfriskande upplevelse för mig.I stället för att se det som rent rutinmässigt arbete insåg jag verkligen varför ”grunderna” är viktiga i arbetet, och jag funderade mycket på det. ^^
Att träffa jämnåriga som liknade mig – även bland företagets anställda – som skapade egna projekt där och utforskade sina ”drömmar”gjorde att jag kunde lära mig mycket, oavsett om de var äldre eller yngre än jag. Eleverna jag undervisade lyssnade också så uppmärksamt och mötte min blick medan de hörde på mina kanske tråkiga och stela berättelser …Jag ville leva ett bättre liv. När praktiken var slut lade jag upp det här på Facebook. Det var precis sådana människor jag hade varit tillsammans med :)
Människor är inte perfekta, tanken att människor kan finna helhet genom andra människor, känslan av att vara älskad och respekterad just nu, möjligheten att drömmarna som människor retas för kan bli verklighet, Tack till den här platsen för gåvan att inse att det är lyckligare att stå tillsammans med övertygelse än att ensam skynda vidare!
|
# En praktik på ett socialt företag som blev en viktig vändpunkt innan jag gav mig ut i arbetslivet
Jag tror att praktiken blev en viktig vändpunkt för mig innan jag gav mig ut i arbetslivet.Mycket förändrades för mig genom praktiken. För det första,Jag fick större självförtroende och blev mer flexibel när det gäller vilken väg jag ska välja framöver.Kanske för att företaget där jag praktiserade arbetade med karriärfrågor,känner jag att jag har blivit en person som kan föreslå fler alternativ för hur jag vill leva i framtiden.Jag började se arbete som ”att fortsätta göra det man vill” snarare än ”att slå sig till ro med ett jobb som känns säkert”.Det var så jag kom att se på det.
När man gör praktik på ett socialt företag, även på företaget där jag bodde i två månader,får man många tillfällen att möta ”människor som gör sitt intresse till sitt arbete”, samtidigt som man får uppleva livets och företagandets intensitet.Reguljär praktik är förstås viktig för att få arbetslivserfarenhet genom att se hur människor lyckas i etablerade yrkesroller,men det finns också människor som reflekterar över sina liv och skapar egna roller för att lösa sådant de ser som problem,och jag tycker att en praktikplats på ett verksamt socialt företag är en verkligt unik upplevelse och ett uppfriskande tillfälle att lära sig.
Innan man ens lär sig enkla arbetsuppgifter får man upptäcka att det finns ”ett annat sätt att leva”, skulle man kunna säga,och lära sig om en annan riktning i livet.Jag tror inte att människor i tjugoårsåldern känner till så många olika vägar i livet som de kanske tror.Efter att ha gjort praktik på ett socialt företag tror jag därför att jag själv har blivit mycket mer flexibel.Det gäller bara om man jämför med hur jag var förut ^^Efter den här praktiken kan jag säga att jag lever ett liv som jag är mycket mer nöjd med än tidigare.Det kan jag vara stolt över.
# TIPS till deltagare: Ta dig tid för dig själv, inte bara tid för alla uppgifter du behöver göra!
Jag tror att många universitetsstudenter (”fossiler”?) kommer att delta i projektet med praktik på sociala företag under sabbatsåret. Jag är säker på att en del kommer att delta för att de inte vet vad de ska göra, men behöver bygga på sitt CV eller skaffa sig erfarenhet. Även bland dem som väljer andra sabbatsårsprojekt i stället för praktiken tror jag att det definitivt finns personer som försöker slutföra sådant de inte har kunnat få gjort i sin nuvarande situation.
Om du tar en paus för att hitta dig själv hoppas jag att ”sabbatsår” helt enkelt får betyda ”tid att upptäcka mig själv”. Jag hoppas att du inte drar med dig sådant du inte hunnit med i vardagen, som ”språkstudier” eller ”certifieringar”, och använder den dyrbara tiden till att återigen straffa dig själv. Om det däremot inte känns stressigt och gör dig glad att ”lära dig ett språk” eller ”ta en certifiering”, så gör det för all del!!
Utifrån min erfarenhet började jag mitt sabbatsår med ett personligt mål utan press – något meningsfullt som ändå var väldigt svårt att få till i vardagen. När jag satsade på det känner jag att jag fick en givande tid.Jag brukade vara väldigt orolig och tänka för mycket. Därför kände jag mig alltid skrämd av arbete och visste inte riktigt hur jag skulle roa mig.Mina mål med sabbatsåret var alltså ”att sluta tycka synd om mig själv!” och ”att ha kul och komma tillbaka!”Det var ett väldigt litet mål, men något jag verkligen ville. Om jag kunde uppnå det under ett sabbatsår skulle det vara ett litet men verkligt viktigt uppdrag som kunde förändra mitt liv framöver.
Jag hoppas att ett sabbatsår kan få en sådan betydelse.Jag hoppas att det inte bara blir en tillflykt för att komma undan sådant jag inte har klarat av.I stället vill jag att det ska vara en tid då jag samlar energi för att i framtiden kunna få sådant jag verkligen vill ha men inte kan få just nu.Jag hoppas att du använder det som ”tid för mig själv”, inte som ”tid att få mina uppgifter gjorda”.De där små, anspråkslösa målen kommer faktiskt att bli en stark drivkraft som hjälper dig att planera ditt eget liv när du återvänder till vardagen :) Du klarar det!
Mitt sabbatsår var
Erfarenhet ★★★★★
För mig, som hade ganska lite erfarenhet, var det en upplevelse som hjälpte mig att planera mitt liv efteråt – en upplevelse jag skulle välja igen.
Lärande ★★★★★
Jag lärde mig så mycket. Jag lärde mig hela tiden.
Miljö ★★★★☆
Det var ingen toppmodern anläggning, men som bostad var både människorna och utrymmet femstjärniga.
Säkerhet ★★★★★
Vad skulle kunna vara osäkert?
Fritid ★★☆☆☆
Om du verkligen behöver vila är det här projektet inget för dig. Jag rekommenderar det varmt till dig som vill få ny energi i livet snarare än vila!
▼▼▼Vill du se fler och mer varierade projekt?▼▼▼
▼▼▼Osäker på vilken typ av sabbatsår du ska ta?▼▼▼
När jag tar examen kastas jag rakt ut på arbetsmarknaden, men innan jag började på något företag ville jag som praktikant få uppleva hur ett företag fungerar – en period med något mindre ansvar än en anställd har.
– Praktik på sociala företag som förändrar världen, Gap Year Project / Jang Hyun-hee, deltagare i Gap Year Tribe / 8 veckors sabbatsår |
I Sydkorea i dag
hoppar varje år 60 000 högstadie- och gymnasieelever av skolan, 346 000 personer i 20-årsåldern saknar sysselsättning och framtidsdrömmar, och andelen som byter jobb inom ett år efter anställningen har nått över 40 procent.75 procent av universitetsstudenterna är missnöjda med studietiden, och över 80 procent av de yrkesverksamma känner sig inte lyckliga.Många säger åt dem att ”drömma”, men för att lösa problemet – där det saknas praktiska metoder och stöd – vill vi också introducera ”sabbatsåret” i Korea.
”Gap Year (sabbatsår)”är en period då man kan kombinera eller tillfälligt pausa studier och arbete och genom olika aktiviteter, som volontärarbete, resor, praktik, utbildning och nystartade företag,få tid att staka ut riktningen framåt. Det är en praxis som uppmuntras i USA, Europa, Japan och andra länder.
# Ett alldeles vanligt studentliv – vad vill jag göra?
Hej! Jag heter Jang Hyun-hee och deltog i ”praktikprogrammet på ett socialt företag”.Jag tog examen i februari och tänkte: ”Nu är jag arbetslös ^^!” när ett företag jag hade samarbetat med under praktikprojektet på ett socialt företag hörde av sig.I april började jag jobba där. Tack vare praktikprojektet fick jag erfarenhet och hamnade till slut på den sorts företag jag hade hoppats på. Med tanke på den rådande arbetslösheten ville jag dela med mig av olika sätt att hitta jobb till fler, så jag bestämde mig för att skriva om mina erfarenheter.
Under mina fyra år på universitetet fokuserade jag bara på ett alldeles vanligt studentliv.Under min sista termin deltog jag sedan i ”praktikprogrammet på ett socialt företag”, som anordnades av Gap Year.Ärligt talat ville jag göra något, men jag kunde inte ens föreställa mig att börja arbeta.För mig kändes arbetsplatsen som en plats där man bara fortsätter jobba utan att känna att man gör någon skillnad.Jag ville ha ett jobb där jag kunde göra skillnad, där lönen spelade roll men som också på ett intressant sätt kunde bryta igenom en del av frustrationen.Jag hade den längtan, men visste fortfarande inte vad det var för slags jobb.
En dag gick jag till en professor och berättade hur jag kände. Han sa: ”Då borde du prova att jobba på ett socialt företag.”Det var vad han sa. Det var då jag fick höra talas om sociala företag.Och ärligt talat,är det sant att jag valde ett socialt företag för att jag kände press att göra något under min sista termin.Jag var tvungen att ta examen, men hade ingen möjlighet att prova något mer. Det var då jag fick höra talas om Gap Year-projektetoch sökte direkt.
# Frustration över ungas sysselsättningsproblem – man måste bestämma sig utan att ens få tid att fundera
Innan jag gav mig ut i arbetslivet på riktigt ville jag använda mina styrkor och arbeta ordentligt i två månader.Jag har alltid varit väldigt blyg. Jag avskyr verkligen att ställa till problem för andra.Men när jag tar examen kastas jag rakt ut på arbetsmarknaden.Innan jag började på något företag ville jag se hur ett företag fungerar.Jag ville prova på som praktikant, en roll med mindre ansvar än en anställds. Eftersom jag gick sista terminen på mitt sista universitetsår tänkte jag att jag kunde prova att använda mina styrkor i arbetet, med mindre press innan jag gav mig ut i arbetslivet.
När jag sedan undersökte företaget jag valt kände jag ännu starkare att jag ville vara med och bidra ”på riktigt”. Egentligen …Tidigare hade en professor rekommenderat att jag skulle prova att arbeta på ett socialt företag och ordnat en praktikplats åt mig. Det var första gången jag fick höra talas om ”sociala företag”. Då gjorde jag två månaders praktik inom ett område som låg långt från det jag ville göra. Därför var jag inte intresserad av arbetet, saknade motivation och kände mig väldigt olycklig varje dag.
Därför var min inställning till ”Gap Years praktikprojekt” snarare ”Nu gör vi det här ordentligt!” än orolig. Så …Företaget jag valde var, liksom ”Korea Gap Year”, ett företag som tar hänsyn till ungas karriärvägar och arbetar med frågan på ett engagerande sätt.Det som kändes allra mest frustrerande och kvävande då var sysselsättningsfrågan: unga måste bestämma sig utan att ens få tid att tänka efter. Med andra ord handlar det om unga människor som håller på att tappa bort sig själva.Eftersom jag kände att det verkligen var något jag ville göra blev jag mer engagerad under förberedelserna, och jag var väldigt förväntansfull inför praktiken på företaget jag ville till.
# Ett praktikprojekt som jag själv drev – inte ett som drog med mig
”Praktikprojektet på ett socialt företag” går ut på att man innan praktiken börjar på riktigt undersöker det företag man valt,tar reda på företagets styrkor och svagheter och förbereder ett förslag på produkter eller tjänster som skulle kunna hjälpa företaget.Det var uppdraget.Under den här processen var jag glad över att kunna fundera ordentligt på företaget jag ville börja på och sätta mig in i det. JagTrots att jag tillbringade julafton med att skriva förslaget kände jag mig verkligen stolt.
När man anmäler sig till ett projekt känns det ofta som att projektet leder en, snarare än att man själv driver det.Det händer ofta.Men erfarenheten av att skriva förslaget blev ett viktigt tillfälle att bygga upp självförtroendet innan jag började jobba.Medan jag arbetade med projektet kunde jag verkligen sätta mig in i företaget, så jag var väldigt nöjd. Förslaget jag skrev då – även nu, efter att praktiken är slut, tänker jag när jag läser det: ”Oj, jag tänkte verkligen mycket på det här företaget.”och jag känner mig verkligen stolt; den tiden var inte bortkastad.Om någon deltar rekommenderar jag verkligen starkt att ni går igenom förslags- eller planeringsprocessen!
Som programassistent fick jag först själv prova på och lära mig utbildningsprogrammen och aktiviteterna i förväg. Sedan var jag mentor för ett team på workshops eller läger, där jag förklarade programmet och vägledde deltagarna. Jag köpte och förberedde också material och läroböcker som behövdes för workshopparna eller lägren, och efteråt organiserade jag aktivitetsfoton och annat. Ibland deltog jag i att testa nya program eller skapa och planera material som behövdes för program som skulle genomföras för första gången.
# Under praktiken lärde jag mig om människor såväl som arbete
Det bästa med min praktik var att jag träffade så många fantastiska människor där. Jag tycker också verkligen om människor av naturen, ochstämningen på företaget var lite annorlunda än den strikta och ordnade miljö jag hade föreställt mig och varit rädd för. Företaget jag hamnade på var kanske särskilt...väldigt avslappnat i det avseendet ^^
För det första,gjorde företagets vd starkast intryck på mig.Jag blev djupt imponerad både av hur vd:n behandlade mig som praktikant och av att få betrakta personen utifrån.Ärligt talat är det svårt att hitta ”riktiga vuxna” eller ”sanna förebilder” nuförtiden.Det finns många som är mer kompetenta och mer framgångsrika än jag. Men det är svårt att hitta äldre eller vuxna människor som inspirerar en.Ärligt talat är sociala företag oerhört upptagna. Eftersom de gör gott arbete antar folk gärna att de bara jobbar lagom mycket och tjänar ganska lite.Man kanske funderar på att söka till ett praktikprogram på ett socialt företag. Men människorna här lever och arbetar med en brinnande hängivenhet.
Många anställda ser man sällan; när de är uppslukade av sitt eget arbete lägger de ofta inte märke till vilka som är på företaget.Men en gång i veckan tar de sig tid att samla vänner som funderar på eller är intresserade av sociala företag eller ungas yrkesvägar,för att driva projekt tillsammans, hålla föreläsningar och ge uppriktiga råd.Ännu mer förvånande är att trots att de är så upptagna och lätt skulle kunna bli auktoritära vuxna,tar de hänsyn till dem som kanske känner sig osäkra och visar medvetet upp en lättsam och humoristisk sida först. De visar också sin uppriktighet från början. Bara genom att se deras attityder, filosofi och samtal lärde jag mig saker helt naturligt.Det var fint att få se riktiga vuxna i verkliga livet; jag blev berörd, lärde mig naturligt och kunde rannsaka mig själv.
Även om det kan vara slitigt att arbeta hårt i det här projektet känner man sig förmodligen verkligen respekterad.Ärligt talat är det svårt för medarbetare som har arbetat tillsammans i flera år att visa samma omsorg om en praktikant som bara ska vara där i två månader. Ibland går vi praktikanter in med inställningen ”jag är ju bara praktikant, så …”Menjag missade aldrig ett personalmöte. Jag var med på varenda möte. De frågade efter min åsikt,och oavsett om arbetet lyckades eller misslyckades litade de på mig och gav mig möjligheter först – det kunde förstås ibland kännas betungande.Men eftersom jag kände mig som en verklig medlem av den här arbetsplatsen arbetade jag ännu hårdare. Verkligen.
Och en väldigt rörande liten detalj.Som hämtat ur dramaserien ”Misaeng” … Jag fick ett handskrivet nyårsbrev från vd:n. Så häftigt … tummen upp!
Slutligen fick jag under två månader erfarenhet inom ett område som jag vanligtvis är intresserad av, och lärde mig hur arbetslivet faktiskt fungerar.När vi säger ”Låt oss förändra ungdomskulturen på ett roligt sätt!” låter vi fantasin flöda, som om vi alla skulle bli projektledare.Ärligt talat trodde jag också det. Men man lägger mer tid på genomförandet än på planeringen.
Om man till exempel vill skapa ett ”seminarium för yrkesverksamma” måste man förvandla den där vaga idén till verklighet och bygga upp en scen. Då behöver man förbereda programmet, samla ihop material, hyra en lokal, ordna tilltugg och ta hand om minsta lilla detalj. Man förbereder allt och städar sedan när det är över – jag fick se denna krassa verklighet. Det var en viktig insikt och en uppfriskande upplevelse för mig.I stället för att se det som rent rutinmässigt arbete insåg jag verkligen varför ”grunderna” är viktiga i arbetet, och jag funderade mycket på det. ^^
Att träffa jämnåriga som liknade mig – även bland företagets anställda – som skapade egna projekt där och utforskade sina ”drömmar”gjorde att jag kunde lära mig mycket, oavsett om de var äldre eller yngre än jag. Eleverna jag undervisade lyssnade också så uppmärksamt och mötte min blick medan de hörde på mina kanske tråkiga och stela berättelser …Jag ville leva ett bättre liv. När praktiken var slut lade jag upp det här på Facebook. Det var precis sådana människor jag hade varit tillsammans med :)
Människor är inte perfekta, tanken att människor kan finna helhet genom andra människor, känslan av att vara älskad och respekterad just nu, möjligheten att drömmarna som människor retas för kan bli verklighet, Tack till den här platsen för gåvan att inse att det är lyckligare att stå tillsammans med övertygelse än att ensam skynda vidare!
|
# En praktik på ett socialt företag som blev en viktig vändpunkt innan jag gav mig ut i arbetslivet
Jag tror att praktiken blev en viktig vändpunkt för mig innan jag gav mig ut i arbetslivet.Mycket förändrades för mig genom praktiken. För det första,Jag fick större självförtroende och blev mer flexibel när det gäller vilken väg jag ska välja framöver.Kanske för att företaget där jag praktiserade arbetade med karriärfrågor,känner jag att jag har blivit en person som kan föreslå fler alternativ för hur jag vill leva i framtiden.Jag började se arbete som ”att fortsätta göra det man vill” snarare än ”att slå sig till ro med ett jobb som känns säkert”.Det var så jag kom att se på det.
När man gör praktik på ett socialt företag, även på företaget där jag bodde i två månader,får man många tillfällen att möta ”människor som gör sitt intresse till sitt arbete”, samtidigt som man får uppleva livets och företagandets intensitet.Reguljär praktik är förstås viktig för att få arbetslivserfarenhet genom att se hur människor lyckas i etablerade yrkesroller,men det finns också människor som reflekterar över sina liv och skapar egna roller för att lösa sådant de ser som problem,och jag tycker att en praktikplats på ett verksamt socialt företag är en verkligt unik upplevelse och ett uppfriskande tillfälle att lära sig.
Innan man ens lär sig enkla arbetsuppgifter får man upptäcka att det finns ”ett annat sätt att leva”, skulle man kunna säga,och lära sig om en annan riktning i livet.Jag tror inte att människor i tjugoårsåldern känner till så många olika vägar i livet som de kanske tror.Efter att ha gjort praktik på ett socialt företag tror jag därför att jag själv har blivit mycket mer flexibel.Det gäller bara om man jämför med hur jag var förut ^^Efter den här praktiken kan jag säga att jag lever ett liv som jag är mycket mer nöjd med än tidigare.Det kan jag vara stolt över.
# TIPS till deltagare: Ta dig tid för dig själv, inte bara tid för alla uppgifter du behöver göra!
Jag tror att många universitetsstudenter (”fossiler”?) kommer att delta i projektet med praktik på sociala företag under sabbatsåret. Jag är säker på att en del kommer att delta för att de inte vet vad de ska göra, men behöver bygga på sitt CV eller skaffa sig erfarenhet. Även bland dem som väljer andra sabbatsårsprojekt i stället för praktiken tror jag att det definitivt finns personer som försöker slutföra sådant de inte har kunnat få gjort i sin nuvarande situation.
Om du tar en paus för att hitta dig själv hoppas jag att ”sabbatsår” helt enkelt får betyda ”tid att upptäcka mig själv”. Jag hoppas att du inte drar med dig sådant du inte hunnit med i vardagen, som ”språkstudier” eller ”certifieringar”, och använder den dyrbara tiden till att återigen straffa dig själv. Om det däremot inte känns stressigt och gör dig glad att ”lära dig ett språk” eller ”ta en certifiering”, så gör det för all del!!
Utifrån min erfarenhet började jag mitt sabbatsår med ett personligt mål utan press – något meningsfullt som ändå var väldigt svårt att få till i vardagen. När jag satsade på det känner jag att jag fick en givande tid.Jag brukade vara väldigt orolig och tänka för mycket. Därför kände jag mig alltid skrämd av arbete och visste inte riktigt hur jag skulle roa mig.Mina mål med sabbatsåret var alltså ”att sluta tycka synd om mig själv!” och ”att ha kul och komma tillbaka!”Det var ett väldigt litet mål, men något jag verkligen ville. Om jag kunde uppnå det under ett sabbatsår skulle det vara ett litet men verkligt viktigt uppdrag som kunde förändra mitt liv framöver.
Jag hoppas att ett sabbatsår kan få en sådan betydelse.Jag hoppas att det inte bara blir en tillflykt för att komma undan sådant jag inte har klarat av.I stället vill jag att det ska vara en tid då jag samlar energi för att i framtiden kunna få sådant jag verkligen vill ha men inte kan få just nu.Jag hoppas att du använder det som ”tid för mig själv”, inte som ”tid att få mina uppgifter gjorda”.De där små, anspråkslösa målen kommer faktiskt att bli en stark drivkraft som hjälper dig att planera ditt eget liv när du återvänder till vardagen :) Du klarar det!
Mitt sabbatsår var
Erfarenhet ★★★★★
För mig, som hade ganska lite erfarenhet, var det en upplevelse som hjälpte mig att planera mitt liv efteråt – en upplevelse jag skulle välja igen.
Lärande ★★★★★
Jag lärde mig så mycket. Jag lärde mig hela tiden.
Miljö ★★★★☆
Det var ingen toppmodern anläggning, men som bostad var både människorna och utrymmet femstjärniga.
Säkerhet ★★★★★
Vad skulle kunna vara osäkert?
Fritid ★★☆☆☆
Om du verkligen behöver vila är det här projektet inget för dig. Jag rekommenderar det varmt till dig som vill få ny energi i livet snarare än vila!
▼▼▼Vill du se fler och mer varierade projekt?▼▼▼
▼▼▼Osäker på vilken typ av sabbatsår du ska ta?▼▼▼
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
