Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Ler oftare; har blivit mer avslappnad #Självförtroende att resa på egen hand; erfarenhet av gemenskapsboende #Stolthet över att ha anpassat sig till en ny miljö; värdet av ”vi före mig”
Jag bestämde mig för att ge mig ut på en egen resa. Det främsta målet med sabbatsåret var framför allt att återfå sinnesro. Dessutom ville jag, genom många samtal med mig själv, komma ett steg närmare ärlighet och verkligen njuta av resandets glädjeämnen.
– En praktik på en grekisk bygemenskap fylld av ledighet och glädje / Shin Hyun-hee, deltagare i sabbatsår / 6 veckors sabbatsår |
Just nu är Sydkorea ett land där,
60 000 högstadie- och gymnasieelever hoppar av skolan varje år; 346 000 personer i tjugoårsåldern går sysslolösa eftersom de saknar drömmar; och andelen som byter jobb inom ett år efter anställning har nått 40-procentsnivån,75 % av universitetsstudenterna är missnöjda med studentlivet, och över 80 % av de anställda uppger att de inte känner sig lyckliga.
Många uppmanar dem att drömma, men utan praktiska metoder eller stöd för att lösa problemet,vill vi även introducera ”sabbatsåret” i Sydkorea.
”Sabbatsår (Gapyear)”syftar på att ta en paus för att kombinera eller tillfälligt göra uppehåll i studier och arbete och ägna sig åt olika aktiviteter, såsom volontärarbete, resor, praktik, utbildning och nystartade företag,och använda tiden till att hitta en riktning för framtiden. Det är en kultur som uppmuntras i USA, Europa, Japan och på andra håll.
#Insikten att jag behövde tid för mig själv
Jag arbetade i 15 år på ett IT-mjukvaruföretag och längtade efter sinnesro på grund av täta tjänsteresor och projekt. På senare tid insåg jag mina egna begränsningar på jobbet och märkte att jag var fast i arbetet och klamrade mig fast vid det utan att ha tid att reflektera över mig själv. Under det senaste året fortsatte jag att ställa frågor till mig själv och irrade planlöst omkring i jakt på vaga lösningar ...Efter alla dessa frågor kände jag att jag framför allt behövde tid som var helt och hållet min egen.
Det första steget var att säga upp mig. Sedan bestämde jag mig för att ge mig ut på en egen resa. Om sabbatsåret hade ett mål,var det framför allt att återfå sinnesro. Dessutom ville jag, genom många samtal med mig själv,komma ett steg närmare ärlighet och verkligen njuta av resandets glädjeämnen.
#Att hitta ett sabbatsår som passade min läggning
Efter att ha bestämt mig för att säga upp mig och medan jag samlade material om resor hittade jag Korea Gap Year på internet och fick en individuell konsultation.Steg 1: självbedömning; steg 2: resplan anpassad efter min läggningi två steg,gick jag med i programmet efter konsultationerna.
Jag hade knappt någon tid för mig själv eftersom jag både behövde förbereda avresan och lämna över mina arbetsuppgifter inför uppsägningen.
Jag förberedde mig utifrån reseutrustningen och checklistan som Korea Gap Year hade skickat i förväg.
Genom programmet fick jag inte bara självförtroende att resa på egen hand, utan också sinnesro.
#En vardaglig rutin i Grekland
Jag arbetade som praktikant inom samhällsförvaltning och levde som assistent i ett självförsörjande upplägg med olika ansvarsområden (matlagning, trädgårdsarbete och städning). Varje vecka tilldelades jag uppgifter inom ett område och utförde dem.
En vanlig dag såg ut så här: yoga → frukostförberedelser→personalmöte→lunchförberedelser / andra uppgifter→strandhäng→middagsförberedelser / andra uppgifter→gemenskap / återhämtning→läggdagsSå såg det ut.
#Att märka hur jag anpassade mig till en ny miljö
Innan jag gick med i programmet deltog jag i en två månader lång språkkurs i Filippinerna. Ändå var jag till en börjanriktigt överrumplad när jag kom hit av de olika engelska accenterna från varje land.I ungefär en vecka kände jag mig verkligen som Alice i Underlandet.Jag blev mycket förvirrad av den plötsliga miljöförändringen, men försökte anpassa mig med en positiv inställning.
Genom det självförsörjande upplägget med delade ansvarsområden kunde jag känna samhörighet, och genom återhämtnings- och gemenskapsträffarna fick jag nya erfarenheter. Gemenskapsaktiviteterna bestod inte bara av samtal utan även av lekar, dans och sång. Särskilt under strandstunderna kunde man verkligen känna hur läkande det var att simma, lyssna på musik, sola eller läsa en bok. Genom det här projektetupptäckte jag att jag anpassade mig till en ny miljö, kände mig stolt och började uppskatta hur värdefull vardagen är.
#Att känna gemenskapen mellan ”vi” och ”varandra” snarare än ”jag”
Tack vare en mentor som stöttade mig känslomässigt och praktiskt som en mamma, trots att jag inte kunde prata engelska,kunde jag övervinna det. Under temabaserade gemenskapsträffar fick vi många tillfällen att prata. Det kändes jobbigt då, men jag märkte att jag kom närmare de andra deltagarna.En gång, när jag pratade om ”det mest värdefulla” och berättade om min familjehistoria och min mamma, började de till och med gråta och tröstade mig.
När vi var på stranden lärde någon mig att simma eftersom jag inte kunde, och någon följde med mig ut och åt när jag var sugen på kött.Även om vi inte hade så många djupa samtal kunde jag känna en gemenskap präglad av ”vi” och ”varandra” snarare än ”jag”.Det var också en värdefull tid då jag för första gången bodde tillsammans med människor från olika länder (USA, Storbritannien, Spanien, Italien, Danmark ...). Dessutom förde den täta fysiska kontakten, som kramar eller kindpussar när man hälsade, människor närmare varandra och kändes som början på ett samtal. Jag tyckte också mycket om den naturliga ömheten.
#Att träffa härliga och fantastiska människor
Först och främst Vikton från Danmark, min mentor. En person som alltid var en pålitlig bundsförvant.Susan från Storbritannien, en härlig person som arbetade hårt i trädgården.Vikton och Susan var ibland mina rumskamrater, och på lediga dagar njöt vi av att vandra tillsammans. De tog alltid hand om mig.
Sedan var det deltagarna Renata och Pet. De delade glädjen i trädgårdsarbete, vandringar och måltider med mig, som vänner och som föräldrar. Sedan var det italienaren Mirko och engelskan Claire, ett par – det vackraste och mest beundransvärda par jag någonsin har sett. De visste hur man med hela sitt väsen njöt av återhämtning och gemenskap, och särskilt Claire lärde mig att simma trots att jag är rädd för vatten. Genom programmet fick jag träffa andra härliga och fantastiska vänner.
#Jag ler mer nu
Kort sagt började jag le mer.Mitt leende blev ett avslappnat lugn som fick mig att själv ta kontakt med andra.Det upptäckte jag hos mig själv.Efter att ha slutfört programmet och senare rest på egen hand blev det en drivkraft som gjorde att jag tryggt och med glädje kunde umgås med främlingar på okända platser. Ju mer bister någon såg ut, desto varmare svarade personen när jag pratade med ett leende, och desto mer välkommen kände jag mig.
#Min personliga resrutt som jag upptäckte under mitt sabbatsår
Volos har många mycket rena stränder. Damohari Beach, där filmen Mamma Mia spelades in. Cirka tio minuters bilresa från Kalikarlos institut ligger Papanero Beach och en annan strand på varsin sida. De rena och stillsamma stränderna kan vara perfekta platser att koppla av på.
Efter programmet reste jag på egen hand i fem månader.
De grekiska öarna (Kreta, Santorini, Mykonos)→Turkiet (Selçuk, Fethiye, Kappadokien, Pamukkale, Istanbul)→Italien (Rom, Florens, Assisi)→Frankrike (Nice)→Monaco→Spanien (Barcelona, Madrid, Sevilla, San Sebastián)→Frankrike (Paris)→Storbritannien (London)→Irland (Dublin)→USA (Los Angeles, San Diego, Monument Valley, Grand Canyon, Las Vegas, Death Valley, Yosemite, San Francisco)→Mexiko (Mexico City, Guadalajara, San Cristóbal, Cancún)→Kuba (Havanna, Varadero, Santa Clara, Trinidad, Cienfuegos, Viñales–Havanna)→Peru (Lima, Ica, Cajamarca, Chachapoyas, Cusco, Machu Picchu)→Bolivia (Titicaca, La Paz, Uyuni)→Argentina (Salta, Buenos Aires, Iguazu)→Brasilien (Rio de Janeiro)
Alla resmål var nya för mig, vilket gjorde dem ännu mer värdefulla, och det blev ett glädjefyllt äventyr i rasande tempo.Från den bästa vandringen på Santorini till byn Oia; hisnande skärmflygning i Fethiye; Florens, överflödande av vacker arkitektur och gatumusikanter; Barcelona, där jag blev fullständigt förälskad i arkitekten Gaudí och flamenco; en tapasrunda i gastronomins paradis San Sebastián; Paris som en målning; i London upplevde jag mitt livs lyxigaste jazzframträdande och träffade underbara vänner; Grand Canyon, som jag knappt kunde tro på ens när jag såg det med egna ögon; en vild festtur i glittrigaste Las Vegas; Guadalajara, där tequila och mariachi fyllde varje kväll; Malecón, som jag kunde stirra på i timmar utan att tröttna, och Havanna, där salsan ljuder från morgonen; Varadero, där jag njöt av Karibien till fullo; Cajamarca i högländerna – jag mådde inte så bra, men fick se en otroligt klar himmel; Machu Picchu, där inkacivilisationen fick mig att känna vördnad; Buenos Aires med tango, vin och en viss reserverad charm; och Rio de Janeiro, mitt livs mest bländande stad, där hela staden vibrerade av sambafestivalens feber.
I Europa reste jag främst ensam och träffade lokalbor eller människor via lokala turer. I USA följde jag med på en rundresa i västra USA och reste med ett dussintal yngre vänner från olika länder. På Kuba, dit jag åkte på en ingivelse, träffade jag det singaporeanska paret Laifen och Chen och reste tillsammans med dem, med en blandning av sällskap och självständigt resande.
På vägen från Peru till Brasilien träffade jag koreanska vänner i min ålder, Myeong-hee och Seon-mi. Vi pratade och skrattade i all oändlighet och delade ibland resandets vedermödor. Jag hade turen att få uppleva både soloresor och resor med sällskap under den här resan. Jag är stolt över mig själv och klappar mig lite på axeln för att ha kunnat resa tryggt och glatt ända till slutet.
Mitt sabbatsår var...
Upplevelse★★★★★
Att träffa människor från hela Europa och uppleva olika gemenskaper var en fantastisk upplevelse.
Lärande★★★★☆
Genom gemenskaper lärde jag mig att finna lugn och insåg värdet av att föregå med gott exempel.
Miljö★★★★☆
Besvären med kollektivt boende gjorde mig mer ordningsam.
Trygghet★★★★☆
Alla delar av livet var öppna, vilket gjorde att det kändes tryggare.
Fritid★★★☆☆
På fritiden gick vi till stranden eller vandrade. Eftersom livet kretsade kring gemenskapen hade vi mindre fritid än väntat.
Jag bestämde mig för att ge mig ut på en egen resa. Det främsta målet med sabbatsåret var framför allt att återfå sinnesro. Dessutom ville jag, genom många samtal med mig själv, komma ett steg närmare ärlighet och verkligen njuta av resandets glädjeämnen.
– En praktik på en grekisk bygemenskap fylld av ledighet och glädje / Shin Hyun-hee, deltagare i sabbatsår / 6 veckors sabbatsår |
Just nu är Sydkorea ett land där,
60 000 högstadie- och gymnasieelever hoppar av skolan varje år; 346 000 personer i tjugoårsåldern går sysslolösa eftersom de saknar drömmar; och andelen som byter jobb inom ett år efter anställning har nått 40-procentsnivån,75 % av universitetsstudenterna är missnöjda med studentlivet, och över 80 % av de anställda uppger att de inte känner sig lyckliga.
Många uppmanar dem att drömma, men utan praktiska metoder eller stöd för att lösa problemet,vill vi även introducera ”sabbatsåret” i Sydkorea.
”Sabbatsår (Gapyear)”syftar på att ta en paus för att kombinera eller tillfälligt göra uppehåll i studier och arbete och ägna sig åt olika aktiviteter, såsom volontärarbete, resor, praktik, utbildning och nystartade företag,och använda tiden till att hitta en riktning för framtiden. Det är en kultur som uppmuntras i USA, Europa, Japan och på andra håll.
#Insikten att jag behövde tid för mig själv
Jag arbetade i 15 år på ett IT-mjukvaruföretag och längtade efter sinnesro på grund av täta tjänsteresor och projekt. På senare tid insåg jag mina egna begränsningar på jobbet och märkte att jag var fast i arbetet och klamrade mig fast vid det utan att ha tid att reflektera över mig själv. Under det senaste året fortsatte jag att ställa frågor till mig själv och irrade planlöst omkring i jakt på vaga lösningar ...Efter alla dessa frågor kände jag att jag framför allt behövde tid som var helt och hållet min egen.
Det första steget var att säga upp mig. Sedan bestämde jag mig för att ge mig ut på en egen resa. Om sabbatsåret hade ett mål,var det framför allt att återfå sinnesro. Dessutom ville jag, genom många samtal med mig själv,komma ett steg närmare ärlighet och verkligen njuta av resandets glädjeämnen.
#Att hitta ett sabbatsår som passade min läggning
Efter att ha bestämt mig för att säga upp mig och medan jag samlade material om resor hittade jag Korea Gap Year på internet och fick en individuell konsultation.Steg 1: självbedömning; steg 2: resplan anpassad efter min läggningi två steg,gick jag med i programmet efter konsultationerna.
Jag hade knappt någon tid för mig själv eftersom jag både behövde förbereda avresan och lämna över mina arbetsuppgifter inför uppsägningen.
Jag förberedde mig utifrån reseutrustningen och checklistan som Korea Gap Year hade skickat i förväg.
Genom programmet fick jag inte bara självförtroende att resa på egen hand, utan också sinnesro.
#En vardaglig rutin i Grekland
Jag arbetade som praktikant inom samhällsförvaltning och levde som assistent i ett självförsörjande upplägg med olika ansvarsområden (matlagning, trädgårdsarbete och städning). Varje vecka tilldelades jag uppgifter inom ett område och utförde dem.
En vanlig dag såg ut så här: yoga → frukostförberedelser→personalmöte→lunchförberedelser / andra uppgifter→strandhäng→middagsförberedelser / andra uppgifter→gemenskap / återhämtning→läggdagsSå såg det ut.
#Att märka hur jag anpassade mig till en ny miljö
Innan jag gick med i programmet deltog jag i en två månader lång språkkurs i Filippinerna. Ändå var jag till en börjanriktigt överrumplad när jag kom hit av de olika engelska accenterna från varje land.I ungefär en vecka kände jag mig verkligen som Alice i Underlandet.Jag blev mycket förvirrad av den plötsliga miljöförändringen, men försökte anpassa mig med en positiv inställning.
Genom det självförsörjande upplägget med delade ansvarsområden kunde jag känna samhörighet, och genom återhämtnings- och gemenskapsträffarna fick jag nya erfarenheter. Gemenskapsaktiviteterna bestod inte bara av samtal utan även av lekar, dans och sång. Särskilt under strandstunderna kunde man verkligen känna hur läkande det var att simma, lyssna på musik, sola eller läsa en bok. Genom det här projektetupptäckte jag att jag anpassade mig till en ny miljö, kände mig stolt och började uppskatta hur värdefull vardagen är.
#Att känna gemenskapen mellan ”vi” och ”varandra” snarare än ”jag”
Tack vare en mentor som stöttade mig känslomässigt och praktiskt som en mamma, trots att jag inte kunde prata engelska,kunde jag övervinna det. Under temabaserade gemenskapsträffar fick vi många tillfällen att prata. Det kändes jobbigt då, men jag märkte att jag kom närmare de andra deltagarna.En gång, när jag pratade om ”det mest värdefulla” och berättade om min familjehistoria och min mamma, började de till och med gråta och tröstade mig.
När vi var på stranden lärde någon mig att simma eftersom jag inte kunde, och någon följde med mig ut och åt när jag var sugen på kött.Även om vi inte hade så många djupa samtal kunde jag känna en gemenskap präglad av ”vi” och ”varandra” snarare än ”jag”.Det var också en värdefull tid då jag för första gången bodde tillsammans med människor från olika länder (USA, Storbritannien, Spanien, Italien, Danmark ...). Dessutom förde den täta fysiska kontakten, som kramar eller kindpussar när man hälsade, människor närmare varandra och kändes som början på ett samtal. Jag tyckte också mycket om den naturliga ömheten.
#Att träffa härliga och fantastiska människor
Först och främst Vikton från Danmark, min mentor. En person som alltid var en pålitlig bundsförvant.Susan från Storbritannien, en härlig person som arbetade hårt i trädgården.Vikton och Susan var ibland mina rumskamrater, och på lediga dagar njöt vi av att vandra tillsammans. De tog alltid hand om mig.
Sedan var det deltagarna Renata och Pet. De delade glädjen i trädgårdsarbete, vandringar och måltider med mig, som vänner och som föräldrar. Sedan var det italienaren Mirko och engelskan Claire, ett par – det vackraste och mest beundransvärda par jag någonsin har sett. De visste hur man med hela sitt väsen njöt av återhämtning och gemenskap, och särskilt Claire lärde mig att simma trots att jag är rädd för vatten. Genom programmet fick jag träffa andra härliga och fantastiska vänner.
#Jag ler mer nu
Kort sagt började jag le mer.Mitt leende blev ett avslappnat lugn som fick mig att själv ta kontakt med andra.Det upptäckte jag hos mig själv.Efter att ha slutfört programmet och senare rest på egen hand blev det en drivkraft som gjorde att jag tryggt och med glädje kunde umgås med främlingar på okända platser. Ju mer bister någon såg ut, desto varmare svarade personen när jag pratade med ett leende, och desto mer välkommen kände jag mig.
#Min personliga resrutt som jag upptäckte under mitt sabbatsår
Volos har många mycket rena stränder. Damohari Beach, där filmen Mamma Mia spelades in. Cirka tio minuters bilresa från Kalikarlos institut ligger Papanero Beach och en annan strand på varsin sida. De rena och stillsamma stränderna kan vara perfekta platser att koppla av på.
Efter programmet reste jag på egen hand i fem månader.
De grekiska öarna (Kreta, Santorini, Mykonos)→Turkiet (Selçuk, Fethiye, Kappadokien, Pamukkale, Istanbul)→Italien (Rom, Florens, Assisi)→Frankrike (Nice)→Monaco→Spanien (Barcelona, Madrid, Sevilla, San Sebastián)→Frankrike (Paris)→Storbritannien (London)→Irland (Dublin)→USA (Los Angeles, San Diego, Monument Valley, Grand Canyon, Las Vegas, Death Valley, Yosemite, San Francisco)→Mexiko (Mexico City, Guadalajara, San Cristóbal, Cancún)→Kuba (Havanna, Varadero, Santa Clara, Trinidad, Cienfuegos, Viñales–Havanna)→Peru (Lima, Ica, Cajamarca, Chachapoyas, Cusco, Machu Picchu)→Bolivia (Titicaca, La Paz, Uyuni)→Argentina (Salta, Buenos Aires, Iguazu)→Brasilien (Rio de Janeiro)
Alla resmål var nya för mig, vilket gjorde dem ännu mer värdefulla, och det blev ett glädjefyllt äventyr i rasande tempo.Från den bästa vandringen på Santorini till byn Oia; hisnande skärmflygning i Fethiye; Florens, överflödande av vacker arkitektur och gatumusikanter; Barcelona, där jag blev fullständigt förälskad i arkitekten Gaudí och flamenco; en tapasrunda i gastronomins paradis San Sebastián; Paris som en målning; i London upplevde jag mitt livs lyxigaste jazzframträdande och träffade underbara vänner; Grand Canyon, som jag knappt kunde tro på ens när jag såg det med egna ögon; en vild festtur i glittrigaste Las Vegas; Guadalajara, där tequila och mariachi fyllde varje kväll; Malecón, som jag kunde stirra på i timmar utan att tröttna, och Havanna, där salsan ljuder från morgonen; Varadero, där jag njöt av Karibien till fullo; Cajamarca i högländerna – jag mådde inte så bra, men fick se en otroligt klar himmel; Machu Picchu, där inkacivilisationen fick mig att känna vördnad; Buenos Aires med tango, vin och en viss reserverad charm; och Rio de Janeiro, mitt livs mest bländande stad, där hela staden vibrerade av sambafestivalens feber.
I Europa reste jag främst ensam och träffade lokalbor eller människor via lokala turer. I USA följde jag med på en rundresa i västra USA och reste med ett dussintal yngre vänner från olika länder. På Kuba, dit jag åkte på en ingivelse, träffade jag det singaporeanska paret Laifen och Chen och reste tillsammans med dem, med en blandning av sällskap och självständigt resande.
På vägen från Peru till Brasilien träffade jag koreanska vänner i min ålder, Myeong-hee och Seon-mi. Vi pratade och skrattade i all oändlighet och delade ibland resandets vedermödor. Jag hade turen att få uppleva både soloresor och resor med sällskap under den här resan. Jag är stolt över mig själv och klappar mig lite på axeln för att ha kunnat resa tryggt och glatt ända till slutet.
Mitt sabbatsår var...
Upplevelse★★★★★
Att träffa människor från hela Europa och uppleva olika gemenskaper var en fantastisk upplevelse.
Lärande★★★★☆
Genom gemenskaper lärde jag mig att finna lugn och insåg värdet av att föregå med gott exempel.
Miljö★★★★☆
Besvären med kollektivt boende gjorde mig mer ordningsam.
Trygghet★★★★☆
Alla delar av livet var öppna, vilket gjorde att det kändes tryggare.
Fritid★★★☆☆
På fritiden gick vi till stranden eller vandrade. Eftersom livet kretsade kring gemenskapen hade vi mindre fritid än väntat.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
