Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Jag blev mindre besvärad av att vara ensam. #Samtal med människor av olika nationaliteter; Jejus natur #Vart jag än gick var det människorna jag mindes bäst.
Jag hade inte varit på särskilt många platser före Jeju heller, men efter besöket på Jeju är det människorna som står tydligast i minnet. Samtalen jag hade med dem, stämningen just då, pirret när jag hörde berättelser som berörde mig och gav tröst. De senaste två månaderna var likadana.
– Jeju! Jag vill bo där – en vistelse under sabbatsåret / Lee Suhyun, sabbatsårsgänget / 8 veckor av sabbatsår |
# Kraften i att vara ensam
Även till vardags brukar jag åka till platser jag vill besöka utan att oroa mig för att vara ensam. Ändå,har jag alltid haft en liten tanke någonstans i bakhuvudet om att ”det vore trevligare om jag hade sällskap”. Så,Efter att ha tagit studieledigt och arbetat på ett företag i ett halvår tvekade jag lite inför att välja en vistelse på Jeju under sabbatsåret som en flykt.Jag tvekade verkligen. Men nu när jag ser tillbaka är jag glad att jag ändå åkte.
Med hjärtat fullt av förväntan gick jag ombord på planet till Jeju. När jag kom fram fanns där ytterligare en medarbetare, en äldre systerfigur. Med undantag för den sista veckan sov vi, vaknade och åt alla måltider tillsammans i två månader, så jag kände mig aldrig ensam. För varje vecka närmade sig semesterrusningen och jag träffade många inhemska och utländska turister. Det var en stor andel kineser, men jag kunde bara säga ”nihao” på kinesiska, medan medarbetaren kunde ganska bra kinesiska. När hon var där frågade jag henne, och när jag var ensam kommunicerade jag på engelska och med kroppsspråk.
Jag var inte den enda som kom ensam till Jeju; det fanns en hel del ensamresenärer. Bland utlänningarna var det också många som kom till Jeju på egen hand. Ibland började folk prata med mig, och tack vare det fick jag många samtal. Jag pratade mest engelska med utlänningarna. Även om mina kunskaper inte förbättrades enormt hjälpte det mig att hålla språkkänslan vid liv. Jag pratade med människor från olika länder – Kina, Japan, Malaysia, Singapore, Nederländerna och USA – och inte en enda gång hade jag ett tråkigt samtal. Jag tyckte om att prata med dem, och även om det kändes sorgligt att skiljas åt efter så kort tid tänkte jag till slut att det hade varit ännu mer beklagligt om jag inte hade kommit hit. Jag var glad att jag hade sökt till sabbatsårsprogrammet.
# Jag ska bo nära vattnet
Är inte Jeju en drömö för koreaner? Inte för dig? För mig var det åtminstone så. Ända sedan skolutflykten i gymnasiet, då jag släpades runt hit och dit, hade jag alltid lovat mig själv att komma tillbaka bara för att roa mig. Till slut kom jag dit genom sabbatsåret. Jejus sommar var oförutsägbar. Vissa dagar stekte solen så mycket att det kändes omöjligt att ens titta ut genom fönstret inifrån, och andra dagar varnade katastroflarm redan från gryningen för kraftiga regn och tyfoner. En regnig dag gick jag till området kring Yongduam, fick känna havsbrisens verkliga kraft och kom tillbaka helt utmattad för dagen.
De första två veckorna höll jag mig inne när det var varmt, eftersom jag kände att jag skulle smälta om jag gick ut. Men senare litade jag på solkrämen, drog ner en bredbrättad hatt och gick vart jag ville, så länge det inte blåste och regnade kraftigt. Sommar betydde trots allt havet.Vinterhavet har helt klart en särskild stämning, men Jejus sommarhav är verkligen strålande. På ljusa, soliga dagar var det uppfriskande bara att titta på, och vid solnedgången var det obeskrivligt vackert.
Den strand jag besökte oftast var Iho Tewoo-stranden. Den låg närmast pensionatet. Vattnet var varmast och vackrast...vid Gimnyeong Seongsegi-stranden, och den bästa platsen för vattenlek var Gwakji Gwamul-stranden. Inte bara stränderna,utan jag besteg också Eoseungsangak nära Hallasan. (De säger att en tur upp och ner för Hallasan tar nio timmar. Om man inte brukar vara i vandringsform,verkade det omöjligt, så jag valde en närliggande plats att bestiga.) Det var en dimmig dag, men jag kände det som om jag hade klättrat ovanför molnen – en känsla jag aldrig hade upplevt tidigare.Det var en dimmig dag, men jag kände det som om jag hade klättrat ovanför molnen – en känsla jag aldrig hade upplevt tidigare.
Dessutom lågJeju konstmuseum nära pensionatet, så jag gick dit en gång. Naturen i omgivningarna var så vacker att jag efter utställningenmed flit väntade på en buss precis utanför och satt tyst i 30 minuter för att beundra den.
# Vart jag än gick var det människorna jag mindes bäst
Jag hade inte varit på särskilt många platser före Jeju heller, men efter att ha kommit till Jejuär det människorna som står tydligast i minnet.Samtalen jag hade med dem, stämningen just då, känslan av att bli förstådd ochpirret när jag fick höra tröstande ord.De senaste två månaderna var likadana.
Pensionatets ägare (tant) ochmedarbetaren jag arbetade med är de tydligaste minnena från Jeju. Tanten svarade alltid med ett leende och lyssnade uppmärksamt på allt, från mina små vardagshistoriertill mina bekymmer. Hon lyssnade alltid uppmärksamt, och med medarbetaren satt jag uppe sent varje kväll...Vi tittade på tv sent, och innan vi somnade letade jag efter populära restauranger på Jeju. Vi pratade och skrattade om vart vi skulle gå nästa dag och somnade sedan.Det gjorde jag.
Innan jag åkte till Jeju tror jag att jag gav mig av för att jag var utmattad på människor och ville komma bort. Men även när jag åkte därifrån behövde jag fortfarande människor.När jag återigen kom nära andra och bodde tillsammans med dem, och ständigt mötte många människor under två månader, ...upptäckte jag många sidor av mig själv som jag aldrig hade sett tidigare.Och jag tror att jag så smått började förstå vad vuxna menar när de talar om något värdefullt.
Jag valde att fly från en jobbig verklighet, men det visade sig vara något jag inte kunde undvika. Och under min tid på Jeju...lärde jag mig att uppskatta den. Många människor hjälpte mig att nå dit, och jag känner mig tacksam mot dem.
# Så njuter du av Jeju under den heta sommaren
# En tid då min inre styrka blev starkare – sabbatsår
# Ett ord till dig som tvekar inför att delta i Gap Year Stay: ”Rekommenderas varmt!”
Kanske var tillfredsställelsen ännu större eftersom jag inte kom dit med några storslagna förväntningar. Självklart, Jeju...När man tänker på ett pensionat på Jeju är bilden som ofta dyker upp ”havet utanför fönstret”, men det här pensionatet var långt ifrån den bilden och de förväntningar jag hade...Det fanns dagar då Jejus sol var mycket hetare, och dagar då himlen snabbt blev grå och kraftigt regn föll, medan havet låg som under en storm.Vinden kunde tömma en på all energi för dagen på bara några timmar, men vi kunde inte ha förväntat oss allt, och det var första gången för oss.Jag tror att det blev ett minne.
Om du redan har rest mycket på Jeju, bott där i några veckor eller känner ön väl,skulle jag rekommendera ett sabbatsår på Busan eller Gyeongju.Om du vanligtvis känner en viss mystik kring Jeju,och älskar naturen, skulle jag verkligen rekommendera det. Mitt råd är att ha ett hjärta som kan se det långsamma tempot på Jeju som något vackert.Jag tror att det handlar om att ha ett sinnelag som kan betrakta det med kärleksfulla ögon.Var också öppen för att träffa de många resenärer, turister och människor du arbetar med där,som personal och pensionatsägare, och låt dig inte skrämmas av främmande språk,så tror jag att du kommer att kunna njuta mer av varje dag.
Tips för sabbatsårsprojektet
- Boendets ägare (ofta en äldre kvinna) brukar laga de flesta måltiderna med omsorg, men om det är något du önskar är det bra att säga till. Om du känner dig som hemma och sköter den dagliga städningen blir det lättare att delta i aktiviteterna.
▼▼▼Vill du se fler varierade projekt?▼▼▼
▼▼▼Osäker på vilket sabbatsår som passar bäst?▼▼▼
Jag hade inte varit på särskilt många platser före Jeju heller, men efter besöket på Jeju är det människorna som står tydligast i minnet. Samtalen jag hade med dem, stämningen just då, pirret när jag hörde berättelser som berörde mig och gav tröst. De senaste två månaderna var likadana.
– Jeju! Jag vill bo där – en vistelse under sabbatsåret / Lee Suhyun, sabbatsårsgänget / 8 veckor av sabbatsår |
# Kraften i att vara ensam
Även till vardags brukar jag åka till platser jag vill besöka utan att oroa mig för att vara ensam. Ändå,har jag alltid haft en liten tanke någonstans i bakhuvudet om att ”det vore trevligare om jag hade sällskap”. Så,Efter att ha tagit studieledigt och arbetat på ett företag i ett halvår tvekade jag lite inför att välja en vistelse på Jeju under sabbatsåret som en flykt.Jag tvekade verkligen. Men nu när jag ser tillbaka är jag glad att jag ändå åkte.
Med hjärtat fullt av förväntan gick jag ombord på planet till Jeju. När jag kom fram fanns där ytterligare en medarbetare, en äldre systerfigur. Med undantag för den sista veckan sov vi, vaknade och åt alla måltider tillsammans i två månader, så jag kände mig aldrig ensam. För varje vecka närmade sig semesterrusningen och jag träffade många inhemska och utländska turister. Det var en stor andel kineser, men jag kunde bara säga ”nihao” på kinesiska, medan medarbetaren kunde ganska bra kinesiska. När hon var där frågade jag henne, och när jag var ensam kommunicerade jag på engelska och med kroppsspråk.
Jag var inte den enda som kom ensam till Jeju; det fanns en hel del ensamresenärer. Bland utlänningarna var det också många som kom till Jeju på egen hand. Ibland började folk prata med mig, och tack vare det fick jag många samtal. Jag pratade mest engelska med utlänningarna. Även om mina kunskaper inte förbättrades enormt hjälpte det mig att hålla språkkänslan vid liv. Jag pratade med människor från olika länder – Kina, Japan, Malaysia, Singapore, Nederländerna och USA – och inte en enda gång hade jag ett tråkigt samtal. Jag tyckte om att prata med dem, och även om det kändes sorgligt att skiljas åt efter så kort tid tänkte jag till slut att det hade varit ännu mer beklagligt om jag inte hade kommit hit. Jag var glad att jag hade sökt till sabbatsårsprogrammet.
# Jag ska bo nära vattnet
Är inte Jeju en drömö för koreaner? Inte för dig? För mig var det åtminstone så. Ända sedan skolutflykten i gymnasiet, då jag släpades runt hit och dit, hade jag alltid lovat mig själv att komma tillbaka bara för att roa mig. Till slut kom jag dit genom sabbatsåret. Jejus sommar var oförutsägbar. Vissa dagar stekte solen så mycket att det kändes omöjligt att ens titta ut genom fönstret inifrån, och andra dagar varnade katastroflarm redan från gryningen för kraftiga regn och tyfoner. En regnig dag gick jag till området kring Yongduam, fick känna havsbrisens verkliga kraft och kom tillbaka helt utmattad för dagen.
De första två veckorna höll jag mig inne när det var varmt, eftersom jag kände att jag skulle smälta om jag gick ut. Men senare litade jag på solkrämen, drog ner en bredbrättad hatt och gick vart jag ville, så länge det inte blåste och regnade kraftigt. Sommar betydde trots allt havet.Vinterhavet har helt klart en särskild stämning, men Jejus sommarhav är verkligen strålande. På ljusa, soliga dagar var det uppfriskande bara att titta på, och vid solnedgången var det obeskrivligt vackert.
Den strand jag besökte oftast var Iho Tewoo-stranden. Den låg närmast pensionatet. Vattnet var varmast och vackrast...vid Gimnyeong Seongsegi-stranden, och den bästa platsen för vattenlek var Gwakji Gwamul-stranden. Inte bara stränderna,utan jag besteg också Eoseungsangak nära Hallasan. (De säger att en tur upp och ner för Hallasan tar nio timmar. Om man inte brukar vara i vandringsform,verkade det omöjligt, så jag valde en närliggande plats att bestiga.) Det var en dimmig dag, men jag kände det som om jag hade klättrat ovanför molnen – en känsla jag aldrig hade upplevt tidigare.Det var en dimmig dag, men jag kände det som om jag hade klättrat ovanför molnen – en känsla jag aldrig hade upplevt tidigare.
Dessutom lågJeju konstmuseum nära pensionatet, så jag gick dit en gång. Naturen i omgivningarna var så vacker att jag efter utställningenmed flit väntade på en buss precis utanför och satt tyst i 30 minuter för att beundra den.
# Vart jag än gick var det människorna jag mindes bäst
Jag hade inte varit på särskilt många platser före Jeju heller, men efter att ha kommit till Jejuär det människorna som står tydligast i minnet.Samtalen jag hade med dem, stämningen just då, känslan av att bli förstådd ochpirret när jag fick höra tröstande ord.De senaste två månaderna var likadana.
Pensionatets ägare (tant) ochmedarbetaren jag arbetade med är de tydligaste minnena från Jeju. Tanten svarade alltid med ett leende och lyssnade uppmärksamt på allt, från mina små vardagshistoriertill mina bekymmer. Hon lyssnade alltid uppmärksamt, och med medarbetaren satt jag uppe sent varje kväll...Vi tittade på tv sent, och innan vi somnade letade jag efter populära restauranger på Jeju. Vi pratade och skrattade om vart vi skulle gå nästa dag och somnade sedan.Det gjorde jag.
Innan jag åkte till Jeju tror jag att jag gav mig av för att jag var utmattad på människor och ville komma bort. Men även när jag åkte därifrån behövde jag fortfarande människor.När jag återigen kom nära andra och bodde tillsammans med dem, och ständigt mötte många människor under två månader, ...upptäckte jag många sidor av mig själv som jag aldrig hade sett tidigare.Och jag tror att jag så smått började förstå vad vuxna menar när de talar om något värdefullt.
Jag valde att fly från en jobbig verklighet, men det visade sig vara något jag inte kunde undvika. Och under min tid på Jeju...lärde jag mig att uppskatta den. Många människor hjälpte mig att nå dit, och jag känner mig tacksam mot dem.
# Så njuter du av Jeju under den heta sommaren
# En tid då min inre styrka blev starkare – sabbatsår
# Ett ord till dig som tvekar inför att delta i Gap Year Stay: ”Rekommenderas varmt!”
Kanske var tillfredsställelsen ännu större eftersom jag inte kom dit med några storslagna förväntningar. Självklart, Jeju...När man tänker på ett pensionat på Jeju är bilden som ofta dyker upp ”havet utanför fönstret”, men det här pensionatet var långt ifrån den bilden och de förväntningar jag hade...Det fanns dagar då Jejus sol var mycket hetare, och dagar då himlen snabbt blev grå och kraftigt regn föll, medan havet låg som under en storm.Vinden kunde tömma en på all energi för dagen på bara några timmar, men vi kunde inte ha förväntat oss allt, och det var första gången för oss.Jag tror att det blev ett minne.
Om du redan har rest mycket på Jeju, bott där i några veckor eller känner ön väl,skulle jag rekommendera ett sabbatsår på Busan eller Gyeongju.Om du vanligtvis känner en viss mystik kring Jeju,och älskar naturen, skulle jag verkligen rekommendera det. Mitt råd är att ha ett hjärta som kan se det långsamma tempot på Jeju som något vackert.Jag tror att det handlar om att ha ett sinnelag som kan betrakta det med kärleksfulla ögon.Var också öppen för att träffa de många resenärer, turister och människor du arbetar med där,som personal och pensionatsägare, och låt dig inte skrämmas av främmande språk,så tror jag att du kommer att kunna njuta mer av varje dag.
Tips för sabbatsårsprojektet
- Boendets ägare (ofta en äldre kvinna) brukar laga de flesta måltiderna med omsorg, men om det är något du önskar är det bra att säga till. Om du känner dig som hemma och sköter den dagliga städningen blir det lättare att delta i aktiviteterna.
▼▼▼Vill du se fler varierade projekt?▼▼▼
▼▼▼Osäker på vilket sabbatsår som passar bäst?▼▼▼
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
