Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Jag lärde mig att säga ”nej” och återfick motivationen till livet #Människor som respekterar mig; en riktning i livet #Jag var glad och lycklig bara av att vara vid liv
|
Innan jag stötte på sabbatsåret skulle man kunna säga att jag levde ett ganska vanligt liv, men jag levde inte mitt eget liv – jag insåg inte ens att jag själv existerade.
– Att lära sig om italiensk konst genom Florens särpräglade uttryckssätt / Byeon Su-yeon, sabbatsårsdeltagare / 8 veckors sabbatsår |
#VEM ÄR JAG?
Innan jag stötte på sabbatsåret skulle man kunna säga att jag levde ett ganska vanligt liv, men jag levde inte mitt liv,jag insåg inte ens att jag själv existerade.
Utan att tänka särskilt mycket valde jag den enkla vägen och hamnade i översättningsbranschen. Till en början kändes det fantastiskt och givande att kunna arbeta och tjäna pengar enbart tack vare mina kunskaper i engelska, men med tiden kände jag en tomhet och stressen började väga tyngre än känslan av att ha lyckats med arbetet.
Jag tynade bort alltmer och kände mig så kvävd att jag trodde att jag skulle dö.Jag kände att jag var tvungen att ta mig någonstans, men inte ens tanken på att åka till Indien, som jag alltid hade drömt om, väckte någon entusiasm.
# Ett sabbatsår jag hade planerat sedan länge
Sedan råkade jag få syn på en stor bild av Grekland på Navers startsida. Jag drogs till den och klickade på bilden, och det var så jag fick veta om sabbatsår. Men jag återgick till vardagen och glömde bort det ett tag.
En dag pratade jag i telefon med en gammal vän, och hen berättade att hen hade det tufft och ville komma bort någonstans.Det verkade som om hen funderade på ett sabbatsår..Innan jag visste ordet av hade jag tipsat hen om ett koreanskt sabbatsårsprogram.
Och nästa morgon gick jag som vanligt till kontoret, satte mig vid skrivbordet och startade datorn. Det jag hade rekommenderat min vän fick mig faktiskt att tänka på mig själv, så efter lång tid gick jag in på den koreanska webbplatsen om sabbatsår.Det hade gått nästan ett år. I samma stund som startsidans bild laddades fick jag syn på en bild av en liten gammal fe med en röd, spetsig hatt. Så fort jag klickade på bilden och såg programmets titel …Det här är det!My heart cried out.
Jag tror att det var första gången i mitt liv som jag hade varit så entusiastisk.Att jag ville ha något för första gångenFörutom när jag shoppar var det första gången.
I det ögonblicket – nej, jag hade bestämt mig för att åka på sabbatsår långt tidigare.Från den stund jag lämnade flygplatsen i Florens och tog bussen in till staden var jag så lycklig.
Samma rutin, andra känslor.
På dagar med lektioner pågick undervisningen i tre timmar med start klockan 14. Men freskerna eller skulpturerna jag hade valt var svåra att hinna färdigställa på tre timmar, så jag stannade vanligtvis kvar till omkring klockan 18 eller 19 för att måla vidare.Marco, läraren, ordnade en plats där jag kunde arbeta, trots att han hade många andra lektioner efteråt.
Eftersom lektionerna började på eftermiddagen brukade jag på skoldagar åka in till stan på morgonen, strosa ensam i gränderna, titta mig omkring, äta lunch och sedan gå till lektionen.Efter lektionen åt jag ibland middag med andra utländska studenter från samma skola, och på regniga dagar, när jag längtade efter en varm buljong, åt jag middag på en japansk ramenrestaurang i närheten – eller köpte mat och åt hemma.
PaniniJag minns stället. Första helgen, när jag strosade runt i staden, blev jag så hungrig att jag sa till Siri: ”Jag är hungrig”, och då dök ett paniniställe upp. Det fanns många recensioner på italienska, och jag följde Siris vägbeskrivning till stället. Det ligger uppe på en kulle längs Via Bolognese, nordost om Florens.Det kändes som ett ställe som bara lokalbefolkningen kände till.När jag gick uppför kullen kantades båda sidorna av olivlundar, och man kunde se små ödlor snabbt slinka in i gräset.
De dagar jag inte hade lektioner och på helgernagjorde jag också kortare utflykter till Florens utkanter.Jag gjorde också sådana utflykter.
#Tid med människorna som hjälpte mig att hitta mig själv
När jag tänker på ett sabbatsårär ”människor”och”relationer”också sådant som inte går att bortse från. Jag tog ett sabbatsår för att reda ut mina tankar om mig själv och hitta mig själv. Därfanns möten med många människor som hjälpte mig att vara mig själv och uttrycka mig fritt. När jag tänker på människorna jag mötte i Florens kände jag att relationerna skilde sig mycket från dem jag hade haft i Korea fram till dess.
Först och främst minns jag Marco, läraren som höll kursen i italiensk konst, och vännerna jag studerade tillsammans med.
Särskiltkan jag inte glömma Marcos värme – under lektionerna anpassade han olika saker för att göra det lättare för mig att arbeta.
De flesta jag träffade under sabbatsåret var trevliga.De levde sparsamt utan att oroa sig för vad andra tyckte och följde sina egna övertygelser och sin egen personlighet,och deras sätt att leva verkade verkligen lyckligt och meningsfullt. Det fanns ingen känsla av konkurrens; stämningen där alla uppmuntrade och kände med varandra var fin.
Jag minns också värden för boendet och hennes pojkvän, samt vännerna jag träffade på turistmål som Michelangelo Hill och Duomo.
# Tips om relationer under ett sabbatsår
Om du ska ta ett sabbatsår och vill ta lite initiativ i dina relationer rekommenderar jag att ta med presenter som kan visa upp koreansk kultur.Det är inte nödvändigt, men något jag personligen ångrar är”presenter med koreansk prägel”som jag inte tog med tillräckligt många av.När jag ville visa min tacksamhet hade det nog varit bättre att berätta om Korea och ge koreanska presenter, så det ångrar jag lite.
Många kanske också oroar sig för engelskan. Kan du klara av vardagliga samtal går det bra. Men på platser som kvartersmarknader, dit bara lokalbefolkningen går...den italienska atmosfärenOm du vill uppleva den fullt ut och gärna komma människor närmare, kan det vara bra att lära sig lite italienska.
Framför allt vill jag säga till alla att”Lyssna till ditt eget hjärtas röst och följ den.Det är det jag menar.
För första gången hörde jag verkligen mitt hjärta ropa, och när jag följde den rösten gjorde blotta känslan av att leva – att bara andas – mig glad och lycklig. Tack vare det fick jag en känsla för hur jag skulle hitta riktningen för mitt framtida livJag fick en känsla för det :)
# Att kunna säga ”NEJ!”
I Florensupplevde jag trygga relationer med människoroch när jag återvände till Korea och såg tillbaka på mina relationer insåg jag att de flesta varömsesidigt respektfulla relationerI stället för att vara till för mig kändes det som om relationerna handlade om att var och en skulle tillfredsställa sina egna önskningar. Folk krävde alltid saker av mig, och jag hade många ensidiga relationer där jag uppfyllde andras krav.
Att delta i det här koreanska sabbatsårsprojektet...Genom att delta bodde jag för första gången ensam i en avlägsen europeisk stad och fick öva på att ta hand om mig själv. Samtidigt var jag omgiven av människor som accepterade och respekterade mig som jag var...LäkningJag läkte mycket.
Det som får mig att må bättre är att jag, som tidigare var så obeslutsam,kunde säga NEJ.är.
Faktum är att det var svårare för mig att säga nej och avböja.Jag var obeslutsam och kunde inte tydligt skilja mellan vad jag ville och inte ville, så ibland lät jag andra styra mig, och ibland stötte jag bort alla och isolerade mig.
Kanske var det lättare att tacka nej eftersom de var främlingar, men jag var ändå glad att jag kunde säga nej tydligt. Jag tyckte också om den raka inställningen hos människor som respekterade mitt beslut utan invändningar.
Och under den tiden accepterade jag passivt, utan att känna något,orättvisorna jag hade utsatts för,och jag fick upp ögonen för dessa orättvisoroch började hävda mina rättigheter. Så småningom började jag förstå och söka det liv jag ville ha.
Efter sabbatsåret hade jag förändrats så mycket att både jag och människorna omkring mig blev förvånade. Först fick jag tillbaka aptiten och smaksinnet som jag hade förlorat, och min livslust och önskan att vara lycklig väcktes till liv igen. När det hände kunde jag inte låta bli att hävda mina rättigheter, och jag fick styrkan att själv söka mig till en miljö som gör mig lycklig. MinaDe som tyckte om min milda sida och ibland utnyttjade den blev förvånade och generade, och reagerade ibland negativt.Men jag är inte någon som alltid sätter andra först– det gör jag inte; jag förstår mig självJag tycker verkligen om den jag är och är nöjd med mig själv som jag är..
# Jag fortsätter fortfarande att fundera över mig själv
Jag oroar mig fortfarande hela tiden för mig själv. Efter att ha tagit ett sabbatsår och kommit tillbaka känner jag en frustration som jag inte har känt förut.
Jag fortsätter att tänka på mig själv, men jag tycker om den jag är nu.
För mig är ett sabbatsår
Upplevelse ★★★★★
Det var bara så, så, så bra! Jag kände verkligen glädje och lycka bara av den enkla handlingen att andas.
Lärande ★★★★★
Jag hade faktiskt planerat att skolka, men tack vare lärarens engagemang för undervisningen och de fantastiska vännerna jag träffade där blev lektionerna meningsfulla och roliga. Framför allt var det en tid då jag lärde mig mycket om mig själv.
Miljö ★★★★★
Jag var helt enkelt glad över att ha bott på en så otroligt vacker plats.
Säkerhet ★★★★★
Innan jag åkte varnade folk mig för att det fanns syriska flyktingar där och att jag skulle se upp för ficktjuvar, men jag upplevde aldrig att säkerheten var ett problem.
Fritid ★★★★★
Jag tyckte också om att använda dagar utan lektioner och helger till att resa till närliggande Siena och Rom.
|
Innan jag stötte på sabbatsåret skulle man kunna säga att jag levde ett ganska vanligt liv, men jag levde inte mitt eget liv – jag insåg inte ens att jag själv existerade.
– Att lära sig om italiensk konst genom Florens särpräglade uttryckssätt / Byeon Su-yeon, sabbatsårsdeltagare / 8 veckors sabbatsår |
#VEM ÄR JAG?
Innan jag stötte på sabbatsåret skulle man kunna säga att jag levde ett ganska vanligt liv, men jag levde inte mitt liv,jag insåg inte ens att jag själv existerade.
Utan att tänka särskilt mycket valde jag den enkla vägen och hamnade i översättningsbranschen. Till en början kändes det fantastiskt och givande att kunna arbeta och tjäna pengar enbart tack vare mina kunskaper i engelska, men med tiden kände jag en tomhet och stressen började väga tyngre än känslan av att ha lyckats med arbetet.
Jag tynade bort alltmer och kände mig så kvävd att jag trodde att jag skulle dö.Jag kände att jag var tvungen att ta mig någonstans, men inte ens tanken på att åka till Indien, som jag alltid hade drömt om, väckte någon entusiasm.
# Ett sabbatsår jag hade planerat sedan länge
Sedan råkade jag få syn på en stor bild av Grekland på Navers startsida. Jag drogs till den och klickade på bilden, och det var så jag fick veta om sabbatsår. Men jag återgick till vardagen och glömde bort det ett tag.
En dag pratade jag i telefon med en gammal vän, och hen berättade att hen hade det tufft och ville komma bort någonstans.Det verkade som om hen funderade på ett sabbatsår..Innan jag visste ordet av hade jag tipsat hen om ett koreanskt sabbatsårsprogram.
Och nästa morgon gick jag som vanligt till kontoret, satte mig vid skrivbordet och startade datorn. Det jag hade rekommenderat min vän fick mig faktiskt att tänka på mig själv, så efter lång tid gick jag in på den koreanska webbplatsen om sabbatsår.Det hade gått nästan ett år. I samma stund som startsidans bild laddades fick jag syn på en bild av en liten gammal fe med en röd, spetsig hatt. Så fort jag klickade på bilden och såg programmets titel …Det här är det!My heart cried out.
Jag tror att det var första gången i mitt liv som jag hade varit så entusiastisk.Att jag ville ha något för första gångenFörutom när jag shoppar var det första gången.
I det ögonblicket – nej, jag hade bestämt mig för att åka på sabbatsår långt tidigare.Från den stund jag lämnade flygplatsen i Florens och tog bussen in till staden var jag så lycklig.
Samma rutin, andra känslor.
På dagar med lektioner pågick undervisningen i tre timmar med start klockan 14. Men freskerna eller skulpturerna jag hade valt var svåra att hinna färdigställa på tre timmar, så jag stannade vanligtvis kvar till omkring klockan 18 eller 19 för att måla vidare.Marco, läraren, ordnade en plats där jag kunde arbeta, trots att han hade många andra lektioner efteråt.
Eftersom lektionerna började på eftermiddagen brukade jag på skoldagar åka in till stan på morgonen, strosa ensam i gränderna, titta mig omkring, äta lunch och sedan gå till lektionen.Efter lektionen åt jag ibland middag med andra utländska studenter från samma skola, och på regniga dagar, när jag längtade efter en varm buljong, åt jag middag på en japansk ramenrestaurang i närheten – eller köpte mat och åt hemma.
PaniniJag minns stället. Första helgen, när jag strosade runt i staden, blev jag så hungrig att jag sa till Siri: ”Jag är hungrig”, och då dök ett paniniställe upp. Det fanns många recensioner på italienska, och jag följde Siris vägbeskrivning till stället. Det ligger uppe på en kulle längs Via Bolognese, nordost om Florens.Det kändes som ett ställe som bara lokalbefolkningen kände till.När jag gick uppför kullen kantades båda sidorna av olivlundar, och man kunde se små ödlor snabbt slinka in i gräset.
De dagar jag inte hade lektioner och på helgernagjorde jag också kortare utflykter till Florens utkanter.Jag gjorde också sådana utflykter.
#Tid med människorna som hjälpte mig att hitta mig själv
När jag tänker på ett sabbatsårär ”människor”och”relationer”också sådant som inte går att bortse från. Jag tog ett sabbatsår för att reda ut mina tankar om mig själv och hitta mig själv. Därfanns möten med många människor som hjälpte mig att vara mig själv och uttrycka mig fritt. När jag tänker på människorna jag mötte i Florens kände jag att relationerna skilde sig mycket från dem jag hade haft i Korea fram till dess.
Först och främst minns jag Marco, läraren som höll kursen i italiensk konst, och vännerna jag studerade tillsammans med.
Särskiltkan jag inte glömma Marcos värme – under lektionerna anpassade han olika saker för att göra det lättare för mig att arbeta.
De flesta jag träffade under sabbatsåret var trevliga.De levde sparsamt utan att oroa sig för vad andra tyckte och följde sina egna övertygelser och sin egen personlighet,och deras sätt att leva verkade verkligen lyckligt och meningsfullt. Det fanns ingen känsla av konkurrens; stämningen där alla uppmuntrade och kände med varandra var fin.
Jag minns också värden för boendet och hennes pojkvän, samt vännerna jag träffade på turistmål som Michelangelo Hill och Duomo.
# Tips om relationer under ett sabbatsår
Om du ska ta ett sabbatsår och vill ta lite initiativ i dina relationer rekommenderar jag att ta med presenter som kan visa upp koreansk kultur.Det är inte nödvändigt, men något jag personligen ångrar är”presenter med koreansk prägel”som jag inte tog med tillräckligt många av.När jag ville visa min tacksamhet hade det nog varit bättre att berätta om Korea och ge koreanska presenter, så det ångrar jag lite.
Många kanske också oroar sig för engelskan. Kan du klara av vardagliga samtal går det bra. Men på platser som kvartersmarknader, dit bara lokalbefolkningen går...den italienska atmosfärenOm du vill uppleva den fullt ut och gärna komma människor närmare, kan det vara bra att lära sig lite italienska.
Framför allt vill jag säga till alla att”Lyssna till ditt eget hjärtas röst och följ den.Det är det jag menar.
För första gången hörde jag verkligen mitt hjärta ropa, och när jag följde den rösten gjorde blotta känslan av att leva – att bara andas – mig glad och lycklig. Tack vare det fick jag en känsla för hur jag skulle hitta riktningen för mitt framtida livJag fick en känsla för det :)
# Att kunna säga ”NEJ!”
I Florensupplevde jag trygga relationer med människoroch när jag återvände till Korea och såg tillbaka på mina relationer insåg jag att de flesta varömsesidigt respektfulla relationerI stället för att vara till för mig kändes det som om relationerna handlade om att var och en skulle tillfredsställa sina egna önskningar. Folk krävde alltid saker av mig, och jag hade många ensidiga relationer där jag uppfyllde andras krav.
Att delta i det här koreanska sabbatsårsprojektet...Genom att delta bodde jag för första gången ensam i en avlägsen europeisk stad och fick öva på att ta hand om mig själv. Samtidigt var jag omgiven av människor som accepterade och respekterade mig som jag var...LäkningJag läkte mycket.
Det som får mig att må bättre är att jag, som tidigare var så obeslutsam,kunde säga NEJ.är.
Faktum är att det var svårare för mig att säga nej och avböja.Jag var obeslutsam och kunde inte tydligt skilja mellan vad jag ville och inte ville, så ibland lät jag andra styra mig, och ibland stötte jag bort alla och isolerade mig.
Kanske var det lättare att tacka nej eftersom de var främlingar, men jag var ändå glad att jag kunde säga nej tydligt. Jag tyckte också om den raka inställningen hos människor som respekterade mitt beslut utan invändningar.
Och under den tiden accepterade jag passivt, utan att känna något,orättvisorna jag hade utsatts för,och jag fick upp ögonen för dessa orättvisoroch började hävda mina rättigheter. Så småningom började jag förstå och söka det liv jag ville ha.
Efter sabbatsåret hade jag förändrats så mycket att både jag och människorna omkring mig blev förvånade. Först fick jag tillbaka aptiten och smaksinnet som jag hade förlorat, och min livslust och önskan att vara lycklig väcktes till liv igen. När det hände kunde jag inte låta bli att hävda mina rättigheter, och jag fick styrkan att själv söka mig till en miljö som gör mig lycklig. MinaDe som tyckte om min milda sida och ibland utnyttjade den blev förvånade och generade, och reagerade ibland negativt.Men jag är inte någon som alltid sätter andra först– det gör jag inte; jag förstår mig självJag tycker verkligen om den jag är och är nöjd med mig själv som jag är..
# Jag fortsätter fortfarande att fundera över mig själv
Jag oroar mig fortfarande hela tiden för mig själv. Efter att ha tagit ett sabbatsår och kommit tillbaka känner jag en frustration som jag inte har känt förut.
Jag fortsätter att tänka på mig själv, men jag tycker om den jag är nu.
För mig är ett sabbatsår
Upplevelse ★★★★★
Det var bara så, så, så bra! Jag kände verkligen glädje och lycka bara av den enkla handlingen att andas.
Lärande ★★★★★
Jag hade faktiskt planerat att skolka, men tack vare lärarens engagemang för undervisningen och de fantastiska vännerna jag träffade där blev lektionerna meningsfulla och roliga. Framför allt var det en tid då jag lärde mig mycket om mig själv.
Miljö ★★★★★
Jag var helt enkelt glad över att ha bott på en så otroligt vacker plats.
Säkerhet ★★★★★
Innan jag åkte varnade folk mig för att det fanns syriska flyktingar där och att jag skulle se upp för ficktjuvar, men jag upplevde aldrig att säkerheten var ett problem.
Fritid ★★★★★
Jag tyckte också om att använda dagar utan lektioner och helger till att resa till närliggande Siena och Rom.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
