Jeju! Jag vill bo där: En recension av en vistelse under ett sabbatsår | Jag började älska mig själv; mina karriärmål blev tydligare

#Jag började älska mig själv; mina karriärmål blev tydligare #Återfick min självkänsla och lärde mig att frigöra mig från andras omdömen #Övervann rädslan och kände lycka

Författare: Yu Hye-jin
Land / stad: Asien/Sydkorea/Jeju
Visningar : 3389

Genom alla resor jag gjorde hit och dit tror jag att jag lärde mig att njuta av att resa. Jag är perfektionist, så även om jag tyckte om att resa var jag inte så bra på att njuta av det. Jag brukade oroa mig: ”Vart ska jag åka?” och sedan hoppa på en buss på måfå. Om någon plats kändes rätt steg jag av och såg mig omkring och unnade mig att tänka: ”Wow, jag visste inte att ett sådant här ställe fanns.”

– Jeju! Jag vill bo där, gap year-vistelse / Yoo Hyejin, gap year-deltagare / 8 veckors sabbatsår

”Om du fortsätter så här kommer du att råka riktigt illa ut.”

Jag brukade ofta besöka webbplatsen om sabbatsår. Varje gång tänkte jag att jag också ville få uppleva en sådan period, men jag tror att jag försökte förneka det. Jag började på universitetet senare än andra och bar på den tunga bördan av att vara arbetssökande student, så det var inte lätt att ens våga tänka på ett sabbatsår. Mina föräldrar var också starkt emot det. Jag hade tillbringat semestern med att stressa runt och leva kaotiskt från dag till dag, och när den andra terminen närmade sig … Det kändes som om mitt inre sa: ”Om du fortsätter så här kommer du att råka riktigt illa ut.” Då var jag mentalt helt utmattad, och jag var så trött på relationer att jag hade brutit all kontakt med omvärlden.

Framför allt kunde jag inte se något hopp i livet. Verkligheten bestod av att jag lade all min kraft på betyg, engelskaprov och meriter utan att ens veta vad jag egentligen ville. Relationer som fick mig att känna mig ännu ensammare, en självkänsla som hela tiden sjönk och pressen att få ett jobb gjorde varje dag till en dag då jag bara ville gråta.Jag kände att något skulle gå riktigt fel om jag inte flydde någonstans.Så när jag fick syn på det här projektet ansökte jag genast utan att tänka efter särskilt mycket, och en vecka senare gav jag mig av.

Ärligt talat var jag också väldigt rädd. Två månader är verkligen inte kort tid när man är i tjugoårsåldern, mina föräldrar gav inte sitt tillstånd utan vidare, och dessutom …Jag undrade om jag skulle klara mig på ön Jeju, där jag inte kände någon …

Ett löfte om att låta tiden bli en period av utveckling, inte en flykt.

Innan jag åkte till Jeju för mitt sabbatsår bestämde jag mig för att uppnå precis två saker. För det första: att kunna älska mig själv fullt ut, att älska mig själv som jag är.Fram till precis innan jag åkte var min självkänsla faktiskt i botten. Jag kände mig som en värdelös människa i den här världen och visste inte ens varför jag skulle leva. Huvudet var fullt av oräkneliga negativa tankar. Jag levde varje dag flitigt, men ju mer jag ansträngde mig, desto mer kände jag hur mitt inre rasade samman. Ju mer det hände, desto mer började jag hata mig själv intensivt.

Det andra målet var att återvända med en tydlig plan för min karriär.Precis som andra var jag upptagen av betyg, uppgifter, TOEIC och sådant, men jag visste verkligen inte varför jag behövde leva så. Andra sa att det var rätt väg, så jag levde också så, men jag kände att om jag fortsatte skulle jag till slut leva ett liv fyllt av ånger. Jag bestämde mig för att inte längre låta mig styras av svar som andra hade bestämt åt mig. För att leva mitt eget liv bestämde jag mig för att verkligen lära känna mig själv! Vad jag tycker om på riktigt och vad jag är bra på. Efter att ha funderat ordentligt över det bestämde jag mig för att sätta upp tydliga framtidsmål och återvända.

När du ger dig ut kan du hitta glädje och upptäcka dig själv.

Jag tror att jag reste runt på Jeju nästan varje dag i närmare två månader. För dig som ska tillbringa ett sabbatsår på Jeju framöver vill jag tipsa om några platser där jag hittade glädje.De första platserna jag vill tipsa om är öarna. Även runt Jeju kan du besöka flera olika öar, alla med sin egen charm. Jag besökte Udo, Marado och Biyangdo, och jag tyckte om alla tre.Udo är känt för sin jordnötsglass, och på Marado, Koreas sydligaste ö, hade jag turen att få se delfiner.

Passa också på att besöka de komiska stenstatyerna dol hareubang och jangseung i Jeolmun naturrekreationsskog, liksom skogen i det natursköna kustområdet. När jag promenerade vid utsiktsplatsen längs kusten och såg de klippiga branterna och havet kände jag återigen naturens storslagenhet. Om du gillar film rekommenderar jag även filmmuseet. ^^

Tack vare projektet åkte jag verkligen överallt och upptäckte nya nöjen. MenDet jag verkligen vill säga till dem som är intresserade av projektet är att det inte alls är lätt.Tiden efter jobbet är helt och hållet min egen, så jag kan resa eller studera fritt som jag vill. Men själva arbetet kan kännas svårt. Man kan behöva städa toaletter man aldrig städat förut, ta ut soporna och ibland bli upprörd över besvärliga kunder. Eftersom du kommer att göra saker som är ovana för dig kan det vara svårt i början, och att bo ensam kan få dig att känna dig ensam. Men när den korta perioden väl är över blir sådant här en del av rutinen, och bara glada dagar väntar.

Situationen förändrades inte. Men det gjorde jag.

Efter besöket på ön Jeju var faktiskt allt omkring mig detsamma. Men när jag själv förändrades förändrades också sättet jag såg på min omgivning.Jag märker att jag försöker tänka så positivt som möjligt och känner tacksamhet även för små saker.Mina värderingar i livet har också förändrats mycket. Den största insikten och mitt viktigaste beslut är attaldrig låta mig påverkas av andras ord eller fördomarVi ska inte vackla eller tveka.Så är det. Vi lever trots allt bara en gång, och så länge jag inte ångrar mig räcker det. Därför bestämde jag mig för att sluta leva mitt liv efter andras åsikter.

Jag tror också att jag tänkte om kring vilka människor jag är tacksam för. Fram till dess att jag åkte kände jag mig ofta ensam. Men jag är verkligen inte ensam. En vän från gymnasiet som kom i hemlighet för att träffa mig på min födelsedag och under Chuseok, en yngre kollega som verkligen bryr sig om mig och oroar sig för mig, en nära storasyster som alltid säger att hon hejar på mig och min mycket dyrbara familj, och så vidare …Jag insåg att jag hade tagit människorna omkring mig för givna.Även om vi är långt ifrån varandra rent fysiskt kände jag att våra hjärtan är tätt sammanlänkade, och jag känner mig inte längre ensam.

Genom alla resor jag gjorde hit och dit tror jag också att jag lärde mig att njuta av att resa.Jag är perfektionist, så även om jag tycker om att resa var jag inte så bra på att njuta av det. Jag brukade oroa mig: ”Vart ska jag åka?” och sedan hoppa på en buss på måfå. Om något kändes rätt steg jag av och såg mig omkring, och tog mig tid att tänka: ”Wow, det finns ett sådant här ställe.”Jag är dålig på att läsa kartor och är rädd av mig. Så innan jag gav mig ut på en resa brukade en obestämd rädsla överväldiga mig,men på något sätt, medan jag hittade vägen med hjälp av en karta,fick jag en enorm känsla av att ha lyckats när jag kom fram, och rädslan kunde förvandlas till självförtroende.

Nu tror jag att jag inte längre kommer att vara rädd, oavsett vart i världen jag åker, och att jag kan resa på egen hand utan problem. Den största lärdomen jag fick på Jeju är att man inte vet förrän man har åkt dit. Man vet inte vad som kommer att hända när man väl är där. Men jag insåg också att den lycka jag letade efter fanns där. Framöver ska jag försöka ge mig ut på alla resor med mod.

Ett sabbatsår är inte bortkastad tid.

Jag är oändligt lycklig, som om jag hade drömt under de där två månaderna. Medan mina vänner oroade sig för jobb och uppgifter funderade jag på ”Vart ska jag resa i dag?” och hade enkla men lyckliga bekymmer som ”Tänk om det regnar – hur blir det då med tvätten?” Faktum är att man skulle kunna säga att jag stod stilla jämfört med andra, men under de två månaderna fick jag modet att börja leva på nytt och min syn på världen förändrades. Det kan verka som om jag tar en omväg jämfört med andra, men jag känner att jag samlar kraft som en dag kommer att låta mig flyga.Jag är innerligt tacksam för sabbatsåret som gav mig den här dyrbara erfarenheten, och mot mig själv för att jag vågade.

Dessutom förändrades mitt perspektiv på världen genom sabbatsårsprojektet. Jag fick insikt i vad som gör mig lycklig och i att det alltid finns människor som kan läka en lika mycket som världen sårar en. Så om någon frågar mig om projektet skulle jag varmt rekommendera det.

För mig är ett sabbatsår:

Erfarenhet ★★★★★

Om man ofta reser på egen hand verkar man få många värdefulla erfarenheter som man inte kan få någon annanstans. Eftersom det dessutom finns många utländska gäster på vandrarhemmen kan man få nya upplevelser varje dag, bara man anstränger sig lite.

Lärande ★★★★☆

Det jag vill tala om här verkar vara lärdomar om livet och om mig själv. Jag fick många inre insikter som jag inte skulle ha fått i vardagen.

Miljö ★★★★★

Jeju, med sin fantastiska natur, skiljer sig 180 grader från den hektiska stadsmiljön. Jag tycker att Jeju har en miljö i världsklass som kan mäta sig med vilket annat land som helst.

Säkerhet ★★☆☆☆

Även om Jeju tillhör Korea finns det många risker för en kvinna som rör sig ensam utan bil.

Särskilt efter klockan 18 är många platser helt mörka och saknar gatubelysning, så var försiktig om du går ut på kvällen!

Fritid ★★★★☆

På Jeju behöver man bara ta sig en liten bit utanför bebyggelsen för att hitta naturupplevelser överallt, så jag tycker att ön är perfekt för avkoppling och fritid.