Jag gav mig plötsligt iväg på en ryggsäcksresa med en vän. När resan i Thailand var slut återvände min vän till Korea, medan jag fortsatte till Kambodja för att resa vidare. Där mötte jag många människor – fattiga människor som jag bara hade sett på tv eller internet, eller faktiskt inte alls hade ägnat någon uppmärksamhet åt. Men mötet med människor som bar på en renhet jag aldrig tidigare känt och levde lyckligt i varje ögonblick förändrade mina tankar om min dröm. – Grekland, räddningsarbete för skadade sköldpaddor i Medelhavet / Lee Ji-hwa, Gap-Year Tribe-deltagare / 4 veckors sabbatsår |
Min dröm är att bli specialeffektsmakeupartist!?
Ända sedan jag var liten har jag tyckt om att uttrycka det jag föreställde mig och skapa saker.
Konst hade alltid varit något jag tyckte om, ungefär som lek eller en hobby, men när det blev dags att välja huvudämne insåg jag att jag hade följt en annan väg än den som skulle ha lett till en konstutbildning.
Därför valde jag specialeffektsmakeup som huvudämne. Jag tilltalades av tanken på att uttrycka det jag ville på människokroppen, och under universitetsåren trivdes jag med tanken att mitt mål var att studera i USA, där specialeffektsmakeup är som mest utvecklat.
Eftersom jag tyckte om att studera mitt ämne hade jag utmärkta betyg och professorerna lade märke till mina färdigheter. Men när jag åkte till Frankrike på en kortare utbildning under lovet insåg jag – som dittills hade varit självsäkert arrogant – att jag var en liten groda i en brunn. Mina franska jämnårigas kunskaper i makeup var vida överlägsna, och chocken jag fick då skakade om själva mitt mål.
En vändpunkt
Precis när jag hade börjat tvivla gav jag mig plötsligt iväg på en ryggsäcksresa med en vän. När resan i Thailand var slut återvände min vän till Korea, medan jag fortsatte till Kambodja för att resa vidare. Där mötte jag många människor – fattiga människor som jag bara hade sett på tv eller internet, eller faktiskt inte alls hade ägnat någon uppmärksamhet åt. Men mötet med människor som bar på en renhet jag aldrig tidigare känt och levde lyckligt i varje ögonblick förändrade mina tankar om min dröm.
Efter vändpunkten frågade jag mig själv: ”Skulle jag vara lycklig om jag fortsatte studera specialeffektsmakeup och arbetade inom det här området?” Svaret var ”Nej.” När jag var tillbaka i Korea försökte jag hitta en inriktning genom att själv prova på verksamheter som kunde bidra till samhället. När jag arbetade på olika sociala företag och organisationer insåg jag att djurskydd var det arbete som gav mig störst tillfredsställelse. När jag väl hade hittat riktningen började jag få tillbaka min energi.
Jag började ta steg mot målet att bli djurrättsaktivist. Ett av dessa var nya medier, som jag studerade på forskarutbildningen.
Det kanske låter orelaterat till djurskydd, men det här ämnet var det bästa sättet att använda mina kunskaper och intressen som verktyg för djurskydd. Kort sagt valde jag att använda nya medier som ett verktyg i stället för att forska om nya medier i sig.
I februari 2015 tog jag äntligen examen från forskarutbildningen. Efter examen planerade jag att volontärarbeta inom närliggande områden för att få praktisk erfarenhet av djurskydd och konkretisera min karriärväg. Men det kändes övermäktigt att på egen hand hitta en organisation där jag kunde lära mig om Europas välutvecklade djurskyddskultur. Sedan fick jag höra talas om ett sabbatsårsprogram och valde, efter rådgivning, det jag bedömde vara viktigast för mig: ”projektet för skydd av sköldpaddor i Grekland”.
Sabbatsåret hade i stora drag tre mål.
För det första ville jag undersöka och förstå situationen för sällskapsdjur i Europa. Eftersom djurvälfärden är väl etablerad där ville jag se och lära mig direkt, så att jag kunde berätta om den hemma i Korea. Jag tänkte också att det skulle vara till hjälp när jag i framtiden planerade djurskyddsprogram.
För det andra ville jag genom att möta kulturer som skilde sig från min egen göra mig av med de föreställningar och fördomar som begränsade mig.
En gång pratade jag om djur med vänner jag träffat i Frankrike. Då fick jag veta att många franska medborgare själva ifrågasätter nationella maträtter som foie gras (gåslever) och hästkött. När jag såg dem ha sådana samtal insåg jag att människor runt om i världen har liknande funderingar, och att det enda som skiljer sig är vilken djurart det gäller.
Slutligen ville jag lära mig hur icke-statliga organisationer och djurskyddsorganisationer i Europa arbetar.
Med dessa tre mål började förberedelserna inför sabbatsåret. Planen var att resa genom Europa och sedan delta i ett sabbatsårsprojekt för att skydda sköldpaddor i Grekland.
Frankrike (2 veckor) – Spanien (3 veckor) – Marocko (4 veckor) –Grekland(sabbatsårsprojekt)
Jag uppskattade den totala kostnaden för sabbatsåret, inklusive resorna, till 6 000 000 won.
Problemet var dock att saldot på mitt bankkonto var 0 won i februari 2015, när jag tog examen och började förbereda mig. Så jag började arbeta på tre jobb samtidigt och skrapade ihop pengar. Efter att ha jobbat i tre månader hade jag sparat omkring 3 000 000 won, en månad innan jag skulle ge mig av. Jag saknade 3 000 000 won för att nå budgeten, och eftersom jag absolut inte ville be mina föräldrar om hjälp funderade jag länge och kom till slut att tänka på gräsrotsfinansiering.
Jag hade velat prova gräsrotsfinansiering åtminstone en gång, så jag satte igång med stor entusiasm. Men det var inte lätt att marknadsföra insamlingen och få in pengar. Till slut samlade jag in 1 500 000 won genom gräsrotsfinansiering. Det var långt under den planerade budgeten, men jag tänkte att det nog skulle lösa sig på något sätt. Och så började äntligen mitt sabbatsår.
På något sätt löste det sig till slut.
För att spara pengar bodde jag för det mesta hos värdar via Couchsurfing. Till en början gjorde jag några misstag och fick pröva mig fram, men snart lärde jag mig hur man använder Couchsurfing säkert och kunde bo billigt och trivas. Om du följer några försiktighetsåtgärder kan du använda Couchsurfing på ett tryggt sätt.
För det första:Kontrollera värdens historik för att se hur länge eller hur ofta personen har varit värd via Couchsurfing.
För det andra:Ta reda på vilka familjemedlemmar som bor tillsammans med värden.
För det tredje:Läs omdömena noggrant innan du bestämmer dig. Var försiktig om omdömena är vagt formulerade eller om det bara finns ett fåtal.
Efter en Europaresa fylld av trevliga och varierande upplevelser – och med de regler och den kunskap jag hade utvecklat genom erfarenhet – fortsatte jag till Grekland. När jag först kom fram till Grekland anlände jag väldigt tidigt på morgonen och kände mig faktiskt desorienterad. Därför tyckte jag inte att landet skilde sig särskilt mycket från de andra länderna jag hade besökt; jag tyckte bara att det var lite renare.
Sabbatsår i Grekland
Livet på organisationen för bevarande av havssköldpaddor, dit jag kom i ett sådant töcken, var verkligen fantastiskt.
Även om jag kom dit för att volontärarbeta fick jag ett liv där volontärarbete, fritid och kulturella aktiviteter var väl avvägda. Om man till exempel volontärarbetade i tre timmar kunde man vila i tre timmar, reflektera över det man hade gjort eller planera kommande aktiviteter. Därför var deltagarna mycket nöjda.
En vanlig dag började med att vi gick upp klockan fem på morgonen och gav oss ut på morgonens inventering fram till halv sex. Morgoninventeringen gick ut på att dokumentera spåren efter havssköldpaddor som hade kommit upp på stranden under natten. Vi kontrollerade var de hade lagt sina ägg och skyddade de bon vi hittade. Vi följde också sköldpaddornas rörelser och antecknade var de hade kommit ifrån och vart de tog vägen.
När morgoninventeringen var klar och vi hade återvänt till boendet var klockan ungefär tio. Vi åt en sen frukost och tog en tupplur eller vilade.
Klockan fyra samlades sedan alla volontärer till ett möte för att ge återkoppling om problem och vad som kunde förbättras. Mötena hölls bara två gånger i veckan. Då fick vi också lära oss hur vi skulle ta hand om nykläckta havssköldpaddor om vi träffade på dem och hur vi skulle informera besökare.
Efter det genomförde vi informationskampanjer för att berätta om vårt arbete för närliggande hotell och informationscenter.
Det som gjorde starkast intryck var kampanjerna på hotellen. De hotell jag dittills hade sett satsade mest på lyx. Men eftersom många av gästerna på hotellen i området var familjer betraktade hotellen våra kampanjer som bra kultur- och utbildningsinnehåll och välkomnade oss att genomföra aktiviteter på plats.
All tid utanför aktiviteterna var deltagarnas fritid. På fritiden kunde de planera fester tillsammans eller åka till närliggande platser, och organisationen uppmuntrade aktivt sådana aktiviteter. De ville inte att deltagarna skulle återvända efter att bara ha volontärarbetat; de ville att vi också skulle ha en trevlig och rolig tid. Tack vare den här miljön hade jag härliga stunder med vänner från hela världen, och tiden var fylld av lärande.
Joy, Alejandro, Mackenzie
Det var omkring trettio vänner som deltog. Organisationen satte ihop teamen så att medlemmarna skulle byta lag löpande under aktiviteterna och alla trettio skulle få möjlighet att lära känna varandra. De hade också en regel om att även vänner från samma land – till exempel när fransmännen pratade sinsemellan – skulle använda det gemensamma språket engelska, så att ingen deltagare skulle känna sig utanför.
Därför kunde vi, som kom från bland annat Frankrike, Storbritannien, USA, Kanada, Tyskland, Ryssland, Spanien, Danmark och Korea, alla gå tillsammans till stranden vid lunchtid och sola eller bada, och åka på utflykter för att skapa minnen.
Trots organisationens omtanke var ensamheten till en början det svåraste att hantera. Till skillnad från när man möter och blir vän med människor under en resa tillhör man här en grupp och måste leva som en del av ett samhälle. Därför tog jag ett steg tillbaka för att lära mig om kulturella skillnader och närma mig långsamt. Men när vi väl hade kommit varandra nära insåg jag att den tiden hade varit bortkastad. Jag tänkte att även om det fanns kulturella skillnader skulle jag ha kommit närmare de andra snabbare och delat fler minnen om jag bara hade mött dem direkt, försökt förstå dem och tagit in deras perspektiv.
Alla trettio vänner kom bra överens, men tre av dem minns jag allra bäst.
Min brittiska vän Joy hjälpte mig redan från början med att sätta upp tälten och bodde i tältet bredvid mitt. Hon tyckte också om att vara ensam, så även utan att säga något läste vi ofta tillsammans eller låg på stranden och tog det lugnt. Vi pratade inte så mycket, men hon var en vän som gav mig den speciella upplevelsen att komma nära någon genom att bara tillbringa tid tillsammans.
Jag var den enda koreanen, och det fanns precis en spansk vän, Alejandro. Han hade ett temperament som liknade människor från mitt hemland: han delade gärna med sig av mat och åt tillsammans med andra, var omtänksam och höll alltid ett öga på alla. När de franska vännerna ibland i smyg bröt mot regeln om att bara tala engelska och pratade franska – vilket fick mig att längta hem till Korea på ett nästan onaturligt sätt – såg han medvetet till att prata mycket med mig och höll mig sällskap.
Den amerikanska vännen ”Mackenzie” hade en rak och uppriktig personlighet och var väldigt social. Vi kom varandra så nära att vi kunde prata om djupa saker, och senare var hon snabbare än någon annan på att förstå min engelska och förklara saker när de andra vännerna inte förstod.
Förutom att jag kunde få vänner som jag annars aldrig hade träffat tack vare sabbatsåret, var campinglivet en av de speciella sakerna med den här platsen. Det är en av anledningarna till att jag trivdes så bra här. Campinglivet har så många fördelar – bortsett från att det ibland är kallt på morgonen – att det är svårt att välja bara en att nämna.
Om jag måste välja en sak så är det att man kan duscha i en dusch under bar himmel och samtidigt titta på natthimlen. Självklart finns det också gott om varmvatten. Dusch- och toalettutrymmena är välutrustade och städas dagligen, så de hålls alltid rena.
Och det var så bekvämt att slippa sminka sig. Det skulle ju ändå inte göra någon skillnad för sköldpaddorna. Wi-Fi-anslutningen var lite svag men fungerade bra, så överraskande nog uppstod inga problem.
Jag har förändrats mycket.
Det jag känner tydligast är att jag nu kan njuta av varje stund. Lite mer konkret har jag lärt mig att uppskatta de små sakerna. Inte bara tiden, utan också människorna i mitt liv – de som står mig nära. Att vara borta fick mig att inse sådant som jag hade tagit för givet.
Jag upptäckte också glädjen i att ge bort saker. Där måste man ta med sig allt om man inte gör sig av med det. Ibland bar man med sig saker, ibland gav man bort dem, och jag insåg att det man ångrar senare inte är att man gav bort för mycket, utan för lite. Så nu kan jag dela med mig av det jag har utan att tveka.
Till sist ökade min självkänsla. Jag hade tagit mig igenom en situation som jag själv hade planerat och gjort valen kring, och sedan kommit hem igen. Det gav mig tilltro till mina drömmar. För ett år sedan tänkte jag bara ”jag vill skydda djur”, men genom sabbatsåret fick jag uppleva och förverkliga den tanken.
Efter den här upplevelsen bestämde jag mig också för att studera djur mer ingående. I stället för att vagt vilja bli en ”djuraktivist”, som tidigare, vill jag bli ”djurbeteendevetare” eller arbeta med att utforma systematiska program för djurskydd.
Framtidsplaner
Framöver planerar jag att fortsätta ta fram program och producera medier för att bygga upp mitt eget innehåll om djurskydd. Jag ska fortsätta studera inom närliggande områden och skaffa certifieringar en efter en för att bli mer professionell.
Eftersom enmansföretaget jag driver för närvarande inte har någon stadig inkomst kommer jag troligen också att arbeta på ett djursjukhus eller med något annat djurrelaterat jobb.
Jag överväger också ett erbjudande om att bli scoutad som jag fick för några dagar sedan. Det är ett jobb med koppling till sällskapsdjur och ligger i linje med den riktning jag vill ta, så om möjligheten dyker upp kanske jag tackar ja.
Vad betyder ett sabbatsår för mig?
Kopp
Antingen kan personen ”jag” vara koppen, eller så kan tiden som kallas sabbatsår vara koppen. För mig var sabbatsåret en tid då jag tömde koppen på sådant som inte behövdes och fyllde den med nya saker.
Under sabbatsåret tömde jag koppen på fördomar, partiskhet, stress och onödiga begär. Förr kände jag mig trygg bara när livet var hektiskt. Samtidigt stressade jag över att inte kunna njuta av min fritid.
Nu har jag lärt mig att njuta av fritiden samtidigt som jag trivs med arbetet. Man behöver bara njuta av varje stund. Om man inte bara blickar mot framtiden och inte tappar riktningen kan man fortsätta leva lyckligt så här.
Det jag nyligen fyllde koppen med var självkänsla, mod, övertygelse, en konkret dröm och sinnesro.
Hur var mitt sabbatsår?
Upplevelse ★★★★★
Jag fick en upplevelse som var givande på många sätt.
Lärande ★★★★☆
När mina grundkunskaper i engelska har förbättrats en del tror jag att den sista stjärnan också kommer att falla på plats.
Miljö ★★★★☆
Det är inte lätt att ta sig dit i början. Men boendemiljön är verkligen, verkligen bra.
Säkerhet ★★★★☆
Jag har inte låst mitt tält med hänglås en enda gång. Området är dessutom tryggt även om man går ut vid ett- eller tvåtiden på natten.
Fritid ★★★★★
Deltagarna sa till och med: ”Det här är inte volontärarbete, det är semester.” Om man vill göra något får man tid och en plats att göra det på.
Hem
