Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Jag gick från att vara reserverad till att bli mer initiativrik #Erfarenhet av att lösa problem på egen hand och skapa kontakt med barnen #Jag fick mycket av människorna jag mötte
Innan jag tog ett sabbatsår var mitt mål att vara mer initiativrik och aktiv i allt än jag hade varit i Korea – från att umgås med människor till att utföra de uppgifter jag fick. Jag ville ta itu med problemen som jag fick syn på genom coachningen.
– Få hjärtat att slå snabbare med musik! Kulturellt volontärarbete inom konst i Kambodja / Jeong Sojin, deltagare i sabbatsårsprogrammet / 12 veckors sabbatsår |
Till en början blev jag överrumplad.
En dag, när jag var studieledig och funderade mycket på mina framtidsplaner, råkade jag se en föreläsningsvideo från SeBaSi med vd:n An Si-jun.
Efter att ha sett föreläsningen tänkte jag att ett sabbatsår var vad jag behövde just då, så jag bokade en konsultation inför sabbatsåret utan att tveka. Till en början blev jag överrumplad. Jag var redan väldigt blyg, så det kändes obekvämt och svårt att öppna mig helt för någon jag just hade träffat.
Men allteftersom konsultationerna fortsatte tyckte jag om att få höra sådant som jag inte hade hört från människorna omkring mig. Framför allt kunde jag konfrontera de problem som jag bara hade en vag uppfattning om och som jag själv inte hade lyckats definiera ordentligt.
Jag ville ta itu med dem.
Under konsultationen inför sabbatsåret blev jag rekommenderad ett volontärprogram inom kultur och konst i Kambodja. Jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår utan att tveka särskilt mycket, eftersom jag kände att om jag inte gjorde det nu skulle jag bara återgå till mitt gamla liv – den period då jag inte fattade några beslut eller vågade anta några utmaningar.
Jag hade alltid varit intresserad av volontärarbete eftersom jag funderade på att läsa medicin eller farmaci. Men det handlade mer om att samla volontärtimmar för extra poäng än om själva volontärarbetet, och jag hade inte ens kommit igång med det. Det här sabbatsåret blev ett sätt att omsätta planer i praktiken som jag tidigare bara hade funderat på.
Innan jag åkte iväg på sabbatsåret var mitt mål att vara mer initiativrik och livfull än jag hade varit i Korea – från att umgås med människor till att ta ansvar för mina uppgifter. Jag ville ta itu med problemen som jag fått syn på genom konsultationen. Men under sabbatsåret, när jag volontärarbetade, fanns det inte ens tid att tänka på de ursprungliga målen. När jag tillbringade tid med barnen och arbetade tillsammans med de andra volontärerna handlade jag mer än jag tänkte, mer än jag hade väntat mig. Utan att märka det blev jag livfull och initiativrik i umgänget med barnen och mina vänner.
Barnen, människorna och jag.
Ärligt talat var jag osäker när jag först kom till Kambodja. Jag undrade hela tiden om jag hörde hemma där. Men nu när sabbatsåret är över ångrar jag inte tiden jag tillbringade där, eftersom jag fick så mycket av människorna och barnen som jag bodde tillsammans med.
Dagen börjar med tre timmars undervisning för förskolebarn på morgonen. Vi lär ut alfabetet och koreanska genom sånger och rörelser. Även lågstadiebarnen börjar med att lära sig alfabetet, och vi håller i pyssel- och hantverkslektioner som barnen tycker om. På lektionerna får de till exempel rita eller göra solfjädrar av papper och skedar.
Efter skolan hade vi också lektioner i ocarina. Jag började spela ocarina i högstadiet och hade tagit med mig en för att lära barnen spela. De fascinerades av den och tyckte verkligen om instrumentet eftersom de aldrig hade sett ett förut. Först var de nyfikna och försökte blåsa i den. Jag tänkte att det nog skulle fungera, så jag lät dem prova instrumentet för att bekanta sig med det och lärde dem sedan tonernas namn.
Det bästa med sabbatsåret i Kambodja var minnena med människorna jag bodde tillsammans med. Jag tillbringade mest tid med en lärare i min egen ålder som delade rum med mig. Vi åkte ofta in till stan tillsammans med tuk-tuk för att handla. Hon var en fantastisk kock och lagade alltid god mat åt mig. Hon talade också förvånansvärt bra koreanska, vilket hjälpte mig mycket när jag lärde mig khmer.
Jag förändrades mycket.
Från dagen då jag kom till Kambodja till dagen då jag återvände till Korea – alltså de lokala lärarna som var där både när mitt sabbatsår började och när det tog slut – sa alla samma sak: ”Jämfört med när du kom hit har du ett gladare uttryck, du pratar mer, du har förändrats mycket.” Jag lärde mig också mycket och fick möjlighet att se på mig själv objektivt när jag arbetade med barnen jag undervisade, som liksom jag hade svårt att uttrycka sig, och följde deras utveckling.
För mig är ett sabbatsår
en tid då jag kunde ta itu med problem som jag inte hade insett att jag hade.
Mitt smeknamn på institutionen var ”den chica tjejen”. Jag hade inte tänkt så mycket på smeknamnet och ogillade det inte. Men jag började tänka att det kanske betydde: ”De vill komma närmare mig, men det finns en mur omkring mig.”
Nu när jag har avslutat mitt sabbatsår och kommit hem vill jag vara den som tar initiativ till samtal med mina vänner. Jag vill också träffa fler människor och skratta mer.
Innan jag tog ett sabbatsår var mitt mål att vara mer initiativrik och aktiv i allt än jag hade varit i Korea – från att umgås med människor till att utföra de uppgifter jag fick. Jag ville ta itu med problemen som jag fick syn på genom coachningen.
– Få hjärtat att slå snabbare med musik! Kulturellt volontärarbete inom konst i Kambodja / Jeong Sojin, deltagare i sabbatsårsprogrammet / 12 veckors sabbatsår |
Till en början blev jag överrumplad.
En dag, när jag var studieledig och funderade mycket på mina framtidsplaner, råkade jag se en föreläsningsvideo från SeBaSi med vd:n An Si-jun.
Efter att ha sett föreläsningen tänkte jag att ett sabbatsår var vad jag behövde just då, så jag bokade en konsultation inför sabbatsåret utan att tveka. Till en början blev jag överrumplad. Jag var redan väldigt blyg, så det kändes obekvämt och svårt att öppna mig helt för någon jag just hade träffat.
Men allteftersom konsultationerna fortsatte tyckte jag om att få höra sådant som jag inte hade hört från människorna omkring mig. Framför allt kunde jag konfrontera de problem som jag bara hade en vag uppfattning om och som jag själv inte hade lyckats definiera ordentligt.
Jag ville ta itu med dem.
Under konsultationen inför sabbatsåret blev jag rekommenderad ett volontärprogram inom kultur och konst i Kambodja. Jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår utan att tveka särskilt mycket, eftersom jag kände att om jag inte gjorde det nu skulle jag bara återgå till mitt gamla liv – den period då jag inte fattade några beslut eller vågade anta några utmaningar.
Jag hade alltid varit intresserad av volontärarbete eftersom jag funderade på att läsa medicin eller farmaci. Men det handlade mer om att samla volontärtimmar för extra poäng än om själva volontärarbetet, och jag hade inte ens kommit igång med det. Det här sabbatsåret blev ett sätt att omsätta planer i praktiken som jag tidigare bara hade funderat på.
Innan jag åkte iväg på sabbatsåret var mitt mål att vara mer initiativrik och livfull än jag hade varit i Korea – från att umgås med människor till att ta ansvar för mina uppgifter. Jag ville ta itu med problemen som jag fått syn på genom konsultationen. Men under sabbatsåret, när jag volontärarbetade, fanns det inte ens tid att tänka på de ursprungliga målen. När jag tillbringade tid med barnen och arbetade tillsammans med de andra volontärerna handlade jag mer än jag tänkte, mer än jag hade väntat mig. Utan att märka det blev jag livfull och initiativrik i umgänget med barnen och mina vänner.
Barnen, människorna och jag.
Ärligt talat var jag osäker när jag först kom till Kambodja. Jag undrade hela tiden om jag hörde hemma där. Men nu när sabbatsåret är över ångrar jag inte tiden jag tillbringade där, eftersom jag fick så mycket av människorna och barnen som jag bodde tillsammans med.
Dagen börjar med tre timmars undervisning för förskolebarn på morgonen. Vi lär ut alfabetet och koreanska genom sånger och rörelser. Även lågstadiebarnen börjar med att lära sig alfabetet, och vi håller i pyssel- och hantverkslektioner som barnen tycker om. På lektionerna får de till exempel rita eller göra solfjädrar av papper och skedar.
Efter skolan hade vi också lektioner i ocarina. Jag började spela ocarina i högstadiet och hade tagit med mig en för att lära barnen spela. De fascinerades av den och tyckte verkligen om instrumentet eftersom de aldrig hade sett ett förut. Först var de nyfikna och försökte blåsa i den. Jag tänkte att det nog skulle fungera, så jag lät dem prova instrumentet för att bekanta sig med det och lärde dem sedan tonernas namn.
Det bästa med sabbatsåret i Kambodja var minnena med människorna jag bodde tillsammans med. Jag tillbringade mest tid med en lärare i min egen ålder som delade rum med mig. Vi åkte ofta in till stan tillsammans med tuk-tuk för att handla. Hon var en fantastisk kock och lagade alltid god mat åt mig. Hon talade också förvånansvärt bra koreanska, vilket hjälpte mig mycket när jag lärde mig khmer.
Jag förändrades mycket.
Från dagen då jag kom till Kambodja till dagen då jag återvände till Korea – alltså de lokala lärarna som var där både när mitt sabbatsår började och när det tog slut – sa alla samma sak: ”Jämfört med när du kom hit har du ett gladare uttryck, du pratar mer, du har förändrats mycket.” Jag lärde mig också mycket och fick möjlighet att se på mig själv objektivt när jag arbetade med barnen jag undervisade, som liksom jag hade svårt att uttrycka sig, och följde deras utveckling.
För mig är ett sabbatsår
en tid då jag kunde ta itu med problem som jag inte hade insett att jag hade.
Mitt smeknamn på institutionen var ”den chica tjejen”. Jag hade inte tänkt så mycket på smeknamnet och ogillade det inte. Men jag började tänka att det kanske betydde: ”De vill komma närmare mig, men det finns en mur omkring mig.”
Nu när jag har avslutat mitt sabbatsår och kommit hem vill jag vara den som tar initiativ till samtal med mina vänner. Jag vill också träffa fler människor och skratta mer.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
