#Blev mer ansvarsfull och växte som person #Fick erfarenhet av att umgås med människor med olika bakgrund #Tillbringade två värdefulla månader i Paris

Det jag tyckte bäst om under vistelsen på sabbatsåret var framför allt att träffa många olika människor och kunna hjälpa dem. Deras reaktioner berörde mig. Så här i efterhand gick de två månaderna så fort – som två veckor – att jag kände stor sorg, och jag grät mycket när jag åkte därifrån.
– Paris, Frankrike, vistelse under sabbatsår / Kim Taeyeon, resenär på sabbatsår / 8 veckors sabbatsår |
Att bestämma sig för att ta ett sabbatsår i min ålder var i sig en utmaning.

Efter att ha sagt upp mig och tagit lite tid för mig själv medan jag undersökte olika resmöjligheter fick jag av en slump höra talas om sabbatsår. Jag ville lära känna mig själv genom ett sabbatsår snarare än en vanlig resa, och eftersom jag kunde vistas i Frankrike en längre tid under trygga förhållanden gick jag med i programmet för sabbatsårsvistelser.
Det jag tyckte bäst om under vistelsen på sabbatsåret var framför allt att träffa många olika människor och kunna hjälpa dem. Deras reaktioner berörde mig. Så här i efterhand gick de två månaderna så fort – som två veckor – att jag kände stor sorg, och jag grät mycket när jag åkte därifrån.
Jag saknar redan alla och vill prata med dem igen.Den dag jag först kom till Paris var det väldigt kallt. Jag blev förvånad över att det var mycket kallare än jag hade väntat mig. Tunnelbanan liknade den hemma, så jag kunde åka utan problem och kom fram till pensionatet utan svårigheter.Det var efter attentaten i Paris vid den tiden, så jag var ganska orolig, men jag minns att jag blev lättad eftersom det oväntat nog var så lugnt och alla verkade vänliga …

Så snart jag packat upp den dag jag kom fram gav jag mig ut i Paris.
Tunnelbanan i Paris liknar den hemma, så det var inga större problem att byta linje och kliva på.
En sak jag tyckte var väldigt intressant var att man måste öppna dörrarna för hand när man kliver på eller av Paris tunnelbana. De nyaste tågen hade automatisk dörröppning, men de flesta dörrar öppnades manuellt, så i början minns jag att jag kämpade med dem och inte kunde komma av. Hur som helst gick jag för att se Eiffeltornet redan första dagen, men det var så kallt att händerna domnade bort och jag knappt kunde ta bilder.
Under den första och en halv månaden, när vädret var kallt, gick jag knappt ut, men efter ett tag …När vädret hade blivit betydligt varmare strövade jag omkring mycket.Ibland, när luftföroreningarna i Paris är allvarliga, är kollektivtrafiken gratis i två till tre dagar. De gör den gratis för att minska bilavgaserna. Det är förstås trevligt för invånarna att slippa dyra biljetter, men är det verkligen något att glädjas åt … Under de där två–tre dagarna är det verkligen disigt, som om staden vore täckt av dimma.


Byggnaderna i Paris är verkligen vackra. Jag avundades hur väl de hade bevarat de gamla byggnaderna.
I vårt land försvinner gamla byggnader gradvis, men i Paris har de bevarats väl. Även när delar behöver repareras bygger man upp dem igen i gammal stil, vilket gjorde mig full av beundran.

Åh, jag har verkligen inte modet att stå emot de här.
På bagerier finns det alltid alla möjliga sorters bakverk.Alla köpte baguetter, så först trodde jag att de bara ville skryta,men efter att ha köpt och smakat en var det verkliiigen första gången jag åt en så god baguette. De är utsökta vart man än går.

Paris och sabbatsåret hjälpte mig att växa ännu mer,Tack!

Det jag tyckte bäst om under vistelsen på sabbatsåret var framför allt att träffa många olika människor och kunna hjälpa dem. Deras reaktioner berörde mig. Så här i efterhand gick de två månaderna så fort – som två veckor – att jag kände stor sorg, och jag grät mycket när jag åkte därifrån.
– Paris, Frankrike, vistelse under sabbatsår / Kim Taeyeon, resenär på sabbatsår / 8 veckors sabbatsår |
Att bestämma sig för att ta ett sabbatsår i min ålder var i sig en utmaning.

Efter att ha sagt upp mig och tagit lite tid för mig själv medan jag undersökte olika resmöjligheter fick jag av en slump höra talas om sabbatsår. Jag ville lära känna mig själv genom ett sabbatsår snarare än en vanlig resa, och eftersom jag kunde vistas i Frankrike en längre tid under trygga förhållanden gick jag med i programmet för sabbatsårsvistelser.
Det jag tyckte bäst om under vistelsen på sabbatsåret var framför allt att träffa många olika människor och kunna hjälpa dem. Deras reaktioner berörde mig. Så här i efterhand gick de två månaderna så fort – som två veckor – att jag kände stor sorg, och jag grät mycket när jag åkte därifrån.
Jag saknar redan alla och vill prata med dem igen.Den dag jag först kom till Paris var det väldigt kallt. Jag blev förvånad över att det var mycket kallare än jag hade väntat mig. Tunnelbanan liknade den hemma, så jag kunde åka utan problem och kom fram till pensionatet utan svårigheter.Det var efter attentaten i Paris vid den tiden, så jag var ganska orolig, men jag minns att jag blev lättad eftersom det oväntat nog var så lugnt och alla verkade vänliga …

Så snart jag packat upp den dag jag kom fram gav jag mig ut i Paris.
Tunnelbanan i Paris liknar den hemma, så det var inga större problem att byta linje och kliva på.
En sak jag tyckte var väldigt intressant var att man måste öppna dörrarna för hand när man kliver på eller av Paris tunnelbana. De nyaste tågen hade automatisk dörröppning, men de flesta dörrar öppnades manuellt, så i början minns jag att jag kämpade med dem och inte kunde komma av. Hur som helst gick jag för att se Eiffeltornet redan första dagen, men det var så kallt att händerna domnade bort och jag knappt kunde ta bilder.
Under den första och en halv månaden, när vädret var kallt, gick jag knappt ut, men efter ett tag …När vädret hade blivit betydligt varmare strövade jag omkring mycket.Ibland, när luftföroreningarna i Paris är allvarliga, är kollektivtrafiken gratis i två till tre dagar. De gör den gratis för att minska bilavgaserna. Det är förstås trevligt för invånarna att slippa dyra biljetter, men är det verkligen något att glädjas åt … Under de där två–tre dagarna är det verkligen disigt, som om staden vore täckt av dimma.


Byggnaderna i Paris är verkligen vackra. Jag avundades hur väl de hade bevarat de gamla byggnaderna.
I vårt land försvinner gamla byggnader gradvis, men i Paris har de bevarats väl. Även när delar behöver repareras bygger man upp dem igen i gammal stil, vilket gjorde mig full av beundran.

Åh, jag har verkligen inte modet att stå emot de här.
På bagerier finns det alltid alla möjliga sorters bakverk.Alla köpte baguetter, så först trodde jag att de bara ville skryta,men efter att ha köpt och smakat en var det verkliiigen första gången jag åt en så god baguette. De är utsökta vart man än går.

Paris och sabbatsåret hjälpte mig att växa ännu mer,Tack!
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.