Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Jag blev mer självständig och lärde mig att jag kan klara saker på egen hand #Upptäckte en ny sida av mig själv #I Paris kände jag mig lugn och tillfreds
I Korea hade jag knappt kunnat äta ensam. Men i Paris åt jag till och med en måltid med flera rätter på egen hand. Jag brukade prata tyst och knappt prata med främlingar, så det kändes fantastiskt att träffa nya människor varje dag på vandrarhemmet och märka att jag själv började prata med utlänningar utomhus. Jag upptäckte en sida hos mig själv som jag inte kände till.
– Paris, Frankrike, sabbatsårsvistelse / Lee Seung-hyun, deltagare i sabbatsårsprogrammet / 8 veckors sabbatsår |
Jag har länge tänkt: ”Jag vill åka till Paris.”
Så när jag fick höra att jag skulle delta i sabbatsårsprogrammet minns jag att jag sprang av glädje. Men efteråt kände jag också ansvaret som personal på vandrarhemmet och oroade mig över sådant som: ”Kommer jag att klara det här bra?”
Bland uppgifterna på vandrarhemmet var det svåraste och mest avskräckande att berätta för gästerna om sevärdheter, rekommenderade platser och transporter. Eftersom det krävdes erfarenhet gissade jag till en början och berättade utifrån magkänslan, samtidigt som jag läste alla möjliga guideböcker. Jag ville besöka så många platser som möjligt i förväg, så att jag kunde berätta mycket för gästerna och ge dem tips. På grund av min iver tog jag i för mycket under min första utflykt och promenerade till en massa platser. Efter det blev det väldigt givande att kunna säga till folk: ”Det här stället är verkligen toppen” eller ”Det är inte så bra”!
Jag ville se varenda vrå, så att det inte skulle finnas någon plats jag inte kände till, som en lokalbo – så väl att jag kunde guida andra! Ända sedan jag var liten hade jag drömt omatt smälta in i Paris.Att promenera längs Champs-Élysées och gå och se det glittrande Eiffeltornet,hur många gånger Jag blir fortfarande upprymd när jag föreställer mig att stå där efter att ha varit där så många gånger. Soliga dagar köpte jag en baguette och solade i parken, och regniga dagar satt jag på en uteservering med en kopp kaffe och blickade ut över Paris – en sorts ledighet jag inte kunde uppleva i Korea, och som inte ens turister som bara stannade några dagar fick njuta av.
Jag har verkligen förändrats.
Under en ledig dag gjorde jag en resa till Bryssel i Belgien och övernattade där. Kanske för att Paris hade blivit bekant kände jag mig väldigt upprymd över att åka till en ny stad. I rummet på vandrarhemmet där jag bodde var det bara jag och en utländsk tjej – bara vi två. När jag kom tillbaka efter att ha strosat runt köpte jag en öl och bjöd med henne, som låg ner, på en öl. Vi pratade i timmar. Jag kände och förundrades över att jag verkligen hade förändrats. Att jag hade fått så mycket mod …
I den bransch jag arbetar inom värdesätts erfarenhet framför allt annat, så jag kunde inte ens överväga att ta en paus – och det gjorde jag inte heller. Jag tänkte att om jag sköt upp att skaffa ett jobb det minsta skulle yngre personer avancera och jag hamna på efterkälken, vilket skulle göra det svårt för mig att hitta ett jobb.
Men efter att ha träffat många människor – från yngre vänner till äldre systrar och bröder i trettioårsåldern –började jag verkligen känna att ålder inte är något man behöver oroa sig för när det gäller karriärval just nu.Många hade sagt upp sig, andra hade tagit studieuppehåll och många jämnåriga hade rest iväg med samma oro. När jag arbetade som personal pratade jag mycket med dem och gav råd, och det blev en läkande tid även för mig.
Före och efter deltagandet i sabbatsårsprogrammet
I Korea hade jag knappt kunnat äta ensam. Men i Parisåt jag till och med en måltid med flera rätter på egen hand.
Jag brukade prata tyst och knappt prata med främlingar, så det kändes fantastiskt att träffa nya människor varje dag på vandrarhemmet och märka att jag själv började prata med utlänningar utomhus.en sida hos mig som jag inte kände tillupptäckte jag.
Mitt eget Paris som jag lärde känna under sabbatsåret
Jag var nästan aldrig inomhus; jag strövade omkring i varje hörn och upplevde Paris med hela mitt väsen.
Den första söndagen varje månadär det gratis inträde på museer och gallerier, så jag sparade platser som kändes lite för dyra att betala för och passade på att besöka dem den dagen! Nästan alla sevärdheter ligger samlade, så den första dagen jag promenerade runt i Paris gick jag i ungefär 6–7 timmar. Jag gick från operan till Louvren och vidare till Eiffeltornet. Alla byggnader längs gatorna var vackra, så jag tappade tidsuppfattningen medan jag såg mig omkring.
Och sedan, på andra sidan, ligger Île de la Cité, där katedralen Notre-Dame ligger,Île de la Citédär jag strosade runt. Seine som flöt precis framför mig kändes romantisk. Området nära stationen Saint-Michel, vid katedralen Notre-Dame, är fullt av restauranger. Det finns många butiker ända bort till Sorbonneuniversitetet, och man kan äta billigt, så det är ett ställe jag verkligen rekommenderar! Går man ännu längre kommer man till Luxembourgträdgården, där jag brukade läsa en bok eller skriva dagbok i solen. Känslan av ledighet där skiljer sig från att koppla av i parker här hemma, så jag gick ofta dit med en smörgås.
Sabbatsåret jag tillbringade
Upplevelse ★★★★★
Att bo som en lokalbo i två månader på en plats jag bara hade drömt om och besöka många olika ställen är en upplevelse som är svår att få igen.
Lärande ★★★★☆
Jag fick höra och lära mig om reseupplevelser inte bara från Paris utan även från andra länder.
Miljö ★★★★☆
Vi bodde fyra tillsammans, så det var inte särskilt obekvämt.
Säkerhet ★★★★☆
Jag åkte dit en vecka efter en terroristattack. Kanske var det därför det fanns så många soldater och poliser, så det kändes faktiskt tryggare.
Fritid ★★★★★
Eftersom jag gick ut nästan varje dag tycker jag att jag använde min tid väl utan att slösa bort den.
I Korea hade jag knappt kunnat äta ensam. Men i Paris åt jag till och med en måltid med flera rätter på egen hand. Jag brukade prata tyst och knappt prata med främlingar, så det kändes fantastiskt att träffa nya människor varje dag på vandrarhemmet och märka att jag själv började prata med utlänningar utomhus. Jag upptäckte en sida hos mig själv som jag inte kände till.
– Paris, Frankrike, sabbatsårsvistelse / Lee Seung-hyun, deltagare i sabbatsårsprogrammet / 8 veckors sabbatsår |
Jag har länge tänkt: ”Jag vill åka till Paris.”
Så när jag fick höra att jag skulle delta i sabbatsårsprogrammet minns jag att jag sprang av glädje. Men efteråt kände jag också ansvaret som personal på vandrarhemmet och oroade mig över sådant som: ”Kommer jag att klara det här bra?”
Bland uppgifterna på vandrarhemmet var det svåraste och mest avskräckande att berätta för gästerna om sevärdheter, rekommenderade platser och transporter. Eftersom det krävdes erfarenhet gissade jag till en början och berättade utifrån magkänslan, samtidigt som jag läste alla möjliga guideböcker. Jag ville besöka så många platser som möjligt i förväg, så att jag kunde berätta mycket för gästerna och ge dem tips. På grund av min iver tog jag i för mycket under min första utflykt och promenerade till en massa platser. Efter det blev det väldigt givande att kunna säga till folk: ”Det här stället är verkligen toppen” eller ”Det är inte så bra”!
Jag ville se varenda vrå, så att det inte skulle finnas någon plats jag inte kände till, som en lokalbo – så väl att jag kunde guida andra! Ända sedan jag var liten hade jag drömt omatt smälta in i Paris.Att promenera längs Champs-Élysées och gå och se det glittrande Eiffeltornet,hur många gånger Jag blir fortfarande upprymd när jag föreställer mig att stå där efter att ha varit där så många gånger. Soliga dagar köpte jag en baguette och solade i parken, och regniga dagar satt jag på en uteservering med en kopp kaffe och blickade ut över Paris – en sorts ledighet jag inte kunde uppleva i Korea, och som inte ens turister som bara stannade några dagar fick njuta av.
Jag har verkligen förändrats.
Under en ledig dag gjorde jag en resa till Bryssel i Belgien och övernattade där. Kanske för att Paris hade blivit bekant kände jag mig väldigt upprymd över att åka till en ny stad. I rummet på vandrarhemmet där jag bodde var det bara jag och en utländsk tjej – bara vi två. När jag kom tillbaka efter att ha strosat runt köpte jag en öl och bjöd med henne, som låg ner, på en öl. Vi pratade i timmar. Jag kände och förundrades över att jag verkligen hade förändrats. Att jag hade fått så mycket mod …
I den bransch jag arbetar inom värdesätts erfarenhet framför allt annat, så jag kunde inte ens överväga att ta en paus – och det gjorde jag inte heller. Jag tänkte att om jag sköt upp att skaffa ett jobb det minsta skulle yngre personer avancera och jag hamna på efterkälken, vilket skulle göra det svårt för mig att hitta ett jobb.
Men efter att ha träffat många människor – från yngre vänner till äldre systrar och bröder i trettioårsåldern –började jag verkligen känna att ålder inte är något man behöver oroa sig för när det gäller karriärval just nu.Många hade sagt upp sig, andra hade tagit studieuppehåll och många jämnåriga hade rest iväg med samma oro. När jag arbetade som personal pratade jag mycket med dem och gav råd, och det blev en läkande tid även för mig.
Före och efter deltagandet i sabbatsårsprogrammet
I Korea hade jag knappt kunnat äta ensam. Men i Parisåt jag till och med en måltid med flera rätter på egen hand.
Jag brukade prata tyst och knappt prata med främlingar, så det kändes fantastiskt att träffa nya människor varje dag på vandrarhemmet och märka att jag själv började prata med utlänningar utomhus.en sida hos mig som jag inte kände tillupptäckte jag.
Mitt eget Paris som jag lärde känna under sabbatsåret
Jag var nästan aldrig inomhus; jag strövade omkring i varje hörn och upplevde Paris med hela mitt väsen.
Den första söndagen varje månadär det gratis inträde på museer och gallerier, så jag sparade platser som kändes lite för dyra att betala för och passade på att besöka dem den dagen! Nästan alla sevärdheter ligger samlade, så den första dagen jag promenerade runt i Paris gick jag i ungefär 6–7 timmar. Jag gick från operan till Louvren och vidare till Eiffeltornet. Alla byggnader längs gatorna var vackra, så jag tappade tidsuppfattningen medan jag såg mig omkring.
Och sedan, på andra sidan, ligger Île de la Cité, där katedralen Notre-Dame ligger,Île de la Citédär jag strosade runt. Seine som flöt precis framför mig kändes romantisk. Området nära stationen Saint-Michel, vid katedralen Notre-Dame, är fullt av restauranger. Det finns många butiker ända bort till Sorbonneuniversitetet, och man kan äta billigt, så det är ett ställe jag verkligen rekommenderar! Går man ännu längre kommer man till Luxembourgträdgården, där jag brukade läsa en bok eller skriva dagbok i solen. Känslan av ledighet där skiljer sig från att koppla av i parker här hemma, så jag gick ofta dit med en smörgås.
Sabbatsåret jag tillbringade
Upplevelse ★★★★★
Att bo som en lokalbo i två månader på en plats jag bara hade drömt om och besöka många olika ställen är en upplevelse som är svår att få igen.
Lärande ★★★★☆
Jag fick höra och lära mig om reseupplevelser inte bara från Paris utan även från andra länder.
Miljö ★★★★☆
Vi bodde fyra tillsammans, så det var inte särskilt obekvämt.
Säkerhet ★★★★☆
Jag åkte dit en vecka efter en terroristattack. Kanske var det därför det fanns så många soldater och poliser, så det kändes faktiskt tryggare.
Fritid ★★★★★
Eftersom jag gick ut nästan varje dag tycker jag att jag använde min tid väl utan att slösa bort den.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
