Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
나답게, 단단하게, 즐겁게
Den 30 maj deltog jag iWakaWaterett program där jag fick uppleva den ändamålsenliga teknik som används för att tillverka den.
Innan jag skriver om min upplevelse bör jag väl först förklara vad WakaWater är och vad ändamålsenlig teknik betyder?
Ändamålsenlig teknik syftar på teknik som inte utvecklas som banbrytande lösningar, utan anpassas efter miljön, de ekonomiska förutsättningarna och de sociala omständigheterna i eftersatta områden eller bland marginaliserade grupper. På vissa platser i Afrika finns det till exempel ont om vatten, vilket gör att många människor lider. Teknik som utformas för att utvinna vatten i Afrikas tuffa miljöer kallas ändamålsenlig teknik.
– WakaWater: rolig utbildning som förändrar världen |
Att utvinna vatten i Afrika – den idén har nära koppling till ”WakaWater”, som jag ska presentera i dag. Det sägs att en arkitekt i en del av Afrika såg hur människor kämpade för att få tillgång till vatten och då kom på den här tekniken. Genom att använda ett material från waka-trädet, som finns i Afrika, till en yttre stomme och hänga ett nylonnät på insidan utnyttjar systemet skillnaderna i temperatur och luftfuktighet mellan natt och dag för att utvinna vatten.
WakaWater-programmet hölls på Korea Scout Associations centrala utbildningscenter.Evenemanget arrangerades av Korea Gap Year. Även om det här projektet aldrig tidigare hade genomförts i Korea vill jag tacka Korea Gap Year för att de gärna gjorde det till ett program.
Programmet samlade vänner från Korea Scout Association och allmänheten, som hade anmält sig via Korea Gap Year. Jag var också scout när jag var yngre, och när jag såg ungdomarna prydligt klädda i uniform under evenemanget väcktes svaga minnen till liv :) Samtidigt undrade jag om vi skulle klara av att genomföra programmet med de yngre barnen. När vi väl arbetade tillsammans insåg jag tydligt att min oro var obefogad ...
Vi deltagare tog oss tid att gå igenom konceptet WakaWater medan vi lyssnade på presentatörens förklaring. Både ”ändamålsenlig teknik” och ”WakaWater” var fortfarande obekanta begrepp för oss, så den vänliga förklaringen var till stor hjälp.
Dessutomfick deltagarna tid att presentera sig, och därefter presenterades de fyra instruktörer som skulle leda dagens evenemang. Både deltagarna och instruktörerna kom från många olika områden. Där fanns några anmärkningsvärda personer som jag nog aldrig hade träffat om det inte vore för det här evenemanget. Redan innan vi hade börjat kände jag återigen att det var tur att jag deltog.
Efter presentationerna delades vi in i fyra lag, ett kring varje instruktör. Strax därefter fick varje lag återigen höra av sin instruktör hur man skulle bygga anordningarna och vilka roller var och en skulle ha. I samma stund som jag började undra vilken roll jag skulle få ... bultade hjärtat.
Nåväl! När lagmötena var över började det riktiga arbetet. Någon kapade slangar, någon borrade hål i bambu, någon skar till nät – alla arbetade tillsammans utan att ta paus, vilket var väldigt imponerande. Särskilt scouternas entusiasm när arbetet väl satte i gång var obeskrivlig ... När jag såg dem svettas mer än någon annan blev jag inspirerad och jobbade också hårt.
Och en sak till: scouternas färdigheter glänste när det var dags att använda knutar för att binda ihop bambun. Scouterna, som studerar och övar på olika överlevnadstekniker, hade inte bara färdigheter i att knyta knopar utan också små fickknivar som de ansåg nödvändiga för överlevnad. De yngres stadiga knutar och entusiasm, som imponerade på de civila deltagarna, har jag fortfarande tydligt i minnet.
Tack vare allas gemensamma ansträngningar började de färdiga delarna ta form i varje lag. Bilden ovan visar ett av de fyra färdiga byggena. De färdiga delarna staplades ovanpå varandra, som på bilden. Varje lag byggde alltså fyra våningar (1, 2, 3, 4), som sedan sattes ihop. Jag kunde verkligen känna hur viktigt samarbete var i det här programmet.
Men som med så mycket annat lyckades vi inte på första försöket. Små misstag längs vägen gjorde oundvikligen att resultatet dröjde. Ändå kände jag en viss stolthet över att vi tillsammans upptäckte och rättade till misstagen.
När vi hade rättat till felen och byggt tornet ... var staplingen ganska riskfylld, så det var främst männen som staplade delarna. Otroligt nog passade de övre och undre våningarna perfekt ihop. Jag tror att det till stor del berodde på den långa förberedelsetiden inför evenemanget och på att instruktörerna gjorde sitt yttersta under själva evenemanget för att höja kvaliteten. Bra jobbat.
Så staplade vi försiktigt och omsorgsfullt alla tornen. När de fyra våningarna hade staplats var tornet riktigt högt. Nu återstod bara att se om det skulle bildas vatten i nylonnätet inuti tornet. Eftersom vatten inte utvinns ur skillnader i luftfuktighet och temperatur särskilt snabbt kunde vi inte bekräfta att det hade bildats något vatten. Suck – det är väl förståeligt att det kanske inte fungerar helt perfekt?
Jag tror inte att det viktigaste med programmet var huruvida det vi byggde fungerade som det skulle. Till skillnad från människor i Afrika kan vi leva utan WakaWater utan att behöva lida av vattenbrist.
Så vilken betydelse hade dagens upplevelse?
Personligengav det oss en möjlighet att själva få uppleva ändamålsenlig teknik – teknik som utformats för att lösa olika problem runt om i världen –och jag tror att det fick oss att fundera djupare över de svårigheter som människor i de områdena möter.Tack vare det här fick vi fördjupa våra kunskaper om begreppet ändamålsenlig teknik och dessutom om WakaWater som ett exempel på afrikansk ändamålsenlig teknik. Tack allihop för ert hårda arbete :)
Den 30 maj deltog jag iWakaWaterett program där jag fick uppleva den ändamålsenliga teknik som används för att tillverka den.
Innan jag skriver om min upplevelse bör jag väl först förklara vad WakaWater är och vad ändamålsenlig teknik betyder?
Ändamålsenlig teknik syftar på teknik som inte utvecklas som banbrytande lösningar, utan anpassas efter miljön, de ekonomiska förutsättningarna och de sociala omständigheterna i eftersatta områden eller bland marginaliserade grupper. På vissa platser i Afrika finns det till exempel ont om vatten, vilket gör att många människor lider. Teknik som utformas för att utvinna vatten i Afrikas tuffa miljöer kallas ändamålsenlig teknik.
– WakaWater: rolig utbildning som förändrar världen |
Att utvinna vatten i Afrika – den idén har nära koppling till ”WakaWater”, som jag ska presentera i dag. Det sägs att en arkitekt i en del av Afrika såg hur människor kämpade för att få tillgång till vatten och då kom på den här tekniken. Genom att använda ett material från waka-trädet, som finns i Afrika, till en yttre stomme och hänga ett nylonnät på insidan utnyttjar systemet skillnaderna i temperatur och luftfuktighet mellan natt och dag för att utvinna vatten.
WakaWater-programmet hölls på Korea Scout Associations centrala utbildningscenter.Evenemanget arrangerades av Korea Gap Year. Även om det här projektet aldrig tidigare hade genomförts i Korea vill jag tacka Korea Gap Year för att de gärna gjorde det till ett program.
Programmet samlade vänner från Korea Scout Association och allmänheten, som hade anmält sig via Korea Gap Year. Jag var också scout när jag var yngre, och när jag såg ungdomarna prydligt klädda i uniform under evenemanget väcktes svaga minnen till liv :) Samtidigt undrade jag om vi skulle klara av att genomföra programmet med de yngre barnen. När vi väl arbetade tillsammans insåg jag tydligt att min oro var obefogad ...
Vi deltagare tog oss tid att gå igenom konceptet WakaWater medan vi lyssnade på presentatörens förklaring. Både ”ändamålsenlig teknik” och ”WakaWater” var fortfarande obekanta begrepp för oss, så den vänliga förklaringen var till stor hjälp.
Dessutomfick deltagarna tid att presentera sig, och därefter presenterades de fyra instruktörer som skulle leda dagens evenemang. Både deltagarna och instruktörerna kom från många olika områden. Där fanns några anmärkningsvärda personer som jag nog aldrig hade träffat om det inte vore för det här evenemanget. Redan innan vi hade börjat kände jag återigen att det var tur att jag deltog.
Efter presentationerna delades vi in i fyra lag, ett kring varje instruktör. Strax därefter fick varje lag återigen höra av sin instruktör hur man skulle bygga anordningarna och vilka roller var och en skulle ha. I samma stund som jag började undra vilken roll jag skulle få ... bultade hjärtat.
Nåväl! När lagmötena var över började det riktiga arbetet. Någon kapade slangar, någon borrade hål i bambu, någon skar till nät – alla arbetade tillsammans utan att ta paus, vilket var väldigt imponerande. Särskilt scouternas entusiasm när arbetet väl satte i gång var obeskrivlig ... När jag såg dem svettas mer än någon annan blev jag inspirerad och jobbade också hårt.
Och en sak till: scouternas färdigheter glänste när det var dags att använda knutar för att binda ihop bambun. Scouterna, som studerar och övar på olika överlevnadstekniker, hade inte bara färdigheter i att knyta knopar utan också små fickknivar som de ansåg nödvändiga för överlevnad. De yngres stadiga knutar och entusiasm, som imponerade på de civila deltagarna, har jag fortfarande tydligt i minnet.
Tack vare allas gemensamma ansträngningar började de färdiga delarna ta form i varje lag. Bilden ovan visar ett av de fyra färdiga byggena. De färdiga delarna staplades ovanpå varandra, som på bilden. Varje lag byggde alltså fyra våningar (1, 2, 3, 4), som sedan sattes ihop. Jag kunde verkligen känna hur viktigt samarbete var i det här programmet.
Men som med så mycket annat lyckades vi inte på första försöket. Små misstag längs vägen gjorde oundvikligen att resultatet dröjde. Ändå kände jag en viss stolthet över att vi tillsammans upptäckte och rättade till misstagen.
När vi hade rättat till felen och byggt tornet ... var staplingen ganska riskfylld, så det var främst männen som staplade delarna. Otroligt nog passade de övre och undre våningarna perfekt ihop. Jag tror att det till stor del berodde på den långa förberedelsetiden inför evenemanget och på att instruktörerna gjorde sitt yttersta under själva evenemanget för att höja kvaliteten. Bra jobbat.
Så staplade vi försiktigt och omsorgsfullt alla tornen. När de fyra våningarna hade staplats var tornet riktigt högt. Nu återstod bara att se om det skulle bildas vatten i nylonnätet inuti tornet. Eftersom vatten inte utvinns ur skillnader i luftfuktighet och temperatur särskilt snabbt kunde vi inte bekräfta att det hade bildats något vatten. Suck – det är väl förståeligt att det kanske inte fungerar helt perfekt?
Jag tror inte att det viktigaste med programmet var huruvida det vi byggde fungerade som det skulle. Till skillnad från människor i Afrika kan vi leva utan WakaWater utan att behöva lida av vattenbrist.
Så vilken betydelse hade dagens upplevelse?
Personligengav det oss en möjlighet att själva få uppleva ändamålsenlig teknik – teknik som utformats för att lösa olika problem runt om i världen –och jag tror att det fick oss att fundera djupare över de svårigheter som människor i de områdena möter.Tack vare det här fick vi fördjupa våra kunskaper om begreppet ändamålsenlig teknik och dessutom om WakaWater som ett exempel på afrikansk ändamålsenlig teknik. Tack allihop för ert hårda arbete :)
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
