Gyeongju: en plats genomsyrad av tusen års historia – recension av en vistelse under ett sabbatsår | Övervann stress som orsakades av mellanmänskliga relationer

#Övervann stress som orsakades av mellanmänskliga relationer #Upplevde familjeliknande band och en känsla av tillfredsställelse i arbetet #Hittade ny energi i ett enformigt arbetsliv

Författare: Choi Su-jin
Land / stad: Asien/Sydkorea/Seoul
Visningar : 3855

Jag ville inte bli en sliten trettioåring utan något på kontot, så jag började arbeta på ett företag som alla andra. Men jag undrade om pengar eller social status var de enda egenskaper min framtida jag borde ha. Eftersom jag ville prova något annorlunda sökte jag därför till programmet Gap Year Stay.

– Gyeongju, platsen som bär på tusen års historia! Gap Year Stay / Choi Su-jin / gap year-deltagare / gapper / 8 veckors sabbatsår

Sabbatsåret jag upptäckte mitt i kontorslivets monotoni

Jag fick först höra talas om sabbatsår när jag var utmattad av kontorslivets dagliga monotoni och letade efter platser där jag kunde komma iväg en kort stund.

När jag först besökte webbplatsen Korea Gap Year trodde jag faktiskt att det var en plats där universitetsstudenter kunde skaffa sig erfarenhet. Eftersom det fanns många långvariga program tyckte jag inte att det verkade realistiskt att lämna jobbet och åka.

Bara tanken på att det vore underbart om jag verkligen kunde delta blev en liten uppmuntran i den tröttsamma vardagen på kontoret. I flera veckor förlorade jag mig i dagdrömmar och återvände gång på gång till verkligheten. När jag tittade på sabbatsårsprogrammen föreställde jag mig att jag skulle hoppa upp, packa och ge mig av direkt. Men sedan påminde jobbet på företaget och den ovissa framtid som väntade mig snabbt om min situation.

Att vara i slutet av tjugoårsåldern är en ålder som kan kännas både lång och kort, men den är fylld av en känsla av tvång att genast förbereda sig på att lämna tjugoårsåldern bakom sig. Jag arbetade på ett företag som alla andra eftersom jag inte ville bli en sliten trettioåring utan något på kontot, men ändåundrade jag om pengar eller social status var de enda egenskaper min framtida jag borde ha.Därför sökte jag till programmet Gap Year Stay, eftersom jag ville prova något annorlunda.

När jag berättade att jag skulle jobba på ett pensionat var det de runt omkring mig somuttryckte störst oro.

Vänner och äldre bekanta som hade rest en del reagerade alla negativt och sa att personalen på pensionat som de hade träffat alltid var överarbetad och för upptagen med att umgås med varandra för att prata med resenärerna. Orolig sökte jag efter andra pensionat på internet, och föga förvånande fastnade jag för en rad klagomål. Jag oroade mig alltså mycket, men innan man själv har upplevt någotvet man inte.Så jag tog bussen till Gyeongju.

Kort sagt:Oroandet var helt onödigt. Värdarna behandlade mig vänligt, som en i familjen, och jag kunde umgås fritt med personalen. Därför var det inte svårt att bo hemifrån.

Arbetet som personalbestod främst av att hjälpa gästerna med in- och utcheckning samt att städa rum och gemensamma utrymmen. Eftersom pensionatet var ganska stort kunde det vara tufft i början. Men arbetsuppgifterna var inte särskilt svåra, så man kom snabbt in i dem, och de kunde ändras eller anpassas efter var och ens förmåga.

Jag kände mig också uppskattad eftersom gästerna gav omedelbar respons i proportion till hur hårt man arbetade. De flesta gäster följde pensionatets regler väl och tog själva initiativ till att umgås med värdarna och personalen. Om man inte är väldigt utåtriktad kan det förstås vara svårt att vara vänlig mot främlingar i början. Men när man bor på ett pensionat blir upplevelsen rikare ju mer man närmar sig andra med ett öppet sinne.

Naturligtvis var inte alla trevliga eller sådana man ville umgås med. Det fanns gäster som krävde för mycket eller var vårdslösa med faciliteterna, och sådana som skrev negativa blogginlägg med klagomål och ogrundade påståenden. Även på kort tid träffade jag alla möjliga sorters människor, så det vore en lögn att säga att jag inte blev stressad av dem.

Men eftersom människor ändå kommer och går lärde jag mig att inte ta det personligt, utan bara låta det passera med tanken: ”En sådan person fanns det också.”

Jag hörde att antalet utländska turister i Gyeongju hade minskat jämfört med tidigare. Ändå kom det utländska turister ungefär varannan vecka, och varje gång fick jag prata en stund med människor från olika länder – en unik upplevelse.

Grillfester, jul, nyårsförberedelser ... minnesvärda och omväxlande upplevelser

På pensionatet ordnades grillfester på takterrassen ända fram till november. När temperaturen sjönk mot slutet av november och under december, januari och februari hölls i stället inomhusfester med chimaek (kyckling och öl). Inför grillfesterna behövde man springa upp och ner till takterrassen för att förbereda, så det var fysiskt ansträngande. Men man fick äta så mycket kött man ville och gästerna var mycket nöjda. Personalen och ägaren, som förberedde allt så noggrant, fick därför naturligtvis beröm, vilket kändes givande. Efter grill- eller chimaekfesterna gick de som kommit bra överens ofta vidare för en andra runda, och då kunde jag komma närmare folk.

På särskilda dagar som jul och nyår ordnades fester. Värdarna och personalen slog sina kloka huvuden ihop och diskuterade allt från festens tema till program och förberedelser. För mig, som tycker om sådant, var det en verkligt rolig tid. Det jag minns bäst är när vi handlade tillsammans och förberedde allt möjligt.

Under lågsäsongen, när det inte var så många gäster, brukade pensionatets familj ibland stänga pensionatet för en dag och åka på utflykt tillsammans till närbelägna Namsan. Det var inte bara ägaren och personalen på stället där jag bodde och arbetade tillfälligt, utan verkligen en familjelik och hemtrevligåterhämtandeplats där jag kunde ladda batterierna – därmed avslutar jag min berättelse om livet i Gyeongju.

Mitt eget Gyeongju, upptäckt under sabbatsåret

Eftersom programmet Gap Year Stay gav gott om tid att resa besökte jag en plats om dagen.

1. Yangdong by

Jag började med platserna längst bort från Gyeongju station, och den här gången besökte jag Yangdong folkby, som jag aldrig hade hört talas om förut.

Det tar ungefär 40 minuter med buss från hållplatsen framför Gyeongju station. Precis som Andongs hanokby bevarar den traditionella hus.

Jämfört med andra hanokbyar känns den mer rustik och enkel, med hus som ligger inbäddade i bergssluttningen. Därför känns det verkligen som att vandra genom Joseon-eran.

2. Gyeongju Namsan

Gyeongju Namsan är inte särskilt högt, men det är ett långsträckt bergsområde där man hittar olika sevärdheter vid varje ingång.

Jag gick till ingången vid Chilbulam. Terrängen är varken stenig eller brant, så det är lätt att ta sig upp när vädret är fint. Jag brukar inte tycka om att vandra, men jag hade en avkopplande stund när jag drack te med munkar på bergssluttningen och njöt av utsikten från ett eremitage.

3. Historiska platser

Inom ungefär 30 minuters promenad från stadskärnan finns historiska platser som Daereungwon, familjen Chois hus (Gyochon by), Gyerim och Anapji. Jag tycker om att promenera och tog mig därför oftast runt till fots. Om vädret är fint kan man också cykla runt i staden och besöka platserna.