Jag tyckte om att vara ensam när jag var själv och att umgås när jag var med andra. Jag var glad över att få se havet, som jag älskade så mycket, så mycket jag ville, och kände mig stolt över mig själv när jag anpassade mig till ett nytt liv. Jag, som trodde att jag inte var bra på att arbeta, fick beröm, och varje gång någon sa att jag hade gjort bra ifrån mig växte mitt självförtroende exponentiellt. Det är tydligt att jag upplevde saker som jag inte skulle ha upplevt om jag bara hade varit på besök. – Jeju! Jag vill bo där, gap year-vistelse / Kim Sujin, familj på gap year / 8 veckors gap year |
”Att för en stund lägga studierna jag ägnat mig åt sedan lågstadiet åt sidan”
Under mitt gap year på andra sidan havet – i fyra och ett halvt år, eller rättare sagt genom att lägga studierna jag hade ägnat mig åt sedan lågstadiet åt sidan – lade jag alla mina sociala roller åt sidan, som elev, barn och vän. Under den tiden hade jag egna planer och mål.
Bestiga Hallasan, tillbringa en natt på en skogsretreat, komma tillbaka med en djup insikt om hur värdefull personen bredvid mig var, och så vidare.
Det fanns saker jag lyckades med och saker jag inte gjorde, men jag ångrar inte det jag inte kunde genomföra. Att ha gjort det här gap year-et en gång gav mig självförtroendet att jag kan ta ett nytt om jag behöver det någon gång.
Innan jag åkte på gap year var jag en väldigt instabil person. Jag var känslig och petig, och folk brukade säga att jag såg ynklig ut.
För en sådan som jag var det en stor sak att lämna hemmet, vännerna och mina nära och kära och bege mig någon annanstans i två månader. Det handlade om något annat än mod, äventyrslust eller självständighet; det var spännande, men också skrämmande och oroande.
”En ny miljö, nya människor”
Sammanfattningsvis känner jag att jag hade en fin resa, men där mötte jag också mitt nakna inre jag. När jag konfronterades med brister som jag hade glömt bort kändes det avlägset och överväldigande, och tanken på att behöva ta mig igenom det ensam, utan någons hjälp, var också skrämmande.
Men i sådana stunder blev den nya miljön och människorna jag träffade där oväntat mina nya ”mina människor”, mina relationer. På så sätt kunde jag anpassa mig till en plats som kändes som ett hem och en familj.
Jag tyckte om att vara ensam när jag var själv och att umgås när jag var med andra. Jag var glad över att få se havet, som jag älskade så mycket, så mycket jag ville, och kände mig stolt över mig själv när jag anpassade mig till ett nytt liv. Jag, som trodde att jag inte var bra på att arbeta, fick beröm, och varje gång någon sa att jag hade gjort bra ifrån mig växte mitt självförtroende exponentiellt.Det är tydligt att jag upplevde saker som jag inte skulle ha upplevt om jag bara hade kommit dit som turist.
”Ibland tyckte jag att arbetet jag fick var utmattande”
Men jag tror att jag utvecklade en positiv inställning som jag inte skulle ha haft någon annanstans. Jag tänkte ”för att det är en ny plats” och ”för att jag själv valde att komma hit”, och påminde mig gång på gång om beslutsamheten jag kände innan jag åkte till Jeju. Jag försökte bära med mig de små glädjeämnena i vardagen, och tack vare det kunde jag återvända hem med ett gladare sinne.
Att träffa nya gäster var mer glädjande än stressande. När jag såg gäster lämna ett tackmeddelande på anslagstavlan innan de åkte kände jag mig så stolt och glad.Självklart fanns det tillfällen då arbetet kändes slitigt och jag ofta var fysiskt utmattad, men det gjorde det bara bättre. Eftersom det inte var ett lätt beslut och inte heller något lätt att ta sig igenom känner jag mig stolt nu när jag har klarat det.
Kvällen före hemresan. Jag var kluven – hälften av mig ville åka hem och hälften ville stanna längre. Jag vet fortfarande inte om det betyder att det var så meningsfullt eller att jag kände ånger, men jag skrattade mycket, och det fanns många glädjefyllda stunder och många svåra stunder.
”Mitt liv efter hemkomsten”
Mitt liv efter hemkomsten är inte särskilt annorlunda än tidigare, och min inställning har inte förändrats med 180 grader.
Det som blev kvar var stoltheten över att ha bestigit Hallasan och de fina minnena med människorna jag träffade där.
Men jag tillbringade två oförglömliga månader där. Jag vet inte än, men jag ser fram emot att upptäcka hur de två månaderna på Jeju kommer att återvända till mig som en värdefull erfarenhet när tiden går.
Jag minns att jag sa att jag ville arbeta inom resebranschen. Efter att ha bott där dök ett nytt mål upp: att driva ett pensionat på Jeju. Vem vet när min dröm kommer att förändras, men just nu är det den.
Hem
