F. Kan du berätta lite kort om dig själv?
S. Jag är 21 år och går första året på universitetet, där jag läser förskolepedagogik.
Jag gick om ett år för att försöka komma in på en bättre skola, men lyckades inte till slut. Mina föräldrar valde skolan och utbildningen, som jag inte tyckte om. Jag hade hållit tillbaka och kämpat mig igenom allt bara för att komma in på universitetet, men inte ens där kunde jag hitta det jag ville. Besvikelsen över mitt första misslyckande i livet slog hårt mot mig och jag blev deprimerad. Föreståndaren sa till och med att jag var i ett fruktansvärt dåligt skick, haha.
Det Då sökte jag samtalsstöd och tack vare det utmanade jag mig själv på många sätt. Mitt sätt att tänka förändrades mycket och jag blev åter en glad och sprudlande person. Nu har jag fått tillbaka mitt självförtroende, kommer bra överens med folk och njuter av varje dag. Jag tycker om att klä upp mig, träffa vänner och det finns så många saker jag vill prova – jag är en helt vanlig universitetsstudent på första året i Sydkorea. På sistone har jag blivit intresserad av att resa och drömmer om att göra något roligt med anknytning till konst. Jag vill fortsätta anta fler utmaningar och bli en fantastisk person.
F. Hur fick du höra talas om Gap Year?
S. När jag först fick höra talas om Gap Year var jag i min allra mestdeprimerade period.
Mitt självförtroende var extremt lågt, så jag vågade inte ens försöka med något och tänkte på att jag ville dö. Men jag kunde ju inte faktiskt dö, haha, så jag letade desperat efter sådant som snabbt kunde hjälpa mig ur känslan av att ha misslyckats. Jag behövde en vändpunkt i livet. Eftersom jag hade lång resväg tittade jag på många Sebasi-videor i mobilen på tunnelbanan, letade upp föreläsningar med välkända mentorer, läste många böcker och sökte efter olika aktiviteter som universitetsstudenter kan delta i, till exempel fritidsprogram och resor.
Jag surfade mycket på nätet då och av en slumpupptäckte jag Gap Yearoch tänkte: ”Wow, fantastiskt, det här är det!” Jag letade genast upp föreståndarens Sebasi-video, besökte bloggen och sökte efter intervjuer. Så kom jag i kontakt med Gap Year.
F. Vad fick dig att bestämma dig för att få samtalsstöd?
S. Då kände jag att jag inte skulle stå ut med depressionen om jag inte gjorde något, så jag var beredd att göra vad som helst. Alla Gap Years program verkade roliga och som sådant jag skulle uppskatta om jag bara provade, så jag ville testa allt. Men jag tänkte att det vore bra att få rådgivning innan jag satte igång. Eftersom jag då inte hade något jag ville göra, inga drömmar och inte ens visste vad jag tyckte om, befann jag mig i etttomt tillstånd.Jag hade till och med ett litet hopp om att rådgivningen kanske skulle kunna förändra mitt liv. Så desperat var jag.
F. Vilket råd från rådgivningen minns du bäst?
S. Först, efter att ha lyssnat på min berättelse, berättade de varför jag inte hade några drömmar. De sa att min pappas förtryckande inflytande var betydande, vilket jag kände igen mig i och tyckte var slående. Rådet jag minns var: ”Det finns i ditt hjärta, men du skäms eller känner dig tyngd av det och kan därför inte skriva ner det – samla mod och försök skriva ner det en gång.” Jag minns inte de exakta orden, men de sa något i den stilen när de bad mig skriva ner vad jag ville göra under rådgivningen. Det gjorde starkt intryck på mig. De sa också att om man vill något måste man uttrycka det; först då kan man förstå vad man vill och omsätta det i handling – det gjorde också intryck på mig.
F. Vad var det första du omsatte i handling efter rådgivningen?
S. När föreståndaren håller rådgivning brukar hen alltidge uppgifteroch min första uppgift var att i detalj och konkret skriva ner hur jag kunde uppleva hänryckning och eufori. Tanken var att eufori inte bara uppstår av sig själv, utan handlar om att välja de bästa känslor jag skulle uppleva när jag gjorde det jag ville.
Jag tror att jag skrev ungefär fyra sidor. Först kändes det väldigt pinsamt och jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva, så det gick inte så bra. Men när jag väl hade skrivit ner alltlärde jag känna mig själv..Det jag insåg genom den här uppgiften var att jag tycker om att se och njuta av vackra saker och blir glad när jag upptäcker skönhet. Så även om jag inte vet exakt vad det innebär lärde jag mig att jag vill arbeta med konst, tycker om att resa runt och tycker om att umgås med människor.
Efter det fortsatte jag nästan varje dag att skriva ner saker jag ville göra och letade efter många böcker och videor med anknytning till mina drömmar. Jag började också med balett en kort period – en aktivitet jag ville prova – som hobby och deltog i en diskussionsgrupp i humaniora där vi debatterade varje vecka. Därefter reste jag ensam till Jejuön för första gången.
F. Vad förändrades före och efter rådgivningen?
S.Jag förändrades mycket efter att jag började med rådgivningen..
Före rådgivningen var jag djupt frustrerad över att känna att jag hade misslyckats. Jag var deprimerad, försagd, blyg bland folk och dyster. En del berodde nog på att tiden gick, men efter rådgivningen började jag göra sådant jag ville, ett i taget, och lära känna mig själv. Min personlighet verkar ha blivit lika glad igen som förr.
Jag vande mig också vid att uttrycka mina drömmar. Jag började åter komma överens med folk, fick tillbaka en del av mitt självförtroende och blev mycket gladare. Läraren i humaniora berömde mig till och med som den deltagare som hade utvecklats mest (haha). Att lära mig om Gap Year förändrade mitt sätt att tänka mycket. Jag lyssnade på Gap Years poddar och upptäckte att det finns många unga människor som lever fantastiskt på sina egna sätt. Jag lärde mig också att det finns många olika sätt att bli lycklig.
Förr var jag fast i en malloch tänkte att ”det måste bli så här, annars är allt förgäves”, så jag var alltid orolig och rädd.
Till exempel:
”Jag får inte hamna ens ett år efter andra.”
”Om jag inte får ett jobb direkt när jag går ut universitetet är det katastrof.”
”De säger att det är så svårt att få jobb nu för tiden. Tänk om jag blir arbetslös? Borde jag plugga inför ett statligt tjänsteprov?”
”Jag måste bygga upp mitt CV ordentligt redan från första året!”
Jag hade många sådana tankar. Nu är de helt borta och jag känner mig så lugn. Det känns som om jag har upptäckt en ny värld som jag inte visste fanns ^^
F. Om du skulle jämföra hur du kände dig efter rådgivningen med något, vad skulle det vara?
S. Jag skulle en bananJag skulle vilja likna det vid en banan. Inte vilken banan som helst, utan en skalad banan.
Före rådgivningen dolde jag mig mycket på grund av skam och oro. Jag brukar bara prata om mina innersta känslor med nära vänner, så det kändes pinsamt och utlämnande att berätta för en främling om mina familjerelationer, sår och drömmar. Men precis som när man skalar en banan så att bara fruktköttet är kvar, föll mina masker och skal – självmedvetenheten, skammen och obekvämheten – av, och mina innersta känslor
Jag kunde möta mitt sanna jag.
F. Vad var svårt eller utmanande under rådgivningen?
S. I början, när de gav mig uppgifter eller föreslog saker jag kunde prova, tänkte jag: ”Varför måste jag göra det här?” När jag frågade förklarade de det ingående haha. Eftersom jag är väldigt blyg var det lite svårt att prata på djupet om saker med någon jag just hade träffat.
F. Hur många av 5 stjärnor skulle du ge rådgivningen, utifrån hur nöjd du är?
★★★★★
S. Fem!!! Rådgivningen är inte bara en engångsgrej, utan fortsätter regelbundet, och ju mer jag gör den, desto bättre blir den!! Ledaren hör av sig ofta och säger noggrant att jag ska prova det ena eller det andra. Hen bryr sig om mig som ett nära yngre syskon, så jag är verkligen, verkligen tacksam. ♡♡
F. Vilka är styrkorna och svagheterna med rådgivningsprogrammet du deltog i?
S. Fördelen är att det inte handlar om ett enstaka möte, utan att vi träffas regelbundet. Därför tycker jag om att vi kan följa förändringsprocessen tillsammans. Rådgivningen är inte stel eller svår – ledaren är väldigt varm och omtänksam, så ju bättre jag lär känna hen, desto bekvämare och trevligare känns det. Det jag haft mest nytta av i Gap Year-programmet är att ledaren uppmuntrar mig att prova saker, ger mig uppgifter och fortsätter att visa intresse för mig. Jag kan egentligen inte komma på några särskilda nackdelar.
F. Rådgivningsprogrammet ”Vem skulle du rekommendera det till!?”
S. Jag tror att det passar bra för personer som säger saker som ”Jag har inga drömmar, jag vet inte vad jag vill göra, jag vet inte ens vad jag tycker om, jag är hopplös lol.” Även personer som vill göra något i framtiden men känner sig osäkra eller har det kämpigt skulle nog kunna få många konkreta råd.
Innan du deltar i rådgivningsprogrammet kan det vara bra att ta dig tid att fundera ordentligt över dig själv, så blir det lättare att prata. I mitt fall tänkte jag bara ”jag provar väl” och gick dit utan några förberedelser. Därför kunde jag ofta inte svara ordentligt när jag fick frågor. Efteråt funderade jag och kom på många saker som ”Ah, det där borde jag ha sagt då”. När man pratar med vänner blir det mest lättsamma samtal, så man har sällan haft ett allvarligt samtal eller en djupgående intervju om sig själv.Att ägna mycket tid åt djupgående och eftertänksam reflektionFörst efter det tror jag att du kommer att kunna svara utan problem.
F. Du, efter att ha avslutat rådgivningen,Vilka planer har du för framtiden?
S. Jag tror att rådgivningen fortsätter. Jag vill att den ska fortsätta att inspirera mig. Jag vill göra många olika saker för att lära känna mig själv och prova det jag vill prova. Först av allt gjorde jag min första soloresai somras, och jag tänker fortsätta med det. Just nu vill jag helst åka till Europa via Couchsurfing. För att kunna göra det jobbar jag just nu extra som barista på ett kafé.
När terminen börjar vill jag också prova att gå med i en musikal- eller teaterförening. Jag vill umgås med människor och kommuniceraJag ska också prova många aktiviteter utanför skolan där jag kan umgås med andra. Jag tror att jag ska göra många saker för att förändra min personlighet och bli mer självsäker och initiativrik. Till exempel extrajobb, föreningar, tävlingar eller att prova på att sälja saker på gatan.
Jag vill också volontärarbeta utomlands, och det finns många saker jag vill lära mig, som att sjunga, dansa och kalligrafi. Men först tror jag att jag behöver tjäna pengar. I stället för att plugga inför TOEIC eller med skolarbetet – jag är ju fortfarande förstaårsstudent – vill jag bara, för att hitta mig själv, prova allt jag vill göra så mycket jag bara kan.
F. Vad betyder ”Gap Year” för mig?
S. Gap Year är kärlekDet är det. För jag älskar Gap Year så mycket, haha.
”Gap Year är en tid då jag hittar mig själv”
Genom Gap Year lär jag känna mig själv, inspireras, antar utmaningar och förändras – jag tycker att allt det är fantastiskt. Gap Year var början på en förändring för mig, så jag är ännu mer förväntansfull inför det som kommer härnäst.♡
Hem
