Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Fick tillbaka självförtroendet och en mer positiv inställning #Övervann rädslan för att prata engelska #Jag lärde mig att älska mig själv som jag är
”Jag är en bättre person än jag visste, bättre än jag trodde.”Jag tänkte så.Jag fick större tilltro till mig själv och kunde sätta upp högre och mer ambitiösa mål.
Sluta stressa över engelskan! Lär dig engelska och ha kul i Cebu!
Yoo Min-hee, deltagare i sabbatsår (gapper), 24 år, universitetsstudent / 6 veckors sabbatsår |
Jag ville få större tilltro till mig själv.
Hej!! Jag heter Yoo Min-hee, är 24 år och vill arbeta som tullmäklare och resa mellan världens hamnar. Jag studerar på universitetet och förbereder mig just nu inför tullmäklarexamen.
På sistone har jag blivit väldigt intresserad av att prata engelska och titta på resevideor på YouTube. Om två år planerar jag att ta på mig ryggsäcken och ge mig ut på en jordenruntresa. (2020–2021)
Anledningen till att jag gick med i projektet var att det inte fanns något som fick mig att skratta,Jag kunde inte ens komma på något att skratta åt. Jag ville förändra mig själv, som var fylld av oro inför framtiden.Jag kände att om jag gjorde det här projektet nu skulle allt jag gjorde i framtiden bli bättre än det var då. Jag tänkte också att ett sabbatsår skulle låta mig fortsätta på den väg jag valt med större självförtroende. Jag ville upptäcka en annan sida av mig själv och få större tilltro till mig själv.Jag behövde få bekräftelse på att jag gjorde tillräckligt bra ifrån mig och att jag skulle kunna lyckas i framtiden.
För Yoo Min-hee, som ville få nya erfarenheter och återfå sin självkänsla, fick hon dagliga uppdrag för självreflektion, uppdrag som hjälpte henne att se sig själv objektivt samt personligt anpassade 1:1-uppdrag med nya upplevelser och utmaningar. Hon fick även en sabbatsårsdagbok för att reflektera över sig själv och planera framåt.
Alla tänker så i början.
Jag var väldigt orolig innan jag åkte. Det var första gången jag skulle resa utomlands. (Jag skaffade pass i år.)
Ända fram till att jag gick ombord på planet kunde jag inte riktigt tro att det var sant. Dessutom... hade jag hört att säkerheten inte var lika bra som i Korea... så jag var väldigt orolig. Jag tänkte ”det ordnar sig” och tog mig igenom allt steg för steg. Innan jag visste ordet av hade jag kommit fram till platsen där projektet skulle hållas. Det var svårt och jag kände mig väldigt otillräcklig, menAlla tänker så i början. De döljer det bara. Det finns fler människor som hjälper en och fler goda människor än man tror, så jag hoppas att du vågar.
Jag ville bli lite starkare genom det här sabbatsåret. Om jag fortsatte leva så här kände jag att jag kanske till och med skulle förlora det självförtroende jag knappt lyckades hålla fast vid. Jag hade också en experimentlusta. ”Kan jag verkligen göra sådant här? Finns det en sida av mig som jag inte känner till?”
Att bli någon som glatt hälsar först i stället för att dra sig undan. Att upptäcka mina egna goda sidor. Att uttrycka vad jag tycker om och inte tycker om. Att prova sådant i Korea som jag inte hade testat, men gärna ville. Det finns så mycket. Helt enkelt!! Att bo på en ny plats!! Jag tycker att det beskriver det bäst.Då var jag säker på att jag skulle kunna ta mig an allt jag förbereder inför framtiden på ett ljust, positivt och självsäkert sätt.
Jag förberedde inget särskilt innan jag åkte, utan gick igenom materialet från Gap Year om projektet. Jag har lätt för att få småkrämpor, så jag packade noggrant med mig mediciner.
En vanlig dag i Filippinerna
Måndag till fredag har vi lektioner fram till klockan 17. Efter klockan 17 äter vi middag och går ibland ut en kort stund med vänner. Många studenter vilar eller pluggar ikapp sådant de inte hann med tidigare.
Jag tillbringade bara tid med vänner. Vi promenerade, gick till ett närliggande kafé eller till mataffären. Sådant som inte är något särskilt i Korea gjorde mig så glad och lycklig. Att bara gå till den närliggande marknaden, åka jeepney, gå till Starbucks eller gå ut och äta glass – sådana saker.
Jag tillbringade mycket tid med att sitta vid poolen med mina vänner. Vi drack öl och gjorde enkla, små saker som jag ville göra just då och som gjorde mig glad.
Till exempel var det en av de stora planerna för mig och mina vänner att äta middag och sedan åka jeepney till Starbucks för att dricka kaffe. ^^ (Jag tog inga taxibilar, utan åkte mest jeepney. ^^)
Vänner jag träffade på plats
Att kunna skratta och prata så glatt med utländska vänner. Vi pratade så mycket att jag inte kan berätta allt.Jag tror inte att jag kan det. När jag pratade med vännerna lärde jag mig hur de tänkte – att själv ta initiativet och hälsa...Genom att prata med andra fick jag större självförtroende och lärde känna fina människor.
Personligen var det en period då min rumskamrat och jag ofta missförstod varandra på grund av bristande kommunikation. En dag satt vi tillsammans och började helt öppet berätta om våra liv i respektive land. Vi pratade om familjen, livet som tjugoåring och oro inför framtiden. Jag tyckte att min engelska var fruktansvärt stapplande, men medan vi fortsatte prata kunde jag säga väldigt mycket.
Vi var jämngamla och hade en hel del gemensamt. Hon hade en lillebror, var äldsta dottern och hade vuxit upp med en patriarkalisk pappa, så vi hade mycket gemensamt. Hon hade till och med hoppat av universitetet hon gick på och börjat på en ny skola för att följa det hon själv ville. Det verkade också som att hon hade behövt övervinna andras motstånd när hon fattade det beslutet.
Eftersom vi hade gått igenom liknande situationer kände vi båda att vi borde leva bättre och arbeta hårt. Det var häpnadsväckande att vi kunde vara så lika trots att vi hade olika nationaliteter, och jag var tacksam över att få tid att prata på det här sättet.
Mervyn, som hade suttit bredvid och lyssnat på min och min rumskamrats berättelse, sa en sak.”När jag hör era berättelser känner jag mig patetisk. Jag lever på fickpengar från min syster.”Jag minns att vi tre sedan gick ut och drack öl.
”Minnie! Vet du? Våra personligheter är väldigt lika. Det är därför vi är rumskamrater.”
Det var något min vän ofta sa.
Att prata och öppet berätta om mitt liv utan att dölja något. Jag tror att det är det säkraste sättet att få goda vänner.
Dessutom vänner som jag träffade genom Korea Gap Year. Koreanska vänner som var mogna och som jag lärde mig mycket av. Vi grälade lite, men genom att dela våra bekymmer blev vi bästa vänner – min rumskamrat. Willow från Vietnam! Den vietnamesiska vännen Mervyn, som tog initiativet till att ta hand om mig när vi var ute sent eller åkte taxi eller jeepney, och den vietnamesiska vännen Ryan, som sa åt mig att inte vara rädd för att prata engelska och till och med rekommenderade utländska universitet för forskarstudier.
Den japanska vännen Airi, som sa att koreanska lät så fint och bad mig prata koreanska.
Det är så många människor jag minns.
Det jag minns bäst nu är stunderna då jag satt och pratade med vänner vid skolans simbassäng.
Jag kom hem från Filippinerna den 7 september. Jag var där i ungefär sex veckor från den 28 juli, och trots att det har gått längre tid än jag var där håller vi fortfarande regelbunden kontakt. Vi har videosamtal och pratar om våra svårigheter. Tack vare det har min talade engelska förbättrats mycket.
När jag har gjort det första provet som jag förbereder mig inför nästa år bestämde vi oss för att träffas i Vietnam någon gång i april. Mervyn följer också med – vi tre ^^När man har ärliga samtal tror jag att man kan förstå varandra bättre och känna empati.
Till er som ska delta i ett sabbatsår vill jag verkligen säga detta om jag får chansen.Det finns så många nya platser att se utomlands och det är verkligen härligt att uppleva dem, menJag hoppas att ni åtminstone en gång försöker ha många samtal med en utländsk vän som ni alltid umgås med ^^ Jag besökte många turistmål, men det jag minns är stunderna då jag satt och pratade med vänner vid skolans pool.
# Det var i Filippinerna, inte i Korea, som jag upptäckte hur mycket alkohol jag tålde.
Jag drack aldrig alls i Korea, så det här var verkligen första gången i mitt liv som jag tillät mig själv att dricka.
Till en början fortsatte jag att filma och ta bilder eftersom jag inte ville glömma vännerna jag träffat i Filippinerna. Jag sa till vännerna jag var med att jag skulle lära dem dryckesspel och sjöng till och med entusiastiskt medan jag lärde ut, men det slutade med att jag fick flest straff.
Vännerna ropade ”Din sista dag!!” medan de hela tiden hällde upp mer att dricka... ^^ Efter det är mina minnen ganska suddiga, men när jag vaknade nästa dag hade så mycket hänt. I mobilens kamera fanns till och med en video där jag grät berusad vid skolans pool...
Mina vänner lämnade många videor på min mobil. Det var i Filippinerna, inte i Korea, som jag upptäckte hur mycket alkohol jag tålde. Tydligen hälsade jag på vakterna fem gånger och sa: ”Hej, jag är koreansk.” Min rumskamrat morgonen därpå: ”Jag är så trött. På grund av dig....”
När jag gick till skolans matsal frågade vänner som jag knappt mindes: ”Minnie, mår du bra? Du drack mycket igår^^”, och till och med vakterna kunde mitt namn^^;;
Tack vare det kunde jag skapa oförglömliga minnen tillsammans med mina vänner.
# Jag är en bättre person än jag visste eller trodde.
Efter min resa under sabbatsåret växte min reslust. Kanske blir jag ”Minnie”, världsresenären, någon gång runt 2021. Dessutom”Jag är en bättre person än jag visste eller trodde.”Den tanken slog mig.Jag fick bättre självförtroende och kunde sätta upp högre och bredare mål.Innan jag började var mitt mål ”plugga hårt och få ett bra jobb”, men nu har det målet blivit något sekundärt som nästan är självklart, och jag kunde lägga till många nya saker på min bucket list.
# Till blivande deltagare
”Var bara ärlig och var inte rädd för sådant du inte har provat.” Jag tycker att det är ett väldigt bra råd. Jag berättade om mina bekymmer för min rumskamrat,Vi kom varandra väldigt nära genom att prata om det vi hade varit med om i varandras länder.
Jag berättade uppriktigt många saker för vänner som jag inte kunde säga i Korea.När jag blev ärlig... bemötte mina vänner mig också med uppriktig ärlighet. Genom de samtalen fick jag självförtroende och kände mig lycklig och glad.
# Mina egna tips för sabbatsåret
- Språk
Det finns många bra material för att lära sig engelska på YouTube. Innan jag deltog i sabbatsåret var engelska inte mitt främsta skäl till att åka dit, men ju närmare jag kom mina vänner, desto mer ville jag förbättra min engelska. Det kan vara lite opraktiskt att ta med böcker, så det kan vara till stor hjälp att känna till åtminstone en YouTube-video som du kan titta på där.
- Saker att ta med
- Praktisk/opraktisk sak: mobilring.
Jag hade aldrig köpt en mobilring förut. Men eftersom jag skulle åka utomlands och tänkte att det skulle bli jobbigt om jag tappade eller blev av med mobilen, skaffade jag en, och den visade sig vara väldigt användbar. Jag rekommenderar att ta med så många zip-påsar du kan. Eftersom det inte finns något separat kylskåp är de användbara för att förvara överblivna snacks. De visade sig också vara användbara till många andra saker.
- Mina råd till framtida deltagare om vad de ska packa
Magmedicin (antacida), huvudvärkstabletter, medel mot diarré, laxermedel, probiotika (kosttillskott), multivitaminer, antihistaminer, febernedsättande medel, smärtstillande medel, konstgjorda tårar. Även om du inte har tagit dem regelbundet tidigare är det bäst att förbereda de läkemedel du har tagit förut. Skillnader i väder, måltider och andra förhållanden jämfört med Korea kan göra att orken minskar rejält.
# Mina personliga restips för Filippinerna
Willow och Mervyn, mina vietnamesiska vänner som alltid var med mig, betonade vikten av att uppleva det lokala livet … så vi åkte nästan alltid jeepney. Ibland hade vi det kämpigt och fick byta jeepney åtta gånger på en dag. Om någon frågade mig skulle jag säga: ”Åk jeepney så mycket som möjligt.”
Det är det säkraste sättet att lära känna landets kultur. Man kan ta taxi eller andra fordon även i Korea, så själva resmålet spelar egentligen ingen större roll. Att resa enbart med landets lokala transportmedel var i sig själva resan. Jag åkte också långfärdsbuss till en ort på den filippinska landsbygden. Det var många gånger förvirrande, men det jag minns bäst nu är jeepneyerna, de filippinska långfärdsbussarna och de lokala marknaderna.
”Jag är en bättre person än jag visste, bättre än jag trodde.”Jag tänkte så.Jag fick större tilltro till mig själv och kunde sätta upp högre och mer ambitiösa mål.
Sluta stressa över engelskan! Lär dig engelska och ha kul i Cebu!
Yoo Min-hee, deltagare i sabbatsår (gapper), 24 år, universitetsstudent / 6 veckors sabbatsår |
Jag ville få större tilltro till mig själv.
Hej!! Jag heter Yoo Min-hee, är 24 år och vill arbeta som tullmäklare och resa mellan världens hamnar. Jag studerar på universitetet och förbereder mig just nu inför tullmäklarexamen.
På sistone har jag blivit väldigt intresserad av att prata engelska och titta på resevideor på YouTube. Om två år planerar jag att ta på mig ryggsäcken och ge mig ut på en jordenruntresa. (2020–2021)
Anledningen till att jag gick med i projektet var att det inte fanns något som fick mig att skratta,Jag kunde inte ens komma på något att skratta åt. Jag ville förändra mig själv, som var fylld av oro inför framtiden.Jag kände att om jag gjorde det här projektet nu skulle allt jag gjorde i framtiden bli bättre än det var då. Jag tänkte också att ett sabbatsår skulle låta mig fortsätta på den väg jag valt med större självförtroende. Jag ville upptäcka en annan sida av mig själv och få större tilltro till mig själv.Jag behövde få bekräftelse på att jag gjorde tillräckligt bra ifrån mig och att jag skulle kunna lyckas i framtiden.
För Yoo Min-hee, som ville få nya erfarenheter och återfå sin självkänsla, fick hon dagliga uppdrag för självreflektion, uppdrag som hjälpte henne att se sig själv objektivt samt personligt anpassade 1:1-uppdrag med nya upplevelser och utmaningar. Hon fick även en sabbatsårsdagbok för att reflektera över sig själv och planera framåt.
Alla tänker så i början.
Jag var väldigt orolig innan jag åkte. Det var första gången jag skulle resa utomlands. (Jag skaffade pass i år.)
Ända fram till att jag gick ombord på planet kunde jag inte riktigt tro att det var sant. Dessutom... hade jag hört att säkerheten inte var lika bra som i Korea... så jag var väldigt orolig. Jag tänkte ”det ordnar sig” och tog mig igenom allt steg för steg. Innan jag visste ordet av hade jag kommit fram till platsen där projektet skulle hållas. Det var svårt och jag kände mig väldigt otillräcklig, menAlla tänker så i början. De döljer det bara. Det finns fler människor som hjälper en och fler goda människor än man tror, så jag hoppas att du vågar.
Jag ville bli lite starkare genom det här sabbatsåret. Om jag fortsatte leva så här kände jag att jag kanske till och med skulle förlora det självförtroende jag knappt lyckades hålla fast vid. Jag hade också en experimentlusta. ”Kan jag verkligen göra sådant här? Finns det en sida av mig som jag inte känner till?”
Att bli någon som glatt hälsar först i stället för att dra sig undan. Att upptäcka mina egna goda sidor. Att uttrycka vad jag tycker om och inte tycker om. Att prova sådant i Korea som jag inte hade testat, men gärna ville. Det finns så mycket. Helt enkelt!! Att bo på en ny plats!! Jag tycker att det beskriver det bäst.Då var jag säker på att jag skulle kunna ta mig an allt jag förbereder inför framtiden på ett ljust, positivt och självsäkert sätt.
Jag förberedde inget särskilt innan jag åkte, utan gick igenom materialet från Gap Year om projektet. Jag har lätt för att få småkrämpor, så jag packade noggrant med mig mediciner.
En vanlig dag i Filippinerna
Måndag till fredag har vi lektioner fram till klockan 17. Efter klockan 17 äter vi middag och går ibland ut en kort stund med vänner. Många studenter vilar eller pluggar ikapp sådant de inte hann med tidigare.
Jag tillbringade bara tid med vänner. Vi promenerade, gick till ett närliggande kafé eller till mataffären. Sådant som inte är något särskilt i Korea gjorde mig så glad och lycklig. Att bara gå till den närliggande marknaden, åka jeepney, gå till Starbucks eller gå ut och äta glass – sådana saker.
Jag tillbringade mycket tid med att sitta vid poolen med mina vänner. Vi drack öl och gjorde enkla, små saker som jag ville göra just då och som gjorde mig glad.
Till exempel var det en av de stora planerna för mig och mina vänner att äta middag och sedan åka jeepney till Starbucks för att dricka kaffe. ^^ (Jag tog inga taxibilar, utan åkte mest jeepney. ^^)
Vänner jag träffade på plats
Att kunna skratta och prata så glatt med utländska vänner. Vi pratade så mycket att jag inte kan berätta allt.Jag tror inte att jag kan det. När jag pratade med vännerna lärde jag mig hur de tänkte – att själv ta initiativet och hälsa...Genom att prata med andra fick jag större självförtroende och lärde känna fina människor.
Personligen var det en period då min rumskamrat och jag ofta missförstod varandra på grund av bristande kommunikation. En dag satt vi tillsammans och började helt öppet berätta om våra liv i respektive land. Vi pratade om familjen, livet som tjugoåring och oro inför framtiden. Jag tyckte att min engelska var fruktansvärt stapplande, men medan vi fortsatte prata kunde jag säga väldigt mycket.
Vi var jämngamla och hade en hel del gemensamt. Hon hade en lillebror, var äldsta dottern och hade vuxit upp med en patriarkalisk pappa, så vi hade mycket gemensamt. Hon hade till och med hoppat av universitetet hon gick på och börjat på en ny skola för att följa det hon själv ville. Det verkade också som att hon hade behövt övervinna andras motstånd när hon fattade det beslutet.
Eftersom vi hade gått igenom liknande situationer kände vi båda att vi borde leva bättre och arbeta hårt. Det var häpnadsväckande att vi kunde vara så lika trots att vi hade olika nationaliteter, och jag var tacksam över att få tid att prata på det här sättet.
Mervyn, som hade suttit bredvid och lyssnat på min och min rumskamrats berättelse, sa en sak.”När jag hör era berättelser känner jag mig patetisk. Jag lever på fickpengar från min syster.”Jag minns att vi tre sedan gick ut och drack öl.
”Minnie! Vet du? Våra personligheter är väldigt lika. Det är därför vi är rumskamrater.”
Det var något min vän ofta sa.
Att prata och öppet berätta om mitt liv utan att dölja något. Jag tror att det är det säkraste sättet att få goda vänner.
Dessutom vänner som jag träffade genom Korea Gap Year. Koreanska vänner som var mogna och som jag lärde mig mycket av. Vi grälade lite, men genom att dela våra bekymmer blev vi bästa vänner – min rumskamrat. Willow från Vietnam! Den vietnamesiska vännen Mervyn, som tog initiativet till att ta hand om mig när vi var ute sent eller åkte taxi eller jeepney, och den vietnamesiska vännen Ryan, som sa åt mig att inte vara rädd för att prata engelska och till och med rekommenderade utländska universitet för forskarstudier.
Den japanska vännen Airi, som sa att koreanska lät så fint och bad mig prata koreanska.
Det är så många människor jag minns.
Det jag minns bäst nu är stunderna då jag satt och pratade med vänner vid skolans simbassäng.
Jag kom hem från Filippinerna den 7 september. Jag var där i ungefär sex veckor från den 28 juli, och trots att det har gått längre tid än jag var där håller vi fortfarande regelbunden kontakt. Vi har videosamtal och pratar om våra svårigheter. Tack vare det har min talade engelska förbättrats mycket.
När jag har gjort det första provet som jag förbereder mig inför nästa år bestämde vi oss för att träffas i Vietnam någon gång i april. Mervyn följer också med – vi tre ^^När man har ärliga samtal tror jag att man kan förstå varandra bättre och känna empati.
Till er som ska delta i ett sabbatsår vill jag verkligen säga detta om jag får chansen.Det finns så många nya platser att se utomlands och det är verkligen härligt att uppleva dem, menJag hoppas att ni åtminstone en gång försöker ha många samtal med en utländsk vän som ni alltid umgås med ^^ Jag besökte många turistmål, men det jag minns är stunderna då jag satt och pratade med vänner vid skolans pool.
# Det var i Filippinerna, inte i Korea, som jag upptäckte hur mycket alkohol jag tålde.
Jag drack aldrig alls i Korea, så det här var verkligen första gången i mitt liv som jag tillät mig själv att dricka.
Till en början fortsatte jag att filma och ta bilder eftersom jag inte ville glömma vännerna jag träffat i Filippinerna. Jag sa till vännerna jag var med att jag skulle lära dem dryckesspel och sjöng till och med entusiastiskt medan jag lärde ut, men det slutade med att jag fick flest straff.
Vännerna ropade ”Din sista dag!!” medan de hela tiden hällde upp mer att dricka... ^^ Efter det är mina minnen ganska suddiga, men när jag vaknade nästa dag hade så mycket hänt. I mobilens kamera fanns till och med en video där jag grät berusad vid skolans pool...
Mina vänner lämnade många videor på min mobil. Det var i Filippinerna, inte i Korea, som jag upptäckte hur mycket alkohol jag tålde. Tydligen hälsade jag på vakterna fem gånger och sa: ”Hej, jag är koreansk.” Min rumskamrat morgonen därpå: ”Jag är så trött. På grund av dig....”
När jag gick till skolans matsal frågade vänner som jag knappt mindes: ”Minnie, mår du bra? Du drack mycket igår^^”, och till och med vakterna kunde mitt namn^^;;
Tack vare det kunde jag skapa oförglömliga minnen tillsammans med mina vänner.
# Jag är en bättre person än jag visste eller trodde.
Efter min resa under sabbatsåret växte min reslust. Kanske blir jag ”Minnie”, världsresenären, någon gång runt 2021. Dessutom”Jag är en bättre person än jag visste eller trodde.”Den tanken slog mig.Jag fick bättre självförtroende och kunde sätta upp högre och bredare mål.Innan jag började var mitt mål ”plugga hårt och få ett bra jobb”, men nu har det målet blivit något sekundärt som nästan är självklart, och jag kunde lägga till många nya saker på min bucket list.
# Till blivande deltagare
”Var bara ärlig och var inte rädd för sådant du inte har provat.” Jag tycker att det är ett väldigt bra råd. Jag berättade om mina bekymmer för min rumskamrat,Vi kom varandra väldigt nära genom att prata om det vi hade varit med om i varandras länder.
Jag berättade uppriktigt många saker för vänner som jag inte kunde säga i Korea.När jag blev ärlig... bemötte mina vänner mig också med uppriktig ärlighet. Genom de samtalen fick jag självförtroende och kände mig lycklig och glad.
# Mina egna tips för sabbatsåret
- Språk
Det finns många bra material för att lära sig engelska på YouTube. Innan jag deltog i sabbatsåret var engelska inte mitt främsta skäl till att åka dit, men ju närmare jag kom mina vänner, desto mer ville jag förbättra min engelska. Det kan vara lite opraktiskt att ta med böcker, så det kan vara till stor hjälp att känna till åtminstone en YouTube-video som du kan titta på där.
- Saker att ta med
- Praktisk/opraktisk sak: mobilring.
Jag hade aldrig köpt en mobilring förut. Men eftersom jag skulle åka utomlands och tänkte att det skulle bli jobbigt om jag tappade eller blev av med mobilen, skaffade jag en, och den visade sig vara väldigt användbar. Jag rekommenderar att ta med så många zip-påsar du kan. Eftersom det inte finns något separat kylskåp är de användbara för att förvara överblivna snacks. De visade sig också vara användbara till många andra saker.
- Mina råd till framtida deltagare om vad de ska packa
Magmedicin (antacida), huvudvärkstabletter, medel mot diarré, laxermedel, probiotika (kosttillskott), multivitaminer, antihistaminer, febernedsättande medel, smärtstillande medel, konstgjorda tårar. Även om du inte har tagit dem regelbundet tidigare är det bäst att förbereda de läkemedel du har tagit förut. Skillnader i väder, måltider och andra förhållanden jämfört med Korea kan göra att orken minskar rejält.
# Mina personliga restips för Filippinerna
Willow och Mervyn, mina vietnamesiska vänner som alltid var med mig, betonade vikten av att uppleva det lokala livet … så vi åkte nästan alltid jeepney. Ibland hade vi det kämpigt och fick byta jeepney åtta gånger på en dag. Om någon frågade mig skulle jag säga: ”Åk jeepney så mycket som möjligt.”
Det är det säkraste sättet att lära känna landets kultur. Man kan ta taxi eller andra fordon även i Korea, så själva resmålet spelar egentligen ingen större roll. Att resa enbart med landets lokala transportmedel var i sig själva resan. Jag åkte också långfärdsbuss till en ort på den filippinska landsbygden. Det var många gånger förvirrande, men det jag minns bäst nu är jeepneyerna, de filippinska långfärdsbussarna och de lokala marknaderna.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
