Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Fick en känsla av ansvar och inre styrka #Färdigheter inom planering och programhantering #Glädjen i gemenskap och en positiv inställning
© Korea gapyear
Samhället jag upplevde i Korea var alltid utmattande; man var tvungen att hålla huvudet lågt och det fanns inget skratt. Men efter att ha kommit till Thailand, lett ett projekt och själv tagit på mig många uppgifter kände jag ett större ansvar än någonsin tidigare, och jag tyckte om att kunna arbeta fritt och skratta tillsammans med barnen. Jag hade alltid drömt om att arbeta utomlands, och även om jag insåg att det inte är så lätt att arbeta på en främmande plats kände jag att jag blev lite starkare av det.
– Harvardprofessor reser till Thailand för att göra världen ljusare |
Platsen där jag gjorde min praktik är en icke-statlig organisation i Chiang Mai i Thailand. Organisationen ligger i en liten by 73 km från Chiang Mai. Här strävar vi efter att hjälpa lokalsamhället genom olika projekt. Organisationens huvudprojekt är att erbjuda barn från höglandsområden utbildningsmöjligheter och hjälpa dem att utveckla sina förmågor för att kunna ta plats i den större världen.
För närvarande kommer 38 små barn ner från höglandet för att bo tillsammans på organisationen och gå i skolan. Genom verksamhetens fritidsprogram erbjuder vi dem olika lektioner, till exempel engelska, kinesiska och muay thai. Det andra projektet syftar till att hjälpa lokalbefolkningen att bli ekonomiskt självförsörjande. Med hjälp av hantverkarnas färdigheter tillverkar vi handgjorda halsdukar och modeartiklar av återvunnet material. Organisationen hjälper direkt till med distributionskanaler som hantverkarna skulle ha svårt att sköta på egen hand. Dessutom arbetar vi för att stödja den lokala utvecklingen genom flera andra projekt.
© Korea gapyear
Praktik Till en början skulle jag ta reda på vad som behövde göras, diskutera vilka projekt vi skulle utveckla och fokusera på att göra upp planer. Det bestämdes att jag skulle ansvara för kommunikationsarbetet, framför allt sociala medierJag funderade på hur vi kunde marknadsföra organisationen via sociala medier.. Jag bestämde mig också för att fotografera alla organisationens evenemang. Dessutom tog jag på mig att undervisa barnen i engelska varje måndag.
Jag tror att det här är ungefär mitten av praktikperioden. Sedan starten har organisationens Facebook och Twitter skötts, samtidigt som en nätbaserad insamling har genomförts.. Det var ett nätbaserat insamlingsprojekt för barnen, och 5veckor senare hade vi samlat in ganska mycket pengar.. Under resten av min tid här ska jag avsluta veckans sommarläger och färdigställa sammanställningen av barnens profiler..
Innan jag kom hit var min största oro språket.. Det är inte så att jag inte kan prata engelska, men att småprata med vänner ochspråket man använder när man arbetar på ett kontor är två olika saker.. Därför var jag orolig, men samtidigt kände jag mig förväntansfull över att kanske kunna förbättra mina kunskaper i engelska.. Jag tyckte också att det var intressant att så mycket arbete utfördes i den här lilla organisationen, och jag ville lära mig hur den drevs och vilka resultat den uppnådde.. I Korea finns det många icke-statliga organisationersom arbetar för lokal utveckling, men de lyckas ofta inte visa upp en jämförbar kapacitet.. När jag arbetade på organisationen tyckte jag om att själv kunna leda ett projekt, och därför ville jag utveckla min egen förmåga att planera och driva program.
© Korea gapyear
Samhället jag upplevde i Korea var alltid utmattande – en plats där man var tvungen att hålla huvudet lågt och det inte fanns något skratt.. Men här i Thailand utvecklade jag framför allt en ansvarskänsla när jag ledde projekt och själv tog på mig många uppgifter. Jag tyckte om att kunna arbeta fritt och skratta tillsammans med barnen.. Jag hade också alltid drömt om att arbeta utomlands. Även om jag insåg att det inte är lätt att arbeta i ett främmande land, fick erfarenheten mig att känna mig lite starkare..
Jag lärde mig att jag, oavsett plats eller sällskap, alltid bör vara beredd att offra mig själv först och ta initiativ till att hjälpa andra.. I stället för att gömma mig och tveka kände jag att jag borde vara en person som själv tar första steget och sträcker ut en hand till andra. Jag lärde mig också glädjen i att vara tillsammans..
Den här gången 8Genom veckans erfarenheter lärde jag mig hur viktiga sociala företag är och vilken deras egentliga roll är, Där lärde jag mig mycket medan jag arbetade och fick självförtroende nog att tro att jag kommer att kunna göra ett bra jobb tillsammans med mina kollegor, med en mer positiv inställning, oavsett var jag arbetar i framtiden.
Här skapade jag oförglömliga minnen som kommer att vara livet ut, Jag ska sträva efter att bli en bättre människa genom denna fina möjlighet.
.jpg "1 (1).jpg")
© Korea gapyear
Samhället jag upplevde i Korea var alltid utmattande; man var tvungen att hålla huvudet lågt och det fanns inget skratt. Men efter att ha kommit till Thailand, lett ett projekt och själv tagit på mig många uppgifter kände jag ett större ansvar än någonsin tidigare, och jag tyckte om att kunna arbeta fritt och skratta tillsammans med barnen. Jag hade alltid drömt om att arbeta utomlands, och även om jag insåg att det inte är så lätt att arbeta på en främmande plats kände jag att jag blev lite starkare av det.
– Harvardprofessor reser till Thailand för att göra världen ljusare |
Platsen där jag gjorde min praktik är en icke-statlig organisation i Chiang Mai i Thailand. Organisationen ligger i en liten by 73 km från Chiang Mai. Här strävar vi efter att hjälpa lokalsamhället genom olika projekt. Organisationens huvudprojekt är att erbjuda barn från höglandsområden utbildningsmöjligheter och hjälpa dem att utveckla sina förmågor för att kunna ta plats i den större världen.
För närvarande kommer 38 små barn ner från höglandet för att bo tillsammans på organisationen och gå i skolan. Genom verksamhetens fritidsprogram erbjuder vi dem olika lektioner, till exempel engelska, kinesiska och muay thai. Det andra projektet syftar till att hjälpa lokalbefolkningen att bli ekonomiskt självförsörjande. Med hjälp av hantverkarnas färdigheter tillverkar vi handgjorda halsdukar och modeartiklar av återvunnet material. Organisationen hjälper direkt till med distributionskanaler som hantverkarna skulle ha svårt att sköta på egen hand. Dessutom arbetar vi för att stödja den lokala utvecklingen genom flera andra projekt.
© Korea gapyear
Praktik Till en början skulle jag ta reda på vad som behövde göras, diskutera vilka projekt vi skulle utveckla och fokusera på att göra upp planer. Det bestämdes att jag skulle ansvara för kommunikationsarbetet, framför allt sociala medierJag funderade på hur vi kunde marknadsföra organisationen via sociala medier.. Jag bestämde mig också för att fotografera alla organisationens evenemang. Dessutom tog jag på mig att undervisa barnen i engelska varje måndag.
Jag tror att det här är ungefär mitten av praktikperioden. Sedan starten har organisationens Facebook och Twitter skötts, samtidigt som en nätbaserad insamling har genomförts.. Det var ett nätbaserat insamlingsprojekt för barnen, och 5veckor senare hade vi samlat in ganska mycket pengar.. Under resten av min tid här ska jag avsluta veckans sommarläger och färdigställa sammanställningen av barnens profiler..
Innan jag kom hit var min största oro språket.. Det är inte så att jag inte kan prata engelska, men att småprata med vänner ochspråket man använder när man arbetar på ett kontor är två olika saker.. Därför var jag orolig, men samtidigt kände jag mig förväntansfull över att kanske kunna förbättra mina kunskaper i engelska.. Jag tyckte också att det var intressant att så mycket arbete utfördes i den här lilla organisationen, och jag ville lära mig hur den drevs och vilka resultat den uppnådde.. I Korea finns det många icke-statliga organisationersom arbetar för lokal utveckling, men de lyckas ofta inte visa upp en jämförbar kapacitet.. När jag arbetade på organisationen tyckte jag om att själv kunna leda ett projekt, och därför ville jag utveckla min egen förmåga att planera och driva program.
© Korea gapyear
Samhället jag upplevde i Korea var alltid utmattande – en plats där man var tvungen att hålla huvudet lågt och det inte fanns något skratt.. Men här i Thailand utvecklade jag framför allt en ansvarskänsla när jag ledde projekt och själv tog på mig många uppgifter. Jag tyckte om att kunna arbeta fritt och skratta tillsammans med barnen.. Jag hade också alltid drömt om att arbeta utomlands. Även om jag insåg att det inte är lätt att arbeta i ett främmande land, fick erfarenheten mig att känna mig lite starkare..
Jag lärde mig att jag, oavsett plats eller sällskap, alltid bör vara beredd att offra mig själv först och ta initiativ till att hjälpa andra.. I stället för att gömma mig och tveka kände jag att jag borde vara en person som själv tar första steget och sträcker ut en hand till andra. Jag lärde mig också glädjen i att vara tillsammans..
Den här gången 8Genom veckans erfarenheter lärde jag mig hur viktiga sociala företag är och vilken deras egentliga roll är, Där lärde jag mig mycket medan jag arbetade och fick självförtroende nog att tro att jag kommer att kunna göra ett bra jobb tillsammans med mina kollegor, med en mer positiv inställning, oavsett var jag arbetar i framtiden.
Här skapade jag oförglömliga minnen som kommer att vara livet ut, Jag ska sträva efter att bli en bättre människa genom denna fina möjlighet.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
