Recension av en vistelse under ett sabbatsår i Paris: ”Ungdomsögonblick som aldrig kommer tillbaka” | Mognade inombords och lämnade en passiv personlighet bakom mig

#Mognade inombords och lämnade en passiv personlighet bakom mig #Fick meningsfulla relationer och lärde mig att göra val #Osäkerheten inför framtiden förvandlades till entusiasm

Författare: Administratör
Land / stad: Europa/Frankrike/Paris
Visningar : 3219

Jag är tacksam för att vi, tack vare alla fina människor, tog oss igenom det tryggt ända fram till den sista turen!Avslutningsvis vill jag uttrycka min uppriktiga tacksamhet till arrangörerna av sabbatsåret för att de lät mig uppleva dessa unika ungdomsögonblick.

– Sabbatsår i Paris / Hong Yuran, deltagare i familjeprogrammet / sabbatsår på 8 veckor

#Jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår för att hitta min dröm och upptäcka vad jag vill göra.

Efter att ha tagit ledigt från studierna och tillbringat en tid utan några planer började jag tvivla och söka efter något att göra. Jag råkade se en föreläsningsvideo med vd:n An Si-jun och fick senare höra talas om Korean Gap Year, vilket väckte mitt intresse för projektet.

Eftersom jag kände att jag egentligen inte hade någon tydlig dröm, tänkte jag att det här projektetskulle hjälpa mig att hitta min dröm och upptäcka vad jag vill göra.Jag ville också förändra min tillbakadragna och passiva personlighet medan jag bodde på pensionatet.

#Innan jag visste ordet av var det jag som började prata med andra.

Fyra månader hade redan gått sedan jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår, så jag gav mig av. Den första entusiasmen och rädslan som följde gjorde mig osäker. När jag träffade ägaren för första gången fick jag veta att jag skulle arbeta som guide under de kommande tio veckorna, och jag blev rädd.

Egentligen är jag en sådan som oroar mig i onödan, och framför allt var jag rädd för att prata inför andra, så jag oroade mig mycket. Överlämningen tog två veckor, och under de veckorna övade jag massor på mitt eget sätt. När jag gick min första tur skakade händerna, jag kunde inte andas och rösten darrade, men människorna bemötte mig vänligt.

Jag tror inte att någon av resenärerna som kom dit hade onda avsikter. Kanske var det därför jag faktiskt fick mycket energi av dem. När jag började gå ut med grupper en och sedan två gånger hade jag bara gjort det jag behövde, men uppskattningen jag fick från dem var större än jag hade kunnat föreställa mig.

Jag hade bestämt mig för att förändra min passiva personlighet under sabbatsåret, men innan jag visste ordet av var det jag som tog initiativ till samtal,och en dag insåg jag att det ofta hände att folk sa att jag verkade ha en trevlig personlighet.

Jag lovade mig själv att sabbatsåret definitivt skulle förändra mig. Men jag deltog med en vag föreställning om att jag kanske skulle komma tillbaka som en annan person bara genom att åka dit, utan att fundera på vad jag behövde göra för att förändras.

Men tack och lov lärde jag mig väldigt mycket av människorna som tog sabbatsåret tillsammans med migDet var en relation jag ärligt talat aldrig hade väntat mig, men jag tror att jag har förändrats mycket tack vare dem. När jag var nedstämd hela dagen av oro och framtidsbekymmer gav de mig många goda råd och delade sin egen oro inför framtiden med mig.

Tack vare dem gick månaden i Paris utan bekymmer, och jag fick lära mig, känna, känna med och öppna mig. De blev mycket värdefulla för mig – kanske till och med viktigare än vänner jag känt länge.Tack vare dem kunde jag växa, lära mig och förstå hur man fattar beslut.

#Det blir ett avstamp som hjälper mig att ta ännu ett steg framåt.

Till sist tror jag att jag mognade på insidan under sabbatsåret, och jag vill samla de tankar som fick mig att känna så.

För det första: allt har ett slut.Ingenting varar för evigt. Det betyder att det alltid finns en ny början.

Oavsett om det gäller relationer eller vilken väg man än väljer verkar ingenting vara för evigt. Därförbehöver man inte stressa över att något tar slut eller klamra sig fast vid ånger.Jag insåg att det bara hindrar mig från att röra mig mot framtiden.När ett projekt tar slut bör man bli någon som förbereder sig för nästa projekt.

För det andra beror ångern man känner när man skiljs åt förmodligen på känslan av att man kanske aldrig får träffa personen igen.Om man är säker på att man kommer att träffa personen igen senare verkar det egentligen inte finnas någon anledning att ångra avskedet.

Jag tror att det är viktigt att reda ut vilka människor jag verkligen behöver i mitt liv. Det är inte nödvändigtvis bra att ha många människor omkring sig. Det viktiga är att ha några få som gör gott för mig, som jag vill skydda och som jag tänker på – mina människor.

För det tredje: om du kämpar med att framtiden är oviss, är det inte just ovissheten om vad som kommer att hända som gör den roligare, mer spännande och något att se fram emot??Så tänkte jag.

Livet är intressant. En människas liv blir aldrig precis som hon föreställt sig. Det finns ingen anledning att oroa sig i förväg. Jag gjorde också så förut, men insåg att 90 procent av oron faktiskt gäller situationer som aldrig kommer att inträffa.

När du ställs inför en situation och tar dig igenom den kommer du, även om det är svårt i början, senare att märka att du faktiskt börjar uppskatta den. Och när du väl tagit dig igenom den kommer du att känna att du lärt dig mycket om dig själv.

För det fjärde: vilket val jag än gör får det inte vara ett sätt att fly från verkligheten.När man fattar ett beslut bör man ha en plan B. Jag tycker att det inte finns något dummare än att göra något utan ett alternativ och sedan oroa sig för att det inte ska fungera.Vi är för vuxna för att bete oss som barn.

För det femte: man kan inte fånga två harar på en gång.För att uppnå en sak måste man oundvikligen ge upp något annat. Självklart vill man som människa få njuta av båda fördelarna. Så kände jag också, men kom fram till att det inte var något annat än girighet.

Om du väljer en sak och helhjärtat satsar på den utan att ångra dig kommer du att märka att belöningen blir två eller tre gånger större.

För det sjätte: gå medan du fortfarande får applåder.När människor uppskattar dig och du är på topp – och du själv vet om det – bör du lämna med ödmjukhet.

När girigheten blir överdriven övergår den i arrogans, och arrogans kan lätt rasera den karriär du byggt upp. Lämna med ödmjukhet innan du blir arrogant. Slutligen bör du, medan du fortfarande är ung, tillbringa åtminstone en stund ensam och verkligen njuta av den tiden.

Jag kunde till och med upptäcka sidor hos mig själv som jag inte kände till.Det fanns dagar då rädslan för att vara ensam och alla bekymmer kom först, men nu har jag genom tiden för mig själv upptäckt vem jag är och förstått vad jag bör göra framöver.

Jag tror att det är viktigt att verkligen njuta av den tiden och ta sig tid att uppmuntra sig själv för allt man har kämpat med hittills. Det blir ett avstamp som hjälper en framåt.

#Mina egna tips för sabbatsåret

(Språk)
Om du ska till Frankrike är det en bra idé att plugga lite franska, till exempel genom att titta på YouTube.

(Boende)
Ett pensionat är ett pensionat. Om du förväntar dig väldigt hög standard kan du bli mycket besviken.

(Måltider)
Du behöver inte oroa dig för matkostnaderna.

(Vad du ska ta med)
Ta inte med dig mycket kläder.

(Några ord till blivande deltagare)
Jag hoppas att du inte åker dit med alltför höga förväntningar. När du väl är på plats och har kommit till rätta kanske du känner dig för lat för att gå ut och börjar ha tråkigt – det är precis då jag rekommenderar att du går ut och utforskar ännu mer. Det här är värdefulla stunder som aldrig kommer tillbaka.

# Mina egna restips för Paris

Jag strövade omkring överallt i Paris. Besök också alla närliggande förorter som ligger ungefär en timmes resa bort med kollektivtrafik. Jag hoppas att du utforskar Paris när du har tid, och särskilt att du försöker vandra planlöst in i varje vrå och skrymsle utan karta. Det kan också vara trevligt att se en film som utspelar sig i Paris och sedan besöka inspelningsplatserna.

# Det blev inget dramatiskt ”ta-da!”-resultat, men jag kände att jag hade mognat mycket på insidan.

Tack vare människorna i min grupp tog jag mig igenom den perioden på ett bra sätt. Jag träffade fantastiska människor och fick lära mig och uppleva mycket genom dem. När jag arbetade i personalen hjälpte många samtal med chefen mig att förstå vad som var rätt och fel och att se mina styrkor och svagheter. Jag upptäckte också sidor hos mig själv som jag inte tidigare kände till.

De äldre kollegorna (unnies och oppas) som jag arbetade med i personalen – jag undrar om mitt sabbatsår hade blivit lika bra utan dem.De hjälpte till att göra mitt sabbatsår lyckat och blev därför mycket viktiga för mig.

Det blev inget dramatiskt ”ta-da!”-resultat, men jag kände att jag hade mognat mycket på insidan.Mitt sätt att tänka har förändrats, och eftersom jag bestämde mig för att ändra mitt tankesätt känner jag att jag har blivit mer positiv, men också mer försiktig.

Så tog mina 70 dagar som reseguide i Paris slut. En plats som kändes främmande när jag inte visste något om den har nu blivit ganska välbekant, och några av resenärerna jag mötte har blivit verkligt värdefulla kontakter för mig. Jag lärde mig mycket och fick många insikter av dem som uttryckte sin tacksamhet trots mina brister som guide. Tacksamhet föder tacksamhet.

De här sakerna känns ännu mer värdefulla eftersom jag inte hade kunnat få uppleva dem utan att leda turerna. Jag är tacksam över att ha kunnat avsluta på ett tryggt sätt, tack vare alla fina människor ända fram till den sista turen!Jag avslutar med att uttrycka min innerliga tacksamhet till sabbatsårsprogrammet som gjorde det möjligt för mig att uppleva dessa ungdomsögonblick som aldrig kommer tillbaka.