#Att omvandla oro inför en ny miljö till självförtroende att ta sig an utmaningar #Förståelse för medicinska miljöer och kulturer i andra länder #Minnen av hur jag vidgade mina vyer i Ho Chi Minh-staden
Min första medicinska volontärresa i Vietnam
Hej. Jag heter Park Ye-eun och går tredje året på sjuksköterskeprogrammet, men har för närvarande studieuppehåll. Jag har länge varit intresserad av vården och tänkt att jag någon gång skulle vilja delta i medicinskt volontärarbete utomlands.
Under studieuppehållet ville jag få nya erfarenheter i en annorlunda miljö, så jag deltog i ett projekt med medicinskt volontärarbete i Ho Chi Minh-staden. Under mina sjuksköterskestudier har jag velat få erfarenhet av olika vårdmiljöer i praktiken, inte bara genom läroböcker och övningar i ett övningsrum. Jag ville särskilt träffa vårdpersonal och patienter på plats i en vårdmiljö som skiljer sig från den i Korea.
Eftersom jag alltid hade levt i välbekanta miljöer ville jag också utmana mig själv på en ny plats och växa genom det. Jag ville använda studieuppehållet på ett meningsfullt sätt, och tänkte att erfarenheten av volontärarbete inom vården var den utmaning som passade mig bäst.
Det jag framför allt ville förändra under mitt gap year var min inställning till nya miljöer.
Hittills hade jag levt bland bekanta miljöer och människor, så jag hade inte ofta försatt mig själv i främmande situationer.
Därför ville jag den här gången kunna anpassa mig flexibelt även i en ny miljö, träffa olika människor och få ett bredare perspektiv. Som sjuksköterskestudent ville jag också vidga mitt sätt att se på vården i praktiken.
Jag hoppades att tiden skulle bli ett tillfälle att inte bara volontärarbeta, utan också uppleva olika kulturer och vårdmiljöer och fundera över vilken sorts vårdpersonal jag vill bli i framtiden.
Ärligt talat var jag orolig inför avresan. Det var första gången jag skulle bo utomlands under en längre tid, och jag oroade mig mest för att behöva anpassa mig till en främmande miljö på egen hand.
Det fanns också språkproblem, och jag funderade mycket på vad jag skulle göra om jag blev sjuk eller något oväntat inträffade.
Inför avresan förberedde jag noggrant det grundläggande, som pass, flygbiljetter och försäkring, och läste också på om det lokala livet och kulturen. Jag tog med nödvändiga läkemedel, besökte en läkare och kontrollerade min hälsa.
Jag var nervös medan jag förberedde mig, men samtidigt såg jag nog mycket fram emot att få uppleva något nytt.
Boendet och levnadsförhållandena var stabila, och jag kunde vänja mig vid livet på plats utan några större svårigheter. Det fanns tydlig vägledning från tiden före avresan till aktiviteterna på plats, och överlag kunde jag delta på ett säkert sätt.
Projektet var relativt välorganiserat. På vardagarna åkte vi till sjukhuset för att utföra volontärarbete inom vården, och utanför aktivitetstiderna använde vi fritiden till att uppleva den lokala kulturen eller umgås med andra deltagare.
Förutom volontärarbetet kunde jag uppleva den lokala kulturen och besöka olika platser, vilket gjorde tiden ännu mer meningsfull.
På sjukhuset utfördes aktiviteterna under vårdpersonalens ledning, och jag fick möjlighet att observera patienter på nära håll och uppleva olika vårdmiljöer.
När jag undrade något under aktiviteterna kunde jag fråga vårdpersonalen eller projektansvariga, vilket var till stor hjälp. Till en början kändes allt främmande, men efter hand vande jag mig vid livet på plats, och dagarna tycktes gå fort.
Genom projektet tillbringade jag mycket tid med den lokala vårdpersonalen och sjukhusets medarbetare, liksom med volontärerna som deltog tillsammans med mig.
Vi hade olika åldrar, utbildningar och livserfarenheter, men hade gemensamt att vi samlats för att få nya erfarenheter. Vi kunde inspirera varandra genom att dela våra berättelser.
Det var särskilt intressant att alla hade valt ett gap year av olika skäl, och det blev ett tillfälle att få en inblick i olika livsval.
Det bästa var att få uppleva en vårdmiljö utomlands som jag annars sällan skulle komma i kontakt med. Jag insåg att arbetssätten kan skilja sig åt beroende på miljö och kultur, även inom vården.
Jag blev också imponerad av hur vårdpersonalen bemötte patienterna. Jag påmindes dessutom om att volontärarbete inte behöver vara något storslaget, utan handlar om att avsätta tid för någon och dela med sig av sitt engagemang.
Framför allt upptäckte jag, när jag lämnade min trygga miljö och bodde tillsammans med nya människor, att jag klarar av att anpassa mig bättre än jag trodde.
Efter volontärarbetet kunde jag använda min fritid till att utforska olika delar av Ho Chi Minh-staden.
Den rutt jag personligen minns bäst var promenaden från Ben Thanh-marknaden till Saigon Square. Där kunde jag komma närmast den lokala atmosfären, och längs vägen mötte jag olika maträtter och människor.
På kvällen var det trevligt att sitta på ett kafé i distrikt 1 och titta på människor som passerade, eller promenera längs Saigonfloden. Det blev mer minnesvärt att få se lokalbefolkningens vardagsliv på nära håll än att besöka glamorösa turistmål.
Om du har tid rekommenderar jag också ett besök vid Återföreningspalatset och Krigsmuseet. De hjälpte mig mycket att förstå Vietnams historia och kultur,
och gav mig möjlighet att förstå människorna jag mötte genom volontärarbetet och deras liv lite mer på djupet.
Ett förslag på dagsprogram är att besöka sevärdheter på förmiddagen, koppla av på ett kafé på eftermiddagen och njuta av den lokala atmosfären, och sedan promenera längs Nguyen Hue-gatan och Saigonflodens strand på kvällen.
Jag vill säga att du inte behöver försöka förbereda dig helt perfekt.
Du kanske har många saker du oroar dig för, men när du väl kommer på plats kommer du att anpassa dig bättre än du tror. Eftersom du åker dit för att få nya erfarenheter hoppas jag att du deltar med ett öppet sinne och ser misstag som en del av upplevelsen.
Om du dessutom försöker kommunicera aktivt med lokalbefolkningen kommer du att få ut mycket mer av upplevelsen.
Jag skulle ge den här erfarenhetens betydelse för mitt liv betyget 9 av 10.
Jag kan inte säga att mitt liv förändrades helt på så kort tid, men det blev ett tillfälle att reflektera över min inställning till nya miljöer och min framtida riktning. Framför allt var det betydelsefullt att jag fick modet att tänka: ”Jag provar helt enkelt.”
Innan jag deltog var jag mer orolig för den nya miljön. Men efteråt fick jag självförtroende nog att våga anta en utmaning även om allt inte var perfekt förberett. Jag fick också ett något bredare perspektiv på världen och en starkare vilja att förstå olika människors liv och kulturer.
Det här gap year-året betydde mer för mig än bara volontärarbete utomlands. Före avresan var jag orolig och undrade om jag verkligen skulle klara det. Men när jag väl levde på plats och träffade människor försvann oron gradvis. När jag gick till sjukhuset och förberedde mig för volontärarbetet utomlands berättade min behandlande läkare att hen åkte utomlands för att volontärarbeta när tillfälle gavs.
För mig var det en utmaning som krävde stort mod, men jag blev verkligen imponerad av insikten att det för någon annan var en naturlig del av livet. Den här erfarenheten fick mig att tänka att volontärarbete inte bara utförs av särskilda människor, utan är något man kan ägna sig åt regelbundet där man befinner sig.
Att för första gången bo utomlands under en längre tid och delta i medicinskt volontärarbete var en stor utmaning och en möjlighet att växa. Jag kunde vidga mina vyer genom att själv uppleva olika vårdmiljöer och kulturer som man inte kan lära sig om enbart i läroböcker.
Jag vill fortsätta att minnas den här erfarenheten länge och fortsätta anta utmaningar i en större värld.
Tack för att ni tog hand om mig och stöttade mig från före avresan tills projektet var avslutat. Eftersom det var första gången var jag ganska orolig, men tack vare er kunde jag genomföra resan utan problem. Jag tror att jag kommer att minnas den här upplevelsen länge. Tack. 😊
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.