#Jag har börjat älska mitt liv igen. #Människor som älskar mig precis som jag är. #Jag kan leva i min egen takt.
|
Rekommenderas varmt av Korea Gap Year-deltagaren Kim Jun-hwi 👏👏👏
Projekt för bevarande av havssköldpaddor på Bali i Indonesien |
”Jag vill verkligen rekommendera det här programmet till den som går igenom en svår tid eller funderar på att åka utomlands på egen hand.”
.png)
Hej :)
Jag var nyligen på Bali.Projekt för bevarande av havssköldpaddorJag heter Kim Jun-hwi och kom precis hem efter att ha slutfört projektet.
Innan jag åkte till Bali för ett sabbatsår kom alla oväntade sår från relationer på en gång, och jag drabbades av depression och till och med alopecia areata. Det blev så svårt att gå till jobbet varje morgon, och jag fortsatte att tänka: ”Är det okej att leva så här?” Jag kände att jag verkligen skulle gå sönder om jag inte åkte någonstans, så jag bestämde mig för att säga upp mig och åkte genast iväg på ett ”sabbatsår”.
Av alla program valde jag Balisprojekt för bevarande av havssköldpaddoreftersom jag tycker om natur och djur,
och eftersom jag tänkte: ”Om jag gör något som hjälper världen, om så bara lite, kanske mitt liv kan bli bättre?”
# En dag med de små havssköldpaddorna
Vi rengjorde sköldpaddornas bassänger och släppte ut ungarna i havet. Att tillbringa hela dagen vid havet fick mig gradvis att känna mig lugnare. Särskilt när jag såg sköldpaddorna ta sig mot vågorna på sina egna olika sätt började jag fundera mycket. Vissa sköldpaddor sprang rakt ut i de hårda vågorna, medan andra tvekade länge innan de till slut tog ett enda steg. När jag såg dem insåg jag på nytt något självklart men viktigt: om till och med sköldpaddor är olika, är inte människor det också?
Jag trodde alltid att jag var långsammare än andra och kände mig otålig, men egentligen följde jag bara min egen takt. Som en sköldpadda som långsamt rör sig och ser sig omkring. Efter den dagen kände jag: ”Jag kan också bara gå i min egen takt!”
# Att återfå tilliten till människor
Själva volontärarbetet var meningsfullt, men det som gav mig ännu större tröst var balinesernamänniskornaDe var annorlunda. I Korea har jag ofta blivit sårad när jag varit snäll, men på Bali var det tvärtom. Där fanns människor som bemötte mig flera gånger varmare än jag själv bemötte dem. Särskilt minns jag en lokal, moderlig person som kallades ”Mama”. Hon kramade mig hårt och sa: ”Så länge du är här hoppas jag att du alltid känner dig trygg och inte orolig.” Jag blev rörd av tanken: ”Det finns verkligen människor i den här världen som älskar mig precis som jag är.”
# Försjunken i den balinesiska kulturen
Förutom aktiviteterna för att bevara havssköldpaddorna fick jag uppleva den lokala kulturen med hela kroppen, bland annat genom att lära mig traditionell balinesisk dans, delta i ceremonier och vandra. Särskilt minnesvärd var ceremonin som prästen höll för oss och armbanden han gjorde. Det var en fantastisk kulturell upplevelse som var unik för Bali, och samtidigt på något sätt rogivande. När jag släppte taget och tillbringade varje dag med inställningen ”Från och med nu är jag balines” tror jag att jag fick med mig mycket mer insikt och många fler gåvor därifrån.
# Ett nytt perspektiv och vad lycka betyder
Om någon går igenom en svår tid, som jag gjorde, eller funderar på att åka utomlands på egen hand vill jag verkligen rekommendera det här programmet. Ärligt talat var jag inte särskilt intresserad av att resa utomlands tidigare. Men genom mitt sabbatsår på Bali lärde jag mig att det finns en enorm mångfald av människor i världen och att lycka inte behöver vara något storslaget.
Det jag fortfarande minns är att människorna jag träffade på Bali alltid log, även när de utförde hårt arbete. De var nöjda med det de hade och älskade sina liv som de var. När jag såg dem bestämde jag mig för att försöka älska mitt liv igen. Jag hoppas att den här texten kan ge lite mod och tröst till den som läser den. Om du känner dig trött i hjärtat kan det vara en verkligt fin gåva att ta en paus och betrakta världen under ett ”sabbatsår”.
|
Rekommenderas varmt av Korea Gap Year-deltagaren Kim Jun-hwi 👏👏👏
Projekt för bevarande av havssköldpaddor på Bali i Indonesien |
”Jag vill verkligen rekommendera det här programmet till den som går igenom en svår tid eller funderar på att åka utomlands på egen hand.”
.png)
Hej :)
Jag var nyligen på Bali.Projekt för bevarande av havssköldpaddorJag heter Kim Jun-hwi och kom precis hem efter att ha slutfört projektet.
Innan jag åkte till Bali för ett sabbatsår kom alla oväntade sår från relationer på en gång, och jag drabbades av depression och till och med alopecia areata. Det blev så svårt att gå till jobbet varje morgon, och jag fortsatte att tänka: ”Är det okej att leva så här?” Jag kände att jag verkligen skulle gå sönder om jag inte åkte någonstans, så jag bestämde mig för att säga upp mig och åkte genast iväg på ett ”sabbatsår”.
Av alla program valde jag Balisprojekt för bevarande av havssköldpaddoreftersom jag tycker om natur och djur,
och eftersom jag tänkte: ”Om jag gör något som hjälper världen, om så bara lite, kanske mitt liv kan bli bättre?”
# En dag med de små havssköldpaddorna
Vi rengjorde sköldpaddornas bassänger och släppte ut ungarna i havet. Att tillbringa hela dagen vid havet fick mig gradvis att känna mig lugnare. Särskilt när jag såg sköldpaddorna ta sig mot vågorna på sina egna olika sätt började jag fundera mycket. Vissa sköldpaddor sprang rakt ut i de hårda vågorna, medan andra tvekade länge innan de till slut tog ett enda steg. När jag såg dem insåg jag på nytt något självklart men viktigt: om till och med sköldpaddor är olika, är inte människor det också?
Jag trodde alltid att jag var långsammare än andra och kände mig otålig, men egentligen följde jag bara min egen takt. Som en sköldpadda som långsamt rör sig och ser sig omkring. Efter den dagen kände jag: ”Jag kan också bara gå i min egen takt!”
# Att återfå tilliten till människor
Själva volontärarbetet var meningsfullt, men det som gav mig ännu större tröst var balinesernamänniskornaDe var annorlunda. I Korea har jag ofta blivit sårad när jag varit snäll, men på Bali var det tvärtom. Där fanns människor som bemötte mig flera gånger varmare än jag själv bemötte dem. Särskilt minns jag en lokal, moderlig person som kallades ”Mama”. Hon kramade mig hårt och sa: ”Så länge du är här hoppas jag att du alltid känner dig trygg och inte orolig.” Jag blev rörd av tanken: ”Det finns verkligen människor i den här världen som älskar mig precis som jag är.”
# Försjunken i den balinesiska kulturen
Förutom aktiviteterna för att bevara havssköldpaddorna fick jag uppleva den lokala kulturen med hela kroppen, bland annat genom att lära mig traditionell balinesisk dans, delta i ceremonier och vandra. Särskilt minnesvärd var ceremonin som prästen höll för oss och armbanden han gjorde. Det var en fantastisk kulturell upplevelse som var unik för Bali, och samtidigt på något sätt rogivande. När jag släppte taget och tillbringade varje dag med inställningen ”Från och med nu är jag balines” tror jag att jag fick med mig mycket mer insikt och många fler gåvor därifrån.
# Ett nytt perspektiv och vad lycka betyder
Om någon går igenom en svår tid, som jag gjorde, eller funderar på att åka utomlands på egen hand vill jag verkligen rekommendera det här programmet. Ärligt talat var jag inte särskilt intresserad av att resa utomlands tidigare. Men genom mitt sabbatsår på Bali lärde jag mig att det finns en enorm mångfald av människor i världen och att lycka inte behöver vara något storslaget.
Det jag fortfarande minns är att människorna jag träffade på Bali alltid log, även när de utförde hårt arbete. De var nöjda med det de hade och älskade sina liv som de var. När jag såg dem bestämde jag mig för att försöka älska mitt liv igen. Jag hoppas att den här texten kan ge lite mod och tröst till den som läser den. Om du känner dig trött i hjärtat kan det vara en verkligt fin gåva att ta en paus och betrakta världen under ett ”sabbatsår”.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.