Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Tydligare karriärväg, större självförtroende i språket #Spanskkunskaper, gårdsliv #Kulturella skillnader, självreflektion
Bo i den vackra naturen, lär dig spanska i Peru innan du ger dig ut på äventyr i Chile
Vill du lära dig spanska i Sydamerika men vet inte var? Är du osäker på vilken väg du vill ta och om den är rätt för dig? Med en personlig konsultation med vår specialist kan vi ta reda på vilken destination som passar dig bäst och hjälpa dig att få ditt livs bästa upplevelse! Oroa dig inte för förberedelserna eller det du känner dig osäker på, vi finns här för att hjälpa dig! Ansök nu!
En deltagare tillbringade 12 veckor i Peru och Chile för att fokusera på sina kunskaper i spanska. Hon berättade ”Resan hjälpte mig mycket. Ärligt talat visste jag inte vad jag skulle göra innan jag kom fram, men när jag väl var där började jag tänka: ’Jaha, jag borde välja en riktning och fokusera på min karriär.’”
Vi intervjuade henne för att höra om hennes upplevelser utomlands.
Hur tog du dig an utmaningen? Hade du rest utomlands tidigare? Har du alltid tyckt om att resa?
Jag hade aldrig rest till Sydamerika, men jag hade varit utomlands tidigare. Jag läser spanska på universitetet och sökte därför för att lära mig mer och samtidigt delta i olika aktiviteter. Jag tyckte verkligen om det, eftersom jag tycker att mina språkkunskaper har förbättrats mycket. Till en början kände jag mig distanserad när jag såg människor från andra länder, men nu kan jag ta kontakt med dem utan att tveka eller vara rädd för språkbarriären. Jag tyckte om att resa, men det här var första gången jag varit så långt hemifrån. Jag har inte rest så mycket, men jag reste runt en hel del i Peru. Deltagaren berättade också att det var första gången hon reste ensam till Sydamerika, men att hennes föräldrar inte var särskilt oroliga eftersom stämningen var så fri och avslappnad. Hennes morföräldrar var däremot oroliga.
Flygresan var ganska lång för deltagaren, och hon berättade också om hur resan gick till.
Det tog 20 timmar eftersom jag mellanlandade i USA. Det tog 12 timmar att komma till USA och sedan 6 timmar till Sydamerika. Eftersom kollektivtrafiken inte är så välutbyggd i Sydamerika tog det 21 timmar att åka buss till Cusco. Bussresan tog 4–5 timmar. Bussarna var välutrustade, så vi åkte ofta buss även när det bara skulle ha tagit en timme med flyg. Jag trodde att det skulle kännas som en lång resa eftersom det tar 4–5 timmar att ta sig från Korea till Busan, men det var ingenting jämfört med resan till Cusco.
Hur var det att först lära sig spanska i skolan och sedan använda språket i en lokal miljö?
Den spanska som talas i Spanien skiljer sig från den som talas i Sydamerika. Uttalet och taltempot är annorlunda. Peruanerna talar långsamt, medan chilenarna talar väldigt snabbt och ofta förkortar orden. Jag märkte att det fanns skillnader mellan länderna. Jag tror verkligen att mina kunskaper i spanska har förbättrats, eftersom jag fick tolka åt koreaner när jag bodde på ett koreanskt gästhus i Peru. När jag gick på restaurang med koreaner beställde jag till och med maten på spanska.
Varför sökte du till ett språkprogram när du lika gärna hade kunnat resa på egen hand?
Jag letade efter språkkurser i Sydamerika eller Spanien. Då hittade jag Korea Gap Year. Först rekommenderade de Miami, eftersom man talar spanska där i USA, men det var dyrt. Det fanns alternativ i Cusco och Chile, så jag bestämde mig direkt för att prova det. Jag kontaktade först Korea Gap Year och köpte sedan flygbiljetten.
Jag läste spanska på universitetet och undrade därför om programmet skulle passa mig. Ärligt talat visste jag inte vad jag ville göra när jag gick första och andra året, så jag funderade på att byta huvudämne. Efter en paus under andra året började jag läsa spanska på en språkskola i Gangnam. Mina kunskaper i spanska förbättrades inte där. Mina vänner sa också att det hade hjälpt dem mycket att åka till Peru eller Mexiko i ett år.
Hur var spanskundervisningen upplagd?
Undervisningen var inriktad på konversation. Jag lärde mig bland annat grundläggande verbböjningar och tempus. De andra var från olika länder och pratade spanska hela tiden. Om de inte pratade spanska förklarade de på engelska, och jag kunde verkligen märka skillnaden. Det märktes särskilt på rasterna. Till skillnad från i Korea, där jag pratade koreanska på rasterna, pratade jag engelska eller spanska. Jag blev nära vän med dem jag bodde hos. När jag hade en vecka kvar byttes värdfamiljen ut, men jag umgicks ändå mycket med mina tidigare vänner.
Hur var det att bo hos en värdfamilj?
Det var inget som kändes obekvämt i Cusco. Om jag hade täckning på mobilen kunde jag ringa, men det var inte särskilt besvärligt. Det fanns inget wifi på boendet, men det fanns på språkskolan. De ordnade måltider, förutom söndagslunchen eftersom det var ett katolskt evenemang. Det tog 20 minuter att gå till språkskolan. Cusco är en liten stad, och de historiska sevärdheterna och torgen i närheten är små.
Efter att ha avslutat språkstudierna i Peru tog jag ett sabbatsår och bodde på en gård i Chile.
Varför valde du just ett program med gårdsboende?
Jag hade bara tänkt stanna i Cusco, men konsulten föreslog att jag skulle åka till Chile eller någon annanstans. Sydamerika är inte så lätt att resa till, så först tänkte jag bara stanna i Cusco, men sedan sa jag att jag kunde åka till Chile. JagNär det gäller Chile sägs det ta fyra timmar att komma till Santiago. Chile har ett välutvecklat nätverk av expressbussar, så jag använde dem för kortare resor. Jag fick bara ett samtal dagen innan jag lämnade Cusco med buss. När jag skulle ta bussen fick jag veta vilken tid jag skulle träffa dem, så jag gick bara till bussterminalen.
Första dagen kom jag fram sent och lagade bara mat. Jag började arbeta dagen därpå. Först gjorde jag enkla sysslor, men senare fick jag också städa upp djurspillning och sådant. Där fanns hästar, alpackor, hundar och katter. Hästarna gick ute på markerna hela dagen och kom tillbaka på kvällen. Jag ropade på dem så kom de tillbaka. Det tog tid att få in dem i stallet, ge dem mat och rengöra boxarna. Jag tittade alltid på dem, men red aldrig på någon häst.
Jag hörde att du bodde med ett par på en gård?
Förutom paret som ägde gården bodde där en annan man. Han var chilenare och hjälpte inte till så mycket med gårdsarbetet, men han lagade mat åt mig och bodde där eftersom han reste fram och tillbaka från Santiago de Compostela. Det bodde inga andra studenter där. Ja, när han inte kunde något på spanska frågade han mig på engelska och svarade på engelska. Jag hade svårt att anpassa mig och kände mig obekväm, men med tiden tog han väl hand om mig. Han försäkrade mig hela tiden om att han skulle hjälpa till om jag behövde något. ”Behöver du något? Mår du bra?” och sådant. Maken var också där, men jag träffade honom bara en eller två gånger eftersom han var professor i Chile.
Var det något som skilde sig från vad du hade föreställt dig innan du deltog i programmet?
Det var väldigt annorlunda än vad jag hade föreställt mig. Jag tänkte att volontärarbete innebar att man hjälpte till, men jag visste inte att det skulle vara så mycket arbete. Gårdens ägare hade bestämt arbetstider åt mig. Hon sa att jag inte behövde fortsätta och kunde åka någon annanstans om det inte motsvarade mina förväntningar. Hon sa att jag skulle bestämma mig, men ärligt talat kändes det lite obekvämt eftersom jag inte hade någon annanstans att ta vägen. Jag sa att jag skulle göra det, men det var svårt att anpassa sig i början. Tidigare hade jag berättat att jag var frustrerad eftersom jag inte kunde kontakta min familj. Mobilen och internet fungerade inte. Jag tror att min mamma blev väldigt orolig, så det var svårt att anpassa sig, men efter en eller två veckor vande jag mig.
Det måste ha varit frustrerande att inte kunna använda mobilen eller internet, eller hur?
Jag gillar baseboll och var väldigt nyfiken på nyheter om sporten. Jag ville också veta vad som hände i Korea och hålla kontakten med familj och vänner, men det var svårt eftersom jag inte kunde det. I början tittade jag bara på Infinite Challenge på min bärbara dator. Det tog en eller två veckor att vänja mig vid allt. Jag gick på vandring bakom huset, men internetuppkopplingen var svag på berget och ibland fungerade den inte alls. Jag bad mannen som var där med mig att dela sin internetuppkoppling, och efter en vecka kontaktade jag mina föräldrar. Klockan var fem på morgonen i Korea, men eftersom jag behövde kontakta dem använde jag en videosamtalsapp. Det var väldigt frustrerande, men det gick bra.
Jag antar att du hade mycket tid att tänka på dig själv.
Om man räknar bort tre timmar på morgonen och tre timmar på kvällen då man arbetade och åt, hade jag mycket tid över. Jag hade mycket att fundera på och eftersom jag inte hade så mycket att göra skrev jag i dagboken så ofta jag kunde. Jag kunde sammanfatta dagen och fundera över det jag hade skrivit.
Hur mycket arbetade du på gården?
Arbetet började klockan halv tio på morgonen och höll på till halv två. Efter klockan fem arbetade jag ytterligare två eller tre timmar. Jag brukade hjälpa min morfar i hans lilla grönsaksland, men på den här gården fanns det många djur. Jag städade runt omkring, anlade vandringsleder och arbetade med dräneringsdiket. Jag arbetade även på helgerna, men då var sysslorna mycket enklare än på vardagarna. Jag plockade frukt och gav den till alpackorna eftersom det låg många fallna äpplen på marken. Det var synd att frukten inte var mogen. Det hade varit mycket roligare att plocka mogen frukt.
Hur mycket hann du resa under resten av perioden?
Jag var där i tre veckor, så jag utforskade Lima och besökte olika sevärdheter tillsammans med folk där. Jag åkte också till öknen. Sanden var mjuk, så jag skadade mig inte. Jag åkte också på en biltur. När jag först kom till Cusco åkte jag inte direkt till värdfamiljen, utan bodde på ett vandrarhem i ungefär tre dagar. De flesta på vandrarhemmet var européer.
När du ser tillbaka på det, hur var Sydamerika när du väl var där? Var det farligt?
Om man är försiktig känns det inte farligt, såvida man inte är ute och går sent på kvällen. Cusco är en liten stad och det finns många poliser på gatorna, så det kändes inte farligt. Ingen sa heller att Chile var farligt. Värdfamiljen i Cusco sa åt mig att vara försiktig i Lima, vilket gjorde mig orolig.
Där jag bodde fanns det många utlänningar och rika människor, så poliser patrullerade gatorna och kontrollerade noga folks tillhörigheter. När jag gick till Starbucks bad de mig att binda fast väskan vid stolen så att ingen skulle kunna ta den. Det fanns alltid många poliser på gatorna, och i kedjebutiker fanns det oftast väktare. Så länge man inte går ut sent på kvällen är det okej.
Var du nöjd med programmet?
Ja, det var bra, men till en början var jag inte särskilt nöjd med Chile. Efter en månad insåg jag dock att det inte är lätt att få uppleva något sådant här i Korea. Det var svårt i början och jag saknade min mamma, men med tiden vande jag mig och då kändes allt bra. Jag är nöjd.
Folk säger att man vidgar sina vyer, men jag förstod inte riktigt vad det betydde eftersom jag bara brukar resa i högst en vecka. När jag väl hade deltagit i programmet lärde jag mig mycket om att träffa nya människor och hur de tog kontakt med mig utan att tveka. När jag träffade koreaner var de alla från olika arbetsplatser. Många var i 20-årsåldern och reste, och där fanns också ett par som hade arbetat i tio år och sagt upp sig för att resa jorden runt. Det var fler som reste runt i världen än jag hade trott, så mina vyer vidgades verkligen. Mina vyer vidgades verkligen.
Vad betyder ett sabbatsår för dig?
Det är en tid då jag kan reflektera över mig själv. När jag var här arbetade jag bara extra och gick i skolan under ett år, vilket blev lite av en rutin. Jag kände mig ofta stressad, men när jag åkte till Sydamerika på sabbatsår kunde jag bara vara där utan att tänka på något särskilt. Då kunde jag fokusera mer på mig själv. Språkprogrammet i Cusco var väldigt bra, eftersom jag var den enda koreanen där och alla européer höll ihop. Det var svårt. Jag tror att man själv måste ta första steget och gå fram till dem. När det gäller sådant som gårdsvistelser ska man inte ha alltför höga förväntningar, utan bara se det som landsbygden. Det är svårt eftersom det skiljer sig från vad man först tror. När man väl har vant sig är det inget problem. Det är landsbygd där det inte fanns någon mobiltelefoni eller internetuppkoppling. Jag ville vila och arbeta, men det berodde på vilka arbetsuppgifter jag hade.
Vilka är dina nästa planer?
Först och främst vill jag börja studera igen och resa på nytt. Sydamerika ligger ganska långt bort och det är dyrt att flyga dit, så nu vill jag resa runt i Asien. Jag vill resa mer. De flesta där har rest till USA eller andra delar av världen. De sa att när man väl har rest dit vill man åka överallt. Jag vill satsa på en karriär inom utbildning och undervisa utlänningar i koreanska eller koreansk kultur, samtidigt som jag läser engelska som biämne och vidareutbildar mig inom pedagogik.
Bo i den vackra naturen, lär dig spanska i Peru innan du ger dig ut på äventyr i Chile
Vill du lära dig spanska i Sydamerika men vet inte var? Är du osäker på vilken väg du vill ta och om den är rätt för dig? Med en personlig konsultation med vår specialist kan vi ta reda på vilken destination som passar dig bäst och hjälpa dig att få ditt livs bästa upplevelse! Oroa dig inte för förberedelserna eller det du känner dig osäker på, vi finns här för att hjälpa dig! Ansök nu!
En deltagare tillbringade 12 veckor i Peru och Chile för att fokusera på sina kunskaper i spanska. Hon berättade ”Resan hjälpte mig mycket. Ärligt talat visste jag inte vad jag skulle göra innan jag kom fram, men när jag väl var där började jag tänka: ’Jaha, jag borde välja en riktning och fokusera på min karriär.’”
Vi intervjuade henne för att höra om hennes upplevelser utomlands.
Hur tog du dig an utmaningen? Hade du rest utomlands tidigare? Har du alltid tyckt om att resa?
Jag hade aldrig rest till Sydamerika, men jag hade varit utomlands tidigare. Jag läser spanska på universitetet och sökte därför för att lära mig mer och samtidigt delta i olika aktiviteter. Jag tyckte verkligen om det, eftersom jag tycker att mina språkkunskaper har förbättrats mycket. Till en början kände jag mig distanserad när jag såg människor från andra länder, men nu kan jag ta kontakt med dem utan att tveka eller vara rädd för språkbarriären. Jag tyckte om att resa, men det här var första gången jag varit så långt hemifrån. Jag har inte rest så mycket, men jag reste runt en hel del i Peru. Deltagaren berättade också att det var första gången hon reste ensam till Sydamerika, men att hennes föräldrar inte var särskilt oroliga eftersom stämningen var så fri och avslappnad. Hennes morföräldrar var däremot oroliga.
Flygresan var ganska lång för deltagaren, och hon berättade också om hur resan gick till.
Det tog 20 timmar eftersom jag mellanlandade i USA. Det tog 12 timmar att komma till USA och sedan 6 timmar till Sydamerika. Eftersom kollektivtrafiken inte är så välutbyggd i Sydamerika tog det 21 timmar att åka buss till Cusco. Bussresan tog 4–5 timmar. Bussarna var välutrustade, så vi åkte ofta buss även när det bara skulle ha tagit en timme med flyg. Jag trodde att det skulle kännas som en lång resa eftersom det tar 4–5 timmar att ta sig från Korea till Busan, men det var ingenting jämfört med resan till Cusco.
Hur var det att först lära sig spanska i skolan och sedan använda språket i en lokal miljö?
Den spanska som talas i Spanien skiljer sig från den som talas i Sydamerika. Uttalet och taltempot är annorlunda. Peruanerna talar långsamt, medan chilenarna talar väldigt snabbt och ofta förkortar orden. Jag märkte att det fanns skillnader mellan länderna. Jag tror verkligen att mina kunskaper i spanska har förbättrats, eftersom jag fick tolka åt koreaner när jag bodde på ett koreanskt gästhus i Peru. När jag gick på restaurang med koreaner beställde jag till och med maten på spanska.
Varför sökte du till ett språkprogram när du lika gärna hade kunnat resa på egen hand?
Jag letade efter språkkurser i Sydamerika eller Spanien. Då hittade jag Korea Gap Year. Först rekommenderade de Miami, eftersom man talar spanska där i USA, men det var dyrt. Det fanns alternativ i Cusco och Chile, så jag bestämde mig direkt för att prova det. Jag kontaktade först Korea Gap Year och köpte sedan flygbiljetten.
Jag läste spanska på universitetet och undrade därför om programmet skulle passa mig. Ärligt talat visste jag inte vad jag ville göra när jag gick första och andra året, så jag funderade på att byta huvudämne. Efter en paus under andra året började jag läsa spanska på en språkskola i Gangnam. Mina kunskaper i spanska förbättrades inte där. Mina vänner sa också att det hade hjälpt dem mycket att åka till Peru eller Mexiko i ett år.
Hur var spanskundervisningen upplagd?
Undervisningen var inriktad på konversation. Jag lärde mig bland annat grundläggande verbböjningar och tempus. De andra var från olika länder och pratade spanska hela tiden. Om de inte pratade spanska förklarade de på engelska, och jag kunde verkligen märka skillnaden. Det märktes särskilt på rasterna. Till skillnad från i Korea, där jag pratade koreanska på rasterna, pratade jag engelska eller spanska. Jag blev nära vän med dem jag bodde hos. När jag hade en vecka kvar byttes värdfamiljen ut, men jag umgicks ändå mycket med mina tidigare vänner.
Hur var det att bo hos en värdfamilj?
Det var inget som kändes obekvämt i Cusco. Om jag hade täckning på mobilen kunde jag ringa, men det var inte särskilt besvärligt. Det fanns inget wifi på boendet, men det fanns på språkskolan. De ordnade måltider, förutom söndagslunchen eftersom det var ett katolskt evenemang. Det tog 20 minuter att gå till språkskolan. Cusco är en liten stad, och de historiska sevärdheterna och torgen i närheten är små.
Efter att ha avslutat språkstudierna i Peru tog jag ett sabbatsår och bodde på en gård i Chile.
Varför valde du just ett program med gårdsboende?
Jag hade bara tänkt stanna i Cusco, men konsulten föreslog att jag skulle åka till Chile eller någon annanstans. Sydamerika är inte så lätt att resa till, så först tänkte jag bara stanna i Cusco, men sedan sa jag att jag kunde åka till Chile. JagNär det gäller Chile sägs det ta fyra timmar att komma till Santiago. Chile har ett välutvecklat nätverk av expressbussar, så jag använde dem för kortare resor. Jag fick bara ett samtal dagen innan jag lämnade Cusco med buss. När jag skulle ta bussen fick jag veta vilken tid jag skulle träffa dem, så jag gick bara till bussterminalen.
Första dagen kom jag fram sent och lagade bara mat. Jag började arbeta dagen därpå. Först gjorde jag enkla sysslor, men senare fick jag också städa upp djurspillning och sådant. Där fanns hästar, alpackor, hundar och katter. Hästarna gick ute på markerna hela dagen och kom tillbaka på kvällen. Jag ropade på dem så kom de tillbaka. Det tog tid att få in dem i stallet, ge dem mat och rengöra boxarna. Jag tittade alltid på dem, men red aldrig på någon häst.
Jag hörde att du bodde med ett par på en gård?
Förutom paret som ägde gården bodde där en annan man. Han var chilenare och hjälpte inte till så mycket med gårdsarbetet, men han lagade mat åt mig och bodde där eftersom han reste fram och tillbaka från Santiago de Compostela. Det bodde inga andra studenter där. Ja, när han inte kunde något på spanska frågade han mig på engelska och svarade på engelska. Jag hade svårt att anpassa mig och kände mig obekväm, men med tiden tog han väl hand om mig. Han försäkrade mig hela tiden om att han skulle hjälpa till om jag behövde något. ”Behöver du något? Mår du bra?” och sådant. Maken var också där, men jag träffade honom bara en eller två gånger eftersom han var professor i Chile.
Var det något som skilde sig från vad du hade föreställt dig innan du deltog i programmet?
Det var väldigt annorlunda än vad jag hade föreställt mig. Jag tänkte att volontärarbete innebar att man hjälpte till, men jag visste inte att det skulle vara så mycket arbete. Gårdens ägare hade bestämt arbetstider åt mig. Hon sa att jag inte behövde fortsätta och kunde åka någon annanstans om det inte motsvarade mina förväntningar. Hon sa att jag skulle bestämma mig, men ärligt talat kändes det lite obekvämt eftersom jag inte hade någon annanstans att ta vägen. Jag sa att jag skulle göra det, men det var svårt att anpassa sig i början. Tidigare hade jag berättat att jag var frustrerad eftersom jag inte kunde kontakta min familj. Mobilen och internet fungerade inte. Jag tror att min mamma blev väldigt orolig, så det var svårt att anpassa sig, men efter en eller två veckor vande jag mig.
Det måste ha varit frustrerande att inte kunna använda mobilen eller internet, eller hur?
Jag gillar baseboll och var väldigt nyfiken på nyheter om sporten. Jag ville också veta vad som hände i Korea och hålla kontakten med familj och vänner, men det var svårt eftersom jag inte kunde det. I början tittade jag bara på Infinite Challenge på min bärbara dator. Det tog en eller två veckor att vänja mig vid allt. Jag gick på vandring bakom huset, men internetuppkopplingen var svag på berget och ibland fungerade den inte alls. Jag bad mannen som var där med mig att dela sin internetuppkoppling, och efter en vecka kontaktade jag mina föräldrar. Klockan var fem på morgonen i Korea, men eftersom jag behövde kontakta dem använde jag en videosamtalsapp. Det var väldigt frustrerande, men det gick bra.
Jag antar att du hade mycket tid att tänka på dig själv.
Om man räknar bort tre timmar på morgonen och tre timmar på kvällen då man arbetade och åt, hade jag mycket tid över. Jag hade mycket att fundera på och eftersom jag inte hade så mycket att göra skrev jag i dagboken så ofta jag kunde. Jag kunde sammanfatta dagen och fundera över det jag hade skrivit.
Hur mycket arbetade du på gården?
Arbetet började klockan halv tio på morgonen och höll på till halv två. Efter klockan fem arbetade jag ytterligare två eller tre timmar. Jag brukade hjälpa min morfar i hans lilla grönsaksland, men på den här gården fanns det många djur. Jag städade runt omkring, anlade vandringsleder och arbetade med dräneringsdiket. Jag arbetade även på helgerna, men då var sysslorna mycket enklare än på vardagarna. Jag plockade frukt och gav den till alpackorna eftersom det låg många fallna äpplen på marken. Det var synd att frukten inte var mogen. Det hade varit mycket roligare att plocka mogen frukt.
Hur mycket hann du resa under resten av perioden?
Jag var där i tre veckor, så jag utforskade Lima och besökte olika sevärdheter tillsammans med folk där. Jag åkte också till öknen. Sanden var mjuk, så jag skadade mig inte. Jag åkte också på en biltur. När jag först kom till Cusco åkte jag inte direkt till värdfamiljen, utan bodde på ett vandrarhem i ungefär tre dagar. De flesta på vandrarhemmet var européer.
När du ser tillbaka på det, hur var Sydamerika när du väl var där? Var det farligt?
Om man är försiktig känns det inte farligt, såvida man inte är ute och går sent på kvällen. Cusco är en liten stad och det finns många poliser på gatorna, så det kändes inte farligt. Ingen sa heller att Chile var farligt. Värdfamiljen i Cusco sa åt mig att vara försiktig i Lima, vilket gjorde mig orolig.
Där jag bodde fanns det många utlänningar och rika människor, så poliser patrullerade gatorna och kontrollerade noga folks tillhörigheter. När jag gick till Starbucks bad de mig att binda fast väskan vid stolen så att ingen skulle kunna ta den. Det fanns alltid många poliser på gatorna, och i kedjebutiker fanns det oftast väktare. Så länge man inte går ut sent på kvällen är det okej.
Var du nöjd med programmet?
Ja, det var bra, men till en början var jag inte särskilt nöjd med Chile. Efter en månad insåg jag dock att det inte är lätt att få uppleva något sådant här i Korea. Det var svårt i början och jag saknade min mamma, men med tiden vande jag mig och då kändes allt bra. Jag är nöjd.
Folk säger att man vidgar sina vyer, men jag förstod inte riktigt vad det betydde eftersom jag bara brukar resa i högst en vecka. När jag väl hade deltagit i programmet lärde jag mig mycket om att träffa nya människor och hur de tog kontakt med mig utan att tveka. När jag träffade koreaner var de alla från olika arbetsplatser. Många var i 20-årsåldern och reste, och där fanns också ett par som hade arbetat i tio år och sagt upp sig för att resa jorden runt. Det var fler som reste runt i världen än jag hade trott, så mina vyer vidgades verkligen. Mina vyer vidgades verkligen.
Vad betyder ett sabbatsår för dig?
Det är en tid då jag kan reflektera över mig själv. När jag var här arbetade jag bara extra och gick i skolan under ett år, vilket blev lite av en rutin. Jag kände mig ofta stressad, men när jag åkte till Sydamerika på sabbatsår kunde jag bara vara där utan att tänka på något särskilt. Då kunde jag fokusera mer på mig själv. Språkprogrammet i Cusco var väldigt bra, eftersom jag var den enda koreanen där och alla européer höll ihop. Det var svårt. Jag tror att man själv måste ta första steget och gå fram till dem. När det gäller sådant som gårdsvistelser ska man inte ha alltför höga förväntningar, utan bara se det som landsbygden. Det är svårt eftersom det skiljer sig från vad man först tror. När man väl har vant sig är det inget problem. Det är landsbygd där det inte fanns någon mobiltelefoni eller internetuppkoppling. Jag ville vila och arbeta, men det berodde på vilka arbetsuppgifter jag hade.
Vilka är dina nästa planer?
Först och främst vill jag börja studera igen och resa på nytt. Sydamerika ligger ganska långt bort och det är dyrt att flyga dit, så nu vill jag resa runt i Asien. Jag vill resa mer. De flesta där har rest till USA eller andra delar av världen. De sa att när man väl har rest dit vill man åka överallt. Jag vill satsa på en karriär inom utbildning och undervisa utlänningar i koreanska eller koreansk kultur, samtidigt som jag läser engelska som biämne och vidareutbildar mig inom pedagogik.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
