Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Jag fick mod att slå in på en ny karriärväg #En värdefull erfarenhet av att övervinna scenskräck #Stoltheten över att ha fått mod att möta saker i stället för att oroa mig
När jag tog ett sabbatsår i Kambodja fick jag tid att fundera över min framtid, och nu håller jag på att odla en ny dröm. Genom att dessutom volontärarbeta med barnen,något jag hade kunde jag övervinna min scenskräck, och efter volontärarbetet gav jag mig ut på en ny resa för att hitta mig själv, vilket gav mig mycket styrka!
Volontärarbete inom barnomsorg i Kambodja Seong Eun-young, deltagare i sabbatsår (39)
|
Under sabbatsåret fick jag tid att fundera över min framtid, och en ny dröm växte fram!
Hej. Jag är 39-åriga Seong Eun-young. Jag arbetade som matematiklärare på en privat utbildningsakademi.MenJust nu tar jag sabbatsår och volontärarbetar utomlands i Kambodja. Där började jag ompröva min framtid och började odla en ny dröm om att bli tjänsteman.
*För Seong Eun-young, som ville få tid att pröva nya utmaningar och framtida karriärvägar,ordnades aktiviteter med unika utmaningar och ett personligt uppdrag varje dag, utformat för henne, så att hon kunde reflektera över livets riktning. Hon fick också en sabbatsårsdagbok där hon kunde blicka tillbaka på sig själv och göra planer.
Under sabbatsåret fick jag tid att fundera över min framtid, och en ny dröm växte fram!
Jag arbetade som lärare på en privat utbildningsakademi i ungefär tio år. Sedan började jag så småningom oroa mig för vilken riktning mitt liv var på väg i. Samtidigt tänkte jag att jag hittills bara hade arbetat för min egen skull och aldrig volontärarbetat för andra. Därför bestämde jag mig för att hitta ett sätt att volontärarbeta med hjälp av mina kunskaper och gick med i Gap Years volontärprogram i Kambodja.
Jag hade inte rest mycket utomlands, så till en början var jag rädd, mensnart växte viljan att övervinna rädslan på egen hand, och jag fick modet att ge mig av.
Genom den här erfarenheten ville jag hitta riktningen för mitt liv.
Under sabbatsåret, genom volontärarbetet i Kambodja, ville jag hitta riktningen för mitt liv.Vid 39 års ålder... var jag osäker på om jag kunde fortsätta så här.
Därför tänkte jag att jag behövde olika erfarenheter, tankar och känslor. Jag ville uppleva hur det känns att stå någon annanstans än på den mark jag alltid står på, och jag ville veta vad människor från andra kulturer tänker och hur de lever. I grund och botten var jag nyfiken på vilken sorts lycka de strävar efter där och hur de hittar riktningen för sina liv och går vidare.
Nu när jag har varit i Kambodja har jag bestämt mig för en ny riktning i livet.Så snart sabbatsårsprojektet var över utmanade jag mig själv att välja en annan karriärväg, trots att jag är äldre.
Jag tror att det hjälpte att jag utvecklade inställningen att inte bara oroa mig, utan att ta itu med saker direkt.Jag kunde tänka: ”Vi testar, vi kör; fungerar det inte kan vi välja en annan riktning.”
Jag ville också visa barnen i Kambodja kärlek, precis som min pappa gjorde..
Faktum är att många till en början inte förstod att jag plötsligt sa upp mig och åkte iväg.Ändå undrade jag: Varför ska jag åka? Varför åka hela vägen till Kambodja?Svaret var: ”Vi åker!” Sedan lade jag en kopia av mitt pass, ett brev, en resplan och annat på matbordet och steg på ett flygplan till Kambodja.
Min pappa tycker att det är en dygd att ge till andra. Han säger att när man ger till andra kommer förtjänsten tillbaka till en själv. Därför ger han inte bara lagom mycket, utan ger allt tills folk säger att det är mer än nog. Han gör det även när människor utnyttjar honom. Kanske är genetikens kraft väldigt stark? Precis som min pappa ville jag ge barnen i Kambodja kärlek.
Det första jag upplevde när jag kom till Kambodja var att åka tuk-tuk. Eftersom det var första gången och jag inte kände till priserna betalade jag vad de än begärde. En gång åkte jag tuk-tuk med min rumskamrat, som prutade med föraren. Först tänkte jag: ”Varför inte säga ett lågt pris direkt i stället för att trötta ut varandra?” Sedan insåg jag att det påminde om hur jag brukade köpa kläder i Dongdaemun när jag gick på universitetet.I Korea hade jag glömt att det är processerna, inte slutsatserna, som gör livet rikt.
# Jag brukade ha scenskräck, men när jag undervisade barnen blev jag gradvis mer självsäker!
Jag har faktiskt scenskräck och är rädd för att hålla presentationer.Jag blir till och med väldigt nervös när jag pratar med nära vänner.Ironiskt nog var jag matematiklärare på en akademi i Korea. Jag var tvungen att övervinna den rädslan för att försörja mig.
Jag arbetade också som engelsklärare i Kambodja i en månad. Om jag hade volontärarbetat i Korea skulle jag inte ha fått en så speciell upplevelse. Barnen tittade bara på mig, och jag kunde inte smita iväg och säga att jag inte klarade det. Vi började med alfabetet och fortsatte sedan med frukter, djur och lekar där man gissade namn.Märkligt nog hängde barnen med bra, som om det inte spelade någon roll om jag hade studerat engelska. Så småningom blev jag mer självsäker, och lektionerna flöt på naturligt som vatten.
# Om volontärarbetet i Kambodja!
Volontärarbetet jag utförde i Kambodja gick ut på att leka med och ta hand om kambodjanska barn.Vi delade främst in barnen i grupper efter ålder, och lärarna ordnade aktiviteter som barnen kunde delta i.
Bland de kambodjanska barn jag träffade gjorde en pojke starkt intryck på mig eftersom han tog så väl hand om sitt yngre syskon. Hans lillasyster var märkbart liten till växten och hade nästan dagligen ont i magen. Varje gång fjantade pojken sig framför sin syster.Han verkade tro att hon skulle ha mindre ont om hon skrattade.Det fick mig att reflektera över mig själv och gav mig mycket att tänka på.
# Efter volontärarbetet i Kambodja gav jag mig ut på fler resor för att hitta mig själv.
När volontärarbetet var avslutat reste jag runt i Kambodja i ungefär en vecka. Jag besökte Angkor Wat och Sihanoukville. Vid Angkor Wat överväldigades jag av dess storslagenhet och kände mig som om jag reste genom historien.
There I met many people from various countries. In places where a curious photo is created when many people gather in a circle, I hesitated because I was alone, and nearby foreigners came together and took the photo with me. And because Angkor Wat is so vast and I got lost, a French couple walked with me, and a Czech couple gave me a tuk‑tuk ride. It felt warm.
This feeling is something you can only experience when traveling alone.Feeling that warmth made me somewhat overcome my fear of traveling alone.
Sihanoukville is a quiet, clean, and peaceful place, good for resting.So I was able to take time to reflect on myself.
As it was my first trip abroad, I was rather ambitious because I thought this opportunity might be my last. So I didn''t want to take the same photos as everyone else. I wanted to feel things based on experience and have various thoughts. I was curious how I could view and accept the different perspectives of people living in different environments. Ultimately, I wondered how to apply that to my life and find the direction of my life. After that, I challenged myself to become a civil servant, which wasn''t my original career, and took time to look back on the process of getting here.
# My personal tips for preparing for volunteering in Cambodia!
- Meals and supplies
: The meals provided by the local volunteer organization were tasty. Occasionally I bought food outside. Also, I strongly recommend bringing kimchi and instant noodles! :) And I recommend that you definitely get travel insurance!
My gap year is!
Experience ★★★★★
Learning ★★★★★
Leisure ★★★
Seong Eun-youngvisitedCambodia Overseas Volunteer ProjectWant more information?!
Please click the banner below!
▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼
När jag tog ett sabbatsår i Kambodja fick jag tid att fundera över min framtid, och nu håller jag på att odla en ny dröm. Genom att dessutom volontärarbeta med barnen,något jag hade kunde jag övervinna min scenskräck, och efter volontärarbetet gav jag mig ut på en ny resa för att hitta mig själv, vilket gav mig mycket styrka!
Volontärarbete inom barnomsorg i Kambodja Seong Eun-young, deltagare i sabbatsår (39)
|
Under sabbatsåret fick jag tid att fundera över min framtid, och en ny dröm växte fram!
Hej. Jag är 39-åriga Seong Eun-young. Jag arbetade som matematiklärare på en privat utbildningsakademi.MenJust nu tar jag sabbatsår och volontärarbetar utomlands i Kambodja. Där började jag ompröva min framtid och började odla en ny dröm om att bli tjänsteman.
*För Seong Eun-young, som ville få tid att pröva nya utmaningar och framtida karriärvägar,ordnades aktiviteter med unika utmaningar och ett personligt uppdrag varje dag, utformat för henne, så att hon kunde reflektera över livets riktning. Hon fick också en sabbatsårsdagbok där hon kunde blicka tillbaka på sig själv och göra planer.
Under sabbatsåret fick jag tid att fundera över min framtid, och en ny dröm växte fram!
Jag arbetade som lärare på en privat utbildningsakademi i ungefär tio år. Sedan började jag så småningom oroa mig för vilken riktning mitt liv var på väg i. Samtidigt tänkte jag att jag hittills bara hade arbetat för min egen skull och aldrig volontärarbetat för andra. Därför bestämde jag mig för att hitta ett sätt att volontärarbeta med hjälp av mina kunskaper och gick med i Gap Years volontärprogram i Kambodja.
Jag hade inte rest mycket utomlands, så till en början var jag rädd, mensnart växte viljan att övervinna rädslan på egen hand, och jag fick modet att ge mig av.
Genom den här erfarenheten ville jag hitta riktningen för mitt liv.
Under sabbatsåret, genom volontärarbetet i Kambodja, ville jag hitta riktningen för mitt liv.Vid 39 års ålder... var jag osäker på om jag kunde fortsätta så här.
Därför tänkte jag att jag behövde olika erfarenheter, tankar och känslor. Jag ville uppleva hur det känns att stå någon annanstans än på den mark jag alltid står på, och jag ville veta vad människor från andra kulturer tänker och hur de lever. I grund och botten var jag nyfiken på vilken sorts lycka de strävar efter där och hur de hittar riktningen för sina liv och går vidare.
Nu när jag har varit i Kambodja har jag bestämt mig för en ny riktning i livet.Så snart sabbatsårsprojektet var över utmanade jag mig själv att välja en annan karriärväg, trots att jag är äldre.
Jag tror att det hjälpte att jag utvecklade inställningen att inte bara oroa mig, utan att ta itu med saker direkt.Jag kunde tänka: ”Vi testar, vi kör; fungerar det inte kan vi välja en annan riktning.”
Jag ville också visa barnen i Kambodja kärlek, precis som min pappa gjorde..
Faktum är att många till en början inte förstod att jag plötsligt sa upp mig och åkte iväg.Ändå undrade jag: Varför ska jag åka? Varför åka hela vägen till Kambodja?Svaret var: ”Vi åker!” Sedan lade jag en kopia av mitt pass, ett brev, en resplan och annat på matbordet och steg på ett flygplan till Kambodja.
Min pappa tycker att det är en dygd att ge till andra. Han säger att när man ger till andra kommer förtjänsten tillbaka till en själv. Därför ger han inte bara lagom mycket, utan ger allt tills folk säger att det är mer än nog. Han gör det även när människor utnyttjar honom. Kanske är genetikens kraft väldigt stark? Precis som min pappa ville jag ge barnen i Kambodja kärlek.
Det första jag upplevde när jag kom till Kambodja var att åka tuk-tuk. Eftersom det var första gången och jag inte kände till priserna betalade jag vad de än begärde. En gång åkte jag tuk-tuk med min rumskamrat, som prutade med föraren. Först tänkte jag: ”Varför inte säga ett lågt pris direkt i stället för att trötta ut varandra?” Sedan insåg jag att det påminde om hur jag brukade köpa kläder i Dongdaemun när jag gick på universitetet.I Korea hade jag glömt att det är processerna, inte slutsatserna, som gör livet rikt.
# Jag brukade ha scenskräck, men när jag undervisade barnen blev jag gradvis mer självsäker!
Jag har faktiskt scenskräck och är rädd för att hålla presentationer.Jag blir till och med väldigt nervös när jag pratar med nära vänner.Ironiskt nog var jag matematiklärare på en akademi i Korea. Jag var tvungen att övervinna den rädslan för att försörja mig.
Jag arbetade också som engelsklärare i Kambodja i en månad. Om jag hade volontärarbetat i Korea skulle jag inte ha fått en så speciell upplevelse. Barnen tittade bara på mig, och jag kunde inte smita iväg och säga att jag inte klarade det. Vi började med alfabetet och fortsatte sedan med frukter, djur och lekar där man gissade namn.Märkligt nog hängde barnen med bra, som om det inte spelade någon roll om jag hade studerat engelska. Så småningom blev jag mer självsäker, och lektionerna flöt på naturligt som vatten.
# Om volontärarbetet i Kambodja!
Volontärarbetet jag utförde i Kambodja gick ut på att leka med och ta hand om kambodjanska barn.Vi delade främst in barnen i grupper efter ålder, och lärarna ordnade aktiviteter som barnen kunde delta i.
Bland de kambodjanska barn jag träffade gjorde en pojke starkt intryck på mig eftersom han tog så väl hand om sitt yngre syskon. Hans lillasyster var märkbart liten till växten och hade nästan dagligen ont i magen. Varje gång fjantade pojken sig framför sin syster.Han verkade tro att hon skulle ha mindre ont om hon skrattade.Det fick mig att reflektera över mig själv och gav mig mycket att tänka på.
# Efter volontärarbetet i Kambodja gav jag mig ut på fler resor för att hitta mig själv.
När volontärarbetet var avslutat reste jag runt i Kambodja i ungefär en vecka. Jag besökte Angkor Wat och Sihanoukville. Vid Angkor Wat överväldigades jag av dess storslagenhet och kände mig som om jag reste genom historien.
There I met many people from various countries. In places where a curious photo is created when many people gather in a circle, I hesitated because I was alone, and nearby foreigners came together and took the photo with me. And because Angkor Wat is so vast and I got lost, a French couple walked with me, and a Czech couple gave me a tuk‑tuk ride. It felt warm.
This feeling is something you can only experience when traveling alone.Feeling that warmth made me somewhat overcome my fear of traveling alone.
Sihanoukville is a quiet, clean, and peaceful place, good for resting.So I was able to take time to reflect on myself.
As it was my first trip abroad, I was rather ambitious because I thought this opportunity might be my last. So I didn''t want to take the same photos as everyone else. I wanted to feel things based on experience and have various thoughts. I was curious how I could view and accept the different perspectives of people living in different environments. Ultimately, I wondered how to apply that to my life and find the direction of my life. After that, I challenged myself to become a civil servant, which wasn''t my original career, and took time to look back on the process of getting here.
# My personal tips for preparing for volunteering in Cambodia!
- Meals and supplies
: The meals provided by the local volunteer organization were tasty. Occasionally I bought food outside. Also, I strongly recommend bringing kimchi and instant noodles! :) And I recommend that you definitely get travel insurance!
My gap year is!
Experience ★★★★★
Learning ★★★★★
Leisure ★★★
Seong Eun-youngvisitedCambodia Overseas Volunteer ProjectWant more information?!
Please click the banner below!
▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
