Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Fick stark motivation att förverkliga drömmen om att bli sjuksköterska #En erfarenhet av att övervinna rädslan för att träffa nya människor #Fick bättre självkänsla och blev säkrare på min dröm
Jag pluggade hårt för att bli sjuksköterska, men vid någon tidpunkt började jag tvivla på mitt utbildningsval. Så det medicinska volontärarbete jag åkte till Kambodja för gav mig stark motivation att arbeta som sjuksköterska, och genom nya erfarenheter växte min tilltro till mig själv, vilket gav mig styrkan att gå vidare!
Vem som helst kan göra det! Ett medicinskt volontärprojekt utomlands där man vårdar kambodjanska barn! Jeongsin-sil, deltagare i ett sabbatsår (23 år)
|
# Jag ville förändra mig själv för att bli sjuksköterska!
Som sjuksköterskestudent på fjärde året, med anställning precis runt hörnet, kände jag mig långt ifrån redo att bli sjuksköterska. Jag tyckte att jag saknade de kompetenser en sjuksköterska borde ha. Framför allt var jag rädd för att träffa nya människor och oroade mig för att de kanske inte skulle tycka om mig eller känna sig obekväma.
Som sjuksköterska skulle jag behöva möta patienter för första gången, och jag trodde inte att det var rätt inställning för en sjuksköterska att vara blyg och sätta upp barriärer varje gång.Jag ville också förändra mig själv inför mitt framtida yrkesliv.
En annan sak var att jag ville prova på medicinskt volontärarbete utomlands i framtiden, så jag ville få erfarenhet av det före examen. Jag ville också lära mig olika medicinska färdigheter.
Till sist tog jag det här sabbatsåret eftersom jag behövde stark motivation för att satsa på sjuksköterskeyrket som en livslång karriär. Sjuksköterskeyrket kräver en vilja att hjälpa andra, och jag undrade om jag verkligen hade det som krävdes. Därför ville jag hitta en känsla av mening genom att volontärarbeta i Kambodja.
* För Jeongsin-sil, som ville få meningsfulla erfarenheter inom sitt ämne genom att själv prova på,ordnades dagligen nya utmanande aktiviteter och individuellt anpassade 1:1-uppdrag med fokus på nya erfarenheter och yrkesmässig fallenhet. Hon fick också en sabbatsårsdagbok för att reflektera över sig själv och göra planer.
# Så här förändrade det kambodjanska medicinska volontärarbete jag deltog i mig!
I Korea var det medicinska arbetet till största delen teoribaserat. Det gick så långt att jag blev osäker på om det var praktisk utbildning eller studier av elektroniska patientjournaler, och jag var alltid tvungen att vara på min vakt och spänd när jag lärde mig.När jag dessutom såg nyanställda sjuksköterskor bli utsatta för hård behandling inför praktikanterna tänkte jag: ”Det är nog så det kommer att bli för mig i framtiden”, och hade sedan länge gett upp hoppet om en ljus framtid som sjuksköterska.
Men genom det medicinska volontärarbete i Kambodja som jag deltog i förändrades den här sidan av mig.
På det lokala sjukhuset var min vän och jag de enda koreanska personerna, och på studenthemmet där jag bodde fanns många västerländska vänner, till exempel fransmän, tyskar, britter och amerikaner.
På sjukhuset var 90 procent franska och kambodjanska vänner. De västerländska vännerna hälsade naturligt på varandra, åt tillsammans och började prata om vardagliga saker även när de träffades för första gången. När jag såg detta och bodde tillsammans med dem tänkte jag naturligt: ”Jaha, det är ju ingen stor sak! Det är enkelt!”När jag samlade mod till mig och hälsade på en ny person och frågade hur hen mådde svarade den andra gärna, och jag fick till och med möjlighet att bli vän med personen.
Det var trevligt att ha vänner, menatt lyssna på deras liv och drömmar motiverade mig att leva mitt eget liv mer fantastiskt och passionerat, vilket jag tyckte ännu mer om.Innan jag visste ordet av märkte jag att jag tyckte om att träffa nya människor.
# Med varm uppmuntran under volontärarbetet väcktes min dröm om att bli sjuksköterska till liv igen.
Det första jag gjorde på det lokala sjukhuset i Kambodja var att lära mig ge injektioner. Till skillnad från i Korea, där man inte får hantera sprutor, frågade de varför jag inte gav injektioner när jag undvek det av rädsla. De uppmuntrade mig och sa att jag kunde, och lärde mig steg för steg genom praktisk övning.
I början misslyckades jag förstås många gånger, men de skällde inte på mig eller pressade mig. De tröstade mig med leenden och sa att det var okej.Inte bara sjuksköterskorna utan även patienterna hade en annan inställning än i Korea. De visade tacksamhet för varje omvårdnadsinsats, och även om en sjuksköterska gjorde ett misstag blev de inte arga, utan erbjöd i stället sin andra arm och sa ”prova här”, utan att klandra sjuksköterskan. Det tyckte jag verkligen om.
När jag såg sådana situationer tänkte jag att det skulle gå bra att arbeta som sjuksköterska om det var här – på ett sådant sjukhus.
De flesta på sjukhuset var inte särskilt bra på engelska, men vi kunde kommunicera med hjälp av medicinska termer och det var inte särskilt svårt att utföra omvårdnadsuppgifter. Medicinsk terminologi, som överskrider nations- och språkgränser, och yrket som sjuksköterska, där man använder den, väckte mitt intresse på nytt.
Jag blev förvånad över att jag tänkte så.Samtidigt satte jag upp målet att bli sjuksköterska utomlands.
En dag var jag väldigt nervös när jag gav en patient en injektion i armen. Jag svettades ymnigt och gjorde mitt allra bästa. När jag skulle lämna rummet stoppade patientens anhöriga lite fickpengar i min ficka och sa ”eop-kkun” (tack), och jag blev nästan tårögd.
Jag undrade vad jag hade gjort för att förtjäna det; det var ju egentligen jag som borde ha varit tacksam.Här tror jag att jag hittade både meningen med och glädjen i medicinskt volontärarbete utomlands. Jag lärde mig att min lilla hjälp kan vara till stor styrka och glädje för dem, och att det i sin tur kan göra mig glad igen.Jag känner att jag lärde mig en värdefull läxa som verkligen inte går att mäta i pengar.
# Nu har jag självförtroendet att kämpa hårdare och nå längre än någon annan!
Tidigare följde jag år efter år med i mina vänners åsikter, som ”du har läst till sjuksköterska, så du borde få jobb som sjuksköterska”, och så tog jag mig ända till fjärde året.Under första terminen på sista året måste man välja vilket sjukhus man vill arbeta på, uppfylla kraven på TOEIC-poäng, skriva ett personligt brev, hålla uppe betygen och förbereda sig för examensprovet, det nationella provet, tentorna och den kliniska praktiken. Jag var inte redo att bli sjuksköterska, men pressen att göra allt detta blev så stressande att min självkänsla sjönk till botten. Mina betyg, som hade varit bland de bästa, fortsatte att sjunka hur många nätter jag än satt uppe och pluggade – jag hade hamnat i en svacka.
När jag fick frågan ”Skulle jag vara lycklig om jag fick ett jobb direkt efter examen och började tjäna pengar?” svarade jag utan att tveka en sekund: ”Nej.”
Eftersom pengar och anställning helt enkelt inte var mina livsmål var den här erfarenheten av medicinskt volontärarbete utomlands under sabbatsåret verkligen meningsfull för mig. Den var som en ljusstråle.
Tiden i Kambodja blev därför en månad då jag kunde släppa allt och ägna mycket tid åt att tänka helt och hållet på mig själv och mina drömmar.Genom de dagliga uppdragen under sabbatsåret, som den koreanska sabbatsårssamordnaren skickade via mejl, upptäckte jag en efter en sidor hos mig själv som jag inte hade känt till.
När jag skrev ner mina styrkor under sabbatsårsuppdragen och berömde mig själv ökade min självkänsla naturligt.Jag började också upptäcka sådant jag tyckte om, en sak i taget – läsning, kläder, desserter, kaféer, resor och så vidare. Jag fick tid att lära känna mig själv, och när livets bördor lättade blev jag lyckligare för varje dag. Det kändes som om jag äntligen kunde andas; det var belöningen för att ha kämpat utan vila från högstadiet till mitt tredje universitetsår.
Nu känner jag mig säker på att jag kommer att kämpa hårdare och nå längre än någon annan när jag återvänder till skolan nästa år.
# Människorna jag träffade i Kambodja!
De som jag minns allra bäst var sjuksköterskestudenterna från Frankrike. Tillsammans med dem lade jag om sår och gav patienter injektioner på traumaavdelningen. De hade kommit ungefär en vecka tidigare, så de hjälpte till att kompensera för mina brister och gav mig ofta råd.
De franska vännerna visade mig bilder från Frankrike, och jag visade dem bilder från Korea och pratade om K-pop. Även om det bara var ungefär en vecka blev vi så nära att vi knöt starka band. Senare åt vi middag tillsammans och blev vänner; de är fortfarande fina minnen.
# Min resrutt i Kambodja!
Om du åker till Kambodja rekommenderar jag verkligen att besöka Angkor Wat!! Jag tillbringade två nätter och tre dagar vid Angkor Wat; här är lite information för turister:
<Reseinformation för Angkor Wat: två nätter, tre dagar>
*Entréavgift för endagsbiljett: 37 dollar
*Tuk-tuk med guide för den korta turen: 25 dollar (inklusive soluppgång) — kort tur (besök endast de största sevärdheterna).
*Phnom Penh <--> Siem Reap: buss tur och retur 24 dollar / restid 5 timmar
*Boende: cirka 5 dollar per natt
Första dagen: Dagen innan åker du till biljettkontoret före klockan 5 på morgonen för att köpa en biljett och förhandlar fram ett pris på 25 dollar med tuk-tuk-föraren (inkluderar upphämtning vid hotellet, soluppgång med mera).
Andra dagen: Gör en rundtur i Angkor Wat. Ät middag på Pub Street på kvällen och gå till en pub.
Dag 3: Vila och bege dig hem.
Så här såg min resa ut!
# Tips inför förberedelserna för mitt sabbatsår!
- Språk
: Kommunikation var inget större problem, men fler använde det officiella språket khmer än jag hade väntat mig. Det fanns många fransmän, så det kan vara bra att lära sig lite grundläggande franska.
- Boende
: På lokala boenden kostar luftkonditionering 6 dollar per dag, men om du bara använder den i 12 timmar kan du glädjas åt att betala 3 dollar. Värmen är svår att vänja sig vid i början, men om du behöver tänka på pengarna räcker det att använda luftkonditioneringen i bara 12 timmar, så oroa dig inte.
- Måltider
: Måltider ingår på plats, men du kan också köpa mat i mataffären och äta själv eller laga snabbnudlar. Du kan använda köket fritt utan att känna dig obekväm!
- Packning/försäkring
: Det är bra att ta med nagelklippare och tofflor. Jag rekommenderar också att du går igenom packlistan en gång till före avresan!
Mitt sabbatsår
Erfarenhet★★★★★
: Jag var glad över att få prova många medicinska ingrepp som man inte kan uppleva i Korea.
Lärande★★★★
: Jag kunde repetera och studera flera viktiga ämnen inom omvårdnad som jag hade lärt mig på sjuksköterskeutbildningen, till exempel anatomi, läkemedel, injektionsteknik och aseptisk teknik.
Miljö★★★★
: Det är en riktigt bra miljö för lärande. Visar du bara lite intresse finns det många som gärna lär dig och mycket att se.
Säkerhet★★
Fritid★★★★★
: Eftersom jag är utomlands och möter en ny kultur tycker jag att det i sig är som att resa att bo här. Tar du bussen kan du åka till Angkor Wat eller Sihanoukville och se berömda turistmål. I närheten finns många alternativ, som yoga, simbassänger, kaféer, mataffärer, varuhus och riktigt bra restauranger, så jag njöt av fritidsaktiviteterna så mycket att jag nästan gjorde slut på pengarna.
Deltog: Jeong Shin-silMedicinskt volontärprojekt i KambodjaNyfiken?!
Klicka på bannern nedanSnälla!
▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼
Jag pluggade hårt för att bli sjuksköterska, men vid någon tidpunkt började jag tvivla på mitt utbildningsval. Så det medicinska volontärarbete jag åkte till Kambodja för gav mig stark motivation att arbeta som sjuksköterska, och genom nya erfarenheter växte min tilltro till mig själv, vilket gav mig styrkan att gå vidare!
Vem som helst kan göra det! Ett medicinskt volontärprojekt utomlands där man vårdar kambodjanska barn! Jeongsin-sil, deltagare i ett sabbatsår (23 år)
|
# Jag ville förändra mig själv för att bli sjuksköterska!
Som sjuksköterskestudent på fjärde året, med anställning precis runt hörnet, kände jag mig långt ifrån redo att bli sjuksköterska. Jag tyckte att jag saknade de kompetenser en sjuksköterska borde ha. Framför allt var jag rädd för att träffa nya människor och oroade mig för att de kanske inte skulle tycka om mig eller känna sig obekväma.
Som sjuksköterska skulle jag behöva möta patienter för första gången, och jag trodde inte att det var rätt inställning för en sjuksköterska att vara blyg och sätta upp barriärer varje gång.Jag ville också förändra mig själv inför mitt framtida yrkesliv.
En annan sak var att jag ville prova på medicinskt volontärarbete utomlands i framtiden, så jag ville få erfarenhet av det före examen. Jag ville också lära mig olika medicinska färdigheter.
Till sist tog jag det här sabbatsåret eftersom jag behövde stark motivation för att satsa på sjuksköterskeyrket som en livslång karriär. Sjuksköterskeyrket kräver en vilja att hjälpa andra, och jag undrade om jag verkligen hade det som krävdes. Därför ville jag hitta en känsla av mening genom att volontärarbeta i Kambodja.
* För Jeongsin-sil, som ville få meningsfulla erfarenheter inom sitt ämne genom att själv prova på,ordnades dagligen nya utmanande aktiviteter och individuellt anpassade 1:1-uppdrag med fokus på nya erfarenheter och yrkesmässig fallenhet. Hon fick också en sabbatsårsdagbok för att reflektera över sig själv och göra planer.
# Så här förändrade det kambodjanska medicinska volontärarbete jag deltog i mig!
I Korea var det medicinska arbetet till största delen teoribaserat. Det gick så långt att jag blev osäker på om det var praktisk utbildning eller studier av elektroniska patientjournaler, och jag var alltid tvungen att vara på min vakt och spänd när jag lärde mig.När jag dessutom såg nyanställda sjuksköterskor bli utsatta för hård behandling inför praktikanterna tänkte jag: ”Det är nog så det kommer att bli för mig i framtiden”, och hade sedan länge gett upp hoppet om en ljus framtid som sjuksköterska.
Men genom det medicinska volontärarbete i Kambodja som jag deltog i förändrades den här sidan av mig.
På det lokala sjukhuset var min vän och jag de enda koreanska personerna, och på studenthemmet där jag bodde fanns många västerländska vänner, till exempel fransmän, tyskar, britter och amerikaner.
På sjukhuset var 90 procent franska och kambodjanska vänner. De västerländska vännerna hälsade naturligt på varandra, åt tillsammans och började prata om vardagliga saker även när de träffades för första gången. När jag såg detta och bodde tillsammans med dem tänkte jag naturligt: ”Jaha, det är ju ingen stor sak! Det är enkelt!”När jag samlade mod till mig och hälsade på en ny person och frågade hur hen mådde svarade den andra gärna, och jag fick till och med möjlighet att bli vän med personen.
Det var trevligt att ha vänner, menatt lyssna på deras liv och drömmar motiverade mig att leva mitt eget liv mer fantastiskt och passionerat, vilket jag tyckte ännu mer om.Innan jag visste ordet av märkte jag att jag tyckte om att träffa nya människor.
# Med varm uppmuntran under volontärarbetet väcktes min dröm om att bli sjuksköterska till liv igen.
Det första jag gjorde på det lokala sjukhuset i Kambodja var att lära mig ge injektioner. Till skillnad från i Korea, där man inte får hantera sprutor, frågade de varför jag inte gav injektioner när jag undvek det av rädsla. De uppmuntrade mig och sa att jag kunde, och lärde mig steg för steg genom praktisk övning.
I början misslyckades jag förstås många gånger, men de skällde inte på mig eller pressade mig. De tröstade mig med leenden och sa att det var okej.Inte bara sjuksköterskorna utan även patienterna hade en annan inställning än i Korea. De visade tacksamhet för varje omvårdnadsinsats, och även om en sjuksköterska gjorde ett misstag blev de inte arga, utan erbjöd i stället sin andra arm och sa ”prova här”, utan att klandra sjuksköterskan. Det tyckte jag verkligen om.
När jag såg sådana situationer tänkte jag att det skulle gå bra att arbeta som sjuksköterska om det var här – på ett sådant sjukhus.
De flesta på sjukhuset var inte särskilt bra på engelska, men vi kunde kommunicera med hjälp av medicinska termer och det var inte särskilt svårt att utföra omvårdnadsuppgifter. Medicinsk terminologi, som överskrider nations- och språkgränser, och yrket som sjuksköterska, där man använder den, väckte mitt intresse på nytt.
Jag blev förvånad över att jag tänkte så.Samtidigt satte jag upp målet att bli sjuksköterska utomlands.
En dag var jag väldigt nervös när jag gav en patient en injektion i armen. Jag svettades ymnigt och gjorde mitt allra bästa. När jag skulle lämna rummet stoppade patientens anhöriga lite fickpengar i min ficka och sa ”eop-kkun” (tack), och jag blev nästan tårögd.
Jag undrade vad jag hade gjort för att förtjäna det; det var ju egentligen jag som borde ha varit tacksam.Här tror jag att jag hittade både meningen med och glädjen i medicinskt volontärarbete utomlands. Jag lärde mig att min lilla hjälp kan vara till stor styrka och glädje för dem, och att det i sin tur kan göra mig glad igen.Jag känner att jag lärde mig en värdefull läxa som verkligen inte går att mäta i pengar.
# Nu har jag självförtroendet att kämpa hårdare och nå längre än någon annan!
Tidigare följde jag år efter år med i mina vänners åsikter, som ”du har läst till sjuksköterska, så du borde få jobb som sjuksköterska”, och så tog jag mig ända till fjärde året.Under första terminen på sista året måste man välja vilket sjukhus man vill arbeta på, uppfylla kraven på TOEIC-poäng, skriva ett personligt brev, hålla uppe betygen och förbereda sig för examensprovet, det nationella provet, tentorna och den kliniska praktiken. Jag var inte redo att bli sjuksköterska, men pressen att göra allt detta blev så stressande att min självkänsla sjönk till botten. Mina betyg, som hade varit bland de bästa, fortsatte att sjunka hur många nätter jag än satt uppe och pluggade – jag hade hamnat i en svacka.
När jag fick frågan ”Skulle jag vara lycklig om jag fick ett jobb direkt efter examen och började tjäna pengar?” svarade jag utan att tveka en sekund: ”Nej.”
Eftersom pengar och anställning helt enkelt inte var mina livsmål var den här erfarenheten av medicinskt volontärarbete utomlands under sabbatsåret verkligen meningsfull för mig. Den var som en ljusstråle.
Tiden i Kambodja blev därför en månad då jag kunde släppa allt och ägna mycket tid åt att tänka helt och hållet på mig själv och mina drömmar.Genom de dagliga uppdragen under sabbatsåret, som den koreanska sabbatsårssamordnaren skickade via mejl, upptäckte jag en efter en sidor hos mig själv som jag inte hade känt till.
När jag skrev ner mina styrkor under sabbatsårsuppdragen och berömde mig själv ökade min självkänsla naturligt.Jag började också upptäcka sådant jag tyckte om, en sak i taget – läsning, kläder, desserter, kaféer, resor och så vidare. Jag fick tid att lära känna mig själv, och när livets bördor lättade blev jag lyckligare för varje dag. Det kändes som om jag äntligen kunde andas; det var belöningen för att ha kämpat utan vila från högstadiet till mitt tredje universitetsår.
Nu känner jag mig säker på att jag kommer att kämpa hårdare och nå längre än någon annan när jag återvänder till skolan nästa år.
# Människorna jag träffade i Kambodja!
De som jag minns allra bäst var sjuksköterskestudenterna från Frankrike. Tillsammans med dem lade jag om sår och gav patienter injektioner på traumaavdelningen. De hade kommit ungefär en vecka tidigare, så de hjälpte till att kompensera för mina brister och gav mig ofta råd.
De franska vännerna visade mig bilder från Frankrike, och jag visade dem bilder från Korea och pratade om K-pop. Även om det bara var ungefär en vecka blev vi så nära att vi knöt starka band. Senare åt vi middag tillsammans och blev vänner; de är fortfarande fina minnen.
# Min resrutt i Kambodja!
Om du åker till Kambodja rekommenderar jag verkligen att besöka Angkor Wat!! Jag tillbringade två nätter och tre dagar vid Angkor Wat; här är lite information för turister:
<Reseinformation för Angkor Wat: två nätter, tre dagar>
*Entréavgift för endagsbiljett: 37 dollar
*Tuk-tuk med guide för den korta turen: 25 dollar (inklusive soluppgång) — kort tur (besök endast de största sevärdheterna).
*Phnom Penh <--> Siem Reap: buss tur och retur 24 dollar / restid 5 timmar
*Boende: cirka 5 dollar per natt
Första dagen: Dagen innan åker du till biljettkontoret före klockan 5 på morgonen för att köpa en biljett och förhandlar fram ett pris på 25 dollar med tuk-tuk-föraren (inkluderar upphämtning vid hotellet, soluppgång med mera).
Andra dagen: Gör en rundtur i Angkor Wat. Ät middag på Pub Street på kvällen och gå till en pub.
Dag 3: Vila och bege dig hem.
Så här såg min resa ut!
# Tips inför förberedelserna för mitt sabbatsår!
- Språk
: Kommunikation var inget större problem, men fler använde det officiella språket khmer än jag hade väntat mig. Det fanns många fransmän, så det kan vara bra att lära sig lite grundläggande franska.
- Boende
: På lokala boenden kostar luftkonditionering 6 dollar per dag, men om du bara använder den i 12 timmar kan du glädjas åt att betala 3 dollar. Värmen är svår att vänja sig vid i början, men om du behöver tänka på pengarna räcker det att använda luftkonditioneringen i bara 12 timmar, så oroa dig inte.
- Måltider
: Måltider ingår på plats, men du kan också köpa mat i mataffären och äta själv eller laga snabbnudlar. Du kan använda köket fritt utan att känna dig obekväm!
- Packning/försäkring
: Det är bra att ta med nagelklippare och tofflor. Jag rekommenderar också att du går igenom packlistan en gång till före avresan!
Mitt sabbatsår
Erfarenhet★★★★★
: Jag var glad över att få prova många medicinska ingrepp som man inte kan uppleva i Korea.
Lärande★★★★
: Jag kunde repetera och studera flera viktiga ämnen inom omvårdnad som jag hade lärt mig på sjuksköterskeutbildningen, till exempel anatomi, läkemedel, injektionsteknik och aseptisk teknik.
Miljö★★★★
: Det är en riktigt bra miljö för lärande. Visar du bara lite intresse finns det många som gärna lär dig och mycket att se.
Säkerhet★★
Fritid★★★★★
: Eftersom jag är utomlands och möter en ny kultur tycker jag att det i sig är som att resa att bo här. Tar du bussen kan du åka till Angkor Wat eller Sihanoukville och se berömda turistmål. I närheten finns många alternativ, som yoga, simbassänger, kaféer, mataffärer, varuhus och riktigt bra restauranger, så jag njöt av fritidsaktiviteterna så mycket att jag nästan gjorde slut på pengarna.
Deltog: Jeong Shin-silMedicinskt volontärprojekt i KambodjaNyfiken?!
Klicka på bannern nedanSnälla!
▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
