Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Fick mod att anta utmaningar och blev mer positiv #Värdefulla kontakter med människor med olika värderingar #Mod inför en ny början och läkning efter att jag lämnat jobbet
Jag sa upp mig och åkte till Paris för att komma bort från vardagens slit på jobbet! Under månaden jag bodde i Paris träffade jag många fantastiska människor och njöt av att ta det lugnt, Jag kunde ladda batterierna, och när jag fick höra om olika människors värderingar fick jag mod att anta nya utmaningar!
Bonjour! Ett månadsboendeprojekt i Paris, Frankrike! Park Hyun-seon, deltagare i sabbatsår (gap year), 28 år
|
# Efter att ha levt så hektiskt att jag inte visste hur man vilade åkte jag till Paris i Frankrike för att förverkliga sådant jag länge bara drömt lite vagt om.
Hej!Jag heter Park Hyun-seon och har kommit hem efter att ha genomfört ett månadsboendeprojekt under mitt sabbatsår i Paris, Frankrike!
Jag hade arbetat som sjuksköterska med treskift på ett universitetssjukhus i tre år och sju månader. Jag ville komma bort från ekorrhjulet och sade upp mig, modigt men nervöst.
Som man brukar säga är människan en varelse som ångrar sig. Tanken att jag skulle ångra mig oavsett om jag stannade eller slutade gnagde i mig, men nukände jag att jag skulle gå under om jag inte sade upp mig, så jag befriade mig från etiketten ”sjuksköterska”.
Och sedan då?
Så småningom började jag sakna livet som teaterkonstnär, något jag vagt hade drömt om sedan gymnasiet. Jag hörde att några vänner som jag hade träffat flyktigt i en studentförening hade bildat en konstgrupp. På impuls ville jag vara med, så jag anmälde mitt intresse och blev medlem. Jag längtade så mycket efter att spela teater att vi, trots att jag inte var särskilt förberedd, på något sätt peppade varandra och med nöd och näppe satte upp en föreställning under tre dagar. Och så stod jag återigen inför en fråga.
Vad händer härnäst?
Jag hade rusat framåt utan att veta hur man vilar, så jagtänkte att jag borde passa på att göra sådant jag länge bara drömt lite vagt om.
En jorden runt-resa.
* För Park Hyun-seon, som ville uppleva nya saker och få en avkopplande vila,ordnades dagliga, personligt anpassade uppdrag med individuell vägledning för att fundera över livets riktning och uppleva nya saker och lugn och ro. Dessutom fick hon en sabbatsårsdagbok för reflektion och planering.
# Om jag sa upp mig och reste! Jag tänkte att en månad i Paris skulle vara ett meningsfullt sätt att koppla av!
Egentligen”en jorden runt-resa”I motsats till de storslagna planerna på en ”jorden runt-resa” saknade jag språkkunskaper, hade aldrig rest ensam och hade inte heller gjort någon längre resa. Därför kändes en jorden runt-resa som en dröm jag snart skulle ge upp. Vad fanns det då för alternativ? En resa genom Europa? Skulle jag orka med det?Trots att jag hade slutat jobbet hade kroppen aldrig fått ordentlig vila, så jag var nästan helt utmattad.Då råkade jag läsa ett inlägg på bloggen Korea Gap Year.
På den bloggen läste jag”Sabbatsårsprojekt: En månad i Paris, Frankrike”Det var en artikel om det.
Namnet Paris och landet Frankrike väckte en romantisk känsla inom mig. Konstens stad, frihetens stad, kärlekens stad – Paris! Och Eiffeltornet! Kunde man verkligen bo här en månad för bara 820 000 won?Mitt första möte med sabbatsårsprojektet bottnade i lite övermod: ”Om jag säger upp mig och reser, vore det inte häftigt att tillbringa en månad i Paris?”
# Jag bestämde mig för att resa i Europa i sammanlagt tre månader, inklusive en månad i Paris, Frankrike.
När jag förberedde mig för en månad i Paris funderade jag på när jag skulle få en så lång sammanhängande ledighet igen. Och när jag nu ändå hade flugit hela vägen till Europa, borde jag inte se fler platser också? Efter att ha funderat på sakenbestämde jag mig för att resa i Europa i sammanlagt tre månader: en månad före vistelsen i Paris och en månad efter.
När jag började förbereda mig visste jag knappt vilka länder som ingår i Europa, vilken resrutt jag skulle välja, vad Schengenavtalet var eller hur mycket pengar jag skulle behöva. Jag visste inte heller att fickstölder var vanliga eller vad ett Eurailpass var.
Till slut bokade jag flygbiljetter och boende på en gång, och inom tre månader efter att jag bestämt mig för att åka till Europa hade jag gjort alla förberedelser.
# April! Äntligen började jag min månad i Paris!
Jag inledde min 90 dagar långa resa i mars 2019 och tog det första steget som jag hade längtat efter så länge.
Allt med Europaresan var nytt för mig. Det var första gången jag flög långt med ett utländskt flygbolag och mellanlandade, första gången jag checkade in ensam på ett Airbnb, första gången jag släpade en resväska i kollektivtrafiken i stället för att ta taxi och första gången jag flög med många utländska lågprisbolag. Framför allt var det första gången jag var ensam i länder där jag inte kunde göra mig förstådd.Alla de här små sakerna var utmaningar för mig.
Så gick mars ochapril kom! Äntligen började mitt reseprojekt ”En månad i Paris, Frankrike”!
En anställd på boendet som sabbatsårsteamet hade ordnat var den första personen jag pratade med i Paris. Det var ett enkelt samtal, men bara det att kunna kommunicera gjorde mig väldigt glad, och jag kände mig välkommen av både Paris och det lokala pensionatet.
Efter detMinPå pensionatet träffade jag, tack vare den kostnadsfria kvällsutflykten som erbjöds deltagarna i sabbatsårsprojektet, fantastiska människor, ochVi såg Eiffeltornet upplyst, gick på pubar och tog en drink, besökte jazzbarer och livemusikpubar, blev inbjudna till en jazzfest och åkte till Auvers-sur-Oise och Disneyland – och skapade oförglömliga minnen.
# Upplevelserna jag fick under månaden i Paris var verkligen något helt nytt för mig!
I nästan fyra år blev jag plågad av alla möjliga sorters människor och började avsky att träffa nya människor, menInnan jag påbörjade min månadslånga vistelse i Paris räckte en tre veckor lång resa genom Europa – nästan som en period av stillsam träning – för att göra mig till en social person i Paris.
På helgerna under min månad i Paris gjorde vi utflykter till närliggande områden tillsammans med de andra boende. Vi började knyta nära band genom att bo långt hemifrån och vara långvariga resenärer.Särskilt oförglömliga är picknickarna vi hade tillsammans i Fontainebleau, So Park och Tuilerieträdgården, tack vare vännernas råd att man måste ge sig ut på körsbärsblomsspaning i Paris i april.
För mig, som hade levt som en duktig dotter utan några större omvälvningar,var upplevelserna på pensionatet där jag bodde under min månad i Paris verkligen nya.
På boendet träffade jag vänner som i unga år modigt hade kommit till Paris för att följa sina drömmar, vänner som kommit dit för en ny dröm som skilde sig helt från den väg de tidigare slagit in på, och vänner som kommit till Paris en kort tid för sina framtidsdrömmars skull, ochjag insåg och lärde mig verkligen att människor lever mer i den riktning de vill att livet ska ta än jag hade trott.
# Jag kände och lärde mig mycket av människorna jag träffade under min månad i Paris.
I slutet av tjugoårsåldern var jag full av tankar som ”Vad ska jag göra nu?”. Förr pratade människorna jag träffade mest om trygga jobb, äktenskap, barn och pension. När jag funderade på att ta mig an något nytt tänkte jag först: ”Kan man verkligen lyckas om man väljer en annan väg än alla andra?” Utan att märka det drog jag förhastade slutsatser och blev en sorts ung, gammaldags person.
Mina vänner i olika åldrar som jag träffade på boendet i Paris sa alla samma sak.
”Du är fortfarande ung.”
Filmregissörer, arkitekter, fotografer, filmkritiker, världsomseglare, dansare – människor med många olika yrken och drömmar.Varje vän gav mig styrka och mod genom sina egna ansträngningar. De frågade: Vad är det för fel med att anta en utmaning?
I Korea hade det varit svårt att umgås som riktiga vänner med människor i så olika åldrar, men de accepterade mig som en vän och behandlade mig som en jämlike, inte som någon äldre. Det gjorde min månadslånga vistelse mycket mer meningsfull.
När jag skämtsamt sa: ”Om du vore i min ålder skulle jag vara 35”, sa några vänner att de fortfarande tycker att 35 är ungt. Andra sa att jag inte skulle spela äldre än jag är när jag inte är så gammal, och några – kanske för att smickra mig – sa att jag inte såg ut att vara 28 utan snarare 20. Tack vare de vännerna …Även om jag fortfarande inte vet vad jag ska göra efter att jag sagt upp mig, fick jag mycket mod av insikten att det inte är för sent att börja med något nytt.
# Min månadslånga vistelse i Paris är över!
Den sista helgen innan jag lämnade Frankrike hyrde jag en bil tillsammans med några speciella personer och besökte Mont Saint-Michel. Det blev ett oförglömligt och mycket speciellt minne.
Vi steg upp tidigt, stannade till vid mataffären tillsammans för att köpa snacks, hyrde en bil på Orly flygplats och körde längs de spännande motorvägarna i Paris till tonerna av koreansk musik. Det var väldigt kallt, men vi höll varandra varma, trotsade kylan för att njuta av nattvyn och påminde varandra vänligt om att inte köra när vi var trötta, samtidigt som vi pratade den kvällen. Vi kom fram klockan tre på natten, tackade varandra för resan tillsammans och gick och lade oss. Sedan ordnade vännerna en liten avskedsfest och önskade mig en trygg resa.
Morgonen då jag åkte var det en otroligt gullig syn att se tio barn stå på rad för att vinka av mig. Med all den positiva energin från min månad i Paris var den återstående månaden i Europa full av energiska dagar. Jag berättade för folk om mina minnen från Paris och skröt om hur lycklig jag hade varit den senaste månaden.Tack vare den mycket läkande månaden i Paris kunde jag inte sluta le och kunde resa socialt och optimistiskt varje stund.
# Med självförtroendet jag fick av den här månadens upplevelser tänker jag fortsätta utmana mig själv!
Nu när jag har avslutat tre månaders resande runt Europa och återvänt till Korea vet jag att det inte är för sent att göra något, och jag har återigen insett att jag är i en ålder då jag bör anta utmaningar. Jag är fortfarande aktiv i min konstgrupp och ska försöka göra en kortfilm för första gången i mitt liv.
Om jag inte hade tillbringat en månad i Paris hade jag nog åkt hem och försökt passa in i världens trygga ramar. Men Paris …Tack vare de värdefulla kontakter jag knöt och energin jag fick under min månadslånga vistelse i Paris fann jag styrkan att fortsätta utmana mig själv och bestämde mig för att leva resten av tjugoårsåldern på det sättet.
Även om det visar sig att vägen jag går nu är fel lärde jag mig redan förra året att man ångrar sig oavsett vad man gör,så jag tror att det är rätt att följa den väg som gör mig lycklig nu.
Paris var underbart, men månaden blev ännu bättre tack vare människorna jag träffade där. Paris blev en mycket dyrbar plats för mig.
# Tips för mitt sabbatsår med en månad i Paris!
- Språk
: Det räcker att kunna några franska hälsningsfraser. Man kan också kommunicera på engelska, så det finns ingen anledning att vara rädd för språket.
- Boende
: Jag hade en riktigt bra boendeupplevelse i Paris som en del av ett sabbatsårsprojekt. Jag bodde i ett rum på ett vandrarhem, men för mig som brukade insistera på enkel- eller dubbelrum var det en ny och uppfriskande upplevelse att få träffa många människor på en gång, och jag tyckte mycket om det!
- Måltider
: Jag var glad över att de serverade goda koreanskinspirerade frukostar och middagar. Folk säger att man går ner i vikt när man reser i Europa, men jag gick faktiskt upp i vikt. Man kan äta så mycket man vill – några vänner åt tre skålar – för det var så gott.
- Vad du bör ta med
: På min första resa till Europa tog jag med mig allt jag ägde och insåg att mycket var onödigt. Det fanns hårtork och galgar, så du behöver inte ta med sådana. Packa i stället handdukar och toalettartiklar. I synnerhet har Paris hårt vatten som kan skada håret, så jag märkte genast att jag behövde hårinpackning och hårolja och köpte dem i mataffären. Filtrerat vatten finns att tillgå, så en termos är praktisk att ha med för vatten, men inte nödvändig.
Mitt sabbatsår
Upplevelse ★★★★★
: Tack vare vännerna jag träffade på det lokala boendet i Paris tillbringade jag en månad där och fick en ovärderlig upplevelse som jag aldrig kommer att få igen.
Lärande ★★★★
: Eftersom boendet samlade människor med många olika bakgrunder insåg jag att det finns många sorters liv och olika värderingar, och att människor lever som de själva vill i högre grad än jag hade trott.
Miljö ★★★★
: Sammantaget var det fantastiskt, förutom att det var ett studenthem!
Säkerhet ★★★★★
: Boendet hade direktförbindelse till staden via linje 7, vilket var toppen, och området var ett bostadsområde med skolor i närheten, så det kändes tryggt på natten.
Fritid ★★★★★
: Det är fyllt av glada minnen tillsammans med andra – Fontainebleau, Parc de Sceaux, Tuilerieträdgården, Mont Saint-Michel och mycket mer.
Besökt av Hyunseon Park Frankrike – Projekt för en månad i ParisVill du veta mer?
Klicka på banderollen nedan!
▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼
Jag sa upp mig och åkte till Paris för att komma bort från vardagens slit på jobbet! Under månaden jag bodde i Paris träffade jag många fantastiska människor och njöt av att ta det lugnt, Jag kunde ladda batterierna, och när jag fick höra om olika människors värderingar fick jag mod att anta nya utmaningar!
Bonjour! Ett månadsboendeprojekt i Paris, Frankrike! Park Hyun-seon, deltagare i sabbatsår (gap year), 28 år
|
# Efter att ha levt så hektiskt att jag inte visste hur man vilade åkte jag till Paris i Frankrike för att förverkliga sådant jag länge bara drömt lite vagt om.
Hej!Jag heter Park Hyun-seon och har kommit hem efter att ha genomfört ett månadsboendeprojekt under mitt sabbatsår i Paris, Frankrike!
Jag hade arbetat som sjuksköterska med treskift på ett universitetssjukhus i tre år och sju månader. Jag ville komma bort från ekorrhjulet och sade upp mig, modigt men nervöst.
Som man brukar säga är människan en varelse som ångrar sig. Tanken att jag skulle ångra mig oavsett om jag stannade eller slutade gnagde i mig, men nukände jag att jag skulle gå under om jag inte sade upp mig, så jag befriade mig från etiketten ”sjuksköterska”.
Och sedan då?
Så småningom började jag sakna livet som teaterkonstnär, något jag vagt hade drömt om sedan gymnasiet. Jag hörde att några vänner som jag hade träffat flyktigt i en studentförening hade bildat en konstgrupp. På impuls ville jag vara med, så jag anmälde mitt intresse och blev medlem. Jag längtade så mycket efter att spela teater att vi, trots att jag inte var särskilt förberedd, på något sätt peppade varandra och med nöd och näppe satte upp en föreställning under tre dagar. Och så stod jag återigen inför en fråga.
Vad händer härnäst?
Jag hade rusat framåt utan att veta hur man vilar, så jagtänkte att jag borde passa på att göra sådant jag länge bara drömt lite vagt om.
En jorden runt-resa.
* För Park Hyun-seon, som ville uppleva nya saker och få en avkopplande vila,ordnades dagliga, personligt anpassade uppdrag med individuell vägledning för att fundera över livets riktning och uppleva nya saker och lugn och ro. Dessutom fick hon en sabbatsårsdagbok för reflektion och planering.
# Om jag sa upp mig och reste! Jag tänkte att en månad i Paris skulle vara ett meningsfullt sätt att koppla av!
Egentligen”en jorden runt-resa”I motsats till de storslagna planerna på en ”jorden runt-resa” saknade jag språkkunskaper, hade aldrig rest ensam och hade inte heller gjort någon längre resa. Därför kändes en jorden runt-resa som en dröm jag snart skulle ge upp. Vad fanns det då för alternativ? En resa genom Europa? Skulle jag orka med det?Trots att jag hade slutat jobbet hade kroppen aldrig fått ordentlig vila, så jag var nästan helt utmattad.Då råkade jag läsa ett inlägg på bloggen Korea Gap Year.
På den bloggen läste jag”Sabbatsårsprojekt: En månad i Paris, Frankrike”Det var en artikel om det.
Namnet Paris och landet Frankrike väckte en romantisk känsla inom mig. Konstens stad, frihetens stad, kärlekens stad – Paris! Och Eiffeltornet! Kunde man verkligen bo här en månad för bara 820 000 won?Mitt första möte med sabbatsårsprojektet bottnade i lite övermod: ”Om jag säger upp mig och reser, vore det inte häftigt att tillbringa en månad i Paris?”
# Jag bestämde mig för att resa i Europa i sammanlagt tre månader, inklusive en månad i Paris, Frankrike.
När jag förberedde mig för en månad i Paris funderade jag på när jag skulle få en så lång sammanhängande ledighet igen. Och när jag nu ändå hade flugit hela vägen till Europa, borde jag inte se fler platser också? Efter att ha funderat på sakenbestämde jag mig för att resa i Europa i sammanlagt tre månader: en månad före vistelsen i Paris och en månad efter.
När jag började förbereda mig visste jag knappt vilka länder som ingår i Europa, vilken resrutt jag skulle välja, vad Schengenavtalet var eller hur mycket pengar jag skulle behöva. Jag visste inte heller att fickstölder var vanliga eller vad ett Eurailpass var.
Till slut bokade jag flygbiljetter och boende på en gång, och inom tre månader efter att jag bestämt mig för att åka till Europa hade jag gjort alla förberedelser.
# April! Äntligen började jag min månad i Paris!
Jag inledde min 90 dagar långa resa i mars 2019 och tog det första steget som jag hade längtat efter så länge.
Allt med Europaresan var nytt för mig. Det var första gången jag flög långt med ett utländskt flygbolag och mellanlandade, första gången jag checkade in ensam på ett Airbnb, första gången jag släpade en resväska i kollektivtrafiken i stället för att ta taxi och första gången jag flög med många utländska lågprisbolag. Framför allt var det första gången jag var ensam i länder där jag inte kunde göra mig förstådd.Alla de här små sakerna var utmaningar för mig.
Så gick mars ochapril kom! Äntligen började mitt reseprojekt ”En månad i Paris, Frankrike”!
En anställd på boendet som sabbatsårsteamet hade ordnat var den första personen jag pratade med i Paris. Det var ett enkelt samtal, men bara det att kunna kommunicera gjorde mig väldigt glad, och jag kände mig välkommen av både Paris och det lokala pensionatet.
Efter detMinPå pensionatet träffade jag, tack vare den kostnadsfria kvällsutflykten som erbjöds deltagarna i sabbatsårsprojektet, fantastiska människor, ochVi såg Eiffeltornet upplyst, gick på pubar och tog en drink, besökte jazzbarer och livemusikpubar, blev inbjudna till en jazzfest och åkte till Auvers-sur-Oise och Disneyland – och skapade oförglömliga minnen.
# Upplevelserna jag fick under månaden i Paris var verkligen något helt nytt för mig!
I nästan fyra år blev jag plågad av alla möjliga sorters människor och började avsky att träffa nya människor, menInnan jag påbörjade min månadslånga vistelse i Paris räckte en tre veckor lång resa genom Europa – nästan som en period av stillsam träning – för att göra mig till en social person i Paris.
På helgerna under min månad i Paris gjorde vi utflykter till närliggande områden tillsammans med de andra boende. Vi började knyta nära band genom att bo långt hemifrån och vara långvariga resenärer.Särskilt oförglömliga är picknickarna vi hade tillsammans i Fontainebleau, So Park och Tuilerieträdgården, tack vare vännernas råd att man måste ge sig ut på körsbärsblomsspaning i Paris i april.
För mig, som hade levt som en duktig dotter utan några större omvälvningar,var upplevelserna på pensionatet där jag bodde under min månad i Paris verkligen nya.
På boendet träffade jag vänner som i unga år modigt hade kommit till Paris för att följa sina drömmar, vänner som kommit dit för en ny dröm som skilde sig helt från den väg de tidigare slagit in på, och vänner som kommit till Paris en kort tid för sina framtidsdrömmars skull, ochjag insåg och lärde mig verkligen att människor lever mer i den riktning de vill att livet ska ta än jag hade trott.
# Jag kände och lärde mig mycket av människorna jag träffade under min månad i Paris.
I slutet av tjugoårsåldern var jag full av tankar som ”Vad ska jag göra nu?”. Förr pratade människorna jag träffade mest om trygga jobb, äktenskap, barn och pension. När jag funderade på att ta mig an något nytt tänkte jag först: ”Kan man verkligen lyckas om man väljer en annan väg än alla andra?” Utan att märka det drog jag förhastade slutsatser och blev en sorts ung, gammaldags person.
Mina vänner i olika åldrar som jag träffade på boendet i Paris sa alla samma sak.
”Du är fortfarande ung.”
Filmregissörer, arkitekter, fotografer, filmkritiker, världsomseglare, dansare – människor med många olika yrken och drömmar.Varje vän gav mig styrka och mod genom sina egna ansträngningar. De frågade: Vad är det för fel med att anta en utmaning?
I Korea hade det varit svårt att umgås som riktiga vänner med människor i så olika åldrar, men de accepterade mig som en vän och behandlade mig som en jämlike, inte som någon äldre. Det gjorde min månadslånga vistelse mycket mer meningsfull.
När jag skämtsamt sa: ”Om du vore i min ålder skulle jag vara 35”, sa några vänner att de fortfarande tycker att 35 är ungt. Andra sa att jag inte skulle spela äldre än jag är när jag inte är så gammal, och några – kanske för att smickra mig – sa att jag inte såg ut att vara 28 utan snarare 20. Tack vare de vännerna …Även om jag fortfarande inte vet vad jag ska göra efter att jag sagt upp mig, fick jag mycket mod av insikten att det inte är för sent att börja med något nytt.
# Min månadslånga vistelse i Paris är över!
Den sista helgen innan jag lämnade Frankrike hyrde jag en bil tillsammans med några speciella personer och besökte Mont Saint-Michel. Det blev ett oförglömligt och mycket speciellt minne.
Vi steg upp tidigt, stannade till vid mataffären tillsammans för att köpa snacks, hyrde en bil på Orly flygplats och körde längs de spännande motorvägarna i Paris till tonerna av koreansk musik. Det var väldigt kallt, men vi höll varandra varma, trotsade kylan för att njuta av nattvyn och påminde varandra vänligt om att inte köra när vi var trötta, samtidigt som vi pratade den kvällen. Vi kom fram klockan tre på natten, tackade varandra för resan tillsammans och gick och lade oss. Sedan ordnade vännerna en liten avskedsfest och önskade mig en trygg resa.
Morgonen då jag åkte var det en otroligt gullig syn att se tio barn stå på rad för att vinka av mig. Med all den positiva energin från min månad i Paris var den återstående månaden i Europa full av energiska dagar. Jag berättade för folk om mina minnen från Paris och skröt om hur lycklig jag hade varit den senaste månaden.Tack vare den mycket läkande månaden i Paris kunde jag inte sluta le och kunde resa socialt och optimistiskt varje stund.
# Med självförtroendet jag fick av den här månadens upplevelser tänker jag fortsätta utmana mig själv!
Nu när jag har avslutat tre månaders resande runt Europa och återvänt till Korea vet jag att det inte är för sent att göra något, och jag har återigen insett att jag är i en ålder då jag bör anta utmaningar. Jag är fortfarande aktiv i min konstgrupp och ska försöka göra en kortfilm för första gången i mitt liv.
Om jag inte hade tillbringat en månad i Paris hade jag nog åkt hem och försökt passa in i världens trygga ramar. Men Paris …Tack vare de värdefulla kontakter jag knöt och energin jag fick under min månadslånga vistelse i Paris fann jag styrkan att fortsätta utmana mig själv och bestämde mig för att leva resten av tjugoårsåldern på det sättet.
Även om det visar sig att vägen jag går nu är fel lärde jag mig redan förra året att man ångrar sig oavsett vad man gör,så jag tror att det är rätt att följa den väg som gör mig lycklig nu.
Paris var underbart, men månaden blev ännu bättre tack vare människorna jag träffade där. Paris blev en mycket dyrbar plats för mig.
# Tips för mitt sabbatsår med en månad i Paris!
- Språk
: Det räcker att kunna några franska hälsningsfraser. Man kan också kommunicera på engelska, så det finns ingen anledning att vara rädd för språket.
- Boende
: Jag hade en riktigt bra boendeupplevelse i Paris som en del av ett sabbatsårsprojekt. Jag bodde i ett rum på ett vandrarhem, men för mig som brukade insistera på enkel- eller dubbelrum var det en ny och uppfriskande upplevelse att få träffa många människor på en gång, och jag tyckte mycket om det!
- Måltider
: Jag var glad över att de serverade goda koreanskinspirerade frukostar och middagar. Folk säger att man går ner i vikt när man reser i Europa, men jag gick faktiskt upp i vikt. Man kan äta så mycket man vill – några vänner åt tre skålar – för det var så gott.
- Vad du bör ta med
: På min första resa till Europa tog jag med mig allt jag ägde och insåg att mycket var onödigt. Det fanns hårtork och galgar, så du behöver inte ta med sådana. Packa i stället handdukar och toalettartiklar. I synnerhet har Paris hårt vatten som kan skada håret, så jag märkte genast att jag behövde hårinpackning och hårolja och köpte dem i mataffären. Filtrerat vatten finns att tillgå, så en termos är praktisk att ha med för vatten, men inte nödvändig.
Mitt sabbatsår
Upplevelse ★★★★★
: Tack vare vännerna jag träffade på det lokala boendet i Paris tillbringade jag en månad där och fick en ovärderlig upplevelse som jag aldrig kommer att få igen.
Lärande ★★★★
: Eftersom boendet samlade människor med många olika bakgrunder insåg jag att det finns många sorters liv och olika värderingar, och att människor lever som de själva vill i högre grad än jag hade trott.
Miljö ★★★★
: Sammantaget var det fantastiskt, förutom att det var ett studenthem!
Säkerhet ★★★★★
: Boendet hade direktförbindelse till staden via linje 7, vilket var toppen, och området var ett bostadsområde med skolor i närheten, så det kändes tryggt på natten.
Fritid ★★★★★
: Det är fyllt av glada minnen tillsammans med andra – Fontainebleau, Parc de Sceaux, Tuilerieträdgården, Mont Saint-Michel och mycket mer.
Besökt av Hyunseon Park Frankrike – Projekt för en månad i ParisVill du veta mer?
Klicka på banderollen nedan!
▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
.png&w=1080&q=75)