Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Jag återfick tilltron till mitt ämne och livsglädjen #En insikt om mig själv: Jag känner mig självständig och lycklig #Jag kände nya intryck och förnyad energi i ett liv som tidigare hade känts tomt
Den här medicinska volontärresan till Kambodja gjorde mig mer intresserad av mitt huvudämne! Hittills tyckte jag att livet var trist, men jag tror att det här sabbatsåret gav mig mer stimulans. Framför allt var jag glad över att få lära mig vilken sorts person jag är och när jag känner mig som lyckligast!
Ett medicinskt volontärprogram i Kambodja där man hjälper barn – alla kan delta! Jeong Hee-jae – deltagare i Gap Year (Gapper), 25 år
|
# Jag ville bli mer självständig och upptäckte Gap Years medicinska volontärprogram utomlands!
.png "image1 (1).png")
Hej! Jag heter Jeong Hee-jae och går fjärde året på sjuksköterskeprogrammet vid Chung-Ang-universitetet. Jag deltog i Gap Year-projektet i januari 2018, året då jag skulle börja tredje året.Eftersom jag kände att jag saknade självständighet sökte jag till Gap Years medicinska volontärprojekt utomlands så fort jag fick höra talas om det och deltog med stor entusiasm.
* För Jeong Hee-jae, som ville få nya erfarenheter och meningsfull inblick i sitt huvudämne,fick hon aktiviteter som utmanade henne att prova nya saker, dagliga personliga 1:1-uppdrag anpassade efter henne om nya erfarenheter och yrkesmässig fallenhet samt en Gap Year-anteckningsbok för att reflektera över sig själv och göra planer.
# Under lovet ville jag få tid att lära mig mer om min karriärväg och om mig själv.
Jag fick höra talas om Gap Year genom en vän, och just då var jag inne i en rejäl svacka. Jag undrade om sjuksköterskeyrket verkligen passade mig,och behövde hitta på något meningsfullt under lovet – tillbringa tid med att lära känna mig själv bättre.
När jag sedan tittade runt på Gap Years webbplats upptäckte jag att det fanns ett volontärprogram utomlands.Medicinskt volontärarbete passade ihop med mitt huvudämne, och jag tänkte att jag kunde använda det jag hade lärt mig samtidigt som jag blev mer självständig,så jag valde det medicinska volontärprogrammet i Kambodja!
# Ju närmare avresedagen kom, desto mer växte förväntan – mer än oron!
När jag gick i lågstadiet bodde jag faktiskt ensam i Kanada i ett och ett halvt år. Men då bodde jag hos en värdfamilj som tog hand om mig, så jag oroade mig inte. Trots att jag har rest mycket var jag lite orolig för om jag skulle klara av att arbeta som volontär inom sjukvården i Kambodja i en hel månad.
Men när det väl var dags att åka var jag förväntansfull.Inför avresan packade jag, fick en grundlig genomgång på Gap Years huvudkontor i Korea och köpte koreanska snacks som jag ville bjuda mina rumskamrater på. Jag kan äta nästan vad som helst, så jag trodde att den lokala maten skulle gå bra. Jag tog inte med ris eller gochujang, men packade ungefär fyra till sex portionsnudlar.
Jag tänkte att jag kunde köpa allt jag behövde i kambodjanska butiker. I efterhand kan jag säga att jag till slut köpte kläder tillsammans med mina rumskamrater på marknaden – helt vanliga kläder som man kan ha utan att vara rädd om dem.När jag tänker efter är jag en person som oroar mig mycket, men när det väl var dags att anta en ny utmaning vägde förväntan tyngre än oron.
# Jag insåg att en av mina styrkor är att jag kommer bra överens med människor var jag än är!
Jag har alltid tyckt om och föredragit att göra saker tillsammans med någon annan.Målet med mitt sabbatsår var att bli mer självständig och få olika erfarenheter av att bo utomlands i en månad, men när jag ser tillbaka tycker jag att jag fick ut mer än jag hade väntat mig.
När jag först kom till Kambodja började jag prata med en amerikan som satt bredvid mig, och vi blev goda vänner. Jag tog därför en tuk-tuk till Phnom Penh på egen hand för att träffa den vännen. Vi åt tillsammans, köpte ett SIM-kort och gick runt som turister. Jag blev också nära vän med rumskamraterna som kom för att volontärarbeta inom sjukvården utomlands, så på helgerna umgicks vi och åt tillsammans.
Innan volontärresan föreställde jag mig att jag skulle reflektera, resa ensam och volontärarbeta på egen hand, men när jag väl kom dit blev jag så nära vän med folk att jag till slut tillbringade varje dag tillsammans med andra.Meninsåg jag att min styrka är att komma bra överens med människor och passa in var jag än hamnar.Jag bestämde mig för att inte stressa upp mig själv genom att tolka det som att jag saknar självständighet.Dessutom kan det ju betyda att jag är bra på att anpassa mig till okända miljöer, så kanske visar det faktiskt att jag är självständig! :)
# Under mitt sabbatsår blev jag så glad över att få nya erfarenheter som jag aldrig hade haft tidigare!
Jag hade aldrig bott på studenthem tidigare, och det var första gången jag bodde med rumskamrater. Men båda var så trevliga att de blev ett ljusglimt under hela volontärprojektet inom sjukvården.Först och främst kändes det fantastiskt att få de här erfarenheterna under mitt sabbatsår, och jag kände att jag hade utvecklats ett steg.
Och nu är det dags att söka jobb,och jag var väldigt glad över att ha egna berättelser att skriva om i mitt personliga brev!På det lokala sjukhuset blev jag berörd av kambodjanska sjuksköterskor och läkare som tog hand om patienterna trots de dåliga förhållandena. Under projektet träffade jag många olika människor, pratade med dem och fick vara med om mycket. Det blev en stor källa till energi när jag återvände till Korea och började skolan igen.
# Genom det här volontärarbetet inom sjukvården hittade jag anledningar till att jag måste arbeta hårdare framöver!
Efter att ha deltagit i Gap Years medicinska volontärprojekt utomlands började jag studera mitt huvudämne mer flitigt.Jag hade oroat mig mycket över min utbildning och tyckte att livet var meningslöst, men när jag såg Kambodjas bristfälliga sjukvård, praktikanter som studerade hårt trots begränsade resurser och lärare som arbetade så hårt förändrades mitt tankesätt!Jag hittade anledningar till att arbeta hårdare.
Det blev också ett tillfälle att utmana mig själv på fler olika sätt. Efter sabbatsåret lade jag därför mer tid på att studera engelska för att få högre poäng, och jag sökte till och med på egen hand till skolprogram och deltog i dem.
# Hur såg schemat ut på plats?
På morgonen gick jag upp, duschade i den ordning jag och mina rumskamrater hade kommit överens om, gjorde mig i ordning och åt frukost. När jag gick ner pratade jag med de andra volontärerna och önskade dem en trevlig dag.På lugna morgnar promenerade jag till sjukhuset (20–30 minuter), och när det var bråttom tog jag en tuk-tuk utanför boendet (1–2 dollar).
Volontärarbetet på sjukhuset började klockan 8.30, men jag brukade komma redan klockan 8.00 för att orientera mig och umgås med lärarna och praktikanterna. När vi kom till sjukhuset bytte vi om till arbetskläder, tog på oss munskydd och mössor, fick arbetsuppgifter av den ansvariga läraren och träffade patienter.
Jag tillbringade två veckor på traumavdelningen och två veckor inom plastikkirurgimen arbetssättet kunde variera något beroende på vilken läkare som handledde oss. Jag utförde uppgifter som att lägga om sår, organisera material, assistera vid vård och transportera patienter. När det gällde patienter med svåra sår arbetade jag tillsammans med kambodjanska praktikanter, medan jag tog hand om enklare fall på egen hand.
Efter arbetet brukade jag sluta vid ungefär 15.00.(Den ansvariga läkaren inom plastikkirurgi sa att vi kunde prova nattpass tillsammans om vi ville, men jag kom så nära mina rumskamrater att vi hade planer på att gå någon annanstans, så jag kunde inte prova nattpasset. Så här i efterhand ångrar jag det – det hade nog varit väldigt givande att se hur avdelningen fungerar på natten.)
När jag slutade klockan 15 gick jag antingen tillbaka till boendet, eller så skjutsade mina kambodjanska vänner, som jag hade kommit nära, mig till boendet på motorcykel på väg till skolan.Det var första gången jag åkte motorcykel – det var både spännande och lite läskigt i början, men jag vande mig efter hand :)
Tillbaka på boendet brukade jag samla tankarna kring det jag hade upplevt och lärt mig på sjukhuset,När mina rumskamrater kom tillbaka (sjukhuset låg ganska nära boendet, så jag brukade komma först) berättade vi om dagens händelser och gick ut och åt middag tillsammans. På fredagar åkte vi ofta in till stan för att se traditionella föreställningar och ta det lugnt.
# Människor jag träffade under mitt volontärarbete inom sjukvården!
Mina rumskamrater under volontärarbetet gjorde ett starkt intryck på mig!Det var första gången jag träffade någon från Bermuda – personen var verkligen häftig och självständig, en universitetsstudent som var stolt över sitt huvudämne och som jag hade mycket att lära av.
Jessica studerar medicin i USA och tog en kort paus från studierna före examen för att komma till Kambodja och arbeta som volontär. Det speciella med Jessica är att hennes farfar är kambodjan och flyttade till USA under Röda khmerernas folkmord, så Jessica har släktingar i Kambodja. Vi kom nära varandra, jag besökte hennes familjs hem och på helgerna åkte vi tillsammans till Siem Reap för att besöka olika sevärdheter, som Angkor Wat. Det förde oss ännu närmare varandra.
Den biträdande chefen för plastikkirurgin som jag träffade på sjukhuset under volontärarbetet, de kambodjanska sjuksköterskepraktikanterna och de kambodjanska sjuksköterskelärarna gav mig också ett så fantastisktminne tack vare vilketvi alla träffades för att äta, gick till köpcentret och umgicks tillsammans innan jag återvände till Korea, haha.
# Mina personliga restips i Kambodja!
Jag rekommenderar att du använder helgen till att åka till Siem Reap!Siem Reap har faktiskt fler turistattraktioner och saker att se, så det går bra att åka dit efter fredagens volontärarbete och stanna till söndag kväll.
Om du dessutom tittar noga i Central Market i centrala Phnom Penh hittar du en hel del som är värt att köpa. Vi använde TripAdvisor för att välja restauranger där vi kunde äta middag med rumskamraterna. Det finns också ett enormt Aeon Mall i Phnom Penh – om du ibland blir sugen på koreansk mat kan du köpa saker som snabbnudlar där, så jag rekommenderar ett besök!
Så här i efterhand var det nog framför allt min förmåga att prata lite engelska som gjorde att jag kunde genomföra projektet väl och få många goda vänner.Därför tror jag att framtida deltagare får en mycket mer givande upplevelse om de pluggar lite mer engelska.
Var inte heller rädd för att bara börja prata med människor och umgås med andra.Det var trevligt att tillbringa tid ensam på rummet med att läsa och fundera över mig själv, men det är också väldigt värdefullt att umgås med andra, lära sig om andra kulturer och höra om någon annans liv.
Mitt sabbatsår var
Erfarenhet ★★★★★
: Som sjuksköterskestudent var det en mycket meningsfull erfarenhet att åka till ett sjukhus i ett annat land för att arbeta som volontär och få uppleva landets sjukvårdssystem. Det blev ett stort stöd när jag kom tillbaka till Korea och fortsatte mina studier.
Lärande ★★★★★
: Även om sjukvården i Kambodja är mindre utvecklad än vår, fanns det mycket att lära av vårdpersonalens engagemang. Under de mycket svåra förhållandena, utan luftkonditionering, var det en värdefull erfarenhet att se hur mycket vårdpersonalen brydde sig om patienterna.
Miljö ★★★★
: Det var lite varmt eftersom temperaturen var hög, men boendet hade en fläkt per person, så det gick bra. Personalen på det lokala sjukhuset och institutionen svarade dessutom vänligt på våra frågor när det var något de inte visste, så det var inga särskilda svårigheter med att bo där.
Säkerhet ★★★★★
: Ärligt talat tyckte jag inte riktigt att det var farligt. Vi åkte in till stan med våra rumskamrater, och jag gick bara ut ensam när solen var uppe, så det var inte särskilt farligt. Tuk-tuk-förarna kände till de flesta platser, så det uppstod inga större problem när vi gick ut för att roa oss.
Fritid ★★★★★
: Jag hade verkligen tur som träffade så trevliga rumskamrater, så vi gick ut varje helg. När våra scheman inte passade ihop gick jag ensam till museer, marknader eller kaféer och tog det lugnt.
Nyfiken på det medicinska volontärprojektet i Kambodja som Jeong Hee-jae deltog i?!
Nu! Klicka på banderollen nedanSnälla!
▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼
Den här medicinska volontärresan till Kambodja gjorde mig mer intresserad av mitt huvudämne! Hittills tyckte jag att livet var trist, men jag tror att det här sabbatsåret gav mig mer stimulans. Framför allt var jag glad över att få lära mig vilken sorts person jag är och när jag känner mig som lyckligast!
Ett medicinskt volontärprogram i Kambodja där man hjälper barn – alla kan delta! Jeong Hee-jae – deltagare i Gap Year (Gapper), 25 år
|
# Jag ville bli mer självständig och upptäckte Gap Years medicinska volontärprogram utomlands!
Hej! Jag heter Jeong Hee-jae och går fjärde året på sjuksköterskeprogrammet vid Chung-Ang-universitetet. Jag deltog i Gap Year-projektet i januari 2018, året då jag skulle börja tredje året.Eftersom jag kände att jag saknade självständighet sökte jag till Gap Years medicinska volontärprojekt utomlands så fort jag fick höra talas om det och deltog med stor entusiasm.
* För Jeong Hee-jae, som ville få nya erfarenheter och meningsfull inblick i sitt huvudämne,fick hon aktiviteter som utmanade henne att prova nya saker, dagliga personliga 1:1-uppdrag anpassade efter henne om nya erfarenheter och yrkesmässig fallenhet samt en Gap Year-anteckningsbok för att reflektera över sig själv och göra planer.
# Under lovet ville jag få tid att lära mig mer om min karriärväg och om mig själv.
Jag fick höra talas om Gap Year genom en vän, och just då var jag inne i en rejäl svacka. Jag undrade om sjuksköterskeyrket verkligen passade mig,och behövde hitta på något meningsfullt under lovet – tillbringa tid med att lära känna mig själv bättre.
När jag sedan tittade runt på Gap Years webbplats upptäckte jag att det fanns ett volontärprogram utomlands.Medicinskt volontärarbete passade ihop med mitt huvudämne, och jag tänkte att jag kunde använda det jag hade lärt mig samtidigt som jag blev mer självständig,så jag valde det medicinska volontärprogrammet i Kambodja!
# Ju närmare avresedagen kom, desto mer växte förväntan – mer än oron!
När jag gick i lågstadiet bodde jag faktiskt ensam i Kanada i ett och ett halvt år. Men då bodde jag hos en värdfamilj som tog hand om mig, så jag oroade mig inte. Trots att jag har rest mycket var jag lite orolig för om jag skulle klara av att arbeta som volontär inom sjukvården i Kambodja i en hel månad.
Men när det väl var dags att åka var jag förväntansfull.Inför avresan packade jag, fick en grundlig genomgång på Gap Years huvudkontor i Korea och köpte koreanska snacks som jag ville bjuda mina rumskamrater på. Jag kan äta nästan vad som helst, så jag trodde att den lokala maten skulle gå bra. Jag tog inte med ris eller gochujang, men packade ungefär fyra till sex portionsnudlar.
Jag tänkte att jag kunde köpa allt jag behövde i kambodjanska butiker. I efterhand kan jag säga att jag till slut köpte kläder tillsammans med mina rumskamrater på marknaden – helt vanliga kläder som man kan ha utan att vara rädd om dem.När jag tänker efter är jag en person som oroar mig mycket, men när det väl var dags att anta en ny utmaning vägde förväntan tyngre än oron.
# Jag insåg att en av mina styrkor är att jag kommer bra överens med människor var jag än är!
Jag har alltid tyckt om och föredragit att göra saker tillsammans med någon annan.Målet med mitt sabbatsår var att bli mer självständig och få olika erfarenheter av att bo utomlands i en månad, men när jag ser tillbaka tycker jag att jag fick ut mer än jag hade väntat mig.
När jag först kom till Kambodja började jag prata med en amerikan som satt bredvid mig, och vi blev goda vänner. Jag tog därför en tuk-tuk till Phnom Penh på egen hand för att träffa den vännen. Vi åt tillsammans, köpte ett SIM-kort och gick runt som turister. Jag blev också nära vän med rumskamraterna som kom för att volontärarbeta inom sjukvården utomlands, så på helgerna umgicks vi och åt tillsammans.
Innan volontärresan föreställde jag mig att jag skulle reflektera, resa ensam och volontärarbeta på egen hand, men när jag väl kom dit blev jag så nära vän med folk att jag till slut tillbringade varje dag tillsammans med andra.Meninsåg jag att min styrka är att komma bra överens med människor och passa in var jag än hamnar.Jag bestämde mig för att inte stressa upp mig själv genom att tolka det som att jag saknar självständighet.Dessutom kan det ju betyda att jag är bra på att anpassa mig till okända miljöer, så kanske visar det faktiskt att jag är självständig! :)
# Under mitt sabbatsår blev jag så glad över att få nya erfarenheter som jag aldrig hade haft tidigare!
Jag hade aldrig bott på studenthem tidigare, och det var första gången jag bodde med rumskamrater. Men båda var så trevliga att de blev ett ljusglimt under hela volontärprojektet inom sjukvården.Först och främst kändes det fantastiskt att få de här erfarenheterna under mitt sabbatsår, och jag kände att jag hade utvecklats ett steg.
Och nu är det dags att söka jobb,och jag var väldigt glad över att ha egna berättelser att skriva om i mitt personliga brev!På det lokala sjukhuset blev jag berörd av kambodjanska sjuksköterskor och läkare som tog hand om patienterna trots de dåliga förhållandena. Under projektet träffade jag många olika människor, pratade med dem och fick vara med om mycket. Det blev en stor källa till energi när jag återvände till Korea och började skolan igen.
# Genom det här volontärarbetet inom sjukvården hittade jag anledningar till att jag måste arbeta hårdare framöver!
Efter att ha deltagit i Gap Years medicinska volontärprojekt utomlands började jag studera mitt huvudämne mer flitigt.Jag hade oroat mig mycket över min utbildning och tyckte att livet var meningslöst, men när jag såg Kambodjas bristfälliga sjukvård, praktikanter som studerade hårt trots begränsade resurser och lärare som arbetade så hårt förändrades mitt tankesätt!Jag hittade anledningar till att arbeta hårdare.
Det blev också ett tillfälle att utmana mig själv på fler olika sätt. Efter sabbatsåret lade jag därför mer tid på att studera engelska för att få högre poäng, och jag sökte till och med på egen hand till skolprogram och deltog i dem.
# Hur såg schemat ut på plats?
På morgonen gick jag upp, duschade i den ordning jag och mina rumskamrater hade kommit överens om, gjorde mig i ordning och åt frukost. När jag gick ner pratade jag med de andra volontärerna och önskade dem en trevlig dag.På lugna morgnar promenerade jag till sjukhuset (20–30 minuter), och när det var bråttom tog jag en tuk-tuk utanför boendet (1–2 dollar).
Volontärarbetet på sjukhuset började klockan 8.30, men jag brukade komma redan klockan 8.00 för att orientera mig och umgås med lärarna och praktikanterna. När vi kom till sjukhuset bytte vi om till arbetskläder, tog på oss munskydd och mössor, fick arbetsuppgifter av den ansvariga läraren och träffade patienter.
Jag tillbringade två veckor på traumavdelningen och två veckor inom plastikkirurgimen arbetssättet kunde variera något beroende på vilken läkare som handledde oss. Jag utförde uppgifter som att lägga om sår, organisera material, assistera vid vård och transportera patienter. När det gällde patienter med svåra sår arbetade jag tillsammans med kambodjanska praktikanter, medan jag tog hand om enklare fall på egen hand.
Efter arbetet brukade jag sluta vid ungefär 15.00.(Den ansvariga läkaren inom plastikkirurgi sa att vi kunde prova nattpass tillsammans om vi ville, men jag kom så nära mina rumskamrater att vi hade planer på att gå någon annanstans, så jag kunde inte prova nattpasset. Så här i efterhand ångrar jag det – det hade nog varit väldigt givande att se hur avdelningen fungerar på natten.)
När jag slutade klockan 15 gick jag antingen tillbaka till boendet, eller så skjutsade mina kambodjanska vänner, som jag hade kommit nära, mig till boendet på motorcykel på väg till skolan.Det var första gången jag åkte motorcykel – det var både spännande och lite läskigt i början, men jag vande mig efter hand :)
Tillbaka på boendet brukade jag samla tankarna kring det jag hade upplevt och lärt mig på sjukhuset,När mina rumskamrater kom tillbaka (sjukhuset låg ganska nära boendet, så jag brukade komma först) berättade vi om dagens händelser och gick ut och åt middag tillsammans. På fredagar åkte vi ofta in till stan för att se traditionella föreställningar och ta det lugnt.
# Människor jag träffade under mitt volontärarbete inom sjukvården!
Mina rumskamrater under volontärarbetet gjorde ett starkt intryck på mig!Det var första gången jag träffade någon från Bermuda – personen var verkligen häftig och självständig, en universitetsstudent som var stolt över sitt huvudämne och som jag hade mycket att lära av.
Jessica studerar medicin i USA och tog en kort paus från studierna före examen för att komma till Kambodja och arbeta som volontär. Det speciella med Jessica är att hennes farfar är kambodjan och flyttade till USA under Röda khmerernas folkmord, så Jessica har släktingar i Kambodja. Vi kom nära varandra, jag besökte hennes familjs hem och på helgerna åkte vi tillsammans till Siem Reap för att besöka olika sevärdheter, som Angkor Wat. Det förde oss ännu närmare varandra.
Den biträdande chefen för plastikkirurgin som jag träffade på sjukhuset under volontärarbetet, de kambodjanska sjuksköterskepraktikanterna och de kambodjanska sjuksköterskelärarna gav mig också ett så fantastisktminne tack vare vilketvi alla träffades för att äta, gick till köpcentret och umgicks tillsammans innan jag återvände till Korea, haha.
# Mina personliga restips i Kambodja!
Jag rekommenderar att du använder helgen till att åka till Siem Reap!Siem Reap har faktiskt fler turistattraktioner och saker att se, så det går bra att åka dit efter fredagens volontärarbete och stanna till söndag kväll.
Om du dessutom tittar noga i Central Market i centrala Phnom Penh hittar du en hel del som är värt att köpa. Vi använde TripAdvisor för att välja restauranger där vi kunde äta middag med rumskamraterna. Det finns också ett enormt Aeon Mall i Phnom Penh – om du ibland blir sugen på koreansk mat kan du köpa saker som snabbnudlar där, så jag rekommenderar ett besök!
Så här i efterhand var det nog framför allt min förmåga att prata lite engelska som gjorde att jag kunde genomföra projektet väl och få många goda vänner.Därför tror jag att framtida deltagare får en mycket mer givande upplevelse om de pluggar lite mer engelska.
Var inte heller rädd för att bara börja prata med människor och umgås med andra.Det var trevligt att tillbringa tid ensam på rummet med att läsa och fundera över mig själv, men det är också väldigt värdefullt att umgås med andra, lära sig om andra kulturer och höra om någon annans liv.
Mitt sabbatsår var
Erfarenhet ★★★★★
: Som sjuksköterskestudent var det en mycket meningsfull erfarenhet att åka till ett sjukhus i ett annat land för att arbeta som volontär och få uppleva landets sjukvårdssystem. Det blev ett stort stöd när jag kom tillbaka till Korea och fortsatte mina studier.
Lärande ★★★★★
: Även om sjukvården i Kambodja är mindre utvecklad än vår, fanns det mycket att lära av vårdpersonalens engagemang. Under de mycket svåra förhållandena, utan luftkonditionering, var det en värdefull erfarenhet att se hur mycket vårdpersonalen brydde sig om patienterna.
Miljö ★★★★
: Det var lite varmt eftersom temperaturen var hög, men boendet hade en fläkt per person, så det gick bra. Personalen på det lokala sjukhuset och institutionen svarade dessutom vänligt på våra frågor när det var något de inte visste, så det var inga särskilda svårigheter med att bo där.
Säkerhet ★★★★★
: Ärligt talat tyckte jag inte riktigt att det var farligt. Vi åkte in till stan med våra rumskamrater, och jag gick bara ut ensam när solen var uppe, så det var inte särskilt farligt. Tuk-tuk-förarna kände till de flesta platser, så det uppstod inga större problem när vi gick ut för att roa oss.
Fritid ★★★★★
: Jag hade verkligen tur som träffade så trevliga rumskamrater, så vi gick ut varje helg. När våra scheman inte passade ihop gick jag ensam till museer, marknader eller kaféer och tog det lugnt.
Nyfiken på det medicinska volontärprojektet i Kambodja som Jeong Hee-jae deltog i?!
Nu! Klicka på banderollen nedanSnälla!
▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼ ▼
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
