#Yu So-young – 27 års erfarenhet
Hej. Jag heter Yu So-young och har 27 års erfarenhet.
Jag lever efter tanken att anpassa mitt liv efter mitt eget tempo snarare än efter en struktur som någon annan har bestämt.
I stället för att göra bestämda saker vid bestämda tiderhar jag byggt upp mina egna års erfarenhet genom att hitta det jag verkligen vill göra.
Sedan jag var 18 har jag gått på reklamläger och drömt om att bli reklamproducent på en reklambyrå.
Jag ägnade dagarna åt att vara mer upptagen än någon annan för att nå den drömmen.
Jag är inte perfekt, men jag tror att min ljusa och positiva energi är min styrka.
#Jag höll på att förlora mig själv bakom etiketten ”arbetssökande”
Det är dock inte lätt att alltid låta den här inställningen stå i centrum.
I mars 2015, efter att ha arbetat som reseledare i Barcelona och återvänt till Korea.
På sjukhuset jag besökte eftersom min hälsa och hals var dåliga under en längre tid fick jag diagnosen stämbandsknutor och röststörning.
Jag, som alltid hade tyckt om att prata med vänner och inför många människor och hade ett självsäkert sätt,började efter två operationer och flera månaders behandling tveka inför att träffa människor och förlorade mitt självförtroende.
I det tillståndet blev jag i september förra året det som folk brukar kalla ”arbetssökande”.
Andras förväntningar på mig, som brukade ta mig an allt med självförtroende, var högre än jag trott, och när jag hade förlorat självförtroendet kändes de bara betungande.
Så höll jag på att förlora mig själv under etiketten arbetssökande.
Jag kallade 2015 mitt otursår och skyllde på mycket omkring mig.
Jag behövde desperat komma bort från allt som trängde sig på och få en nystart.
Att öppna ögonen för en ny värld
Desperat efter att komma bort härifrån begav jag migiväg när jag upptäckte att Acuvue Korea sökte universitetsstudenter som ville resa med temat ”Att öppna ögonen för en ny värld”.
Jag skrev uppriktigt om min situation och mina känslor och blev en av de tre som valdes ut. Jag fick 2 000 000 won i resebidrag.
Eftersom bidraget var så pass stort funderade jag först på USA eller Europa.
Men jag kom ihåg att jag då behövde koppla av och vila, inte göra en hektisk resa där jag skulle hinna se många platser.
Därför reste jag till det varma Sydostasien, närmare bestämt Bali, med sina fantastiska vågor och solnedgångar och sina allra vänligaste människor.Jag föreställde mig själv rida på vågorna under en vacker solnedgång.
På den tiden …Det som oroade och gjorde mig mest ängslig var jag själv på den tiden.
Jag tänkte att vilken plats som helst skulle duga, bara jag slapp vara här, så jag var inte orolig för att åka.
En vecka efter att ha blivit en av de tre utvalda reste jag till Bali.
Bali – allt var avslappnat och varmt
När jag kom till Bali var jag känslig, mycket spänd och misstänksam mot människorna där.
Till en början ville jag verkligen inte göra någonting eller träffa någon. Allt kändes jobbigt.
Men människorna där var så vänliga. Nej, det är mer träffande att kalla dem varma.
De hade alltid milda ansiktsuttryck och rörde sig lugnt och obesvärat.
Det var alltid många människor och motorcyklar på gatorna, men jag tyckte aldrig att det kändes kaotiskt.
De satt framför sina egna butiker, hälsade på folk omkring sig och gav mig ett vänligt hej när jag närmade mig.De hade inte många sysslor att utföra eller saker de måste hinna med.
Eftersom platsen är känd som ett resmål för bröllopsresor och det var lågsäsong,trodde jag att jag skulle vara helt ensam och åkte till Bali med en oro för att jag kanske skulle ha tråkigt.
Men märkligt nog fick jag aldrig en stund för mig själv.
Alla jag träffade där välkomnade mig varmt och blev mina vänner.
Jimmy, surftränaren, och Helga, som jobbade på kaféet.
De behandlade mig som en vän snarare än en gäst, så jag kunde också se dem som vänner.
På så sätt smälte Balis särskilda värme bort min reserverade tvekan.
Jag promenerade vid havet, åt, låg på en solstol och skrev ikapp i min dagbok, tog en tupplur när jag blev sömnig och när jag vaknade såg jag världens mest magnifika solnedgång.Stegen blev långsammare Under dagar då jag inte behövde fylla varje stund med något.För första gången på väldigt länge kunde jag prata med mig själv.
Friheten som flygbolagets misstag förde med sig
Det första jag upplevde efter att ha kommit fram till Bali.Mitt bagage kom inte fram till Bali på grund av ett misstag från flygbolagets sida.
Jag hade bara lite kontanter. Flygbolaget ersatte mig med bara 300 000 rupier (cirka 25 000 won).
Med de pengarna tog jag mig nätt och jämnt in till stan, och tillbringade en obekväm första natt utan att kunna tvätta mig ordentligt eller byta kläder.
Jag hade kommit till Bali för att fly från platsen jag befann mig på, och att råka ut för det här direkt när jag kom fram fick mig att känna mig bortstött även av Bali.
Men nästa dag gick jag ut i mina svettiga kläder, och solskenet var så härligt – och faktum är att det gav mig en märklig känsla av frihet att gå ut (resa) utan att oroa mig för hur jag såg ut.
Att inte ha någonting betydde att jag inte behövde oroa mig för något, vilket gav mig frihet. Tack vare det kunde jag börja min resa på Bali med en känsla av total frihet.
Det jag hörde oftast på Bali, där jag alltid hade pressats att bli bättre: ”Toppen! Bra jobbat!”
Jag lärde mig surfa för första gången på Bali. Först trodde jag att det var en sport där man var tvungen att kämpa mot vågorna och besegra dem.
Jag kunde inte ens resa mig upp, hamnade på knä gång på gång och föll flera gånger.
Det handlade inte om att kämpa mot vågorna och besegra dem.Jag insåg att det handlade om att ta sig fram med vågorna.
För att göra det behövde jag hitta balansen i benen – och i sinnet.
Jag lärde mig balans av vågorna.
Vet du vilken fras jag hörde oftast när jag surfade, yogade och dök på Bali?
Toppen! Bra jobbat!
Du är en väldigt bra surfare …
Bry dig inte om andra.
Det är okej. Ta den tid du behöver. Du gör bra ifrån dig.
Sa de så för att jag var riktigt duktig?
Jag tror att de ville uppmuntra mig och ge mig självförtroende.
Det var annorlunda än mitt liv, där jag alltid hade pressats att prestera bättre och vara nummer ett.
Det kändes ovant, men ändå fint.
#Efter sabbatsåret ..
Faktum är att min situation inte har förändrats alls.
Jag kämpar fortfarande med en sjukdom och får behandling, och jag måste gå igenom ännu en jobbsökarperiod.
Men på Bali gjorde jag, för första gången på länge, ingenting annat än att tänka och skriva ner mina tankar …
Jag kunde fråga mig själv vad jag kände och tänkte, lyssna och reflektera.
Förra året var jag nog väldigt upptagen av mycket, särskilt av andras åsikter.
Jag begränsade mig själv genom att säga att jag inte var som förr, gjorde mig liten och straffade mig själv för att vara annorlunda än andra och inte bättre än dem.
Och att inte få ett jobb sårade min stolthet och gjorde mig så upprörd.
På grund av andras åsikter.
Jag stämplade mig själv som enbart arbetssökande och begränsade därmed mig själv.
Det var först när jag lyssnade på mig själv på Bali som jag insåg det.
Det var inte ett jobb jag ville ha; jag ville bara fortsätta göra det jag älskar …
Jag ville inte börja på ett stort företag och bli en högavlönad anställd …
Det var något jag inte visste förrän jag lyssnade på mig själv.
Under tio dagar hade jag många samtal med mig själv i stället för med någon annan,
Jag lärde mig att visa hänsyn mot mig själv, inte mot andra.
Ett viktigt faktum som jag hade glömt, tack vare Bali.
Jag är inte ”den arbetssökande Yoo Soyoung”; jag är bara Yoo Soyoung, 27 år.
#Tips för dig som tar ett sabbatsår
Om man räknar bort allt annat kanske mitt sabbatsår ser ut som en enkel ”resa”.
Jag tycker inte att ett sabbatsår måste innebära att man gör något storslaget eller extraordinärt.
Så länge det blir en process där jag hittar det jag behöver, spelar väl formen ingen roll?
Everyone needs a short break, and for me, travel fulfilled that role.
Och jag tror att verklig vila bara är möjlig när inte bara kroppen utan även sinnet får en paus.
Vi har alldeles för mycket att göra.
Vi har för många saker att ta itu med.
Se på dig själv – den person du inte hann se eftersom du var så upptagen och hade så mycket att göra.
Fråga och lyssna. Lyssna till ditt eget hjärta, inte på andras åsikter.
Först nuDet jag behövde var inte fritid för att inte göra någonting,
Jag insåg att jag behövde ett känslomässigt utrymme för att lyssna till mig själv.
#Ett budskap till vårt lands unga
Jag hoppas att vi inte slösar bort denna dyrbara ”nutid” som vi har fått.
Det som är nutid nu var en gång framtid.
Nutiden är lika dyrbar som framtiden.
Inget att skämmas för,
Låt oss leva ett liv som vi inte behöver be om ursäkt för.
Tack, Bali!
Tillbaka till listan
Hem
