Tips om sabbatsår i Korea

Berättelsen om en man vars hemstad var hela hans värld: En resa jorden runt – Kim Juwon

Tillbaka till listan

23:e gap year-resenärKim Ju-won
Period för gap year:2009–2011 och 2012–2014
Erfarenheter under gap year:Work and travel och resor jorden runt

Med odds som var ännu mindre än chansen att vinna på lotteri …

Från födseln fram till början av tjugoårsåldern sträckte sig mitt rörelseområde till Busani Jin-gu, Gaegum-dongett område med tre kilometers radieinomlåg alltJag gick grundskola, högstadium och gymnasium, studerade på universitetet … och gjorde till och med min militärtjänstgöring på de platser som låg närmast hemmet.

En dag under min militärtjänstgöring fick jag ett vykort från en vän i Indien och blev förälskad i Goas stränder som fanns på bilden. Efter muckningen åkte jag ensam till Indien på min första utlandsresa. När jag planerade en 40 dagar lång resa och gav mig av kände jag mig stolt och modig – att åka från mitt närområde till Indien i 40 dagar (inte bara tre nätter och fyra dagar) kändes som en otrolig och djärv plan.

I Indien träffade jag dock resenärer som berättade att de hade varit ute och rest i sex månader, eller till och med ett till två år. Jag blev chockad, som en groda i en brunn som för första gången ser havet. Jag insåg att det i en tid då människor lever till 100 års ålder skulle vara en nödvändig och värdefull del av mitt liv att tillbringa ungefär ett år med att upptäcka en större värld och möta olika människor. Därför började jag förbereda mig för en längre resa.

'Hur kan jag resa jorden runt nu, medan jag är som piggast och yngst?'

Efter att ha träffat långresenärer i Indien fick jag den här drömmen när jag var i mitten av tjugoårsåldern.

Men jag hörde att det krävs ungefär 20–25 miljoner won i resekostnader för att resa jorden runt i omkring ett år. Som universitetsstudent verkade det som att jag skulle behöva jobba extra i Korea i ungefär tre år för att få ihop pengarna. Jag gick och grubblade på det när jag såg en nyhetsartikel på nätet …'Port Lincoln – staden med den högsta andelen miljonärer i Australien'Jag såg artikeln och läste en kort text där det stod att tonfiskodling var den främsta inkomstkällan i området.

Australien?!Jag tänkte: 'Jag kan åka dit på ett visum för work and travel, och om jag jobbar i ett område med så många miljonärer måste lönerna vara höga, så jag kan spara ihop resepengar snabbare. Kanske kan jag till och med bo riktigt lyxigt, som i Beverly Hills i Los Angeles.' Med den storslagna drömmen tog jag mina 1,5 miljoner won, som jag hade sparat ihop genom extrajobb, och åkte till Port Lincoln i Australien.

Men …Port LincolnPort Lincoln hade dock inget av den lyx jag hade föreställt mig. Där fanns inga varuhus eller köpcentrum … Det var en mycket liten fiskeby där McDonald's hade öppnat mindre än ett år tidigare. När jag kom fram hade jag inte mycket pengar, så jag försökte hitta ett vandrarhem eller ett rum i ett kollektiv. Men eftersom staden inte var något turistmål fanns det inga vandrarhem, och eftersom man knappt såg en enda asiat på en hel dag fanns rasismen kvar och ingen ville hyra ut ett rum till mig.

Till slut fick jag bo i tält de första tre månaderna. Därefter flyttade jag mellan hemmen hos lokala vänner som jag träffade på jobbet, ungefär fyra eller fem gånger. Så tillbringade jag ett år med att ströva omkring i den lilla staden Port Lincoln och arbeta på en tonfiskfabrik för att spara ihop pengar till resan.

Exakt 360 dagar efter att jag kom till Australien började den stora …jorden runt-resanJag gav mig av.

Det första storslagna skådespelet jag mötte på resan var Iguazúfallen i Argentina. I ungefär tio minuter stod jag och tittade, genomblöt över hela kroppen och i ansiktet av vattenstänket från det 80 meter höga fallet, och försökte att inte glömma den synen.

Bilder av de drömlika platser jag snart skulle få se runt om i världen och de svåra stunderna i Australien fladdrade förbi, och jag började gråta. Som tur var stänkte vattnet hela tiden upp i ansiktet på mig, så jag minns att jag grät ut ordentligt utan att hålla tillbaka.

Därefter reste jag jorden runt i ett år utan några större svårigheter. Jag mötte människor, åt, njöt och upplevde allt jag hade sett fram emot, och återvände sedan till Korea.

Ännu ett gap year!

Ett år efter att jag kommit tillbaka till Korea åkte jag på ännu en work and travel-resa.

Jag kunde inte sluta tänka på den kycklingen, så jag ville lära mig receptetJag tänkte att om jag lärde mig receptet och öppnade ett ställe i Korea skulle det bli en enorm succé. För att få ihop pengar till att återvända till Sydamerika åkte jag den här gången till Tyskland på work and travel.

Jag tänkte att om den peruanska kycklingen blev en succé skulle jag ha för mycket att göra för att ta semester. Därför såg jag det som min sista långresa och sparade pengar så målmedvetet jag kunde. I Australien hade jag fungerat bra ihop med lokalbefolkningen genom att läsa av situationer snarare än att använda ord, så jag var självsäker även den här gången. Men i Tyskland blev jag utkonkurrerad av oväntad konkurrens från turkiska och östeuropeiska gästarbetare och lyckades inte hitta något lokalt jobb. Tyvärr fick jag ihop reskassan under sju månader genom att arbeta på ett koreanskt företag i Frankfurt som gjorde riskakor, tofu och sesamolja – ett hårdare jobb än det jag hade haft i Australien.

Innan jag lärde mig laga peruansk kyckling lärde jag mig att baka äggtarteletter i Lissabon i Portugal under en månad. Sedan reste jag i åtta månader genom Europa och Latinamerika och återbesökte platser jag hade tyckt om på min förra resa för att lära mig recepten där. OchÄntligen!Jag gick till den där kycklinggränden i Peru, beställde samma kyckling som förra gången och tog en tugga.

Men …Det var samma restaurang och verksamheten gick fortfarande bra, men kycklingen smakade helt annorlunda än den jag mindes från den förra resan. Jag kunde inte äta mer. Efter att ha funderat på varför insåg jag att jag förra gången hade ätit den som en riktigt hungrig resenär, medan jag den här gången smakade på den med en företagares tankar – 'skulle den här smaken fungera på den stenhårda kycklingmarknaden i Korea?' – och därför måste upplevelsen kännas helt annorlunda.

Det har gått fem månader sedan jag kom tillbaka till Korea.

Just nu håller jag ibland föreläsningar för dem som förbereder sig inför en jorden runt-resa eller är nyfikna på sådana resor. Samtidigt arbetar och bor jag på min brors resenärskafé och gästhus, som jag fick höra talas om under mina resor, och förbereder en bok med mina reseberättelser. Under mina tidigare resor lärde jag mig inte bara att laga peruansk kycklingutan också olika rätter från hela världen. Jag finslipar och fulländar dem och planerar att öppna en egen restaurang.

Ett gap year, det vill sägaefter det.

Jag är inte rädd för att ta steget in i en ny värld. Från födseln fram till vuxen ålder hade jag aldrig varit mer än 3 km från mitt bostadsområde, men under sabbatsåret, när jag samlade modNär jag väl hade tagit det första steget hände, förvånande nog, fler positiva saker än sådant jag befarat skulle kunna gå fel, och jag fick mycket hjälp från oväntat håll. Det ledde till att jag mötte människor som jag aldrig kommer att glömma, runt om ivärlden.

Och efter att ha rest,insåg jag att spannet av känslor jag kan uppleva hade blivit mycket bredare.Om jag inte hade gett mig av och i stället accepterat mitt öde i Gaegum-dong i Busan, skulle spannet av känslor jag hade kunnat uppleva – glädje, ilska, sorg och njutning – ha varit lika litet som mitt bostadsområde. Rädslan jag kände när jag tog steget in i en ny värld, och upprymdheten över att övervinna den och lyckas, går däremot inte att fullt ut beskriva med ord. ^^

Och varje gång jag ser, hör eller smakar något kommer jag att tänka på min resa runt jorden.

Till exempel kan smakerna jag upplevde lokalt i varje land under resan dyka upp i minnet och passera genom halsen, även när jag dricker en kopp kaffe eller ett glas öl – vilken eufori och njutning! Åh!

Nu ger vi allt!!

Ett sabbatsår är en osynlig förberedelsetid för ett bättre liv.

Jämfört med vänner omkring dig som kämpar hårt i samhället kan du känna dig rädd och orolig. Eftersom det inte finns några tydliga resultat kanske du också känner att du hamnar på efterkälken. Men om du har drömmar och mål, blir det en tid då du kan utveckla dina egna särpräglade styrkor och din konkurrenskraft.

R=VD

R (förverkligande) = V (levande) D (dröm)

Om du drömmer livfullt går dina önskningar i uppfyllelse.

– Från ”Drömmarnas vind” –

Även om verkligheten är lite tuff hoppas jag att vi alla kan beundra den person vi har blivit efter att ha förverkligat våra drömmar!!

Till oss alla som förbereder oss för eller genomgår ett sabbatsår – nu ger vi allt!!