Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
Fokusera bara på din egen utveckling.
GapYear är en tid för utveckling och lycka.
Tillbaka till listanTillbaka till listanEgentligen är jag ganska blyg.
Jag tyckte om att tänka nya tankar som jag inte hade tänkt förut, men
jag var inte en sådan person som omsatte dem i handling och levde äventyrligt.
Det var först för några år sedan som jag flög med flygplan för första gången,
Jag går till en restaurang jag känner till och äter,
på platser där jag känner mig trygg och bekväm
föredrar jag att stanna.
Även när vi kom till Australien och min fru sa att vi skulle åka till Brisbane,
sa jag att det verkade riktigt farligt och föreslog att vi skulle åka till Sydney i stället.
Än i dag, när vi diskuterar resplanen för en resa jorden runt,
vill jag inte åka till Centralamerika eftersom det är farligt,
och inte heller till Mellanöstern eftersom det är farligt,
det finns många ficktjuvar i Europa,
om man åker till USA måste man ha en pistol,
Afrika är läskigt på grund av ebola, haha.
I den här takten är de länder jag kan åka till
det verkar inte finnas någonstans att åka förutom Korea.
Varje gång jag flyger brukar jag
själv kontrollera flytvästarna vid våra säten
och föreställa mig nödutgångsrutinerna flera gånger.
Sammanfattningsvis,
inträffade faktiskt inte de farliga saker jag oroade mig för,
och världen utanför brunnen var full av sådant jag såg och tog till mig för första gången
Det var en ny värld.
Världen är vidsträckt, och mina vyer i Korea var så begränsade
Jag tror att det var en tid då jag kunde känna det.
För mig är det att komma till Australien, hitta ett jobb, träffa människor och resa
i sig att kliva ut ur brunnen och anta en utmaning.
Så kanske var det, till skillnad från mig, det jag verkligen ville
Jag är tacksam för och nöjd med den jag är nu.
Om min fru inte hade startat Drömprojektet.
I would probably still be living in my own little world.
January 27, 10:39 AM
Utdrag ur Taeyang Parks Facebookinlägg
F.Fanns det några skillnader mellan att planera projektet i Korea och att genomföra det i Australien?
Många saker behövde förändras.
Först och främst behövde vi, innan vi startade Drömprojektet, fullt ut bli deltagare i ett arbets- och semesterprogram. Eftersom vi redan hade erfarenhet av arbetslivet i Korea kan vi ha underskattat det. Två månader efter ankomsten till Australien hamnade vi till och med i en kris när saldot på vårt bankkonto sjönk till 120 000 won. Det berodde på att vi inte tillräckligt hade tänkt på levnadskostnaderna i Australien när vi planerade projektet i Korea.
Så först behövde vi bli deltagare i ett arbets- och semesterprogramarbetaoch börja jobba, och därefter kunde vi gradvis bygga upp projektet. Vi är tacksamma för att saker och ting inte gick enligt våra planer i Korea. Innan vi lämnade Korea fick vi möjlighet att få sponsring från ett företag. Det hade förstås varit trevligt att få stöd och resa bekvämt för att träffa fler människor, men vi kände att det skulle vara svårt att sätta oss in i deras situation om vi inte själva upplevde arbetssemestern, och dessutom tyckte vi att företagets krav skulle urvattna projektets innebörd. Vi framförde vår åsikt på ett artigt sätt, och till slut blev det inget av sponsoravtalet.
Så vi grät och kämpade medan vi försökte få arbete och vardagsliv att gå ihop, och tack vare det blev det mycket lättare att öppna oss och prata när vi träffade vänner genom Drömprojektet. Men det var inte lätt att jonglera med de här tre sakerna – arbete, vardagsliv och projektet – och samtidigt hantera pressen att använda engelska när vi arbetade med utlänningar. Trots det är vi oerhört tacksamma för att tiden gick steg för steg och förde oss fram till nuet.
F. Vad har varit det svåraste med att driva projektet?
Jag tror att relationerna till människor är det svåraste. Vårt projekt kretsar kring drömmar och hjälper människor att upptäcka de talanger och den kallelse som finns inom dem, och därför...”hjärtats muskel”Vi strävar efter att utveckla den. Därför reser vi runt och tar själva första steget för att nå dem som behöver oss.
Menju fler människor vi träffar, desto oftare händer det att vi, tvärtemot våra avsikter, inte kan träffas på grund av tids- eller platsbegränsningar, att någon försöker utnyttja oss för att tillfredsställa sin egen själviskhet eller att människor är mer intresserade av metoden än av Drömprojektets innebörd och bara vill få information. Sådana situationer har gjort oss ledsna. Våra hjärtan behöver vara bördiga för att vi ska kunna nå ut till andra, men ibland blev vi så nedstämda att vi kände att vi inte borde träffa vänner i det tillståndet. Det var det svåraste.
Eftersom vårt projekt dessutom syftar till att ge var och en möjlighet att tänka själv, lutade sig många mot oss och frågade oss till och med om små beslut, som ”Ska jag göra det här?” eller ”Ska jag göra det där?”. Det var svårt när vi kände: ”Det här var inte vad vi hade tänkt oss.”
F. Å andra sidan, vad har varit mest givande eller den bästa delen?
Självklart är det när vi får fin respons. Ibland får vi höra bekännelser om att deras liv har förändrats tack vare drömprojektet, och ibland får vi höra att det till och med blev svårare efter att de bestämt sig för en dröm. Vi kan glädjas åt glada bekännelser, och de svåra ger oss möjlighet att dela med oss och fortsätta samtalen för att övervinna dem, så även det uppskattar vi (även om vi förstås hellre ser att våra vänner får fler glada än svåra stunder).
Vi kan inte hålla tät kontakt med alla vänner, men med några har vi regelbunden kontakt varje vecka. Vi delar med oss av både sådant som går bra och sådant som är svårt under resans gång. Det är inte så att vi ensidigt erbjuder...en relation där vi lyssnar på varandras berättelser och stöttar varandraDet är så det blir. Att drömprojektet inte är en engångsföreteelse, utan bygger på långvariga relationer och att vi delar varje steg tillsammans, ger oss stor tillfredsställelse.
F.Fanns det någon vän under drömprojektet som gjorde ett bestående intryck?
Självklart. En vän i Daejeon hade haft kontakt med oss via sociala medier, och vi träffades för första gången under drömprojektets rundresa i landet. Vännen bodde själv hos en kompis, men erbjöd oss sin egen lägenhet – en ursäktande men varm gest som berörde oss.Den här vännen, som hade utbildat sig inom tandteknik, var mycket intresserad av design och marknadsföring och arbetade med marknadsföring inom tandvården. Vännen ville visa oss sin arbetsplats och tog därför med oss på en rundtur på tandkliniken efter stängning. Där höll vi samtal om drömprojektet och uppmuntrade varandra.
När man utvecklar produkter eller arbetar med marknadsföring brukar man tänka på designelement, men under våra samtal upptäckte vi att vännen ville bli varumärkesstrateg med fokus på design.en ny sorts dröm som ännu inte finnsVi stötte på den idén. Enkelt uttryckt verkade vännen vilja att designelement och färger skulle bli så igenkännbara att de, liksom de designdrag som folk förknippar med ”Apple”, skulle uppfattas som varumärkets identitet.
Vi kände inte heller till det, men vi lyssnade på vår väns dröm och fortsatte att uppmuntra hen att inte ge upp. Och efter en tid hände faktiskt något fantastiskt. Tack vare stödet på nätet för vännen och hens fortsatta ansträngningar...blev hen headhuntadoch anställdes av företaget. Företagets vd var designer, så företaget värdesatte designelement och skapade och delade ut gratis typsnitt som en del av sitt sociala ansvar. Jag minns att vi fick det glada beskedet och firade tillsammans.
F.Hur länge har ni drivit drömprojektet i Australien? Har era ursprungliga mål eller tankar förändrats under den tiden?
”Våra planer har förändrats mycket.”
Det har gått åtta månader sedan jag kom till Australien för drömprojektet. Ibland undrade jag om det verkligen redan hade gått åtta månader, och när jag tänker efter har det hänt så mycket. Till en början satte jag inga konkreta mål, eftersom jag inte ville att projektet skulle bli en källa till arbetsrelaterad stress. Jag hade bara en riktning: ”att resa till olika städer i Australien och knyta kontakt med många människor” var den enda riktningen.
Planen var att stanna fyra månader vardera i Brisbane, Melbourne och Sydney och använda varje stad som bas för att bygga upp nätverk, men när vi anpassade oss till livet i Australien förändrades planen mycket. Vi har bara bott i Brisbane i åtta månader. Det betyder inte att den ursprungliga planen gick i stöpet. Under den sista månaden av vårt arbetsvisum bestämde vi oss för att besöka Melbourne och Sydney enbart för drömprojektets skull. Vi ser tiden i Brisbane som ett sätt att spara energi inför den perioden.
”Jag var rädd att vår stolthet skulle krympa och försvinna”
Vi är mycket stolta över drömprojektet och känner ett ansvar för att det är något samhället behöver och att vi utför ett arbete som någon måste göra. Även vi var rädda att vår stolthet skulle krympa och försvinna när vi vacklade under verklighetens tyngd. Genom den här upplevelsen förändrades vår tanke om att våra vänners framtid...skulle vara regnbågsfärgad.
Om man ser livet som en fråga om mognad snarare än framgång, kände jag att vi mognar lika mycket när vi skrattar som när vi lider. Om man väljer en dröm som visar riktningen för livet och går framåt, kommer svårigheter förr eller senare. Därför tänkte jag att det var viktigare att skapa relationer och nätverk som kan bestå och delas även efter drömprojektet. Vi kommer att möta fler olika drömmar och människor och bli personer som för det vi har fått vidare till andra.
F.Jag är nyfiken på era planer framöver.
”Än så länge har vi bara planerat fram till drömprojektets världsturné.”
Självklart är vi, precis som hittills, beredda på att saker kanske inte blir som planerat och redo att ändra planerna när som helst. Vi avslutar i Brisbane i slutet av april och planerar att fortsätta drömprojektet i Melbourne, Sydney, Nya Zeeland och på andra platser fram till mitten av juni. Efter det återvänder vi till Korea en kort period för att samla kraft under en eller två månader och ger oss sedan av igen på världsturné.
Vi har bara planer fram till den här punkten, och jag vet inte vad som händer sedan. Hur mycket människor än förutspår och analyserar kan man aldrig veta vad som händer i morgon. Morgondagen är oviss, men vi kan påverka dagen i dag. Därför bestämde vi oss för att fokusera på dagen i dagoch hålla fokus på den. Om vi fortsätter så kommer planerna att följa på varandra och följa med livets gång.
F.Vad betyder ”ungdom” för er två?
Bokstavligen är det ”en grönskande vår”, tycker jag.Inte som en åldersperiod, utan som ett sinnestillstånd. Även om mina nuvarande känslor är en het sommar, en höst med fallande löv eller en kall, frusen vinter, tror jag att ungdom handlar om att försöka bevara ett våraktigt hjärta, eftersom våren till slut kommer tillbaka. Våren är också hoppets och drömmarnas årstid. Om man bär drömmar i hjärtat och vill tillföra hopp och ansträngning för att nå dem, tror jag att våren finns i allas hjärtan. Och ännu bättre är det om det är en sprudlande vår. Jag tror att det är vad ungdom är.
F.Jag tror att tiden ni tillbringar nu också är ett sabbatsår i era liv. Vad betyder ett sabbatsår för er?
För oss är ett sabbatsår en länk mellan olika tidsperioder.
Vårt drömprojekt uppstod inte över en natt; det formades av de livssituationer och erfarenheter vi har haft och sammanfattades i namnet ”drömprojekt”. Ett sabbatsår är en tidslänk som förenar våra drömmars förflutna, nutid och framtid, ochjag tycker att det är som en omvandlare som gör drömmar till verklighetsnära ord.Jag tror att en tvåårig världsomresa som en del av vårt drömprojekt kommer att bli en värdefull tid som visar vägen för våra liv framöver.
AustralienDrömprojektD+160Minnesvideo
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
